Ericsson är en Jack Russel på 11 år. Numera är hon pensionär och njuter av livets goda dagar. Denna hund har gett oss så mycket huvudbry att jag tror att det är pga av henne som vi har blivit gråhåriga. Här kommer lite av Ericssons bravader och eskapader.
Ericsson bodde hos ett par på Södermalm som inte hade båda årorna i vattnet. Det förekom lite för mycket droger, alkohol och slagsmål för att hon skulle tycka det var ok att bo där. Så den lilla fröken bestämde sig för att flytta hem till mig på Skånegatan.
Hon rymde så många gånger under ett års tid att dom gav upp på att ha henne. En dag ringde dom upp mig och sa att jag fick ta över henne och så kom dom ner med alla papper på henne.
Jag som aldrig velat ha en Russel. Nu 9 år senare så bor hon fortfarande kvar. Men jag svär till Gud att jag aldrig mer vill ha en till.
Hon har orsakat oss både glada skratt, sorg och vrede. Det finns inte en till mer olydig och egen liten individ.
Jag har många historier som jag kan dra om Ericsson. Här under kommer ett urval ur hennes liv.
Ericsson drog efter Viking Line båten och simmade i 4 timmar tills det var en snäll människa i en motorbåt som fiskade upp henne och kom tillbaka med henne.
Det hela började med att Ericsson drog efter några änder när hon var ute på Djurgården. Då kom färjan! Hon bytte riktining och fortsatte efter färjan i stället. På den tiden var hon vara 2 år gammal och hade inget förstånd alls. ( Det är lite bättre idag, men ingen är ju perfekt, säger hon )
När Ericsson och matte och en väninna skulle ut och gå i Hellasgården med hundarna fick hon syn på en Canadagås som gick på backen. Det var tidigt på våren och det var endast lite is kvar på sjön.
Liten drog iväg och gåsen sprang på backen och höll precis på att lyfta och var väl en halvmeter upp i luften när Ericsson hoppade upp och fick tag i ena vingen och drog ner fågeln på backen igen. Matte blev då skogstokig och skrek som en gris så hon släppte fågeln och tappade konsentrationen och såg matte komma farande som ett rea plan. Fågel sprang för livet ut på isen och gjorde allt för att lyfta. Detta tar ju dock en stund för en stor gås. Så Ericsson drog efter och hoppade som en tok efter gåsen. Matte kunde ju inte springa efter så dom försvann ut över isen. Men fågeln försvann i skyn och Fröken Ericsson var borta. Då trodde jag att hon var död. Men efter en halvtimma så dök kraken upp igen och livet var ju då som vanligt.
När vi skulle åka till Timrå och tävla skulle Ylva vår vän rasta av hundarna här hemma. Helt plötsligt var Ericsson borta.
Vi väntade en halvtimma, men ingen dök upp.
Vi började åka och när vi kommit 2 timmar upp i landet utanför Gävle, så ringde polisen. Då hade Ericsson varit nere och sprungit på värmdöleden efter en räv. Sedan hade hon kryssat upp på Saltsjöbanan och fortsatt sin jakt. En underbar tjej tog upp jakten på Ericsson och lyckades efter 1 timma genskjuta henne i Finntorp. Där fick våra snälla grannar Pontus och Eleonor hämta upp henne eftersom Göran var på jobbet.
Så det blev ingen Timrå resa för henne. Hon fick vara hemma.
Nu har liten Ericsson gjort det igen. SUCK! Göran och jag skulle gå ut med hundarna på kvällen och plötsligt är hon bara borta i vanlig ordning. Jag var ute och letade i över två timmar och efter ca två timmar så "råkade" jag höra ett skall genom all jäkla trafik som går på Värmdöleden. Kastade mig upp till vår underbara granne Eleonor som givetvis ställde upp. Vi åkte över till andra sidan motorvägen, för att inse att hunskrället satt på andra sidan nedanför vårt hus.
Väl framme där så hittade vi henne sittande på en klippavsats. Och där satt hon fast. Det fanns ingen möjlighet till att få varken upp eller ner henne.
Eleonor ringde till en kompis som ryckte in kl 1 på natten. Han är en van klättrare och fick ner henne från berget kl 03.00 på natten. Alltså var hundskrället borta från 20.00-03.00. Det var kallt och vi var lätt frusna när vi väl kom in i värmen. Ett stort TACK till Eleonor och hennes vän som var Ericsssons räddare i nöden.
Mer om Ericssons bravader kommer! 
Ericsson och hennes matte Madde.