Länkar till noter är i följande text markerade med blå understruken text. Titta gärna på innehållet. Där utvecklas och förklaras vissa begrepp och dessutom ges viktiga hänvisningar till bibeltexter samt källmaterial och litteratur.

 Bibeln

Enligt klassisk kristen tro finns Guds vilja uttryckt och uppenbarad bl a genom profeternas och apostlarnas ord i bibelns böcker. De innehåller Guds ord till människor i alla tider. Går det att följa bibelns ord och samtidigt bejaka homosexuell samlevnad? Ja, det gör det! Men förutsättningen är att man inte ägnar sig åt "fundamentalism" eller "biblicism".

En sund bibeltrohet bör utmärkas av en kontextuell textförståelse, där bibeltexterna ses utifrån det sammanhang i vilket de kom till, med hänsyn tagen till samhälle, kultur, världsbild, människosyn och kunskap om människan. Med full klarhet över språkliga problem skall texterna översättas från originalspråk till svenska och därefter tillämpas och tolkas i ett nytt sammanhang; i vår tid, i vårt samhälle och för vår tids människor.

Det är farligt att bortse från denna process i bibeltolkandet och hävda att man bara skall läsa "som det står" och följa orden i den svenska bibelöversättningen. Sådan fundamentalistisk bibeltolkning leder ofta vilse. Det finns historiska exempel på att människor med hänvisning till vissa bibelord förespråkat såväl kvinnoförtryck som häxbränning, rasism, slaveri och dödsstraff.

När det gäller homosexualitet har en oreflekterad och osund bibelläsning medfört intolerans, dömande och förtryck. Alla sorters homosexualitet har snabbt stämplats såsom "synd" och människor har nekats att få uppleva och erfara kärlek, ömhet, värde och värdighet. Detta har förstört många människors liv, och orsakat många homosexuella ett stort lidande. Många har drivits till självmord. Bokstavlig tolkning av bibelorden om sexualitet mellan personer av samma kön har dessutom inspirerat till våldsbrott mot homosexuella. I områden som präglats av konservativ fundamentalistisk kristendom, t ex Göteborg, sker det särskilt många våldsbrott mot homosexuella. Bibeln måste läsas med sunt förstånd!

 Vår tids vetenskap

Vi vet idag mycket mera om homosexualitet och homosexuella människor än vad bibelns författare visste. Såsom kristna måste vi ta vårt ansvar inte enbart som bibelläsare utan också som människokännare utifrån vår tids vetenskap.

Forskare har inte funnit någon enhetlig förklaringsmodell till varför vissa människor är homosexuella. På samma sätt som man inte kan välja sin hudfärg eller sin ögonfärg, så kan man inte välja sin sexuella identitet. Homosexualitet är en del av en människas personlighet. Det finns inga vetenskapliga bevis för att denna identitet kan förändras. De flesta seriösa psykologer och terapeuter varnar för alla försök att "omvända" eller "bota" homosexuella. Men genom självförakt, orsakat av en allmänt förekommande aversion mot homosexualitet eller rädsla inför homosexualitet (homofobi), kan en homosexuell människa ibland förtränga och förneka sin homosexualitet. Detta självförakt leder ofta till psykiska problem. Men själva homosexualiteten är inte något sjukligt eller abnormt.

Grundläggande undersökningar visar att homosexuella människor inte är psykiskt mera obalanserade än människor i allmänhet. Däremot leder medmänniskors bristande förmåga att acceptera homosexuella ofta till problem för den som är homosexuell. Det måste då konstateras att det inte är de homosexuella som måste förändras för att lösa problemen. Det är attityderna från det heterosexuella samhället som måste bli annorlunda. I Sverige har vi kommit längre än på många andra håll i världen, när det gäller detta, t ex genom införandet av partnerskap för homosexuella. Men mycket återstår att göra.

Tyvärr lever många människor i kyrkan kvar i en okunnig, fördomsfull och generaliserande attityd till homosexualitet och homosexuella människor. Detta beror på allmän motvilja mot homosexualitet men också på homofobi. Därtill kommer orsaker som har att göra med osund och orimlig bibeltolkning.

 Orimlig bibeltolkning

Vissa har försökt att renodla en slags "biblisk syn på homosexuella handlingar" utifrån någon slags "skapelseperspektiv" och sedan tillämpa detta i dagens etiska debatt kring homosexuella människors samlevnad. Men detta resulterar i anakronism (så sent som 1869 introducerades begreppet "homosexuell" och därmed tanken på att en människa kan ha en homosexuell läggning) och biblicism, när man försöker tvinga fram generella etiska principer från bibeltexter som inte medger det.

Man tvingas då nämligen att lyfta ut sexualiteten från sitt sammanhang med människan som helhet, och man måste selektivt tillämpa den gamla judiska helighetslagen. Man måste också läsa in budskap om homosexualitet i bibeltexter som inte handlar om detta, t ex skapelseberättelsen. Man måste vidare tänka sig att Paulus var helt oberörd och opåverkad av den "gossekärlek" (pederasti), som var så vanlig i den grekiska världen. Detta är, som vi strax skall se, helt orimligt.

 På bibelns tid

På bibelns tid förekom allmänt i den grekiska världen vissa typer av sexualitet mellan personer av samma kön. Men denna sexualitet var inte insatt i samma sociala och kulturella sammanhang som i vår tid. Det absolut vanligaste var att vuxna heterosexuella (gifta) män hade sexuellt umgänge med ynglingar i pubertetsåldern, alltså snarast en fråga om pederasti och sexuellt utnyttjande. Detta var allmänt utbrett i den grekiska världen och omtalas på många ställen i den klassiska litteraturen från denna tid. Homosexualitet förknippades också med prostitution. Det finns visserligen exempel i litteraturen från denna tid som beskriver ansvarsfull homosexuell samlevnad mellan vuxna jämlika människor av samma kön, men detta var något ovanligt. Självklart måste vi ta avstånd från pederasti och prostitution. Det gjorde, som vi strax skall se, redan aposteln Paulus.

 Romarbrevets första kapitel

I Romarbrevet 1:26-27 skriver Paulus om följderna av att leva gudsfrånvänt. Och då tar han bl a upp sexuell perversion. Man kan lägga märke till hur Paulus beskriver sexuella "lidelser" och "begär" utan att nämna ett enda ord om kärlek, trohet, ansvar eller varaktiga relationer. Han måste ha insett hur människor skadades, utnyttjades och förnedrades i samband med allmänt utbredd pederasti och prostitution. Ansvarsfull homosexuell samlevnad mellan vuxna jämlika personer som älskar varandra, det var något ovanligt på Paulus tid. Det är knappast något sådant han beskriver i Romarbrevet. När han skriver om "otukt" måste det vara utifrån den rådande situationen med allmänt omvittnat sexuellt utnyttjande av ynglingar, homosexuell prostitution och promiskuitet. Av sammanhanget ser man också att det förutsätts att de som hänger sig åt dessa renodlat sexuella utlevelser har vänt sig bort från Gud. Två kristna homosexuella människor - som vill leva i en relation präglad av ömhet, vänskap, kärlek och trohet - kan inte alls känna igen sig i det som Paulus beskriver i Romarbrevets första kapitel.

 Första Korinthierbrevet

I Första Korinthierbrevet 6:9 och Första Timotheosbrevet 1:10 handlar det inte heller om ansvarsfull homosexuell samlevnad. I dessa texter talas det inte om människor som älskar varandra eller lever i relationer utan bara om människor som utför vissa typer av sexuella handlingar, nämligen "män som ligger med män". Det grekiska ordet "arsenokoitai" har översatts bokstavligt men måste ses i det sammanhang som det refererar till. Man skall då lägga märke till att det över huvud taget inte nämns något om kärlek, trohet eller ansvar. Däremot nämns i sammanhanget "otuktiga", "avgudadyrkare" och "horkarlar". Flera forskare menar att det är pederaster eller prostituerade män som Paulus beskriver med ordet "arsenokoitai". I vilket fall som helst handlar dessa texter inte om kärlek mellan människor av samma kön. Ordet "arsenokoitai" refererar ensidigt till sexualitet, förmodligen insatt i ett sammanhang av pederasti och prostitution. Hade Paulus velat beskriva kärlek och ansvarsfulla relationer mellan vuxna jämställda personer av samma kön så hade han kunnat vara tydligare och välja andra ord.

Det är orimligt och ogudaktigt att generalisera utifrån Paulus ord och pressa dessa bibelverser till att utgöra Guds Ord avseende alla sorters sexualitet mellan personer av samma kön i alla typer av relationer i alla tider och i alla sociala och kulturella sammanhang. Så får man inte missbruka bibelns ord utifrån ett önsketänkande om att få enkla, klara och tydliga regler i komplicerade moralfrågor. Man gör sig i så fall skyldig till biblicism som i värsta fall kan bli en form av avguderi, d v s ett allvarligt brott mot det första budordet. Det är Gud ensam som vi skall tillbe och tjäna, inte bibelns bokstav. Och det är den levande Herren, Jesus Kristus, Guds Son, som är Ordet självt i dess djupaste och klaraste bemärkelse.

Och även om Paulus (såsom vissa konservativa bibelforskare menar) i sina brev nu skulle ha skrivit om homosexualitet rent generellt, så innebär det inte självklart att vi absolut måste följa hans ord. Läser vi bibeln med Jesus kärlek som ledstjärna kan vi inte alltid acceptera vad Paulus tycker. Så här skriver han om judarna: "Judarna trotsar Gud och är fiender till hela mänskligheten" (1 Thess 2:15) och så här skriver han om kvinnan: "Kvinnan skall ta emot undervisning i stillhet och alltid underordna sig. Att själv undervisa tillåter jag henne inte och inte heller att bestämma över mannen, utan hon skall hålla sig tyst och stilla (1Tim 2:11-12).

Kärleken till medmänniskan är alltid det överordnade i kristen etik. Det innebär att man inte kan acceptera förtryck av judar, kvinnor eller homosexuella, även om sådant har varit vanligt i kyrkans historia.

 Gamla testamentets lagtexter

Låt oss nu lämna Paulus och gå tillbaka till de gammaltestamentliga lagtexterna. Vi finner dem i 3 Mos 18:22 och 20:13. Av sammanhanget inser man snart att de inte behöver aktualiseras närmare i dagens debatt. Det är fråga om helighetslagar som i många avseenden inte gäller längre. Följer man förbudet mot homosexualitet så måste man också följa texterna i övrigt och påbjuda polygami (månggifte), förbjuda samlag under kvinnans menstruation, förbjuda tatueringar, förbjuda människor att bära kläder av olika sorters garn o s v. Homosexualitet bör också bestraffas med döden! Man inser snart att det är helt orimligt att följa dessa lagtexter i vår tid.

Ibland hör man argumentet att Gamla testamentets helighetslagar skulle vara ogiltiga i vår tid, med avseende på den juridiska och rituella tillämpningen, men ännu äga giltighet när det gäller den etiska tillämpningen. Men denna hermeneutiska princip (princip för tolkning) har inte sitt upphov i själva bibeltexten, utan har konstruerats i efterhand av konservativa kristna i en specifik teologisk tolkningstradition som inte är generellt förpliktigande.

Att homosexualitet förbjöds hade förmodligen att göra med att den förknippades med hedningarna och deras avgudadyrkan. Dessutom fanns det ett krav på fruktsamhet. För det lilla judiska folket var det viktigt att all sexualitet ställdes in i ett sammanhang av fruktsamhet, förökning och barnafödande. Då fanns det inte möjlighet att tillåta onani och inte heller homosexualitet. (Idag är det helt annorlunda. Överbefolkning utgör det globala problemet och homosexualitet utgör inte något hot mot människosläktets överlevnad.) Man måste avvisa en etisk argumentation som förbjuder homosexualitet utifrån dessa bibeltexter.

 Sodomsberättelsen

När det gäller Sodomsberättelsen från 1 Mos 19, så handlar den faktiskt inte om homosexualitet. Begreppet "sodomi" har på ett missvisande och feltolkande sätt använts i den kristna kyrkans historia för att beskriva homosexualitet. Vad bibeltexten i själva verket fördömer är faktiskt brist på gästfrihet. Den handlar om fientlighet mot främlingar. (Se Jesu utläggning i Luk 10:10-12). I sodomsberättelsen skildras ett hot om en grym gruppvåldtäkt som innebar ett dödshot. Sodoms män ville förnedra främlingarna genom ett sexuellt övergrepp som demonstrerade deras makt - det är inte rimligt att tänka sig att alla män i Sodom var homosexuella. Det var grymheten och fientligheten mot främlingarna som var Sodoms synd, inte någon eventuell homosexualitet.

 Skapelseberättelsen

Men skapelseberättelsen - var det inte man och kvinna det handlade om från början? Jo, visserligen - men skapelseberättelsen får inte läsas som en fullständig beskrivning av allt som får och skall förekomma i tillvaron. Tänk bara om vi skulle utmönstra allt som inte beskrivs där och förbjuda det. Detta vore en dröm för rasisterna, Adam och Eva hade väl samma hudfärg. Den mångfald av hudfärger som finns i världen, finns inte beskriven i 1 Mos 1-2.

Skapelseberättelserna - det finns två stycken - beskriver kärlek mellan man och kvinna. Det är riktigt. I den ena (1 Mos 2:4b-2:25) är det gemenskapen som står i förgrunden och i den andra (1 Mos 1:1-2:4a) är det fruktsamheten. Inget nämns om homosexualitet, den förbjuds inte! Något positivt sägs inte heller, men man bör se den homosexuella kärleken i ljuset av vad skapelseberättelserna har att säga om gemenskapens betydelse för människan, och därmed hur negativt det är för människan att leva ensam.

 Kärleksbudet, ansvaret och troheten

Som vi kan se säger bibeln inte något om ansvarsfull homosexuell samlevnad. Och det är väl värt att lägga märke till att Jesus Kristus inte sagt något alls om sexualitet mellan personer av samma kön.

Vad skall då vara den etiska normen? Vilka regler skall gälla? Det övergripande budet i den bibliska kristna etiken. Kärleksbudet! (Matt 22:39) Det innebär krav på trohet och ansvar. Att två vuxna människor tar hand om varandra på bästa sätt. Att man hjälper och stöder varandra. Att man delar glädje och sorg. Att man lever i ömsesidighet och öppenhet inför varandra. Att man inte skadar varandra, utnyttjar varandra eller gör varandra illa. En strävan mot gemensam livslycka och glädje. Med andra ord bör homosexuell samlevnad präglas av samma etiska regler som gäller för heterosexuell samlevnad.

Enligt "Befrielsen - Stora boken om kristen tro", utgiven av Svenska kyrkan, behöver man inte se homosexuell kärlek som en defekt i skapelsen. Vidare sägs det att man inte bör fördöma uttryck för denna kärlek. Ansvarstagandet betonas: "Det som sker av och genom kärlek och präglas av ansvarstagande, ömhet och ömsesidig trohet kan aldrig fördömas" (s. 308).

 JA till människan och JA till kärleken

När homosexuella ger uttryck för sin längtan efter att få leva i en relation av ömsesidig kärlek, handlar det inte i första hand - såsom många tycks tro - om sexualitet, utan om vardagligt mänskliga uttryck för ömhet och närhet. Någon har formulerat det så här: "Det gäller rätten att få äta frukost med den jag älskar!"

På samma sätt som man inte bör tvinga vänsterhänta att skriva med höger hand, eller tvinga dem att avstå från att skriva bara för att de är vänsterhänta, så bör man inte tvinga homosexuella människor att förneka sitt väsen och sin natur.

Bibeltrohet, och framför allt trohet mot den Gud som skapat alla människor, måste medföra ett fullständigt bejakande av ansvarsfull homosexuell samlevnad och homosexuella människor måste ha samma rättigheter som heterosexuella människor, t ex när det gäller att få gifta sig och tillåtas att prövas som adoptivföräldrar!

Kyrkan har i gångna tider medverkat till ett fruktansvärt förtryck av homosexuella människor. Det måste bli annorlunda. Så låt oss i Guds namn säga JA till människan och JA till den kärlek som vuxna ansvarstagande människor utifrån sina personliga förutsättningar, och utan att skada någon, vill uppleva och uttrycka i relationer av trohet och trygghet !

Störst av allt är den sanna kärleken! Gud är kärlek!