Rinzai


RINZAI

Den här texten nedan finns i en av mina anteckningsböcker. Jag kan inte kolla från vilken bok jag översatte från engelska, för mitt bibliotek är inte längre vad det har varit. Men jag har kollat den mot en annan engelsk version, ”The Zen Teaching of Rinzai” av Irmgard Schloegl, Berkeley 1975.

   En kommentar till: Det kinesiska ideogrammet ”hsin” har förr överförts till engelska som ”mind” (som inte helt korrekt överförts till svenska som ”medvetande”, vars engelska motsvarighet är ett begrepp som härstammar från latin, ”consciousness”), men nuförtiden ger man ”hsin” betydelsen ”heart” (hjärta) som anses stå närmare innebörden av det kinesiska tecknet, och bättre syfta på hjärtat i Varats alla aspekter av kropp, känslor och tankar, inte bara ett slags innehåll i huvudet.
   Det måste vara tämligen svårt för översättare från kinesiska att hitta lämpliga termer. Alla dualistiska splittringar och svårgripbara abstraktioner som europeiska språk lider av förstår vi ju knappt ens själva. Många språkliga konstruktioner gäller bara inom sin egen kultur och är oförståeliga i andra. Sådana här översättningar får man ta med en klackspark, som om de pekar mot något som vi kanske inte har adekvata begrepp för. Som Rinzai säger: ”överallt ser vi bara tomma namn.”
   Det betyder: känn igen det som inte bärs av ordet, känn igen det som är oss lika i det olika, ”livlig som en fisk som hoppar i vatten”.





Ett urval ord,
översatta av
Thomas Mera Gartz,
som tillskrives den kinesiske zenmästaren

LINJI YIXUAN
(LIN-CHI I-HSÜAN)
( -866)

på japanska kallad

RINZAI GIGEN

om

”Den Ende,
som i detta ögonblick mitt framför era ögon,
briljant klar och skinande utan form,
lyssnar till detta tal om Dharma.”


   Mästaren sa:
   - Över massan av rött kött finns en Sann Människa utan rang. Han kommer och går alltid genom era sex sinnen. De som inte sett honom, se!
   Då sa en munk:
   - Vad är denna Sanna Människa utan rang?
   Rinzai kom ner från sin stol, högg tag i honom, och sa:
   - Tala! Tala!
   Munken stod tvekande och undrade vad han skulle säga. Rinzai knuffade iväg honom och sa:
   - Denna Sanna Människa är bara en skitskrapa! och gick till sitt rum.

Mästaren sa: dagens Buddhadharma studerande behöver genuin insikt. Om ni har genuin insikt kommer inte födelse och död att påverka er, var ni än går gläds ni fri att komma och fri att gå. Ni behöver inte söka något speciellt fint, utan det kommer att komma av sig självt. O vänner, de gamla mästarna hade sina sätt att hjälpa. Låt er inte bli missledd av någon, det är allt jag lär. Om ni vill använda det ni har av er själva, använd det då, stå inte och tveka. Men studenter i dessa dagar misslyckas därför att de saknar självförtroende. När ni inte tror tillräckligt forslas ni omkring hit och dit av omständigheterna och virvlas runt av de tiotusen tingen. På det sättet finner ni ingen förlösning. Men om ni kan stoppa ert hjärta från sitt springande efter viljans nycker kommer ni inte att vara annorlunda än Buddha och patriarkerna . Vill ni veta vem Buddha är? Han är ingen annan än den som just nu mitt i er närvaro lyssnar till Dharma.1 Just därför att ni saknar självförtroende vänder ni er utåt och springer omkring och söker. Även om ni hittar någonting där är det inget annat än ord och bokstäver och aldrig patriarkernas levande ande.2 Gör inga misstag här!
   O mina vänner, om ni inte ser Människan i just detta ögonblick kommer ni att snurra runt i De Tre Världarna i tiotusen tidsåldrar och tusen födelser.3 Om ni klänger er fast vid era futtiga glädjeämnen kommer ni att återfödas i livmodern på en åsna eller en ko.
   Vänner, så som jag ser det, är ni inte annorlunda än Sakyamuni Buddha. Vad är det som saknas er idag, i allt vad ni tar er för? Ljuset strålar ut från våra sex sinnen utan avbrott.4 Den som kan se det på det sättet är i hela sitt liv en människa som inte har något mer att söka.

Vänner, det finns ingen plats att vila i denna tredubbla värld, som är som ett hus i brand. Detta är ingen plats för er att stanna länge på. Obeständighetens demon slår till vilken som helst av oss i vilket ögonblick som helst, vare sig man är hög eller låg, gammal eller ung. Vill ni vara som de gamla mästarna? Sök då inte efter någonting. Ert hjärtas rena ljus i detta ögonblick är Dharmakaya Buddha i ert eget hus. Ert hjärtas icke-differentierande ljus i detta ögonblick är Sambhogakaya Buddha i ert eget hus. Ert hjärtas icke-diskriminerande ljus i detta ögonblick är Nirmanakaya Buddha i ert eget hus. Och denna tredubbla kropp är inget annat än den som i detta ögonblick mitt framför era näsor lyssnar till mitt tal om Dharma.5
   De lärda tar de tre kropparna för tingens yttersta verklighet. Men som jag ser det, är denna tredubbla kropp bara namn. En gammal doktor säger att ”(Buddhas) kroppar beror av hänvisning till betydelse, och (Buddha) fälten är beskrivbara med hänvisning till substans.” Men, klart förstått, är Dharmanaturens kroppar och Dharmanaturens fält endast mentala former, reflektioner av det ursprungliga ljuset.6

Vänner, låt oss ta tag i den som leker med dessa reflektioner. Han är den ursprungliga källan till alla Buddhor. Känner ni honom är ni hemma varhelst ni än befinner er.
   Det är varken er fysiska kropp, mage, lever eller era njurar, inte heller rymdens tomhet som utlägger Dharma och lyssnar till den. Vem är det då som förstår allt detta? Den som är mest omisstagbart förnimbar här mitt framför era ögon, briljant klar och skinande, utan form, ändå absolut identifierbar, där är den som kan förstå Dharman ni lyssnar till. Om ni verkligen kan inse detta är det ingen skillnad mellan er och Buddha och patriarkerna. Oupphörligen är han rakt här, tydligt närvarande.
   Låt bara inte er insikt någonsin bli avbruten, och ni kommer att var i fred med vilken som helst situation ni råkar befinna er i. Visdomen störs när passioner uppreser sig, och kroppen avskiljs från de förändrande bilderna. Av den orsaken vandrar vi i De Tre Världarna och lider av deras medföljande smärta. Men när jag ser saken på mitt sätt finns det ingenting som inte är djupt, ingenting som inte är befrielse.

O ni som följer vägen! Dharmas hjärta är formlöst och genomtränger de tio väderstrecken. Med ögat är det synen; med öronen är det hörseln; med näsan känner det lukter; med munnen talar det; med händerna griper det; med benen vandrar det omkring. I grunden är det ett ljus, som delar sig självt i de sex sinnena. När ens hjärta inte längre störs är man befriad var man än går. Varför tror ni att jag talar till er så här? Det är för att jag ser er, O vänner, springa omkring med upphettade hjärtan, ganska så oförmögna att få stopp på det hela, och tråna och gräma er över de gamla mästarnas lekar.
   Vänner, som jag ser det, sitt ner en gång för alla och skär av huvudena både på Sambhogakaya Buddha och Nirmanakaya Buddha. De som är nöjda med att fullfölja Bodhisattvans7 tio steg är bara legohjon. De som är nöjda med fullt universellt uppvaknande är bara fångar i kedjor. Arhats8 och Pratyekabuddhor9 är kloakbrunnar. Bodhi10 och Nirvana11 är pålar där man binder fast åsnor. Varför är det så?12 Därför att ni, o vänner, inte fattar tomheten i de tre tidsåldrarna (kalpas). Detta är vad som hindrar er väg.
   Inte så med Vägens Sanna Människa som går jäms med orsakerna för att sudda bort sin gamla karma13 och låter saker och ting följa sin egen kurs. Han framträder i vilka klädnader som än passar situationen; när han vill gå så går han; när han vill stanna så stannar han. Inte ens för ett minsta ögonblick springer han efter Buddhaskap. Varför det? En gammal mästare säger: ”Om du söker Buddha genom karmiska (viljebestämda) handlingar, blir Buddha dödens och födelsens stora symbol.”
   Vänner, tiden är ovärderlig! Ändå springer ni hit och dit, studerar zen, studerar Vägen, samlar ord och fraser, söker efter Buddha och patriarker och rätt lärare. Var och en av er har redan en mor och far, så vad är det ni letar efter. Vänd om och se in er själva. En mästare sa: ”Yajnatta trodde att han förlorat sitt huvud, och han sprang vilt omkring efter det. När han fann att han aldrig förlorat det blev han en fridfull människa.”

O vänner, var bara er själva och stoppa era hysteriska upptåg. Det finns några flintskalliga dumbommar som inte kan skilja på ont och gott. De känner igen alla slags ting, de ser andar, de ser spöken, de ser på det här sättet och på det där sättet, de pekar mot öster men menar väster, de tycker om fint väder, de tycker om regnigt väder. Om de fortsätter på det viset kommer de en dag att stå inför Yama (Dödens domare) som kommer kräva att de betalar sina skulder genom att svälja rödheta järnkulor. Män och kvinnor av god familj förleds av sådana rävandars fabler och går vilse även mot deras ursprungliga klokhet. Blinda gamla tokar! Den dagen kommer då de blir tvungna att betala sitt bord!

O ni som följer Vägen, det är ytterst viktigt att ni ser klart så att ni utan hämningar kan gå genom hela världen utan att bli vilseledda av dessa luriga rävandar (falska zenmästare). Ingenting är bättre än att vara en människa som inte har något mer att söka. Inget ovanligt utmärker hans dagliga liv.
   Så snart ni vänder er utåt för att söka era egna händer och fötter bland era grannar som om ni inte hade dem med er, begår ni ett fel. Ni kanske försöker finna Buddha, men han är inget annat än ett namn. Och den Ende som springer omkring och söker någonting någonstans, känner ni honom? Alla Buddhor och patriarker i de Tre Världarna och i de tio väderstrecken har visat sig bara för syftet att söka Dharma. Och alla de som idag följer Vägen, också de söker Dharma. När de funnit Dharma är deras uppgift fylld. Om inte, kommer de som alltid att fortsätta genomvandra tillvarons Fem Stigar.
   Vad är Dharma? Dharma är Hjärtats Lag. Hjärtats Lag är utan form och genomtränger allting i de tio väderstrecken, och dess förnimmbarhet och verksamhet ligger mitt framför era ögon. Men om man saknar tro på det, då försöker man finna dess namn och fraser och tror att Buddhadharma finns i dem, vilket är lika långt bort som avståndet mellan himmel och jord.

O ni som följer Vägen! Vilken Dharma tror ni att jag lägger fram? Jag håller fram Hjärtegrundens Dharma, som genomtränger allting, i vanliga människor såväl som i visa, i de skändliga såväl som i de rena, i de fina såväl som i de grova. Det väsentliga är att ni avstår från att sätta etiketter, som det fina eller det grova, vanliga eller visa. Det fina och det grova, det visa och det vanliga kan inte kännas till av människan enbart genom namn.
   O ni som följer Vägen! Det är er sak att gripa denna sanning och fritt använda den. Häng inte fast vid namn, för de blir som pseudonymer som bara skapar mystifikationer.

Ni som följer Vägen, Buddhadharma kräver ingen speciell skicklig ansträngning.14 Var som vanligt och sök ingenting. Befria era inälvor, kasta vatten, klä er och ät er mat. När ni är trötta, gå och lägg er. Okunniga människor må skratta åt er, men de visa ska förstå. En gammal mästare sa: ”Att vända sig utåt, och anpassa sig till det, är ett ärende för en dummerjöns.” Om ni bemästrar varje situation ni befinner er i, blir allting sant, och ni drivs inte längre omkring av omständigheterna. Varje plats kommer att kännas som hemma. På detta sätt ska era vanliga känslor, som förut åstadkom karma för de Fem Fruktansvärda Brotten, av sig själva bli befrielsens stora ocean.

O ni som följer Vägen, den Ende som i detta ögonblick står klar och levande mitt framför ögonen och lyssnar, denna Människa är inte hindrad någonstans, ohindrad rör hon sig genom de tio väderstrecken, hon är sin egen herre i den tredubbla världen. Hon går in i alla slags situationer och blir aldrig affekterad av dem och kan inte fördrivas från det hon är.
   På bråkdelen av ett ögonblick går hon till botten av tingens ordning. När hon möter Buddha, talar hon som en Buddha; när hon möter en patriark talar hon som en patriark; när hon möter en arhat talar hon som en arhat; när hon möter en hungrig ande talar hon som en hungrig ande.
   Hon vänder sig åt alla håll och skulle kunna gå som pilgrim genom alla länder och syssla med att tala med alla varelser och ändå aldrig i en enda tanke irra bort sig från sin lysande renhet.
   Vart hon än går, förblir hon ren, odefinierad, hennes ljus genomtränger de tio väderstrecken, och de tiotusen tingen har en enda Sådanhet.15

Vad är den sanna förståelsen?
   Det är du som går in i allt; det vanliga och det heliga, det orena och det rena; det är du som går in i alla Buddhaländerna, i Maitreyas Torn, i Variochanas Dharmavärld; och var du än går in i ett land, visar du att det är underkastat de fyra vardandets stadier: tillblivelse, fortbestånd, förstörelse och utplåning.
   När Buddha uppträdde i världen snurrade han på Dharmas väldiga hjul och ingick i Nirvana istället för att för evigt stanna i världen som vi vanliga människor kunde ha väntat oss. Men han såg det inte som tecken på att komma och gå. Genom att söka runt födelse och död, så kan du inte uppnå det.
   Inträd bara i den ofödda Dharmavärlden och lek omkring i den, gå in i Lotusskattens värld; överallt är alla ting utan form. Den enda som finns är Vägens Oberoende Människa, som i detta ögonblick lyssnar till Dharma. Denna Människa är alla Buddhors moder.
   Buddha föds av det som inte beror av något. När du förstår det som inte beror av något, förstår du att Buddha inte är något som kan uppnås! Den som kan se på det sättet är en människa med genuin insikt.
   Studerande som inte vet detta, binder sig vid namn och fraser och hindras av ord som ”det vanliga” eller ”det visa” som hindrar deras syn, så att de inte kan se klart. De Tolv Avdelningarna i Buddhas lära är inget annat än ord och uttryck, och är bara ytförklaringar. De som inte förstår detta tar till sig dessa ytförklaringar och gör enbart tolkningar av dessa ord och fraser. Allt detta stödjer bara deras beroende, och de finner sig snärjda av orsak och verkan och kan inte undkomma cykeln av födelse och död i de Tre Världarna.
   Om du vill bli fri från födelse och död, från kommandet och gåendet, från att sätta på och ta av (som kläder), och vara fri och obunden, måste du känna igen Människan som i detta ögonblick lyssnar till detta tal om Dharma.
   Hon har varken figur eller form, varken rot eller stam, inte heller har hon en plats hon vilar på; hon är full av liv som en fisk som hoppar i vattnet och reagerar på alla situationer. Men, hennes funktioner är ingen plats och kommer ingenstans ifrån. Så snart du försöker söka henne är hon därför långt borta; ju mer du närmar dig henne, desto längre från dig är hon. Det är därför hon kallas ”mysteriös”.

Vad som fordras av de som studerar Vägen, är att de har tilltro till sig själva. Sök inte utanför. När ni gör det, förs ni helt enkelt bort av oväsentligheter och kommer att finna er helt oförmögna att skilja mellan rätt och fel. Det finns Buddhor, det finns patriarker, kanske man säger, men dessa är blott spår av ord som Läran lämnat efter sig. Om någon råkar uppträda inför er och förevisa ett ord eller en fras som är halvt dold och halvt uppenbar i sina komplikationer, blir ni förvirrade och börjar hysa tvivel. Ni vet inte vad ni ska göra, utan springer mellan himmel och jord till vänner och grannar och frågar i alla riktningar och håller er fullt förvirrat sysselsatta. Men människan som inte har något att söka ödslar inte bort sina dagar på att argumentera om värd och inkräktare, det ena och det andra, finns och finns inte, form och väsen.
   När jag står här och någon träder inför mig med en fråga, vare sig det är en lekman eller en munk, vet jag varifrån han kommer. Vad han än försöker påstå är allt han grundar sig på ord, fraser, bokstäver och attityder vilka allesammans inte är annat än dröm och vision. Alla Buddhors lära är snarare att se människan som framträder ridande på alla omständigheter.
   Buddha-tillståndet kan inte själv utropa sig som sådant. Det är snarare Vägens oberoende människa som kommer ridande på alla tillstånd. Om någon kommer till mig och säger: ”Jag söker Buddha”, så visar jag mig enligt renhetens tillstånd. Om någon frågar mig om Bodhisattva, så framträder jag enligt medlidandets tillstånd. Om någon frågar mig om Bodhi, så svarar jag genom att visa ett tillstånd av rent mysterium. Om någon frågar mig om Nirvana, visar jag seren stillhet. Tillstånden (situationerna, omständigheterna) kan variera i oändlighet, men det finns bara den Ende som alltid är samma Människa, som inte förändras alls. Därför sägs det: ”Form uppstår som svar på omständigheterna, som månen speglas på olika sätt i vatten.”

För att bli en människa som är som ett stort käril, är det viktig att inte blanda i några andras misstag. Om man är sin egen herre vart man än går, är allt sanning. Ta inte in allt som råkar komma förbi. Så snart en tanke av tvivel uppträder kommer Mara in i hjärtat, så som livets och dödens demon gjorde på den tvivlande Bodhisattvan. Håll bara ditt hjärta i vila, och sök ingenting. När saker och ting kommer till dig, se på dem klart, låt dem då bli upplysta. Tro på den Ende som handlar i just detta ögonblick. Han yttrar sig inte på något särskilt framträdande sätt, och alla ting blir av sig själva tomma.
   Så snart de Tre Världarna uppstår i hjärtat följer du orsakssammanhangen och förhåller dig till omständigheterna, och förstår de sex sorternas damm (sinnesområdena). Eftersom du fortsätter att handla i enlighet med stundens villkor, vad är det då som fattas dig? På bråkdelen av en sekund träder du in i det orena likaväl som i det rena, i Maitreyas Torn, i De Tre Ögonens Land. Var du än vandrar omkring ser du överallt att där är endast tomma namn.

O ni som följer vägen, den Ende här framför era ögon som i detta ögonblick lyssnar till talet om Dharma, det är han som ”går in i eld utan att bli bränd, går ner i vatten utan att drunkna, det är han som går omkring och leker som i en trädgård när han går på de onda stigarna i de tre djupaste helvetena, det är han som inte skulle lida ens av att inträda i de hungriga andarnas eller djurens rike.”
   Varför är det så? Därför att han känner inga villkor som måste undvikas. Om du älskar det visa och hatar det tarvliga kommer du fortsätta att flyta och sjunka i födelsens och dödens hav. Passionerna uppstår beroende på hjärtat. Om hjärtat är stillat, vilka passioner kan då binda dig? Trötta inte ut dig genom att sätta upp urskiljanden, och du kommer ganska naturligt, av sig självt, att uppnå Vägen.
   Så länge du springer omkring bland dina grannar i förvirrat tillstånd för att följa andra, hur många oräkneliga tidsåldrar du än behöver, måste du återvända till födelsens och dödens rike. Det är bättre att du återvänder till din meditationsmatta och fridfullt inte har något mer att söka, bara sitt.

O ni som följer Vägen, den sanna uppfattningen är mycket svår! Buddhadharma är djup, dunkel och outgrundlig, men när man förstått den, hur lätt är den inte. Jag tillbringar hela dagarna med att tala om vad Dharma är, men de studerande tycks inte fästa någon uppmärksamhet vid mitt tal. Så många tusen gånger de trampat det under fötterna! De går på insvepta i ett svart och dimmigt mörker och kommer inte att förstå att ljuset skiner av sig självt även om det inte finns någon form. Men eftersom de inte har tillräcklig tro klänger de fast vid namn och fraser och försöker förstå betydelsen av dessa namn. De kastar bort ett halvt århundrade av sina liv för att bära ett dött lik från en dörr till en annan. De springer frenetiskt fram och tillbaka genom hela landet med en säck på ryggen fylld av de halvgalna mästarnas tomma ord. Yamaraja, Underjordens Herre, kommer säkert en dag att kräva dem på alla sandaler de slitit ut.

O vördade herrar, när jag säger att det inte finns någon Dharma att söka utanför, är det ingen student som förstår mig. Nu vill de istället vända sig inåt och söka där. De sätter sig mot en vägg med korslagda ben, pressar tungan upp mot gommen, alldeles orörliga. De tror att det är patriarkernas port till Buddhadharma. Vilket stort misstag! Om ni tror att ett tillstånd av orörlig renhet är Detta, visar det de vördade herrarnas mörker av okunnighet. En gammal mästare säger: ”Att gå vilse i den mörka grottans djup, det bör man sannerligen rysa inför”. Men om ni å andra sidan tar rörlighet för Detta, så kan alla gräs och träd röra sig och skulle på så vis äga Vägen. Därför, rörlighet är vindens natur, och orörlighet är jordens natur, och det som både rör sig och inte rör sig har inget vara i sig självt. Om ni försöker fånga det som rör sig, kommer det att hålla sig orörligt. Och om ni försöker fånga det orörliga, kommer det fortsätta att röra sig, ”som en fisk i en damm sprätter iväg när vågorna rörs upp”.
   O vördade herrar, rörelse och orörlighet är två slags omständigheter. Men Vägens människa, som inte beror av någonting, det är hon som fritt brukar det rörliga och det orörliga.

Studerande kommer till mig från alla håll. Jag skiljer dem åt enligt tre slags grundmöjligheter. Om en medel till låg kommer till mig, snäpper jag bort omständigheten men ger honom Dharman. Om en medel till hög kommer till mig, snäpper jag bort både omständigheten och Dharman. Om en med ovanligt hög kommer till mig, snäpper jag inte bort vare sig omständigheten eller Dharman eller människan. Och om det skulle komma någon med förståelse utöver det vanliga, handlar jag med hela min natur utan att bry mig om någon grundmöjlighet.
   O vördade herrar, om en studerande har nått detta, är han så stadig och stark att det inte finns plats för ett luftdrag att tränga igenom, omedelbar som en gnista från flinta mot stål, eller som en blixt. Om en student har det sanna ögat, behövs inget mer sägas.
   Man blinkar och alltsammans är förbi. Om ögat är tomt och stelt är allt förlorat. Allt övervägande i hjärtat missar målet. Så snart en tanke rörs upp vänder det er ryggen. Man måste inse att det ligger mitt framför ögonen. Om folk kunde förstå det, är de inte annorlunda än den Ende här mitt framför ögonen. Och ändå, vördade herrar, bär ni er tiggarskål och säck, med kroppen full av exkrementer, och springer omkring från dörr till dörr och väntar er att någonstans finna Buddha och Dharma. Men den Ende, som just i detta ögonblick går runt och söker något, vet ni vem denne är? Han är livlig som en fisk i vatten, han har vare sig rot eller stjälk, ni kan försöka omfamna honom men han låter sig inte omgripas, ni kan försöka borsta bort honom, men han vägrar att låta sig skingras. Ju mer ni strävar efter honom, desto längre bort befinner han sig. När ni inte längre strävar efter honom, se, då finns han mitt framför er. Hans översinnliga röst fyller era öron. Den som inte har tro slösar bort sitt dyrbara liv utan ändamål.
   O ni som följer Vägen, på bråkdelen av ett ögonblick träder man in i Lotusparadiset, i Variochanas land, i Frigörelsens land, i De Övernaturliga Krafternas land, i Renheten land, i Dharmavärlden, går in det orena såväl som i det rena, i det tarvliga likaväl som i det visa, i djurens och de hungriga andarnas rike. Var han än är kan vi inte finna något spår av hans födelse och död, hur mycket vi än försöker lokalisera honom. Vad vi har är inget mer än dessa tomma namn. ”Föränderliga spöken, inbillade blommor i tomma luften. Varför trötta ut dig med att försöka fånga dem? Vinst och förlust, ja och nej, kasta genast bort dem alla på en gång.”

Vad beträffar mitt eget förverkligande i dessa dagar, så är det sant skapande och nedrivande. Jag leker omkring med mirakulösa förvandlingar, och ställer mig i alla situationer, och var jag än är har jag inget mer att söka. Omständigheterna förändrar mig inte. Om någon skulle komma till mig med tanken att få något av mig så går jag bara ut och möter honom. Han känner inte igen mig. Då sätter jag på mig olika slags kläder och de studerande börjar genast komma med sina tolkningar utan att märka att de fångas av mina ord och fraser. Det är verkligen sorgligt. Blinda rakade flintskallar, de lägger märke till kläderna jag bär: gröna, gula, röda eller vita. När jag tar av dem och sätter på mig renhetens klädnad kastar studenterna en blick och blir utom sig av glädje. Och när jag tar av den blir de missbelåtna och chockade och springer omkring och klagar att jag går naken. Då vänder jag mig till dem och säger: ”Känner ni igen Människan som bär alla slags kläder?” Äntligen vänder de plötsligt sina huvuden och känner igen mig.

O vördade herrar, titta inte efter klädnader! Kläderna förändrar inte människan, det är människan som sätter på sig olika kläder: renhetens klädnad, det oföddas klädnad, Bodhis klädnad, Nirvanas klädnad, patriarkernas klädnad och buddhaskapets klädnad. Vördade herrar, vad vi har här är bara ljud, ord, och de är inte bättre än de kläder vi byter. Rörelsen uppstår ur oceanen av andningar i mellangärdet; deras eldiga trumslag får era tänder att skallra så att de stöter ut ljud som får språkliga tolkningar. Ser ni inte att dessa bara är inbillade spöken? Vördade herrar, röst, tal och handling bringas fram utåt, inuti är de endast Dharmas ytliga uttryck. När ni tänker finns det också vilja, och allt detta är de olika kläder vi sätter på oss. Begå inte misstaget att ta de kläder som människor bär för den verkliga saken. Om ni fortsätter på det viset kommer ni ännu efter ett oräkneligt antal kalpas bara att vara experter på kläder och ingenting annat, och ni måste vandra omkring i den tredubbla världen och snurra i dödens och födelsens hjul. Det är långt bättre att inte ha något mer att söka. En gammal mästare säger: ”Jag möter honom och känner honom ändå inte; jag talar med honom men vet ändå inte hans namn.”

Dagens studerande kan inte inse att namn och ord inte utgör förståelsen. Vad de gör är att i sina dyrbara anteckningsböcker skriva ned några dumma, senila mästares ord och efter att ha slagit in dem i tre eller fem lager brokad tryggt lägga ned dem i en säck. Detta för att undanhålla dem för nyfikna människors granskning. De tror att dessa mästares ord förkroppsligar Dharmas djupa tema och värderar dem högst respektfullt, som om de innehöll hemligheten och den yttersta sanningen, och håller dem som sin heliga ägodel. Vilken grov blunder de begår. O de gamla skumögda lärjungarna! Vad för slags saft väntar de sig av de gamla förtorkade benen? Det finns några som inte kan skilja på gott och på ont. De går igenom de olika skrifterna, och efter mycket spekulerande och beräknande samlar de ihop några fraser som de använder för sina egna syften. Det är som att svälja en hög dynga, åter spy upp den och räcka den vidare till andra. De är bara vulgära tungvrickare som tillbringar hela sina liv förgäves. Ändå säger de: ”Vi är ödmjuka munkar” och när andra frågar dem vad Buddhas lära innebär, tiger de och har inget att säga. Deras ögon blir blanka och ser ut som om de stirrar i mörkret och deras munnar ser ut som böjda bärstänger. T.o.m när Maitreya uppenbarar sig i denna världen, blir deras öde en annan värld: de måste till helvetet för att lida alla dess kval.

O vördade herrar, vad är det ni söker när ni så ivrigt springer omkring från plats till plats? Det enda resultatet är att era fotsulor blir ännu plattare. Det finns ingen Buddha som kan gripas med era felriktade ansträngningar. Det finns ingen Väg som kan uppnås genom era fåfänga strävanden. Det finns ingen Dharma som kan förverkligas genom ert gagnlösa fumlande. Om ni söker Buddha i yttre former, är han inte mer än ni själva. Vill ni veta vad ert ursprungliga hjärta är? Ni kan varken känna till det eller skilja er från det. O vördade herrar, den sanna Buddha har ingen gestalt, den sanna Vägen har ingen substans och den sanna Dharma har ingen form. Dessa tre blandas harmoniskt och förenas i ett. De som ännu inte förstår det kallas en kännande varelse förvirrad av karma.

En munk frågade: ”'Daitsu Chisho Buddha (den ojämförliga insiktens och överstigande visdomens Buddha) satt i tio kalpas i Upplysningens hall. Men Buddhadharma avslöjade sig inte för honom, och han uppnådde inte Buddhaskap.' Jag förstår inte detta, var vänlig visa vad det betyder.”
   Mästaren sa: Ojämförlig insikt är din egen förståelse att de tio tusen tingen överallt inte har något vara av sig själva, och inte har någon form; detta kallas Ojämförlig Insikt. Överstigande visdom är att inte tvivla på någonting, därför att det finns inget att uppnå; detta kallas Överstigande Visdom. Buddha är hjärtat i sin renhet; när dess strålning genomtränger tingens plan kallas det att bli Buddha. Att sitta tio kalpas i Upplysningens hall hänvisar till utövandet av de tio Paramitas. Att Buddhadharma inte avslöjade sig självt betyder att eftersom Buddha ursprungligen är ofödd och Dharma ursprungligen är oförstörbar, hur kan det då avslöja sig? Inte uppnådde Buddhaskap betyder att Buddha inte har något behov av att bli Buddha. En gammal mästare sa: ”Buddha är alltid närvarande i världen, men blir aldrig fläckad av den.”

Ni som följer Vägen, om ni vill bli Buddha, var då inte de tio tusen tingens tjänare! När hjärtat uppreses, då uppstår också de tio tusen tingen. När hjärtat stillnar, då försvinner också de tio tusen tingen. När hjärtat inte är upprest, har de tio tusen tingen ingen skadlig kraft.16 Både i denna världen och i världen bortom denna manifesteras varken Buddha eller Dharma, och de försvinner inte heller. Trots att tingen finns till är de bara likt namn och ord, Stora Citat och Gyllene Ord som tilltalar barn, eller tillfälliga botemedel mot krämpor som ytligt visar sig som namn och fraser. I sig själva är de ingenting. Om du ser och hör med en klar upplysning avgör du själv värdet av alla de upphöjda uttalandena.

Vänner, ha inte Buddha som det högsta målet. Själv ser jag honom som en kloakbrunn, och Bodhisattvor och Arhats som varelser som fjättrar er i kedjor. Därför grep Manjustri svärdet för att döda Gautama, och Angulimalaya kniven för att mörda Shaka.17
   Vänner, det finns inget Buddhaskap som kan uppnås. Lärorna om ”den tredubbla vagnen” och ”varelsernas fem klasser”, såväl som ”den fulländade doktrinen” och ”den plötsliga doktrinen” är bara spår. De är bara medel för att tillfälligt kurera sjukdomar. Där finns ingen verklig Dharma, de är alla bara ytliga representationer, som tryckta bokstäver på skyltar som pekar mot Vägen. Det är vad jag lär.

Vänner, det finns vissa skalliga figurer som riktar sin ansträngning inåt, och inbillar sig att de i sig själva söker Dharman för att kunna slippa ut ur världen. De bedrar sig själva. Att söka Buddha är att förlora Buddha. Att söka Vägen är att förlora Vägen. Att söka patriarkerna är att förlora patriarkerna.

När jag är hungrig, äter jag. När jag är trött, sover jag. Dumbommar skrattar åt mig, de visa förstår.

Ha inte en tanke på att eftersträva buddhaskap. Du talar om att vara fullkomligt disciplinerad i fråga om dina sex sinnen och alla dina handlingar, men enligt mitt sätt att se är allt detta att åstadkomma karma som leder till helvetena. Att söka Buddha och att söka Dharma framkallar genast karma. Att sträva efter att bli bodhisattvor är också att framkalla karma, och samma sak gäller studiet av sutror och kommentarer. Buddhor och patriarker är människor fria från sådan förkonstling.

Det sägs överallt att det finns en Väg som man ägnar sig åt och en Dharma som måste förverkligas. Vad är det för Dharma som du säger måste förverkligas, och vad för slags Väg att ägna sig åt? Vad är det du saknar i det sätt du nu fungerar på? Vad vill du tillägga till vad du nu redan är?

En gammal mästare sa: ”Om du möter en Vägens människa på vägen, stå inte i Vägen.” Därför sägs det: ”Om man försöker uppnå Vägen, kan man inte gå på Vägen. Tio tusen vilda fantasier och inbillningar uppstår som jagar varandra i huvudet. När visdomens svärd dras ut, blir inte ett ting lämnat kvar. Även innan ljuset skiner är mörkret redan ljust.” Därför säger en annan gammal mästare: ”Det vanliga hjärtat är Vägen.”






NOTER

1. Dharma (sanskrit): lag, religiös, världslig, eller naturlig; karmas lag, fenomen; dao eller väg, lära; ren tomhet.   Upp
2. Patriarker: mästare som fört upplysningens lampa vidare i generationer.   Upp
3. De Tre Världarna: begär, form, och formlöshet.   Upp
4. De sex sinnena: syn, hörsel, lukt, smak, känsel, tanke (mental aktivitet).   Upp
5. Buddha har tre kroppar (kaya). Med Dharmakaya menas Dharman (lagen) om den allnärvarande tomhetens själv-existerande Natur i allting. Med Sambhogakaya menas Dharman om tingens underliggande universella renhet. Med Nirmanakaya menas Dharman om de sex övningarna som leder till Nirvana.   Upp
6. Buddhafält (land, världar) i betydelsen ”kraftfält”.   Upp
7. Bodhisattva (sanskrit): upplyst varelse, ideal i den nordliga buddismen (Mahayana - Den Stora Vagnen); en som glömmer självet med att arbeta med andra.   Upp
8. Arhat (pali):) värdig; vördnadsfull; en som är fri från begär; ideal i den sydliga buddismen (Hinayana - Den Lilla Vagnen).   Upp
9. Pratyekabuddha: en som blivit upplyst genom att vara varse lagen om karma. Vanligtvis menas de Buddhor som inte intresserar sig för andras upplysning.   Upp
10. Bodhi (sanskrit): upplysning.   Upp
11. Nirvana (sanskrit): utplåning (som att blåsa ut ett ljus, vågor på vattnet att stillna); utsläckandet av begär (friheten som istället uppstår då ”sinnet” inte längre är bundet vid någonting); i den nordliga buddismen står det för visdomen som presenteras i fenomenens värld.   Upp
12. Rinzai talar till sina egna elever. Naturligtvis förnekar eller förnedrar han inte Den Stora Vagnens lära eller någon annan vagn. Han sporrar sin elever att inte fastna vid några som helst begrepp, namn och former hur heliga de än är, eftersom allt fasthängande vid dem blir hinder.   Upp
13. Karma (sanskrit): handling; orsak och verkan; världen av orsak och verkan.   Upp
14. Ansträngning. Buddhadharma finns, och handlar, av sig självt. Den behöver ingen hjälp för att göra så. Detta är en viktig punkt i Rinzais och i all zenundervisning. Avsikter, hur än goda, är i huvudsak ”jag”-inriktade, och fördunklar detta handlande-av-sig-självt. Solen skiner - det är dess natur. Moln kan dölja den för våra ögon, men de påverkar inte själva solen.
   I zenövningen behöver dessa förmörkande moln skingras för att bli varse solen - eller månen, som zentexterna föredrar. Eftersom det är lätt att ta medlen för målet, är man benägen att bli en oupphörlig ”molnflyttare” och hycklande i processen. Rinzai tycks påminna sina elever att Buddhadharma är inneboende i oss, såväl som i allt som existerar. Om vi inte hindrar den med våra begär, vilja, avsikter - vare sig goda eller dåliga - handlar den av sig självt, genom oss; Buddhanaturen.
   Detta misstas ofta för full tillåtelse - ”jag gör vad jag vill, vad som helst”. Men just detta ”jag” som vill göra detta, som ständigt är osäkert och som alltid vill lägga sig i - ”molnet” - har upplösts. Och i och med detta blir det fullbordat.
   Alla zentexter understryker denna punkt gång på gång. Vi missförstår den lätt, eftersom vi inte förstår vad den faktiska dagliga övningen är eller hur mycket den kräver. Men det är stor skillnad mellan spontanitet och blind impuls.   Upp
15. Sådanhet. En Buddha är en Tathagata, en ”som-kommer-och-går-så”, sanskrits ”tat”, engelska ”that”, svenska ”det”, det lilla barnets första ”ta” eller ”da”. ”Sådanhet”, tathata, indikerar världen sådan den ursprungligen är, obeslöjad och odelad av symboler och begrepp. Tathagatan är en ”så-gångare” som inte blandar ihop tillvaron med idéerna om vara eller icke-vara, gott eller ont, här eller där, renhet eller orenhet osv.   Upp
16. När tankar, begär, tycka om, inte tycka om uppstår dras uppmärksamheten in i tillvarons virrvarr och kastas hit och dit och man klamrar sig fast vid det ena mot det andra i ändlösa virvlar. När man slutar att följa efter eller reagera mot dessa rörelser upphör de att förvirra.   Upp
17. Manjustris svärd av visdom; Angulimalaya skar av fingrarna på niohundranittionio män och ville att Buddha skulle bli hans tusende offer, men omvändes när Buddha visade honom att allt är illusion.   Upp

Noterna är hämtade från ”The Zen Teaching of Rinzai” av Irmgard Schloegl, Robert Aitken ”Taking tne Path of Zen”, John Blofeld ”The Teaching of Huang Po” (Rinzais lärare) och Alan W. Watts ”The Way of Zen”.




Här kan du läsa eller hämta hem texten som ett PDF dokument, 44 Kb (hämta Acrobat Reader):

rinzai.pdf

Tillbaka till ORD

Hem