1962-1974
Harry Saltzman föddes den 27 oktober 1915
i
St. John, New Brunswick, Kanada. Hans mor hette Dory och dog ung.
Harry rymde hemifrån vid 15 års ålder och reste runt i Kanada. Han jobbade bland annat för en
varieté och på en resande cirkus. I slutet av 1930-talet flyttade han till Frankrike, där
han jobbade som entreprenör för teatern. Efter andra världskriget och en kort
period i franska armén gick han med i det franska Ministeriet för
Återuppbyggnad, som då arbetade med UNESCO och var specialiserat på
kommunikationer.
I Paris träffade han även en kvinna vid namn Jacqueline, som han senare gifte sig med.
Åter till Amerika och filmens värld
Efter tre och ett halvt år i ministeriet slutade han och reste till USA,
där han framgångsrikt återvände till showbusiness - denna gång inom
TV-världen. Men det var en teaterpjäs, 'Look Back In Anger'
('Se Dig Om I Vrede') som förde honom till filmindustrin. När pjäsen
gick i New York 1957
fick han idén att föra den ut till fler folk
(och tjäna mer pengar), så han lovade pjäsens författare,
John Osborne, att han skulle ordna finansiering till en filmversion. Saltzman, Osborne
och pjäsens regissör, Tony Richardson bildande det då oberoende
produktionsbolaget Woodfal Films.
Filmen 'Look Back In Anger' kom ut 1958
, men
blev ett ekonomiskt fiasko. Det blev även bolagets andra produktion, 'The Entertainer',
som kom 1960
. Men i deras tredje film,
'Saturday Night And Sunday Morning' (kom också ut 1960
)
blev en publiksuccé. Nästa film som Woodfal Films skulle producera var
'A Taste Of Honey' och den ansåg och Saltzman vara både för lantlig och
för brittisk för att kunna bli någon ekonomisk framgång, så han
lämnade Woodfal för att återgå till den stora underhållningen.
Det var under denna tid, vintern 1960
, då han letade
efter någonting lukrativt att producera, som han blev introducerad till
Ian Fleming av deras gemensamma
advokat, Brian Lewis. Redan vid deras första möte blev Saltzman
mycket intresserad av Flemings böcker och lovade att han skulle försöka
få ihop 50 000 dollar för en sex månaders option till alla böckerna
och om projektet blev av skulle han försöka se till att Fleming skulle få
ytterligare 100 000 dollar per film plus fem procent på producenternas andel.
Fleming gick med på det och Saltzman gick till Flemings filmagent, Bob Fenn
från MCA för att skriva kontrakt.
Bondprojektet börjar
Denne hade under de senaste två åren försökt att ordna Flemings
affärer. Han hade köpt tillbaka Ranks option på
"Moonraker" och försökt köpa
tillbaka Charles Feldmans rättigheter på
"Casino Royale". Fenn erbjöd Saltzman
optionen på Flemings sju tillgängliga böcker samt framtida optioner på
alla kommande.
I fem månader försökte sedan Saltzman att intressera filmbolagen om en serie
Bondfilmer, utan resultat. Då han endast hade 28 dagar kvar på optionerna fick
han ett samtal från sin vän Wolf Mankovitz som sa att producenten
Albert R. Broccoli var intresserad av projektet.
Saltzman kontaktade mannen och de två kom fram till ett 50/50-avtal. De bildade
bolagen EON Productions
och Danjaq (från förnamnen på sina fruar, Dana (Broccoli) och Jacqueline
(Saltzman)).
Danjaq S.A. (som är registrerat i Schweiz) har filmrättigheterna till Bondfilmerna och EON producerar filmerna.
Tillsammans försökte de få filmbolagen intresserade av James Bond och med inte många dagar kvar på optionerna, lyckades de få filmbolaget United Artist att gå med på projektet och de två gick därifrån med ett avtal på sex filmer i bagaget och resten är historia...
Förutom Bondfilmerna har EON även producerat
'Call Me Bwana' ('Djungelagenten') - affischen för denna film finns med i
'Agent 007 Ser Rött' (1963
)
och 'Chitty, Chitty, Bang, Bang' (1968
) - även den från
Ian Fleming's penna.
Han var, till skillnad från Cubby, en person hade svårt att koncentrera sig på en sak samtidigt.
Han hade alltid en massa järn i elden (förutom Bondfilmerna producerade han bland annat flera andra filmer
under samma period) och blev snabbt uttråkad (vilket kanske gav honom en fördel då han gjorde film,
eftersom han inte tillät publiken att bli det). Cubby ansåg dock att Bondfilmerna var så pass stora att
man inte skulle ha tid med något annat samtidigt. De två hade väldigt skilda personligheter och denna
dynamik var en av framgångarna till Bondfilmernas framgång, men det gav också ett upphov till
problem i deras samarbete.
Saltzman går vidare
Bondfilmerna hade gjort att Saltzman kunde leva det liv han vill (och ge sin älskade fru allt han lovat
henne som ung), men han såg dessa filmerna bara som ett sätt att skapa sig det imperium han ville ha.
Detta, plus flera andra saker, som att hans fru hade drabbats av bröstcancer och hans
nyöppnade resturang floppade och gav honom stora skulder gjorde att Harry Saltzman, efter nio
framgångsrika Bondfilmer
('Agent 007 Med Rätt Att Döda'
till 'Mannen Med Den Gyllene Pistolen')
sålde sina 50 % av Bondrättigheterna till United Artists.
Efter att hans fru dött av cancern tappade han gnistan totalt och han producerade bara
två filmer till, den amerikanska filmen 'Nijinsky' (1980
) som Executive Producer
och den jugoslaviska 'Dom Za Vesanje' (aka 'Time Of The Gypsies') (1989
)
som producent.
På Tupols inrådan bjöd Cubby in Saltzman till premiären till filmen
'Ur Dödlig Synvinkel', vilket blev till ett mycket lyckat
återseende för alla.
Harry Saltzman har tre barn; en dotter, Hilary, samt två söner (varav den ena heter Steven).
Han har även haft två schäfrar som döpte till James och Bond.
Harry avled den 28 september 1994
av en hjärtattack i Paris.
Harry Saltzman har bland annat producerat följande filmer:
1958
'Look Back In Anger'
1960
'The Entertainer'
1963
'Call Me Bwana'
1965
'The Ipcress File'
1967
'Billion Dollar Brain'
1969
'Battle of Britain'