BILDPRESS

Press 2008/2009

Klicka på bilden fõr att se en stõrre version

Anvãndning:

Fri publicering med angivande av
fotograf och endast i artikel/recension i

samband med rubricerad föreställning

Motiv/Bildtext:

I rollen som Annika Östberg, fånge W 189 68 Deasy: Marga Pettersson

Fotograf: Maud Nyberg

Press 2008

”Ibland liknar skildringen Oscar Wildes Ballad från fängelset i Reading med sin svarta bild av att leva utan hopp och hon
skildrar hårdhudad amerikansk mentalitet och lagar som bygger på hämndgirighet. Dessa brev som är så raka, som
borrar sig ner till frågor om skuld och förnedring. Marga Pettersson ger orden kraft och närvaro som lyser genom
uppgivenheten. Berättelsen om fånge W 18968 är en oerhört stark bikt från en cell och ett människoliv.”
Lars Ring, SVD

"Klaustrofobiskt om frihetslängtan. Det är imponerande att se hur Marga Pettersson med lakonisk röst och små
medel - en stol, en bandspelare och sig själv - totalt lyckas fånga uppmärksamheten."
Nummer.se

"En pjäs som griper dig in i märgen. Man känner fängelsets trånghet och smutsighet genom Margas
fantastiska inlevelse som Annika. En föreställning som andas storslagen dramatik."
Offstage.se

Sveriges Radio Nordegren P1 20080130 som MP3
Radio Stockholm P4 20080129, intervju som MP3

2009

Sveriges Radio Gävleborgs län P4 Fokus/intervju som MP3

"Böcker, reportage och dokumentärer har gett oss bilder av livstidsfången Annika Östbergs öde. Men det
är en teaterföreställning som låter oss komma riktigt nära. Marga Pettersson gestaltar Annika Östberg i
Kalifornien, USA. Kultursidans recensent förundras över hur teater i dess enklaste form kan beskriva det
mest komplicerade livsöde. Gestaltar är ändå ett alldeles för svagt ord. Marga Pettersson levandegör
Annika på ett så övertygande sätt att rollen blir osynlig. Jag undrar fortfarande, så här dagen efter, hur
det går till. Och ut ur alltihop reser sig de stora frågorna om existens och moral. Där hoppet ligger i
händerna på guvernören och actionhjälten Arnold Schwarzenegger."
Kulturnyheterna SVT/HT/Bollnäs

"Det är en klar och nykter röst som hörs, nedtonad och med ovanligt mycket självinsikt. Marga Pettersson
verkar vara ovanligt obekymrad av tystnad. Vilket är skönt, för vi måste försöka föreställa oss en kvinna
som har suttit i fängelse sen 1983. Tystnaden är nödvändig. Ofta sitter hon bara helt stilla. Och när talet
försiktigt ciseleras ur tystnaden är det inga överord, ingen metaforik, ingen självömkan och ingen
bitterhet. Bara ord, klart tänkta."
Arbetarbladet/Sandviken

"27 år. Fatta, 27 år! Och att aldrig, ALDRIG, få chansen att sona ett brott som man inte ens begått
i den värld som kallar sig civiliserad. Med lika sparsmakad regi som rekvisita, men med en karg,
kärnfull röst ger Marga Pettersson röst åt Annika Östbergs egna ord. Genom Marga diskuterar
Annika rätt och fel, saklighet och överdrift, med oss och hela tiden med skärpan inåt, som en
stilla bön om förlåtelse, utan bitterhet och hat."
Gefle Dagblad

"Marga Pettersson har verkligen jobbat på att minimera uttrycken och"bli" Annika Östberg.
Det är enkelt, återhållet - och oerhört effektivt. Det är plågsamt - närmast outhärdligt - att
lyssna till. Som åskådare suger man girigt i sig de små strimmorna av försoning och hopp.
Ändå behöver vi bara stå ut i 75 minuter. Annika Östberg har levt det här livet i decennier.
Men sällan har väl 75 minuter på scen känts mer äkta - eller mer angelägna."
Sörmlandsnytt/Nyköping

"Rättframt om skuld och ansvar. Barfota och oansenligt klädd möter Marga Pettersson publiken.
Föreställningen rymmer flera modiga tystnader och pauser, kanske en glimt av fängelsets tristess
men också ett grepp som skärper publikens koncentration. Skulden och det moraliska ansvaret
redovisar Marga Pettersson rättframt, liksom insikten om drogmissbrukets roll. Som starkast
blir det när hon förklarar den kriminelle pojkvännen Bobs betydelse: Den man som inte vill
dela hennes kropp med andra, och därmed gav efterlängtat skydd. Så länge det varade.
Han tog sitt liv i häktet, och skulden blev bara hennes.
VLT/Hallstahammar

upp