Atom


DRONE

Thomas Mera Gartz - »Drone«
Format: CD-R

Thomas Mera Gartz spelar till vardags trummor i det psykedeliska progg-bandet Träd, Gräs och Stenar. Att det på denna skiva inte hörs det minsta spår av vare sig progg (förutom en liten text i skivans booklet där det står »eat the rich«) eller psykedelisk rockmusik borde egentligen inte vara så konstigt.

När rocktrummisar gör soloskivor så brukar det som bekant bli något helt annat än vad deras originalband ägnar sig åt. Se bara på Santanas batterist Michael Shrieve som gick över till att göra electronica med krautmannen Klaus Schulze, eller grindcoretrummisen Mick Harris som började spela frijazz med saxofonisten John Zorn. Och Phil Collins behöver jag väl knappast nämna?

»Drone« är en mycket stillsam och stämningsfull skiva. Kalla det ambient, minimalism, progressive electronic eller avantgarde. Alla etiketterna är ungefär lika korrekta. Och ungefär lika otillräckliga.

Inledande spåret »Hammond«, som är inspelat 1967, är nästan en halvtimme långt men känns faktiskt för kort. Förändringarna i klangerna är så små och subtila att man inte riktigt vet i vilken stund musiken tagit över ens medvetande; det bara händer. Och när det händer så är det svårt att värja sig. Det är kosmiskt, svävande, ödesmättat och filmiskt på en och samma gång. Och när det i andra spåret »Piano« (också från 1967) kommer små orientaliska inslag av sång så låter det nästan som musik från Indien, vilket inte är konstigt eftersom Gartz på sin hemsida hänvisar till just indisk musik som inspiration. Men det låter aldrig plagierande indiskt utan indiskt på Gartz egna vis.

De resterande två låtarna är från 1997 och 2001 och låter betydligt mer elektroniska och moderna. Gartz har dock inte på något sätt tappat stinget sedan sextiotalet. Tvärtom. Det finns snarare ännu mer dynamik och idérikedom på dessa senare inspelningar.

Skivans tredje och i särklass bästa spår är »Sampler« där ljud från naturen klistras in och ut, likt skuggor i natten som försvinner och återkommer, utan att man vet när, och man blir lika överraskad varje gång. Formen ändras ständigt. Musiken liksom andas och lever, som om den vore en del av naturen själv. När jag hör »Sampler« så tänker jag omedelbart på Tangerine Dreams sjuttiotalsmästerverk »Rubycon«. Inte bara för att det finns musikaliska likheter, utan också för att »Sampler« är minst lika hypnotisk och intensiv.

Sista spåret »Northpole« har - liksom titeln antyder - en ganska kylig och dystopisk stämning. Lite påminner det om Pan Sonics mer lågmälda stunder. Som kontrast till de övriga mer varma och organiska låtarna så är det faktiskt en perfekt avslutning på skivan.

Det här är musik för kropp och själ, som når ut till både känslor och sinne. Det är vackert, meditativt och bitvis krävande. Men om man bara ger sig tid att sjunka in så tas man till en avlägsen, drömlik och alldeles skimrande värld som man inte vill lämna i första taget.

Mästerligt.

»Drone« finns att beställa på http://web.comhem.se/t.m.gartz/egenmus.htm

Recensent: David Olivecrona (gästskribent)
Datum: 040921
Betyg: 8/10

http://www.thecricket.nu/recensioner.asp?id=629






Tillbaka till Meras musik

Linje

Home