Atom


Grovhackande krautpunk och spacerock

Träd, gräs och stenar bjuder på en skön spelning på Nefertiti. PM Jönsson ger konserten fyra fyrar.

Träd Gräs och Stenar
Nefertiti, lördag
ROCK
Bäst: Hela andra halvan. Att de fortfarande existerar.
Sämst: Punkrocker. En bra cover, men något eget hade varit roligare.
Publik: 250

En favoritsekvens på Dvd:n Från Möja to Minneapolis som Träd Gräs och Stenar släppte i höstas är när bandet och en samling ryssar sjunger och ylar på en biograf i St. Petersburg. Konserten på Nefertiti avslutades inte med samma yra, men det blev ett kaosartat extranummer när musiker och publik hojtade variationer på skrikrefrängen i Sanningens silverflod, klassiker från 1970.
Det tog ett tag innan de progressiva veteranerna kom upp i högvarv. De startade med en obligatorisk improvisation för att smaka på rummet. Kul Philemoncover, Henning i sin presenning, och det började brännas på Kaffe med tårta när Torbjörn Abelli och Thomas Mera Gartz pumpade upp en luftig och dansant rytm som senare utvidgades med Bo Anders Persson och Jakob Sjöholms slingrande gitarrer.
Möjligen var det krigsdans i pausen för den andra halvan visade att TGS fortfarande är oöverträffade och befinner sig mitt i dagens experimentscen. De tar upp folkmusiktråden på paradnumret Sommarlåten och Svärmors brudpolska är en makalös mix av grovhackande krautpunk och livsfarliga mollmelodier. Den 40 år gamla India - från tiden när de kallade sig Pärson Sound - får nytt liv, monoton magi möter spacerock från lingonskogen.
Bo Anders Persson var ovanligt pillemarisk. Han verkade lite förvirrad på slutet, men hittade orden i Alla Sover, från comebackplattan Ajn Schvajn Draj, och tog fram den djävulska spelmannen inom sig, spelade gitarr maniskt, försvann in i musiken.

PM Jönsson i Göteborgs Posten

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=286&a=397444



Tillbaka till På gång & senast

Linje

Home