Gammalt Vis


Ur


GAMMALT VIS

Sex essäer
av
Gary Snyder

Till svenska av
Thomas Mera Gartz
Arkturus Förlag 1981
Originalets titel: The Old Ways
City Lights Books 1977


Ur
COYOTES OTROLIGA ÖVERLEVNAD
(sid 68-74)


transpEn dikt av Peter Blue Cloud:

LÄGER
i stjärnljus stillad vind ugglans skuggröst,
lägereldens kol glöder inre universum,
i eldsljus väver rökslingor svaga röster,
coyoteröster bleker kådans lukt och smärta,
   eld, jag sjunger dig stjärnor
   eld, jag andas obsidian
& åter lutar sig ugglans skuggröst bakåt
in i gången tid
   sjunger först eld,
bräcklig ryggrad hukad böjd mot elden,
låga röster mumlar barnets jämmer,
hjortfett suget på till milda drömmar
modern hennes sång natten vaggar,
   barn, ugglan också, har unga,
   små hjärtan och dunvärme,
& gammal man hostar harklar spott i elden,
ungt folk fnissar under hudar gömda smekningar
   snart i sömn,
åter dränker coyoteröster sinnet i ensamhet
i djup vördnad i kärlek till dem som slår läger
   på sluttningen,
& små tårkristaller stänk i dammet,
   mitt folk,
ben som aldrig kan bära mig tillbaka till er,
   själ som omfamnar er
   för alltid.


Natten, tjut, port till coyote-djuret. Port till Folken och till de historier som för vidare. Djuret coyote är ett utmärkt uttryck för vissa specifika förhållanden i naturen. Lika lämplig i Västerns berg och öknar som tricksterfiguren är för vissa mänskliga behov. Mötet mellan trickstern och coyote är underbart. Coyote är listig, kvick, allätare, försiktig, lekfull; en god förälder; anpasslig och behagfull. Folk som känner naturen genom direkt iakttagelse har sett allt detta; de infödda amerikanerna visste än mer. Det finns särskilda saker att lära från varje fågel, varje växt eller djur — en kunskap som är moralisk och dessutom kan användas för att överleva. ”Rödstjärten lär oss att ha en vid syn på livet, samtidigt som inte en enda mus' rörelse undgår den.”
  Och vidare i historien: den äldsta, roligaste Coyotemannen finns i de långa dikterna av Peter Blue Cloud. Det här är från ”Nos” —

...”ta hit Coyotemannen så
ska vi alla jaga våra svansar.” och snart, dansande åt sidan
med fötterna släpande, var Coyotemannen medelpunkt
när han böjde sig ner för att undersöka marken
och strax var en folksamling böjd över samma fläck

men Coyotemannen reste sig plötsligt och,
”Ha! Jag visste det!” och studerade marken
lite till, ”ja, den var här alldeles nyss, men nu
är den borta, det ser ni allihop”, och struntade i

alla frågor, vände sig till Hyddbyggaren, ”å, jag vet
allt om din son Nos och hans vassa hörn
glöm aldrig att också en mäktig doktor som
jag sover näsa mot arsel i cirkel”, och han
gav Tjurhuvudkvinnan en vänlig klapp på baken,
och viskade till den gamla och fula kärringen: ”Det är
bara för din skull jag kommer hit ner, och inatt
ska du och jag brottas till soluppgång”, och hon

fnittrade förtjust, utan att bry sig om sina
unga döttrar och systerdöttrar. Och Coyotemannen åt
och sov och drömde och planerade och gick omkring
mumlande på sitt heliga vis, och gjorde upp

planer på att bota Nos från hans vassa hörn och
nyfikna snokande i andras liv, och
valde Tjurhuvuds dotter Forell till
hjälp, och undervisade henne, mest på natten...


Ändå kan vilken mänsklig poet som helst tillintetgöras om han blir fångad av Tricksterns ständigt vandrande, ständigt lustfyllda, gränsöverskridande karaktär. Trickstern är ett härligt litterärt påfund, men en oberäknelig Bundsförvant — farlig och mycket mäktig. De som kan handskas med denne Hjälpare kan få kraft att bli en Helare.

   Will Staple:

Du är densamme som Coyote
när du glömmer vem du är
det gjorde han jämt!


Det är därför jag i en av mina egna dikter säger: ”Djur har Buddhanatur / Alla utom / Coyote.” Gestalförändrarens Mu/”Nej” gör oss fria.
  Ändå finns det ett annat pris att betala för att ge upp/kämpa vidare. Will Staple igen:

ja, jag är en gammal coyote
inte riktigt ännu i mina värdelösa år.
å, jag narrar dem, bär kläder
står upprätt, pratar som en människa.
jag ser mig om och rör mig ganska snabbt
  för att vara åldring
    inte längre en blyg valp

inte för att jag ändrat mitt sätt
sinnet brinner
rödögd, brinnande

vad jag än hade har fört mig hit
detta finns kvar av det som fanns...
     en överlevande.

Gamlingen Coyote. Inte för att han är ”gammal” nu, i den vite mannens tid, han har alltid varit gammal. Inte historiens åldrande, utan åldern i ”det var en gång” — utanför historien, i Drömtiden som omger oss. Och läkedom kommer från ”Drömtiden”:

Tjena coyote. Välkommen
tillbaka till serien.

Tack ska du ha polarn. Hörru grabben,
har du en cig?

Här, ta en camel.
E´re nåt på gång?

Alla mina kompisar klarar sig bra.

Vad tror du det är för läge?
Tror du folk lever lite naturligare?

Vaddå naturligare?
Som att bo i en bil
är det naturligt?

Visst, men —

Man måste bara komma ihåg,
Upplysning.
Man måste ge ifrån sig ljus
annars tror alla andra
att människorna ska ha allt för sig.
Och det får du pröjsa för i längden, fattar
du inte det?

Jo, jag fattar.

Hörrö. Du vet att jag inte har några pengar.

Oj. Ja, jag kan gå ner till spritaffär´n
och växla en femma. Jag måste ner på stan ändå.

He-he. Nej, det är okey. Coyote använder
inte pengar. Vi är nakna för det mesta. Har inga fickor.

Coyote, är du buddhist?

Jag är buddhistens vän.

Coyote, vad tycker du om äktenskap?

Grabben, nu knackar du allt på fel dörr.

Spelar det ingen roll i din filosofi?

Grabben, jag har ingen filosofi.

Men hur är du mot kvinnor?

Jag är snäll mot alla.
Det måste man vara,
om man ska leva i familj,
och det hoppas jag du ska göra
om du inte gör det sitter du där med häcken bar.
Hur som helst,
jag tänker bli en överlevande.
Hajar du.


Lewis MacAdams, ”Callin Coyote Home”


3


Trickstern är förmodligen den allra äldsta och mest spridda figuren i världens folkdiktning. Inte undra på att hans namn ofta helt enkelt är ”Gamlingen”. Han är den Gamle, den uråldrige Buddha. Det är knappt lönt att fråga vad Trickstern betydde för den yngre stenålderns jägare; med ett skratt och en rysning känner var och en av oss det intuitivt — och vi kan gissa oss till den mänskliga sinnevärld som projiceras ur den allra äldsta konstellationen av ”Mammuthärskarinnan” den tungkroppade Jordmodern, Gamlingtrickstern Schakal/Räv/Coyote, Bergens Stora Björn och Dansaren Med Horn.
  För bara hundra år sedan levde och överförde det Stora Bäckenets indianer och de kaliforniska nationerna från sitt lugna och stilla hörn på klotet fortfarande en internationell folklig kunskap, samma kunskap som utgör grundstenarna i Indiens, Mellanösterns, Medelhavets och västra Europas ”fina” litteratur. Och på samma sätt som människan på jorden blir ”ekosystem-orienterad” på nytt, så är det mest sofistikerade och förtvivlade samtidiga teologierna på väg att erkänna att Gud måste vara en Trickster.
  Men Gud är inte precis en Trickster. Djuret Coyote, djuret Människa, djuret Björn är endast hayakpe —”pansar” eller masker — eller mat som serveras — gestalter och funktioner som uppstår för att tjäna det stora biosfärvarats utveckling — Gaia. Vi skjuter dessa masker åt sidan litet, och vi ser Coyote/Trickstermannen; Björn/Människan Bergskonungen; Hjort/Modern, Medlidandets Drottning. Och omvänt är dessa Typ-Varelser, Sinne-skapelser, Jord-skapelser åter masker. Den Strålande tittar fram bakom en klippa och försvinner — finns alltid där. Vad tror Gaia att hon gör i denna stora rymd? Med vad Gaia gör angår inte oss egentligen. Det som angår oss i vardagen är det skimrande nätverket av gåvoutbyten, av livsceremonier; energi, förvandling. Barnens sömn i det inre rummet, snö på de avlägsna kullarna, en coyotes ylande i malörts månljus.

________
Återgivet efter ett anförande hållet vid Västernförfattarnas konferens, Utah State University, Logan, 1974.


Tillbaka till ORD

Hem