DET VERKLIGA ANSIKTET?

Allt
förändras, böljar
Ingenting
står för sig självt
Allt vävs
in i allt
glider

Alla för alla

” Människa förvandlas
Till ängel och ängel till människa
Och huvud till fot och fot till huvud,
Så vänder sig och kretsar alla ting
Och omvandlas det ena i det andra,
Det andra i det första, det översta
I det understa”
Tomhet i torkad död
För ting och sång och föda
Rytmer, ackord, melodier, hastigheterna
i rymden finns här samtidigt

Ljud
Bubblor på tystnadens yta

Spår och tecken inpräglade i landskapet
På himlavalvet

Vi är inte avskilda från dem

Karaktären är inte medfödd. En skyddsande, eller en mask, som drömmer. Ansiktet är en väv och virvlas samman i dansen med De Andra. Person är en persona, en klassisk teatermask ”som ljudet ljuder genom”. En ”mig” fabrikation av besvärjelser och gemensamma överenskommelser, med en ”underjordisk” och omedveten samhörighet. Det gemensammas magi. Det onda och det goda förkroppsligat av utstötta och hjältar, av djävlar och gudar, masker som dansar våra allra mörkaste och ljusaste drömmar.

Vända mot oss själva letar vi överallt efter vår egen bild. Vi är våra jags skådespelare och gestaltar oss själva i en livslång kollektiv föreställning. Bildfantasiernas dubbelgångare lever som ”för mig”. Ett gemensamt böljade ansikte som strömmar av drömmar, besatta av ogenomträngliga djungler av tankar. Ställföreträdarna gnistrar av gyllene materia, glasbitar färgade av föreställningskraft och önskedröm.

Vilket är det verkliga ansiktet?
Sinnet kämpar som i luften, för varken jordkroppen eller blomauran består. Maskerna kläs av, personerna försvinner. Skelettet lyses upp av månens bleka ljus. Varje död blandar sitt ansikte i stoftet och rinner ut i materiens flöde.

En rök i avgrunden, en blixt, en gnista i evigheten.

Rör sig utan botten. Människolivet brinner. Hackat av sår. Allt man kan göra är sitt bästa. Namnen man får rör aldrig namnlösheten i ens natur.

Det finns inte något att sätta ovanför huvudet nu.

Bort från bokstavliga sanningars förstelning.
Maskens bedrag dras av,
Bränningar gräver genom denna världen till nästa.

    ”Vidunderlig makt och förundransvärd aktivitet –
            att pumpa vatten och hugga ved.”

                                 (P'ang Yun , zenpoet)

                      Händelser
                             förblir triviala
                             för den som
                                   inte har ögon att se med



Tillbaka till BOK

Hem