Ian Fleming

Bondförfattare 1953-1966

Uppväxten
Ian Lancaster Fleming föddes den 28 maj 1908 i Mayfair, London. Han var den andra bland tre bröder. Hans äldre bror hette Peter och hans yngre, Michael. Deras farfar var den skotske bankmannen och miljonären Robert Fleming, så deras familj var mycket rik. När Ian var nio år dog hans far, Valentine, som officer i första världskriget, vilket gjorde hans mor, Evelyn, till änka vid 32 års ålder. Hans fars tidiga och heroiska död tillsammans med en uppfostran starkt präglad av hans mor hade ett stort inflytande på honom under resten av hans liv.
Fleming studerade vid Eton (där han vann deras "Victor Lodurum" [Tävlingarnas segrare] två år i rad). Ett av dessa år, 1924, vann han alla grenarna utom höjdhopp och 100 yard, en prestation som aldrig slagits varken tidigare eller senare i Etons historia. Hans ungdom dominerades av småproblem, det var inte sällan som bilar eller kvinnor var orsaken. Han lämnade Eton för att börja vid militärskolan i Sandhurst. Men då armén skull bli mer mekaniserad, kände Ian att det inte passade honom och lämnade Sandhurst.

Ian börjar studera utomlands
Efter Sandhurst började han på en internatskola i Kitzbühel, Österrike. Där studerade han bland annat tyska, franska och psykologi. Han lärde sig bergsbestigning och att åka skidor. Där fick han också upp ögonen för att skriva och skrev sin första novell, "Death, On Two Occasions" (finns ej utgiven).
Fleming hade bestämt sig för en karriär inom utrikesdepartementet, vilket var anledningen till att han 1928 började han vid Münchens universitet. Där förbättrade han sin tyska och lärde sig även ryska. Året därpå studerade han antropologi vid universitetet i Genevé och förbättrade sin franska.
Då han var i Genevé förlovade han sig i en schweizisk flicka vid namn Monique. Efter otaliga romanser verkade Ian äntligen ha blivit kär. Men trots Ians många försök att övertala sin mor, blev hon aldrig godkänd av henne och då hon hade stor makt över Ian (förutom som mor hade hon även, via Valentines testamente, makt att ta ifrån Ian alla hans pengar) bröts slutligen förlovningen och detta gjorde Ian mycket bitter. Hans syn på kärlek, kvinnor och förhållanden ändrades. Men han glömde henne aldrig och som tribut gjorde han James Bonds mamma till en schweizisk kvinna vid namn Monique.

Ian får jobb som journalist
1931 försökte han få ett jobb för utrikesdepartementet, men misslyckades. Ian tog det hårt, men tog ett jobb på nyhetsbyrån Reuter, där han bland annat bevakade rättegångarna mot de sex engelska ingenjörerna i Moskva 1933 som blev anklagade för spioneri. Då han kom hem från detta uppdrag blev han kontaktad av utrikesdepartementet, som var mycket nyfiken om hans åsikter om Moskva och Sovjetunionen. Efter den goda rapporteringen av rättegången slutade han jobba för Reuter och tog en styrelsepost i en bank i London, där han jobbade under de kommande sex åren. Under dessa år levde han det goda livet i Londons nattliv och skrev en poesibok kallad "The Black Daffodil", men han skämdes tydligen för denna (och det faktum att han skrivit en poesibok) att han brände den. Under sista hälften av 30-talet åkte han än en gång till Moskva. Officiellt ingick han i en handelsdelegation, men inofficiellt jobbade han utrikesdepartementet (som hållit ett öga på den lovande unge mannens karriär sedan spionrättegångarna).

Underrättelseagenten Fleming
1939 blev han inbjuden till lunch med amiral Godfrey, som precis blivit utnämnd till chef för den engelska marinens underrättelsetjänst. Fleming började jobba för Godfrey och var inblandad i många av britternas hemliga operationer under kriget.
Han fick även stora kontakter med det som något år senare skulle bli den amerikanska underrättelsetjänsten OSS (som sen bytte namn till dagens CIA). Fleming hjälpte dem bland annat att skissa hur man skulle kunna bygga upp den nya byrå (dvs OSS) från grunden.
Till exempel bygger karaktären Felix Leiter på Thomas Leiter, miljonären Joseph Leiters son och nära vän med Fleming. Joseph var den som sålde landägorna runt Langley till OSS.

Karaktären Miss Moneypenny var baserad på Lady Victoire "Paddy" Ridsdale, som jobbade med Fleming i "Room 39" vid marinens underrättelsetjänst under andra världskriget. Fleming brukade "retas" med henne och kasta sin hatt över rummet på ett kappställ som han senare lät Bond fortsätta med i böckerna. "Room 39" var inblandat i mycket av de hemliga operationerna under kriget, bland annat den bluff, kallad "The Man Who Never Was", som lurade Tyskland vid Dagen D; de lade hemliga dokument på en död man och släppte kroppen i havet, så att tyskarna skulle kunna hitta den, då den flöt i land. Det var Paddy som skrev kärleksbrev och andra personliga saker, som kroppen hade på sig.

Under kriget drabbades Fleming av (minst!) två dödsfall i hans närmaste omgivning; hans dåvarande flickvän, Muriel, avled i sömnen under en tysk flygräd över London hösten 1945 och hans bror Michael avled som POW av en skada efter slaget vid Dunkirk 1940.

Efter kriget - Ian skaffar hus på Jamaica
Den 10 november 1945 blev kommendörkapten Fleming släppt från sina militära skyldigheter, och började leta efter någonting annat att göra. Han fick jobb av Lord Kemsley att organisera en utrikesbyrå åt dennes mediaföretag (Kemsley Newspaper, som ägde bland annat Sunday Times). Fleming fick för detta den ganska stora lönen 5000 pund om året samt två månaders betald semester. De var dessa två månader (januari och februari) som han spenderade på sitt nyinköpta hus vid Oracabessa på Jamaicas norra sida. Han döpte huset till "Goldeneye". Detta namn kommer antingen från en operation med samma namn som Fleming planerade under kriget som bland annat gick ut på att förstöra Spaniens hamnar om Tyskland skulle invadera landet eller så kom namnet från Carson McCuller's bok "Reflection in a Golden Eye" (det kan ju också vara så att även operationen tagit sitt namn från boken).
Idag bor supermodellen Naomi Campbell i Goldeneye.

James Bond föds
Det var här som Fleming i början av 1952 skrev sin första bok om agenten James Bond, "Casino Royale". Namnet på sin agent tog han från en författarkollega som skrivit boken "Birds Of The West Indies".
Det finns flera föreslagna anledningar varför han började skriva, en var att han gjorde det för att "komma över chocken att han skulle gifta sig vid 43 års ålder". En annan kan vara att han helt enkelt tröttnade på att vara "Peter Fleming yngre bror". Peter var vid detta laget redan en välrespekterad författare.
Efter att första utkastet till romanen var färdigskriven gifte sig Fleming den 24 mars 1952 med Anne Rothermere. Detta skedde i Port Maria's stadshus och Flemings vän Noël Coward och hans sekreterare var vittnen.
Ian var så exalterad över sitt författande och att gå i sina egna favoritförfattares (Raymond Chandler, Eric Ambler, Georges Simeon med flera) fotspår att han den 17 maj 1952 beställde en gyllene skrivmaskin från The Royal Typewriter Company i New York. Det var på denna som han finputsade "Casino Royale" och skrev alla efterföljande böcker på.
Den 12 augusti samma år födde Anne deras son, Caspar Robert och i oktober fick "Casino Royale" ett OK från bokförlaget (Jonathan Cape), med en utgivning i april 1953.
För att lätta på skattebördan som hans nya karriär skulle innebära köpte Fleming ett litet företag, kallat Glidrose Productions Ltd (upkallat efter dess grundare John Gliddon och Norman Rose). Detta företag äger fortfarande rättigheter till Flemings romaner. 1956 anställde Fleming Peter Janson-Smith att ta hand om den utländska marknaden för böckerna. Peter jobbade för Glidrose (bland annat som VD) ända till sin pensionering 2001 och var med om alla Bondförfattarna och de förändringar som skett med James Bond i böckerna.
Ian skrev sin böcker efter ett strikt schema; efter en simtur i havet och frukost skrev han mellan klockan tio och tolv. Efter en ny simtur och en tupplur satte han sig framför skrivmaskinen igen och skrev ytterligare en timme. På en dag skrev han runt 2000 ord och detta fortsatte till han hade ungefär 70-80 000 ord. Under det första utkastet såg han aldrig tillbaka på vad han skrivit, eftersom han ville ha en känsla av att boken ständigt rörde sig framåt och detta skapade den karaktäristiska känslan av fart som finns i hans böcker.
Däremot editerade och ändrade han efter boken var skriven och detta gjorde han fram tills dess utkastet lämnades in till bokförlaget.

Ian Flemings vän, vapenexpert Geoffery Boothroyd, lånade honom en gång en Walter PPK-pistol. Fleming tyckte så mycket om vapnet att han såg till att Bond hade en och som tack för hjälpen baserade han karaktären Q på honom.

Jag har skrivit en speciell sida om Flemings kamp att få se sin agent på film, där ni kan läsa om detta.

Det märks att Fleming är influerad av sin uppväxt och omvärld i böckerna, med fördomar mot både kvinnor och färgade.
En skillnad man märker mellan böckerna och filmerna är att i böckerna hade Bond oftast bara en kvinna/uppdrag, medan han i filmerna brukar ha två, tre stycken. Böckerna brukar också nämna tidigare kvinnor - och uppdrag - i efterföljande böcker och skapar på så sätt en mycket större kontinuitet än filmerna.

Övriga utgivningar av Ian Fleming
Förutom Bondböcker har Fleming även skrivit en barnbok, "Chitty, Chitty, Bang, Bang". Detta kan man ju alltid jämföra med Bonds "smeknamn", Mr Kiss, Kiss, Bang, Bang. Denna bok kom ut 1964.

Den reseskildringsserie som han skrev för Sunday Times mellan 1959-1960 kallad "Thrilling Cities", har getts ut som en bok med detta namn.

I november 1960 åkte Fleming två veckor till Kuwait, då han hade fått en förfrågan av Kuwait Oil Company att skriva en bok om landet, dess invånare, deras liv och hur oljan har påverkat det. Fleming gick med på förslaget och skrev med entusiasm, då han facinerades av landets äventyrliga historia. Denna bok hette "State of Excitement - Impressions of Kuwait". Då den var klar godkändes den av oljebolaget, men de tyckte att det var deras plikt att låta deras regering se manusskriptet. Shejkerna var dock inte lika glada över Flemings kommentarer och kritik över landets historia, fyllda av pirater och blodspillran. De ville ge omvärlden en mer civiliserat intryck och bannlyste en publikation av boken. Den enda inbundna kopian av denna bok (Flemings egna) finns idag på Indiana Universitys Lilly Library.

Efter Flemings död publicerades 1965 hans sista bok, "The Diamond Smugglers". Den har ingenting med James Bond att göra och visar eventuellt att Fleming ville skriva om något annat än sin berömde agent.

Slutet
Under 60-talet började Flemings hälsa svikta, bland annat på grund av de svåra tvisterna runt "Åskbollen". För att lätta på arbets- (och skatte-) bördan säljer han i mars 1964 51 procent av Glidrose till sin vän Jock Campbell. Glidrose (numera Ian Fleming Publications Ltd) är dock idag helägt av Flemings släkt.
Sensommaren 1964 var Fleming på semester med sin fru och son och de bodde på hans favorithotell, Guildford i Sandwich Bay i Kent. Där fick han en hjärtattack och han fördes till Canterbury Hospital i Kent, där han avled strax efter. Klockan var 01:00 den 12 augusti.
Han ligger begravd i England, nära Sevenhampton, strax utanför Swindon i Wiltshire tillsammans med sin fru Anne och hans son Caspar. Anne avled 1981 i cancer och Caspar dog redan 1975 (självmord).

Det sägs att även om Fleming blev rik på sina böcker, så blev han aldrig riktigt nöjd med det han skrev. Hans fru, Anne som hatade James Bond, sade efter Flemings död att den ende som Bond verkligen lyckades ta livet av, var hans skapare...

Mer information om Ian Fleming
Det finns flera böcker om Ian Flemings liv, men de som är värda att nämnas, är de utomordentliga "The Life Of Ian Fleming" av John Pearson, gjord på 60-talet, samt "Ian Fleming" av Andrew Lycett (från mitten av 90-talet).
Två TV-filmer har också gjorts. Dessa är 'Goldeneye' och 'Spymaker', men sanningshalten i dessa filmen är stundtals "tvivelaktig".

Ian Fleming's Blue Plaque
Den 15:e april 1996 avtäcktes ett minnesmärke över Ian Fleming på 22 Ebury Street i London. Från 1934 till krigets början 1939 bodde Fleming här (22b Ebuny Street, Pimlico, London SW1).
Märket, The Blue Plaque, restes av föreningen The English Heritage, som har i uppgift att märka ut platser och hus med historiska anor.
Märket bär texten "Ian Fleming, 1908 - 1964, Creator of James Bond lived here".

Ian Fleming har även skrivit följande böcker:
1957 "The Diamond Smugglers"
1959-60 "Thrilling Cities" (1965 "Laddade Metropoler")
1960 "State of Excitement - Impressions of Kuwait"
1964 "Chitty, Chitty, Bang, Bang"