Till Startsidan
	ManadensDikt 2008-2010
	Månadens dikt 2007-
	Månadens dikt 2006-
	Månadens dikt 2004-2005
	2011
	Mars
	Vak opp min själ...
	Vak opp min själ ty dagen gryr
	försonande och angenäm
	bär dig drömmar och äventyr
	om blott du vågar röna dem
	Du skyggar tärd av Livets strid
	men arma själ besinna dig
	vad är väl denna stumma frid
	ditt eget bittra kalla krig
	Vak opp min själ till tapperhet
	vad än i våndors kval du grät
	vak opp vak opp till värdighet
	och gå din stig med nytra fjät
	Dröj icke kvar i ömkans klo
	gå ut i världen se dig kring
	försök att hoppas och att tro
	på alltings sköna goda ting
	Vak opp min själ bjud dagen till
	grip solens kraft och läkedom
	grip ljusningen och snart du vill
	slå ut slå ut i glädjeblom
	©Bodil Sandberg
	November
	Novemberkväll
	Höstkvällen målade  sitt svarta mörker över oss
	Tågsetet rusade tveklöst och beslutsamt
	In i det svarta novembermörkret
	Dagen brann ner till glöd
	De resterande svarta kolen
	Sotade dagen allt mörkare
	Långsamt slöts våra sinnen igen
	Likt varuhusens helautomatiska entrédörrar
	Gatlyktorna strödde små pärlband
	I förbiflimrande lokalsamhällen
	Ljuspunkter i en värld av mörker
	Vägens diken
	Vägens diken fyllts med vatten nu igen
	Utav nattens regn som fuktat marken
	Korna betar lugnt på strandens äng
	På furans stam så ser jag
	Hur en hackspett bearbetar barken
	Får små kryp att därur komma fram
	Från små dolda mörka vrår
	Ut till trädets blanka, våta stam
	Ut till trädets blanka, våta stam
	Så locka ut din själ med knackningar  till ljuset
	Den kvävs av mörkret djupt därinne
	Låt din nakna fot få möta gruset
	Så får din själ ett sommarminne
	©Staffan Jönsson (Säffle)
	Oktober
	bra dagar kommer snart
	för länge sen levde jag i samhällets skugga.
	bland mörka ödsliga trappuppgångar.
	har jag sovit massa gånger.
	i en nerbruten källare av otätade fönster
	har jag haft min egen stund för mig själv.
	och känt smärtan av mina frusna händer
	som har plockat efter föda i papperskorgar
	var är värmen, var är kärleken lyckan och längtan som har funnits för mig.
	Bra dagar kommer snart min kära vän.
	Dagarna som du har väntat på, är här snart.
	Som följs av ett bättre liv för dig.
	Plösligt vaknade jag utvilad
	Och kunde känna att det var jag igen.
	Ställde mig vid fönstret och såg ut i vimlet
	Kände inga vindar med tungmotstånd längre.
	Kunde äntligen höra hjärtat svaga viskning.
	För nu ser jag klarblå morgon som man har saknad i flera år
	Femton år av längtan är över nu.
	Bra dagar är här nu.
	Nu kan kärleken visa sitt rätta jag igen.
	Dagarna har vunnit sin glans.
	Allt som man har väntat på
	Finns nu framför en.
	Äntligen har man fått livet tillbaks.
	Nu kan man hylla livet ännu en gång.
	© Robin Göransson
	September
	Själsljus
	Vi reste till glashuset med fjärilar
	för att jag behövde det,
	för att jag längtade
	och det var som att stiga in i tropikerna,
	med de stora palmbladen och fukten
	som åt sig in under skinnet
	överallt flög de,
	fjärilar som gigantiska rosenblad,
	fladdrande förbi så fort
	att endast metallskimret syntes
	färgerna så starka,
	mönstren så majestätiska
	att jag slutade andas
	även de döda, ruttnande, fantastiska
	man sa, man ser ingen skillnad
	på dig och din själs fågel
	och jag instämde
	©Caroline Swennberg
	Augusti
	Alla år
	Det var en berg –och dalbana mellan glädje och sorg
	blandat till en mix på livets torg
	barndom, ungdom, en idyll som dog
	revolt och fester på dansställen och krog
	urbanisering, nya vänner och månadslön
	förälskelse och giftermål när kärleken var grön
	BB, barn, blöjor, en ny roll i livet
	såg barnen växa upp och själva ta klivet
	såg folkhemmet dödas
	den globala byn födas
	nerläggning, miljöförstöring, förljugenhet
	en kamp som gick över till uppgivenhet
	men livet lekte ändå och log
	och jag sprang och sprang på asfalt och i skog
	såg fåglar komma och gladdes varje vår
	resor och semestrar förgyllde varje år
	ständigt nya upplevelser av musik
	som öppnar sinnet och gör själen rik
	generationer försvann och nya kom till
	måndag till fredag – aldrig stod det still
	vänner dog eller flyttade bort
	man kände att underbart är kort
	allt man velat göra men aldrig hann
	alla dessa år som kom och försvann
	©Rune Blidh
	Juli
	i skogen		vattenspegel
	morkullan följer mig i drömmens skog		som ringarna
	där mossan i sin visdom skaldar sagor		på den annars
			spegelblanka
	skogen står levande men stilla		vattenytan
	och under mossans täta täcke krälar		efter fiskens slag
	krypen fåfängligt och förgängligt		vitt grönt
	med längtan blott mot nästa ögonblick		vitt grönt
			himmel skog
	min viloplats inunder stjärnors tak		himmel skog
	är all den trygghet män'skan kan begära
			i allt vidare
	och räven bad mig trefalt följa stigen		cirklar
	mot längtans blomma innan den förgås
			till dess
			spegelbilden
			åter talar sin
			spegelvända
			sanning
	trollskog		fladdermössens tid
	jag träder under		aftonstjärnan
	täta grenars valv		en enda
	genom portalen		bräcker genom
	till det trolska		jordatmosfären
			en norrländsk
	hugsvalar mig		sommarnatt
	i bäckens
	mörka vatten		doft av älgört
			stiger från mark
	vid fallna furor		ännu strålande
	vittnesgilla		av solvärme
	viskande
			morkullans
	om vitterstråk		skymningsflykt
			är förbi
			nu råder
			fladdermössens tid
	©Anders Pettersson
	Juni
	Livet är likt min cykel
	Livet är likt min cykel
	rullar på
	lite vingligt,
	och nån gång blir punktering
	styret bestämmer färdriktning
	Ringklockan fungerar bara ibland
	och tramporna gnisslar inte
	-  eller är det kanske så
	att öronen sållar bland faktan ...
	Sadeln är inte alltför hård
	och pakethållaren ganska stadig
	jag gläds åt dem
	men behöver kanske
	bättre cykellykta ...
	©Kristina Myhrman-Lång
	maj
	och bakom mig finns iseldar
	som allt
	österhimlen
	är blåbär och mjölk
	åker över bron
	älvens kvarvarande
	isflak i rörelse
	konturernas knivar
	preciserar
	min tjäle
	under upplösning
	©Per Rydberg
	April
	Ja, det är våren
	Utslagen står liljan i rabatten
	som våren skänkt de första solstrålsstänken.
	Slut är vintern, slut är natten
	och slantarna i tiggarhatten.
	Utslagen är människan på bänken.
	©Victor Estby
	Mars
	Den ultimata ensamheten.
	När jag är övertygad,
	om att nattens tysta mörker har kommit
	och huset har lagt sig till ro
	går jag runt och släcker alla lampor
	tänder ett stearinljus och sätter mig i min lilla vrå
	frusen inombords drar jag täcket över mig.
	När jag är övertygad,
	om att ingen ser mig, lyssnar jag på sånger
	som väcker för många gamla minnen
	och låter masken falla som döljer mina hemligheter,
	medan jag försöker lite tafatt att omfamna mig själv
	när smärtan inombords gör som mest ont.
	När jag är övertygad,
	om att ingen kan störa mig i min ensamhet,
	blundar jag och saknar någon vid min sida
	och känner en skärande smärta av saknad.
	Jag lutar mig framåt och kramar om mig själv
	och försöker andas bort den ihållande tomheten.
	När jag är övertygad att ingen kan se mig,
	gråter jag tyst för att inte väcka någon
	och försöker hålla om mig i min förtvivlan
	medan smärtan river inombords.
	När jag är övertygad,
	om att ingen tar mig på bar gärning,
	somnar jag utmattad och ensam på min soffa
	och vaknar mitt i natten darrande av köld.
	När jag är övertygad att ingen ser mig,
	ligger jag klarvaken med trötthetens armar om halsen
	vrider mig oroligt i sängen, timme efter timme
	frusen inombords och inväntar gryningens första ljus.
	©Margareth Osju
2011
Febr	Ensam i finrummet
	Genom Uppsalas nya finrum
	strömmar Fyrisån
	långmatta i grågrönt
	kantad med träbrunt
	vassgrönt
	ölburksblått
	andbroderad
	vindskrynklad
	vi vet det vi vet det
	skriker Hildebrands kajor
	när du tänker
	att kärleken
	kan vara omöjlig
	utom i skuggan
	av svarta vingar
	du går söderut
	från Haglunds bro
	till Vindbron
	på åns västra sida
	den gamla andans salonger
	har fått nytt möblemang
	golven renoverade
	smyckade
	lackade med löften
	om framtid
	men du
	känner framtiden rinna
	mellan dia fingrar
	förgäves söker du
	ett kärl
	att samla den i
	men kajorna ropar
	vi vet det vi vet det
	och följer dig
	med sin svärta
	där du går
	genom stadens finrum
	ensam, alltid
	ensam
	©Lena Köster Bergman