Den heliga Birgitta från Finsta

http://web.comhem.se/skederid/den-heliga-birgitta-fran-finsta.htm

 

Enligt traditionen föddes den heliga Birgitta år 1303 på Finsta gård i Roslagen. Efter att ha tagit del av medeltida dokument anser jag att Birgitta sannolikt föddes på Finsta gård.

 

Anders Brynielsson

 

Skulptur av Birgitta

i Skederids kyrka

 

En utredning av Anders Brynielsson

    2013-05-31

Sammanfattning

 

Enligt traditionen föddes den heliga Birgitta på Finsta gård i Roslagen år 1303. Birger Petersson, som senare blev Birgittas far, ägde Finsta under åren 1283-1296. Han bytte dock bort Finsta mot Skällnora år 1296. Men han tycks ha disponerat en del av Finsta även efter år 1296. År 1301 upprättas nämligen ett testamente på Finsta av Birgers förvaltares hustru i närvaro av Birgers familj och tjänstefolk. Det bör ha inneburit att Birger disponerade/ägde en del av Finsta vid detta tillfälle. Förmodligen disponerade han denna del även efter år 1301. Detta innebär enligt min uppfattning att Birgitta mycket väl kan ha fötts på Finsta år 1303.

 

Enligt traditionen föddes alltså den heliga Birgitta på Finsta gård. Numera hävdas att denna tradition är felaktig och att Birgitta därför inte kan ha fötts i Finsta. Eftersom jag själv är född och uppväxt i Finsta har jag funderat en del över vad som sannolikt kan vara  sant. För att om möjligt kunna skaffa mig en egen uppfattning har jag studerat medeltida och nutida dokument med anknytning till Finsta och Finstaätten.

 

Birger Petersson, Birgittas far, var en av Sveriges största jordägare. I finstaområdet ägde han Skaetharg och Finsta. Dessa gränsade till varandra längs Finstaån. Finsta låg norr om ån, Skaetharg låg söder därom. År 1296 bytte han bort Finsta mot Skällnora i nuvarande Upplands Väsby kommun. Skaetharg förblev dock i hans ägo i ytterligare ca 20 år.

 

 

Birger var alltså, som ägare till Skaetharg, närvarande i området även efter år 1296. Han hade också viss tillgång till Finsta gård efter år 1296. Det finns nämligen ett medeltida dokument i Svenskt Diplomatariums huvudkartotek, SDHK, nr 1936, utfärdat år 1301, där Birgers förvaltares hustru upprättar sitt testamente i närvaro av Birgers familj och tjänstefolk. Vid detta tillfälle var Birger testamentsexekutor och sigillant.

 

 

 

Dokumentets utfärdandeort anges vara Finsta. Enligt SDHKs definition är utfärdandeorten = den ort där brevet anges vara utfärdat. Hade Birger tillgång till Finsta 5 år efter det att han bytt bort denna gård?

 

Birger Petersson bytte alltså bort Finsta mot Skällnora gård. Skällnora ägdes av Rörik Mattsson. Svenskt Diplomatarium innehåller ”Ett intyg om att ett jordabyte ägt rum ……”, SDHK nr 1717. Där anges vad som skulle gälla vid byte av byggnader och lösöre.

 

Utdrag ur SDHK nr 1717,

Vidare var Röriks söner Johannes och Ingevald närvarande och godkände och stadfäste ovannämnda överenskommelse både i ”brödernas hus” och i stadskyrkan i Stockholm, men med förbehållet att  byggnader och lösegendom på båda gårdarna skulle värderas, varefter den part, vars byggnader och lösöre befanns vara värda mindre skulle gottgöra mottagaren av detta gods i motsvarande grad.

 

Var Skällnoras byggnader och lösöre mindre värda än de byggnader och det lösöre som tillhörde Finsta? Fick Birger som kompensation för detta behålla en eller flera byggnader i Finsta? Bodde han kanske på Finsta? Varför? Han ägde ju Skaethargs gård, vars huvudbyggnad låg på gångavstånd från Finstas huvudbyggnad. Bostadsstandarden var kanske högre på Finsta än på Skaetharg?

 

Förvaltarhustruns testamente utfärdades alltså på Finsta år 1301. För mig förefaller det därför sannolikt att Birger fick behålla en eller flera byggnader på Finsta gård även efter gårdsbytet år 1296. Dessa torde han ha ägt till sin död år 1327. Det förefaller mig därför också sannolikt att Birgitta föddes på Finsta år 1303.

 

Birger köpte tillbaka resterande delar av det bortbytta Finsta år 1317.

 

Birgitta dog år 1373. Hon helgonförklarades år 1391. Många pilgrimer kom till Vadstena för att be vid Birgittas reliker i klosterkyrkan. Förmodligen ville de veta var det började. Var föddes Birgitta? Vem visste? Birgitta hade två nära anhöriga, Katarina Ulfsdotter och Ingegärd Knutsdotter, som var verksamma vid Vadstena kloster vid denna tid. De borde ha kunnat ge besked om var Birgitta föddes. Denna uppgift spreds sedan från mun till mun. Det är ju så en tradition uppstår. Traditionen anger Finsta som födelseort. Det är möjligt att denna uppgift ursprungligen kommer från Birgittas anhöriga i Vadstena.

 

Katarina Ulfsdotter verkade som föreståndare vid tillkomsten av klosteranläggningen i Vadstena under åren 1375-1381. Hon var dotter till Birgitta och hade varit hennes följeslagare i Rom åren 1350-1373. År 1375 återvände Katarina till Rom för att få birgittinordens regel bekräftad och för att utverka sin mors helgonförklaring. Birgittas dotterdotter, Ingegärd Knutsdotter blev nunna i Vadstena år 1375. Hon var abbedissa vid klostret åren 1384-1403.

 

Enligt min uppfattning är den heliga Birgitta sannolikt född på Finsta gård år 1303.

 

 

 

 

 

Bakgrund

 

Birgitta tillhörde Finstaätten. Den härstammade från Mohammar/Medhamra i Östergötland. Anders Brahe utgjorde länken mellan Mohammar och Finsta.

 

Israel ”Jorsalafarare” Andersson anses vara Finstaättens anfader. Han var son till Anders Brahe. Hans tillnamn tyder på att han skulle ha besökt Jerusalem. Israels föräldrar och syskon var födda i Mohammar/Medhamra vid Vadstena. Israel föddes däremot i  Finsta.

 

Israel Andersson BRAHE

               Israel Andersson (BRAHE) föddes omkring år 1218 i Finsta. Död år 1269.

               Han gifte sig omkring år 1238 med en kvinna som föddes omkring år 1222 i Finsta.

 

       De fick barnen:

               Peter Israelsson d ä (BRAHE) föddes omkring år 1240 i Finsta. Död senast år 1280.

               Jakob Israelsson (BRAHE) föddes omkring år 1242 i Finsta. Död år 1281.

               Erland Israelsson  (BRAHE) föddes omkring år 1244 i Finsta. Död år 1288.

               NN Israelsdotter (BRAHE) föddes omkring år 1246 i Finsta.

 

Som äldste son till Israel Andersson bör Peter Israelsson ha ärvt Israels huvudgård.

 

Skaetharg är den äldsta kända skriftliga formen av namnet Skederid. Arvid från Edsbro testamenterade år 1287 en fors i "skætharg" med tillhörande fiske till ärkebiskopen. Dokumentet förvaras i Riksarkivet, där det har SDHK nr 1365.  (SDHK = Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven).

 

Vill Du titta på innehållet i dokumentet?

Klicka då på

 

> Sök i SDHK

 

Då visas ett sökformulär.

Fyll i SDHK-numret (1365).

Klicka på ”Sök”-knappen i formuläret.

Då visas SDHK-numret understruket.

Klicka på numret för att se dokumentets innehåll.

 

Arvid från Lund (Edsbro socken i Uppland) skänker såsom testamentsgåvor till ärkebiskop M(agnus) i Uppsala och dennes efterträdare en fors i "skætharg" (= Skedersby1) med tillhörande fisken på villkor att han erhåller hälften av avkastningen från fiskena så länge han lever, vidare till samme ärkebiskop med efterträdare 1/2 markland i Lund och hälften av byggnaderna därpå med full nyttjanderätt till åkrar, ängar, skogar och fisken på villkor att ärkebiskopen förbinder sig att hålla honom med kläder och låta honom bo på nämnda gods, så länge han lever. Sigillanter är Uppsala domkapitel och prästerna Tomas i Almunge Henrik i Knutby, Asker i "hunungahæred" (Ununghärad), "Amelius" i Faringe, Karl i "hæsabro" (Esbro?) samt Ervast från "Thorstunum".

 

 

 

Ingeborg Wilcke-Lindqvist publicerade på 1950-talet en artikel i tidskriften Fornvännen. Artikeln, ”Husby och Skederid”, behandlar medeltida förhållanden i dessa socknar.

http://fornvannen.se/pdf/1950talet/1958_062.pdf

 

Ingeborg Wilcke-Lindqvist,  född 1891, död 1974, var författare och konsthistoriker. Hon blev på 1910-talet knuten till arbetet med verket "Sveriges kyrkor" och arbetade ända till slutet av 1960-talet inom verkets stab. Hon författade även en rad beskrivningar över främst uppländska kyrkor.

 

Ingeborg Wilcke-Lindqvist (IWL) skriver att Skederids kyrka är präglad av tiggarmunkarnas arkitektur och kan dateras till 1200-talets andra hälft, senast till omkring år 1300. Hon skriver att ”det ålderdomliga östra fönstret i kyrkan förbjuder dock en senare datering av själva byggnadskroppen än till 1200-talets slut”.

 

                                                                                                                Anders Brynielsson

Skaethargs gårdskyrka

 

IWL förklarar i sin artikel varför Skaetharg från början inte var namnet på en socken utan att det var namnet på en gård eller en by. Forsen i ”Skaetharg” skulle alltså ha tillhört gården eller byn Skaetharg.

 

Hon tyckte att det var ”frestande” att betrakta Birger Petersson som kyrkans byggherre. Han måste då ha varit ägare till Skaetharg. och kyrkan skulle ha byggts som gårdskyrka. Det vore helt i enlighet med gängse mönster. Stormännen byggde egna kyrkor vid sina gårdar och

 

anställde egna präster för sin egen kyrkliga verksamhet. Kanske Birgers farfar, Israel Andersson och/eller Birgers far, Peter Israelsson, vilka båda uppges ha varit i Jerusalem som pilgrimer (korsfarare?), var de som tog initiativet till kyrkbygget? http://www.roskildehistorie.dk/stamtavler/adel/svenske/Finsta/Finsta.htm

Maja Hagerman skriver i sin bok ”Spåren efter kungens män” att  ”….även de uppländska stenkyrkorna är ett slags stormannabyggen, men med den egenheten att de uppfördes senare än de i Götaland, och i ett annat stenmaterial. De byggdes inte i släthuggna kalkstenskvadrar utan av stora kluvna gråstensbumlingar med mycket murbruk mellan. Ändå är även dessa byggen så pass exklusiva i utformningen att de måste ha haft förnäma byggherrar”.

 

Församlingshemmet och kyrkan

 

 

Stormansgårdarna var på den här tiden anspråkslösa och oftast byggda i trä (Klockars). Det var vanligt att gården byggdes på den högsta höjden i området (Hagerman). Gårdskyrkan bör ha byggts i anslutning till stormansgården. Var bör då denna ha legat? Jo, där Skederids församlingshem ligger idag. Kyrkan och stormansgården skulle då ha kommit att ligga i var sin ände av den låga höjdrygg som terrängen bildar. Stormansgården och kyrkan planerades kanske samtidigt?

 

Församlingshemmet

Peter Israelsson BRAHE

Peter Israelsson (BRAHE) föddes omkring år 1240 i Finsta. Död senast år 1280.

Hans hustru var bördig fråm Mohammar. Hon var dotter till en ”herr Birger skänkare” (dominus Birgerus pincerna).

 

            De fick barnen:

                      Birger Petersson, född år 1265(?) – lagman, riksråd, riddare.

                      Israel Petersson, född år 1272 -  domprost.

                      Lars Petersson, född år 1274 –

 

Birgit Klockars skriver i sin bok, ”Birgittas svenska värld”, att Peter Israelsson kallades ”dominus” (herre), när han år 1269 tillbytte sig jord i Rumby i Eds socken i Uppland av hertig Magnus. SDHK 892.

 

Birgit Klockars fortsätter:

”Sista gången Peter Israelsson nämns som levande är när han år 1274 bevittnar några gåvobrev till det cisterciensiska systraklostret i Sko”. (SDHK 935 och 937).

 

 ”I ett brev av år 1311 (SDHK 2430) nämner Birger i förbigående att hans farfar Israel, hans farbror Erland, hans bror Lars och flera andra släktingar var gravlagda i svartbrödernas kyrka i Sigtuna, där också Birgers första hustru hade fått sin viloplats. Fadern Peters namn saknas i denna lista. Hade han dött på annan ort, kanske utomlands?”

 

År 1280 bytte tonåringen Birger jord med kungen. Enligt Birgit Klockars omnämndes Birger då som myndig. Han bör därför ha varit född senast år 1265, eftersom myndighetsåldern då var 15 år. Att Birger bytte jord med kungen tyder på att Peter då var död. SDHK 1140.

 

Peter Israelsson. efterlämnade fru och tre söner. Birger, den äldste, var då mellan 9 och 15 år gammal. Som äldste son bör han då ha fått ärva Peters huvudgård.

 

År 1283 säljer Ragnhild Erlandsdotter sitt fädernearv i Finsta till sin kusin Birger Petersson. SDHK 1251.

 

”Karl Estridsson tillkännager att han till sin släkting fru Ragnild sålt 1 markland i ”Bräggiä” (trol. Krägga, Övergrans socken) för 48 mark och att hon, för att hon enskilt skulle äga nämnda gods, hade sålt sitt fädernearv i Finsta till sin släkting Birger Petersson för samma summa penningar.”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fastigheterna  Finsta och Skedersby (Skaetharg) enligt 1952 års ekonomiska karta.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


    

 

 

 

 

 

    

Finsta gård gränsade i söder mot Skaethargs gård. Gränsen följde Finstaån. Gårdarna låg centralt i det område som några årtionden senare skulle bilda Skederids socken.

 

Ragnhilds far var Erland Israelsson, son till Israel Andersson. Det som Ragnhild ärvde efter Erland, bör han i sin tur ha ärvt efter Israel. Erland var den yngste av Israels tre söner. Den äldste sonen ärvde normalt faderns huvudgård. Israel tycks ha ägt både Finsta och Skaetharg. Att Erland ärvde Finsta innebär sannolikt att Finsta inte var Israels huvudgård. Skaetharg bör ha varit Israel huvudgård. Den hade gått i arv till Birger Petersson i slutet av 1270-talet. Att gårdskyrkan byggdes på Skaetharg tyder också på att Skaetharg var Finstaättens huvudgård. När Birger Petersson köpte Finsta blev han alltså ägare till både Skaetharg och Finsta.

 

Birger Petersson var en av Sveriges största jordägare. Enligt Rahmqvist ”Den heliga Birgitta, Finsta gård” (år 2003) ägde han ett tiotal gårdar i Uppland. Han ägde även gårdar i andra delar av landet. Han var en mäktig man, riddare och riksråd, lagman i Tiundaland, som var det mest betydelsefulla av de uppländska folklanden.

 

Han ledde den kommission som omarbetade och moderniserade de uppländska folklandens lagar till en gemensam upplandslag. SDHK 1684. Arbetet med den nya lagen påbörjades år 1293. Den 2 januari år 1296 kunde den börja tillämpas. Birger Petersson blev Upplands första lagman.

 

Birger Petersson var i början av sin karriär en av kungens närmaste män. Han fick år 1303 i uppdrag att ingå i en grupp skiljedomare som skulle medla i en tvist mellan kungen och hertig Erik. Denna tvist blev början till brödrastriderna mellan kung Birger, hertig Erik och hertig Valdemar. Bland ingående ”episoder” i stridigheterna kan nämnas Håtunaleken och Nyköpings Gästabud. Uppgörelsen år 1308 medförde att riket delades och att Birger blev hertigarnas undersåte. Han blev en av deras mest betrodda  anhängare.

 

Birger Petersson BRAHE

              Birger Petersson (BRAHE) föddes omkring år 1265. Död  år 1327.

              Birger Petersson var gift två gånger.

              Det första äktenskapet var barnlöst.

              Hans första fru, Kristina Johansdotter, avled år 1293.

 

               Birger gifte sig omkring år 1296 med Ingeborg Bengtsdotter. Hon avled år 1314.

 

               Barn – som uppnådde vuxen ålder.

               Birgitta Birgersdotter, född år 1303 – helgon.

               Katarina Birgersdotter, född år 1305.

               Israel Birgersson, född år 1314 – riddare, riksråd och lagman.

 

Från samma år som Upplandslagen stadfästes, år 1296, finns ett  

              ”Intyg om att ett jordabyte mellan herr Birger Persson och herr Rörik Matsson från

               Sollentuna ägt rum 12960908 i ´brödernas hus´ (domo fratrum) i Stockholm, varvid

               herr Birger till herr Rörik lämnat sin gård Finsta med kvarnar i utbyte mot den gård i

               Skällnora med kvarnar som herr Rörik lagligen överlåtit på herr Birger i närvaro av

               fastarna marsken Tyrgils Knutsson, Abjörn Sixtensson,  …………..…Vidare var

               även herr Röriks söner Johannes och Ingevald närvarande och godkände och

               stadfäste ovannämnda överenskommelse både i ”brödernas hus” och i stadskyrkan i

               Stockholm, men med förbehållet att byggnader och lösegendom på båda gårdarna

               skulle värderas, varefter den part, vars byggnader och lösöre befanns vara värda

               mindre skulle gottgöra mottagaren av detta gods i motsvarande grad”. SDHK 1717.

 

Birger bytte alltså bort Finsta men behöll Skaetharg.

 

Den 20 februari år 1301 upprättade Birgers förvaltarhustru Margareta sitt testamente i Finsta. SDHK 1936.

 

Klockars: ”Som testamentsvittnen och exekutorer hade Margareta kallat ett flertal personer, som alla var förbundna med lagman Birgers familj och husfolk”. När Birgers förvaltarhustru upprättade sitt testamente över sitt farsarv, tycks alltså hela ”det gamla gänget” ha varit samlat med upplandslagmannen och hans fru i spetsen.

 

Platsen för testamentets utfärdande var Finsta. Men Birger bytte ju bort Finsta 5 år tidigare! Hade  jordabytet mellan Birger och Rörik gått snett? Disponerade  Birger fortfarande Finsta år 1301? Hur länge därefter hade Birger tillgång till Finsta? Han ägde granngården Skaetharg så Finsta låg nästgårds.

 

Överenskommelsen med Rörik (via hans söner) innehöll som förbehåll att

byggnader och lösegendom på båda gårdarna skulle värderas, varefter den part, vars byggnader och lösöre befanns vara värda mindre skulle gottgöra mottagaren av detta gods i motsvarande grad”.

 

Var Skällnoras byggnader och lösöre mindre värda än de byggnader och det lösöre som tillhörde Finsta? Fick Birger som kompensation för detta behålla en eller flera byggnader i Finsta? Bodde han kanske på Finsta? Varför? Han ägde ju Skaethargs gård, vars huvudbyggnad låg på gångavstånd från Finstas huvudbyggnad. Bostadsstandarden var kanske högre på Finsta än på Skaetharg?

 

Förvaltarhustruns testamente utfärdades alltså på Finsta år 1301. För mig förefaller det därför sannolikt att Birger fick behålla en eller flera byggnader på Finsta gård även efter gårdsbytet år 1296. Dessa torde han ha ägt till sin död år 1327. Det förefaller mig därför också sannolikt att Birgitta föddes på Finsta år 1303.

 

Birgers fru, Ingeborg Bengtsdotter, dog år 1314. Birger upprättar hennes testamente.

SDHK 2626.

 

Birger upprättade sitt (första) testamente år 1315. SDHK 2669.

 

Birgit Klockars skriver att

”Lagman Birger tycks efter sin hustrus död ha dragit sig tillbaka från det offentliga livet och varit beredd på att själv inte leva så länge. Om det var på grund av ålder och sjuklighet, chocken efter fru Ingeborgs bortgång eller yttre politiska orsaker vet vi inte. Testamentet, Birgittas flyttning till mostern och det faktum att Birger så snart efter hustruns död gifte bort sina mycket unga döttrar, allt pekar i samma riktning. Redan tidigare hade han avgått från lagmanskapet i Uppland. Först när hans efterträdare Filip

 

Ingevaldsson avled några år senare, övertog han ämbetet på nytt, och dråpet på hertigarna tvingade honom ännu en gång in i politikens centrum.”

 

Wilcke-Lindqvist påpekar att Skaethargs gårdskyrka tycks ha övergått till att bli sockenkyrka i den nybildade socknen Skaetharg. Socknen nämns utan namn som annex till Husby år 1314. Det är ungefär samtidigt som Birger enligt Klockars började dra sig tillbaka från det offentliga livet. Att han avvecklar sitt ansvar för gårdskyrkan är väl bara ett led i denna strävan. Kanske donerade han kyrkan och delar av Skaethargs gård till socknen. Skaethargs kyrka skulle ju ha tillräckligt mycket jord för att kunna föda en präst.

 

Kanske var det då som byn Skedersby uppstod genom att Skaethargs gård delades i tre delar. Två gårdar var år 1540 kyrkliga frälsegårdar, den tredje var landbogård(?) under Finsta?

 

År 1317 köpte Birger tillbaka Finsta. SDHK 2876.

År 1326 upprättade Birger sitt andra testamente. SDHK 3440.

År 1327 dog Birger Petersson. Arvet efter honom skiftades år 1328. SDHK 3531.

 

Den heliga Birgitta dog i Rom år 1373. Hon helgonförklarades år 1391 av påven Bonifatius IX. Hennes verksamhet under 70 år hade gjort henne vida känd. På den tiden tycks det ha varit gott om lokala helgon i Sverige. Man vallfärdade till platser som förknippades med

dessa helgon. Men Birgitta var ju något utöver dessa ”vanliga” helgon.

 

Tore Nyberg, lektor vid Syddansk Universitet i Odense, påpekar i Forskning och Framsteg nr 3/2003 att Birgittas svenska rykte präglades av att hon blivit helgon 1391; det var människor stolta över. Det blev också en allmän sedvänja att vallfärda till Vadstena, ända fram till mitten av 1500-talet. Pilgrimsresorna upphörde inte i och med reformationen 1527. Alldeles innan den lutherska läran började införas i landet såg man allmänt på Birgitta som det stora helgonet som man kunde be om hjälp när man var sjuk eller hade andra bekymmer.

 

Birgitta dog år 1373. Hon helgonförklarades år 1391. Många pilgrimer kom till Vadstena för att be vid Birgittas reliker i klosterkyrkan. Förmodligen ville de veta var det började. Var föddes Birgitta? Vem visste? Birgitta hade två nära anhöriga, Katarina Ulfsdotter och

 

Ingegärd Knutsdotter, som var verksamma vid Vadstena kloster vid denna tid. De borde ha kunnat ge besked om var Birgitta föddes. Denna uppgift spreds sedan från mun till mun. Det är ju så en tradition uppstår. Traditionen anger Finsta som födelseort. Det är möjligt att denna uppgift ursprungligen kommer från Birgittas anhöriga i Vadstena.

 

Katarina Ulfsdotter verkade som föreståndare vid tillkomsten av klosteranläggningen i Vadstena under åren 1375-1381. Hon var dotter till Birgitta och hade varit hennes följeslagare i Rom åren 1350-1373. År 1375 återvände Katarina till Rom för att få birgittinordens regel bekräftad och för att utverka sin mors helgonförklaring. Birgittas dotterdotter, Ingegärd Knutsdotter blev nunna i Vadstena år 1375. Hon var abbedissa vid klostret åren 1384-1403.

 

http://sv.wikipedia.org/wiki/Vadstena_kloster#Regentl.C3.A4ngd_f.C3.B6r_Vadstenas_abbedissor

 

Enligt min uppfattning är den heliga Birgitta sannolikt född på Finsta gård år 1303.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Finsta ärvdes av Birger Peterssons son, Israel Birgersson, och därefter av hans sonson, Peder Israelsson. Det pågick ständigt strider om makten under denna tid. Peder Israelsson stred mot kungen, Albrekt av Mecklenburg. De kungatrogna ”vann”. I vanlig ordning lade kungen beslag på en del av de besegrades egendomar. Dessa delade han sedan ut till sina anhängare som tack för hjälpen. På så sätt tros Peder Israelsson ha förlorat Finsta. Det bör ha skett under 1360-talet.

 

År 1380 anges i ett medeltida dokument,  ”Anders Tomeson til Finsta”, som den nye ägaren av Finsta. Han tillhörde Årbyätten. Årby ligger i storvreta-området, ca  20 km norr om Uppsala. SDHK 11599.

 

Anders Tomasson föddes i Stockholm år 1354. Död 1406/1409.

Dottern Elin Andersdotter ärvde Finsta efter sin far, Anders Tomasson.

 

Elin Andersdotter föddes år 1386 i Finsta, Skederid.

Död senare än år 1474.

Gift med Arend Pinnow, född i Finsta, Skederid år 1382.

Död senare än år 1428. Väpnare.

 

Barn.

Birgitta Arentsdotter Pinnow

Gift med Karl Magnusson Eka

Ärvde Finsta av sin mor, Elin Andersdotter.

Född 1414 i Finsta, Skederid. Död efter 1489.

 

 

Skaethargs forna gårdskyrka byggdes till med ett långhus under 1400-talet. Finstas dåvarande ägare, Elin Andersdotter resp. hennes dotter, Birgitta Pinnow, var byggherrar. Varför gjordes detta tillbygge? Var det för att hedra Birgittas minne? Var det avsett som härbärge för de pilgrimer som sökte sig till helgonets barndomskyrka? Var det för att Skederids kyrka skulle kunna mäta sig med närliggande sockenkyrkor?

 

                                                                                                                                      Anders Brynielsson

 

Skederids kyrka

                     

 

Ann Catherine Bonnier har skrivit om Skederids kyrka, ”Den heliga Birgitta, Skederids kyrka” (år 2003):

”Det nya långhuset i Skederid och minnet av Birgitta

Det finns anledning att även fundera över det stort tilltagna 1400-talslånghuset i Skederid. Det vanliga sättet att utvidga en kyrka under medeltiden var att förlänga det gamla långhuset, eventuellt också bredda det. Att som i Skederid bygga ett nytt och större långhus väster om det gamla har endast en eller två motsvarigheter på fastlandet. På 1700-talet ansågs långhuset ”widlöftigt”, och

 

 

gång på gång påpekades att kyrkan var alltför stor för den lilla församlingen. Församlingen var dock knappast mindre på 1700-talet än den hade varit under medeltiden.”

 

Enligt Wikipedia:

Pilgrimsvandrandet började tidigt i fornkyrkan då man gick till apostlarnas och helgonens gravar för att be. Under medeltiden blev det en utbredd folkrörelse och man räknar med att en tredjedel av befolkningen genomförde en längre pilgrimsfärd. Man fick ett pilgrimspass med sig från den lokale prästen, ungefär som en identitetshandling för att bevisa att man var en äkta pilgrim och inte en allmän lösdrivare. Mot uppvisande av pilgrimspass kunde pilgrimen få mat och härbärge på olika pilgrimshärbärgen som snart uppstod längs de viktigaste pilgrimslederna. Att ge husrum åt en pilgrim var en kristen plikt.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Pilgrim

 

Appendix

Skederids socken