I början av hoppets år 2011…

Under det gångna året har mycket hänt, såväl i världen, Sverige och lokalt. Om rymden vet jag föga.

Världen har handgripligen blivit varse att Internet är ett oförutsett mäktigt medium, och att det sedan länge inte finns några original utan bara digitala kopior, som växer fram likt hydrans många huvuden. Hugger man av ett finns det oräkneliga kopior kvar på ett andra ställen. I en virtuell butik är lagret oförändrat i storlek hur mycket som än köps eller tas ut. Och världen har krympt på ett påfallande sätt, och om vi nu använder tekniken rätt och ser till att den förblir vår trogna tjänare kan vi uträtta storverk. Den har nu nått en nivå där den inte längre låter sig bojas, vilket Wikileak dramatiskt avslöjat. Våra makthavare har ännu inte fattat att allt är förändrat.

Själv tycker jag att det är bra om outbildade, naiva, unga grabbar (som sitter väl förskansade i en helikopter och oprovocerade skjuter ihjäl (mördar) försvarslösa människor - på samma sätt som i WoW men i realtid) nu kan få sitt straff. Det de har gjort är väl dokumenterat i miljoner kopior liksom det deras kollegor gjort. Sen är det frågan om de som har makten verkligen har modet att ställa frågan på sin spets och verkligen döma dem. Och vem som straffar de mera mera mässing på axelklaffarna som ger klartecken till det omotiverade mördandet. Och frågan är till vilken nytta. Det vore säkert effektivare om US Army satsade på etisk och moralisk utbildning och kunskaper i människorätt för sina ofta unga, outbildade rekryter, som tar värvning som ett bättre alternativ än att svälta hemma i USA, lands som flyter av mjölk och honung men där det fortfarande finns människor som äter jord i brist på mat.

Under året har också en omsvängning i politiken blivit fullt synlig. Hela tillvaron pendlar ju upp och ner i tidscykler, och vänstersidan ligger just nu i underläge. Framförallt är det S som inte tagit lärdom av och anpassat sig till de tecken som länge, länge tydligt har synts i skyn. De har likt en struts borrat huvudet i sanden, om nu strutsar gör det. Att efteråt erkänna att man inte ens själv trodde på den politik man förde fram under valet är ett moraliskt nederlag och visar att omsorgen om den egna köttgrytan är viktigast.

Även om det är långt ifrån första gången ett bombattentat förövas i Sverige, har det nyligen timade orsakat ett akut uppvaknande ur ankdammsidyllen. Speciellt när tv fick tag i filmerna de olagliga kamerorna spelat in på vilka den misstänkte bombmannen rör sig. Det är väldigt typiskt Myndighetssverige att påpeka att det kanske var bra att polisen fick filmerna, men kamerorna saknade tillstånd och måste därför monteras ner… Nästa gång kanske det bara är kamerorna som finns kvar?

För ett antal år sen brann en populär krog, Montecarlo (öppen-till-klockan-fem), i korsningen Kungsgatan -Sveavägen. Trots att brasan tog fart i de inre regionerna köade folk tålmodigt i garderoben för att hämta ut sina kläder mot bricka - det var kallt ute. Därför dog ett par människor av rökförgitning. En holländsk kompis blev skogstokig över beteendet. "I Holland skulle man slängt ut alla kläderna i en hög på gatan, så hade alla fått ta det som var deras." Det brann också i Kista Centrum för en tid sedan - och brandförsvaret hade svårt att mota ut folk från såväl ur centret som omgivningarna kring Food Court där det brann.

Nu finns det i sanning ett behov av att det verkligen sitter en slav på Reinfelts triumfvagn och ständigt viskar "Memento mori" i hans, likt en gång i Caesars öra, så att han inte drabbas av hybris. Det finns tecken i skyn på att den elaka Bacillus Politicus, som fick Göran Persson att avgå, försöker nästla sig in även i den nuvarande regeringen. Maktens saliga berusning.

Ett tecken på begynnande hybris hos regeringen är att man nu beslutat att det är försäkringskassans medicinskt lågutbildade tjänstemän som skall avgöra om en person är arbetsför eller inte. Läkarna fråntas den bedömningen, trots att det är de som träffar patienten personligen. Tjänstemannen skall bedöma fallen utifrån papper sittande inne i ett avskiljt rum, och det kommer att resultera i att det förmodligen blir ett värre lotteri än med den nuvarande ordningen. Det måste ha uppstått ett hjärnsläpp någonstans. Deras hjärnor har nog angripits av Bacillus Politicus och har krympt till mindre än ett knapphålshuvuds storlek. Alla vet hur många filosofiska verk kolibris har författat.

Det finns flera tecken på att politikeryrket fräter bort verklighetskontakten.

Landstinget i Stockholm har bestämt sig för att psykvården skall ingå i valfrihetsreformen, privatiseras och konkurrensutsättas. Jaha. Det lilla jag har lärt mig om denna grupp människor, som lider av psykiska sjukdomar, är att förändringar upplevs som hot. Därför bör i så fall alla delar av psykvården, även den slutna och tvångsvården,privatiseras. En patient kan inte få olika vårdare i olika faser av sin sjukdom. Det förvärrar bara situationen. Eller är tanken att en patient som tvångsomhändertas enligt LPT pga en psykos, skall få välja mellan vårdinrättningar i piketen? En benbrottspatient är inte lika beroende av vårdpersonalen som en som är sjuk i själen.

Vi har fått en kulturminister som inte verkar ha någon större eld brinnande för kulturen eller insikt i den, och som försvarar biblioteksnerläggningar med att det nu finns böcker på bensinmackarna. Hon vill införa flera frivilliga och volontärer inom en sektor som traditionellt redan har det. Hon har inte fattat att även frivilligarbete måste stödjas ekonomiskt! Vi har en bokhandelsbransch som helt havererat pga regerings- och lagstiftningsåtgärder. Och kulturministern säger att det inte skulle blivit något bråk om den nu utsedde moderatdemagogen haft vänstersympatier. Tillåt mig tvivla.

Public Service ska underkastas förhandscensur för att skydda de kommersiella medierna - ett första steg på vägen till statlig censur. Jag föreslår att man inrättar publika guidade vandringar i Riksbankens valv, så att marknadsliberalerna kan låsas in i en glasbur tillsammans med en guldklimp på något kilo och på nära håll studera den i en vecka, så kan de försöka leva på den under tiden.

Vi har en kommunikationsminister som berömmer SJ och Banverket för "god kommunikation med resenärerna." Kleve hon i sina stövlar och traskade till fots de hundra metrarna i verkligheten från Rosenbad till Centralstationen skulle hon snabbt bli varse att hon själv ljuger lika bra som en bankdirektör. Hon har svårligen kontakt med verkligheten.

Och visst är det närmast dagisaktigt att käfta om vem som bär det politiska ansvaret för det nuvarande järnvägskaoset? Järnvägar och infrastruktur kräver synnerligen långsiktig planering, och dagens kaos borde byggts bort för länge sen. Efter vintern 2001 sammanställdes en rapport som är en förlaga/kopia/dubblett till den som nu föreligger om förra vinterns kaos. Den skrevs för snart tio år sen. Skit i vem som satt då och då - bygg i kapp NU!

Likadant med bostadsbristen, som inte heller uppstått över en natt. När det gäller hyressättningen har Sverige, likt Sovjet, varit en skyddad verkstad i många år, ett Albanien storformat. I Sovjet var hyran fortfarande 7 kopek per kvadratmeter 1980, dvs samma som 1918. Visst har S, det länge "regeringsbärande" partiet, haft s k "visionärer" och "tänkare" som t ex Olof Eriksson, som drömde om "gigantiska folkomflyttningar" á la Stalin, men….

Jag läste om en stor spionrättegång på femtiotalet. Hovrätten i Stockholm ringde polisen i Norrbotten och kommenderade dem att åka ut och arrestera den-och-den. Efter en halvtimme ringde rätten igen och frågade om mannen var arresterad. Polisen svarade då "Men, det är över femtio mil att köra för att hämta honom!".

Det finns också någon enstaka politiker som förtjänar beröm. Anders Borg, t ex.

Bort nu världspolitik och rikspolitik, och närmare min egen tillvaro i min lilla vrå av världen.

Efter trettio år i scouterna har jag nu i ett tiotal år varit involverad i skötseln av en förening för personer med psykiska sjukdomar. Det har varit väldigt lärorikt, och jag har fått insikt i att det för många i sanning existerar en parallell verklighet som ibland helt saknar kontakt med det verkliga livet. Samtidigt vill jag bestämt hävda att det inte är någon större skillnad mellan att drabbas av en psykisk än en somatisk sjukdom, men att de med den psykiska sjukdomen måste slåss mot fördomar och stigma på ett helt annat sätt än den somatiskt sjuke, möjligen med undantag för sjukdomar som det finns en stigmatiserande syn på, som hepatit, HIV och andra liknande. Man kan dock utan överdrift säga att människor i denna grupp generellt är mera "svårskötta pastorat" än andra. Och jag har dessutom lärt mig att sjuka människor är kapabla till saker vars följder och verkningar de inte har en aning om.

Samtidigt har jag i just det här sammanhanget och på andra sätt lärt mig att i det nya marknadsliberala samhället fungerar vitala funktioner sämre än i det tidigare under många år skenbart socialistiskt styrda, även om flera av dem inte fungerade särskilt bra då heller.

Jag har dock noterat att den enda bransch i Sverige som verkligen står sig, fungerar effektivt och dessutom blomstrar och utvecklas, är inkassobranschen. Det behövs tydligen ingen auktorisation för att starta ett inkasso- och upplysningsbolag, men resultaten förskräcker.
Tänk på Baltic Inkasso, som erbjöd borgenärer att till överpris köpa en stämpel med texten "Fordran övertas av Baltic Inkasso om den inte betalas" vilket, efter uppgifter i media om Baltic inkassos hårdhänta metoder, gav en kusliga vibbar av hårdföra män från Baltikum som iförda baseballträn och 9 millimeters Makarov kommer hit och misshandlar eller skjuter gäldenären. Tänk också på det s k "kreditbedömningsföretaget" Business Check, som är ett tyskägt bolag som felaktigt baserar sina kreditbedömningar på "officiell statistik från SCB" - en statistik, som SCB tar fram på regeringens uppdrag och som de själva säger inte alls innehåller de uppgifter Business Check tror, utan att kreditbedömningsföretaget själva kompletterar dem med egna undersökningar, vilket väl är för jobbigt. SCBs handläggare berättade att han tröttnat grundligt på denna typ av bolag som inte begriper vad de gör eller kan ställa till med.

De SCB-uppgifter som Business Check använder gäller uteslutande för de bolag och föreningar som är
1. momsredovisningsskyldiga;
2. registrerade som arbetsgivare;
3. registrerade som skattebetalare i andra sammanhang.
Alla andra föreningar och företag, som inte uppfyller dessa krav, finns helt enkelt inte med i statistiken, även om de har fungerat under årtionden med prickfri verksamhet.

Ett exempel: En förening jag är väl bekant med fick sin kredit uppsagd av en leverantör, trots att den i många år både fått leveranser och betalat sina fakturor i tid. Ekonomiavdelningen på företaget motiverade det med att de fått ett utlåtande från Business Check som sade att "föreningen inte existerar". Business Checks marknadschef försvarade sig med att de styrs från Tyskland och inte känner till svenska förhållanden.

Branschens största företag, Intrum Justitia, har ett svarsformulär på sin hemsida på intrum.se/bliskuldfri, som gäldenären uppmanas att använda men det formuläret kan inte användas för att bestrida en skuld även om kravet är käpprätt uppåt väggarna. Det enda alternativet att kunna använda den är att man fyller i en avbetalningsplan - och det har man väl inte lust med om kravet är felaktigt. Det finns en epostadress på hemsidan, men den skall användas endast på följande sätt:

"Intrum Justitia Sverige AB
Har du generella frågor om vår svenska verksamhet, kontakta oss via info@se.intrum.com"

Då återstår bara möjligheten att sitta i timslång telefonkö och eventuellt så småningom i nåder få tala med en handläggare som har huvudet under armen. Alternativt anlita posten, den snart av sig själv nerlagda,.

Inkassobranschen lär vara en av de mest lukrativa i landet, vilket inte är förvånande när en från början liten kapitalskuld på några kronor per automatik förvandlas till tusentals och tiotusentals kronor över tid. Räntesatsen som används av bolagen borde dessutom kvala in under ockerparagrafen i lagstiftningen. Dessutom räknas ränta på ränta...

Jag är dock mycket tacksam för allt jag har fått lära mig under vägen, och nu när jag nått en nästan mogen ålder kan jag önska att vi alla borde ha en möjlighet att leva om vår liv och leva om dem på ett bättre sätt, förutsatt att vi minns våra dårskaper. Dock kan man önska mycket i samhällets sätt och metoder att förbereda de uppväxande för att på ett bättre sätt rusta dem/oss för det som komma skall.

Det finns dock en motsättning mellan att Sverige är det land som just nu bäst överlevt den ekonomiska krisen, och mellan att man blundar för alla som råkat i situationer och konflikter utanför sin egen kontroll, hemlösa, barn i utsatta positioner o s v - och ansvariga hänvisar till att man följer regelverket. Stämmer inte kartan med verkligheten - se till att ändra verkligheten eller tvärtom men ha empatin, etiken och moralen kvar!

En sak som verkligen oroar mig är tillväxten av räknenissar på alla nivåer - räknenissar som fostrade att aldrig tänka långsiktigt eller genomtänkt - och än värre, att de tillåts att ha inflytande!
Behold, how the number crunchers waste the Swedish Post Office!

Vi har faktiskt idag ett allt större behov av samhällsfilosofer som tänker i tidsrymder av decennier och sekler och inte i kvartalsresultat. Som en god vän till mig filosofiskt konstaterade, att han själv förmodligen aldrig skulle se det färdiga resultatet av sitt arbete inom FN, eftersom de projekt han startar löper över så många år.

Vi måste lära oss att tänka i längre cykler, tvärtemot vad marknadsfilosoferna säger.

Även Coca Cola Company tänker om och påstår att de vill bli ett grönt företag (Sic!) och vill återvinna alla sina förpackningar - därför att de tjänar på det! Lycka till. Ta bort socker, koffein och all annan skit ur produkterna på samma gång!

Henning Mankell återberättade en gång vad en zuluhövding sagt till honom:

"Den nya informationsteknologin som ger oss svar inom sekunder är imponerande. Men vi får inte glömma bort att det tar lika lång tid att tänka i dag som det gjorde för tusen år sedan."

Seppo