ACourse in
Miracles

Tidigare texter

Frågor och svar

Boktips

Till första sidan

E-mail

Ambres hemsida

 

 

 

Bild_6.jpg (32582 bytes)

Finns det något svar på frågan om livets mening?
Ja, jag tror det!

På den här sidan ska jag berätta om mitt sökande och dela med mig av de svar jag kommit fram till.

Kanske kan det inspirera dig i ditt sökande.

Text: Juni 2000

Bakgrund

Redan som liten undrade jag över varför jag var född. Jag ville inte bli vuxen för det jag såg av vuxnas beteende var inte så förtroendeingivande precis. Mina frågor rörde sig mycket om; Varför är de vuxna inte sanna? Varför uppförde de sig så olika när de träffar olika människor? Varför ljög de så ofta? Varför blev de arga, ledsna, sura, glada för så konstiga saker? Jag iakttog och blev allt mer förvirrad av det jag såg.

När jag kom upp i tonåren så upptäckte jag de olika frireligiösa grupperna. Människor på TV och även de jag mötte i verkliga livet såg så lyckliga ut i ögonen. Det verkade som det hade hittat något som inte jag hittat. Så jag började undersöka lite. Jag gick till mormonernas möten, studerade bibeln med Jehovas Vittnen i ett par omgångar. De var mycket vänliga och kärleksfulla. Det som gjorde att jag inte stannade där var för det första att det finns ett "vi och de" tänkande. Vi som är upplysta, vi som har Gud med oss. Och så de som står utanför som inte är godkända på grund av att de inte tror likadant.

För mig har alltid kärleken varit större än så. Så jag letade vidare. Under några år var det fullt upp med att skaffa familj och försöka acceptera att livet är "bara så här". Men alla mina "varför" fanns kvar och pockade på uppmärksamhet.

Min mor blev medial i 50-års åldern.  Hon gav mig insikten och bevis för att livet fortsatte efter döden. Själen lever vidare. Men kroppen dör. Att sörja någon som lämnat är min egen saknad efter en älskad människa. Men den som har dött har fötts in i en annan verklighet. Den själen finns kvar och har sin väg att vandra i andra dimensioner. Jag ska vara här ytterligare en tid. Men vi möts igen. Tanken på reinkarnation gav helt nya perspektiv.   (Tack för den kunskapen mamma!)

Det var också av mamma jag fick boken "Ut på den yttersta grenen" av Shirley McLaine. Där berättar hon om ett medium i Sverige vid namn Sture Johansson. En snickare som förmedlade en högre medvetenhet som kallade sig Ambres. Jag blev mycket intresserad av att möta Ambres. Naturligtvis var det dags för mig att träffa honom. Han skulle ha en öppen teaching i Stockholm veckan efter jag läst ut boken. Jag gick ivrigt dit för att lyssna.

Och där fann jag vad jag sökt. Ambres hade svaren på alla mina frågor. Han sa allt som jag redan visste djupt inne i mig. Han plockade sakta, varligt och kärleksfullt fram allt som jag glömt. Det var en underbar upplevelse att möta honom.

Han sa: "Om du känner en självning i ditt hjärta när du hör på mig, följ mig då en bit på vägen. Om du inte känner något, så gå vidare, då finns din lärare någon annanstans. Jag älskar dig när du går."

Det var i mina ögon, i mitt hjärta det som var KÄRLEK. Inget dömande, inget tvång.

Dessutom säger Ambres: "Tro inte på vad jag säger. Pröva det."

Så talar en riktigt kärleksfull lärare. Ingen sekt, ingen organisation, inga bindningar alls. Du har själv all kunskap och du är en del av Gud precis som allt levande är.

När jag fann Ambres fann jag också vägen jag skulle komma att vandra för att hitta mig själv. Jag har säkert mycket kvar som jag ännu ej förstått. Men vägen är målet och jag har funnit vägen. Och det är en underbar resa att upptäcka livets mening.

.......................

Vad jag tror är att det finns en Medveten Källa, en Tanke som genomsyrar ALLT. Det finns ingenting som existerar utanför denna Källa. Allt som existerar är denna Källa. Jag kallar Källan för Gud. Jag vet att Gud är ett begrepp som många har svårt för men likaväl använder jag det för det är så mycket förknippat med Gud som får sin förklaring när man förstår Källans existens. Och Gud behöver oftast förklaras i den här världen. Vi skyller våra tillkortakommanden på Gud. Säger: "Om Gud fanns skulle han inte tillåta krig etc". Men det är vi människor som skapar krigen. För att vi har glömt att vi är en del av Källan, GUD. Vi tillsammans är Gud. Då menar jag inte bara tillsammans med andra människor utan med hela naturen, djuren, ja allt som existerar är Gud. Ingenting kan vara utanför Gud för då existerar det inte.

Detta är alltså min grundtanke och känsla. Den utgår jag ifrån i allt jag gör och tänker. Det är jag själv som väljer vad jag tänker! Varje dag, varje stund gör jag val som påverkar mig själv och andra. Det är viktigt att veta vad jag utgår ifrån när jag gör dessa val. Väljer jag av gammal vana? För att det är bekvämast? Eller väljer jag det jag vet är rätt? Väljer jag av rädsla eller av kärlek?

Det finns egentligen bara ett val. Rädsla eller Kärlek. Om jag inte väljer, har jag också valt. Och då är det ingen tvekan om att det är Rädslan som fått styra.

TIPS! Börja iaktta dig själv. Lyssna på dig själv när du pratar med dina vänner. Vad säger du till dem? Varför säger du det du gör? Varför tycker du som du gör? Är det från ditt hjärta du talar eller är det ett inlärt mönster du följer? Varför är det viktigt för dig att uttala din åsikt när du gör det? Är det åsikter du strör omkring dig, eller är det insikter?

Åsikter är något som du får av andra. Intryck du fått av något du läst, hört av någon du beundrar, uppfostrats till av dina föräldrar, skola etc. Åsikter är egentligen bara ett tyckande, värderande.

Insikter däremot är något som kommer av erfarenhet, något genomlevt, något du vet i ditt hjärta.

Här kan följa en lång diskussion om "dåliga" erfarenheter som minsann gett insikten om t ex att "män" eller "kvinnor" är på ett speciellt sätt. Men då handlar det fortarande om åsikter.

Insikten grundar sig i ditt Högre Jag och är alltid baserat i Kärlek. Åsikter grundar sig i Egot och är baserat i Rädsla.