Nedslag i min släkthistoria

Del 2: Kyrkoherde hjälpte bomboffer - eller?

Minnet är inte alltid tillförlitligt, speciellt inte om det var länge sedan uppgifterna lagrades i hjärnan. Min mormor dog för över 40 år sedan, då jag bara var ett barn, och de minnen jag har av hennes berättelser om sin släkt är därför av naturliga skäl vaga. Ibland undrar jag t.o.m. om det är minnen eller efterhandskonstruktioner. Ett sådant är att hon skall ha sagt att en präst Fabricius skulle ha hjälp personer under ett bombardemang av Köpenhamn. Är det sant och vilket bombardemang var det i så fall? Första tanken går väl till flygbombardemang under andra världskriget. Köpenhamn behövde dock inte bombas av tyskarna för att uppnå dansk kapitulation. Däremot bombades Köpenhamn, under den tyska ockupationen, några gånger av engelsmännen. Dessa bombningar riktades inte mot danskarna utan mot tyskarna, men bombningar ledde ändå av misstag till en hel del danska offer. Men allt detta är en annan historia.

Bombardemanget som min mormor syftade på var troligen engelsmännens bombardemang år 1807. Det var under Napoleonkrigen och engelsmännen ville inte att den stora danska flottan skulle användas av danskarna på Napoleons sida eller att Napoleon skulle lägga beslag på den. Alltså seglade en engelsk flottstyrka ner genom Öresund och krävde att danskarna skulle överlämna sin flotta till engelsmännen. Då danskarna inte gick med på engelsmännens krav så landsteg engelsmännen på Själland norr om Köpenhamn.

Under striderna som utkämpades så tillfångatogs bl.a. min mormors farfars farfars kusin och bland de stupade fanns min mormors farfars farfars mors tremänning. De engelska skeppen blockerade Köpenhamns hamn och marktrupperna omringade Köpenhamn på landsidan. Artilleriet på land besköt under tre nätter urskiljningslöst staden. När sedan Köpenhamn gav upp tog engelsmännen hela den danska flottan med sig hem.

Christianshavn, sydöstra delen av Köpenhamn, låg utanför räckvidded för engelsmännens raketbatterier, som var placerade norr och väster om staden. Detta ledde till att många stadsbor tog sin tillflykt till Christianshavn. Enligt en skröna skall emellertid tornet på kyrkan Vor Frelser (läge) i Christianshavn ha använts av englesmännen som siktmärke vid bombningen. Enligt skrönan skulle figuren på toppen av tornet ha mist ett ben. Som kuriosum kan nämnas att efter den danska förlusten av flottan planterades en mängd ekar vars trä skulle användas till framtida skeppsbyggande. De långsamt växande ekarna hann dock inte växa till sig innan träskeppens tid var förbi och de fick stå kvar tills Vor Frelsers kyrka behövde ett nytt golv vid den senaste renoveringen 2006-2009.

Från 1789-07-10 (fyra dagar före stormningen av Bastiljen) och fram till sin död 1822-05-20 (ett år och 15 dagar efter Napoleons död) var min mormors farmors farfar Otto Fabricius (se t.ex. Wikipedia) kyrkoherde för Vor Frelsers socken i Christianshavn. Ingenstans har jag hittat några uppgifter om att Otto Fabricius skulle ha hjälpt de som drabbades av bombningen.

Otto Fabricius bodde på Prinsessegade 52 (läge) i Christianshavn, alldeledes vid sidan om kyrkan Vor Frelser, åren 1790-1807 och 1809-1822. I samma hus bodde sedan (enligt en plakett på huset) under perioden 1824-1827 teologen Grundtvig när han var kyrkoherde i Vor Frelser. Det fyra våningar höga huset är från ca 1750 och finns alltså kvar i dag.

Otto Fabricius son, sockerraffinadören Hans Ditlev Fabricius (1799-1879), flyttade 1840 från sockerraffinaderiet i Nyhavn till Larsbjørnsstræde 9 (läge) (ø är det danska tecknet för bokstaven ö och æ motsvarar ä). Som kuriosa kan nämnas att jag har en annan anknytning till socker, nämligen den att min farfar var trädgårdsmästare på Ystad sockerfabrik. Huset på Larsbjørnsstræde 9, som också finns kvar i dag, visar sig ha en mycket spännande historia.

Huset ligger på en grund från 1377. Tomten har ägts av bl.a. Vor Frue kirke (Köpenhamns domkyrka), Æbelholt Kloster, en bryggare, en mjölnare, en hattmakare, en öltappare, en brännvinsbrännare, en garvare och en åkare (man får väl anta att de hade sina resp. verksamheter i huset). Huset, ett smalt trevåningshus, byggdes efter branden 1795 och blev 1797 ett gästgiveri med stall. 1803 blev det sedan en stor fabrik med hundra arbetare med namnet Store Larsbjørnsstrædes Sukkerfabrik. Här blev sockerrör från Västindien raffinerat till melis (strösocker) eller brun farin.

Under det engelska bombardemanget 1807 sökte skådespelaren Thomas Overskou med familj skydd i huset. I sina memoarer berättar han hur huset undgick bombardemanget och hur det efteråt fick hysa de i kvarteret som hade mist sina bostäder. Är det detta med huset som undgick bombardemanget med en ägare som hjälpte de som hade drabbats av bombningen och att det senare beboddes av en son till prästen Fabricius som är upphovet till min mormors släktminne?

Under sockerraffinaderiets tid, 1850, fanns det 22 fast anställda i hushållet. Huset hade tre bostäder och en av dessa hyrdes ut. Enligt en uppgift blev fabriken 1870 De danske Sukkerfabrikker A/S (enligt en annan övertog De danske Sukkerfabrikker A/S 1909 aktierna i Sukkerraffinaderiet i Store Larsbjørnsstræde). Raffineriet låg kvar här till 1914. Ovanför butiken, som är från 1896, stod med stora bokstäver SUKKER RAFFINADERI.

Under 1900-talet har huset hyst bl.a. kontor, trådfabrik, kaffehandel och manufakturhandel. 1930 öppnade värdshuset Kiki (namnet kommer från en fransk operett som spelades på Scala på 1920-talet) i huset. Värdshusets väggar hade målade parismotiv. Det fanns en liten scen där musikerna spelade dansmusik. Efter en period med en musikautomat kom musikerna i form av Papa Bue och hans Viking Jazzband tillbaka på 1970-talet. Namnet byttes då till Københavner Skægget. 1977 övertogs stället av en japan som här öppnade Köpenhamns första japanska restaurang. 2006 blev det sedan en cocktailbar med spanska tapas. På 1970-talet bodde det här bl.a. en prostituerad som kallades Hvirvelvinden. Numera sedan 1986 finns i den tidigare verkstaden och lagerlokalen en bretonsk crêperie La Galette.



Otto Fabricius (1744-1822).
[Från Wikipedia]

Kyrkan Vor Frelser. Kyrkan har troligen världens enda torn som man kan vandra upp och runt på utsidan. Om man vill ha en liten nervpirrande upplevelse så rekommenderas ett besök. Kyrkan finns beskriven i Peter Birch, Vor Frelsers Kirke, Vor Frelsers Kirkes menighedsråd, 2009.
[Foto: Ulf Ekblad, 2011]




Prinsessegade 52 i Christianshavn. Gatan hette fram till 1859 Prinsensgade.
[Foto: Ulf Ekblad, 2011]

1976 köptes huset av en ungersk webdesigner, musiker och författare Gabor Miklós Fabricius, som nu, med sin danska hustru, bor i en av lägenheterna i huset. Namnet Fabricius (en latinisering av smed) är inte helt ovanligt. I Danmark finns fem släkter Fabricius och en släkt Fabritius (genealogiska tabeller för dessa finns i F.B. Fabricius och L.P. Fabricius, Danske slægter Fabricius, Köpenhamn, 1929-1940). Namnet Fabricius förekom redan bland de gamla romarna och sedan 1500-talet förekommer det i bl.a. Tyskland, Italien och Nederländerna.



Larsbjørnsstræde 9. Till huset hör ett extremt smalt sidohus liggandes vid en trång passage.
[Foto: Ulf Ekblad, 2011]


Ulf Ekblad

Linköping 2012-02-08