Nedslag i min släkthistoria

Del 4: Släktskap med Napoleon?

DNA

I Nedslag i min släkthistoria, del 2, skrev jag lite om Napoleonkrigen och här kommer lite med anknytning till kejsar Napoleon (1769-1821). Det blir mer och mer aktuellt med DNA i släktforskningen: Y-DNA, mtDNA, autosomalt DNA, m.m. I december 2011 publicerades Napoleons Y-DNA och ”redan” finns resultatet på (franska) Wikipedia. I februari 2012 annonserades det att man kan köpa DNA-test för att se huruvida man är släkt med Napoleons marskalk Bernadotte (1763-1844) (sedan 1818 kung av Sverige under namnet Karl XIV Johan). Därför kom jag att tänka på en släkthistoria som jag här skall försöka reda ut.

Släktskrönor?

Min mormor var mycket kunnig i släkthistorien men hon släktforskade aldrig. Jag tror hennes information kom från muntliga kontakter med sina släktingar. Hon var mycket social och höll god kontakt med släkten. Här skall jag ta upp en av hennes utsagor, nämligen den att vi skulle vara släkt med Napoleon.

Jag tror att jag själv hörde min mormor säga att vi är släkt med Napoleon och att min morbror då krävde bevis. Naturligtvis skall man på något sätt kunna styrka sina utsagor om de skall bli trovärdiga. Hur är det då med min mormors utsaga? Ligger det något i det? Hur har hon fått den informationen eller hur har hon kommit fram till det? Som jag skall visa här så ligger det något i det, men kan det kallas för släktskap?

En annan släkthistoria, som inte har med min släkt att göra men som handlar om Napoleon, är den att Napoleons son inte skulle vara hans son utan en dotter och att denna dotter blev utbytt vid födelsen med en son till en av Napoleons släktingar. Napoleons dotter skulle sedan ha fått descendenter varav några skall leva i Sverige i dag. Utan att ha gjort några närmare undersökningar i frågan anser jag att detta torde vara ett verkligt exempel på en släktskröna.

Släktskap

Vad är släkt, släktskap, en släkting? Man talar om anor vilket ju är ganska enkelt: raka led mellan barn och föräldrar. Sedan finns det begrepp som blodsband och blodssläktingar. Dessa ser jag som att stå i kontrast till ingift släktskap och ingifta släktingar. Syskon (enmänningar), kusiner (tvåmänningar), tremänningar etc. vet vi vad det är. Alla dessa blodssläktingar utgör det snävaste släktbegreppet. Men hur är det med ingift släkt? Skall ingifta släktingar räknas som släkt? Hur blir det om man måste gå via flera giftermål?

En annan intressant fråga är vad som fordras för att man skall känna släktskap med någon. Ett okänt syskon som plötsligt blir känt, känner man släktskap med det? Ja, kanske för det är ett så nära släktskap. Men när det gäller t.ex. x-männingar, där x är en siffra, hur stort kan x vara och man ändå känner släktskap? Kan man t.ex. få en släktkänsla för en 8-männing, d.v.s. kan man kontakta en 8-männingen och förvänta sig att bli behandlad som en i släkten? Vid kontakter med släktingar så har jag upplevt att om man har kännedom om gemensamma släktingar, antingen som man själv har träffat eller som ens nära släktingar har pratat om, så har man en gemensam släkthistoria som binder samman och ger en släktkänsla.

Släkterna Bonaparte, Moltke och Neergaard

Napoleons släkt Bonaparte är ”allmänt” känd och den kan följas tillbaka till 1100-talet i Italien. Genealogiska tabeller över släkten Bonaparte finns på nätet (på franska och ett litet utdrag av dessa på engelska). Från Mecklenburg kommer släkten Moltke som är känd sedan 1200-talet. Neergaard däremot är en betydligt yngre släkt, som bara är känd sedan 1600-talet.

Släkten Neergaards genealogi utreddes redan 1841 av den danske prästen Andreas Teilmann (1812-1869) i Stamtavle over Familien Neergaard. Andreas farfars far var gift med Anna Neergaard (1712-1794), syster till Peter Neergaard (1702-1772) (se tabellen). Studerar man enbart släkterna Bonapartes och Neergaards genealogier så ser man ingen koppling mellan dessa två släkter, men tittar man också på släkten Moltke ser man en koppling.

Theodor Bruun von Neergaard (1852-1911) (se Nedslag i min släkthistoria, del 3) är 4-männing till Frederik Moltke (1870-1946) och Ellen Bruun de Neergaard (1778-1845) är farmor till Theodors mor Alette Moltke (1827-1914).


Ett par kopplingar mellan släkterna Bonaparte, Moltke och Neergaard

Släkten Bonaparte Släkten Moltke Släkten Neergaard
Carlo Bonaparte
Far till Napoleon I
1746-1785
Adam Gottlob Moltke
Greve
1710-1792
Peter Neergaard
Krigsråd
1702-1772
Jérôme Bonaparte
Kung av Westfalen
1784-1860
Gebhard Moltke-Hvitfeldt
Greve
1764-1851
Magnus Moltke
Greve
1741-1813
Jens Bruun de Neergaard
Etatsråd
1742-1788
Johan Thomas de Neergaard
Kansliråd
1745-1806
Jérôme Napoléon
Prince
1822-1891
Jérôme Bonaparte-Patterson

1805-1870
Adam Moltke-Hvitfeldt
Greve
1798-?
Joachim Moltke
Greve
1769-1820
Ellen Bruun de Neergaard

1778-1845
Johan Michael de Neergaard
Godsägare
1784-1837
Victor Napoléon
Prince
1862-1926
Jérôme-Napoléon Bonaparte-Patterson

1830-1893
Léon Moltke-Hvitfeldt
Greve
1829-1896
Adam Moltke
Greve
1803-1852
Andreas de Neergaard
Godsägare
1809-1887
Louis Napoléon
Prince
1914-1997
Louise-Eugénie Bonaparte-Patterson

1873-1923
Adam Moltke-Hvitfeldt
Greve
1864-1944
Oskar Moltke
Greve
1828-?
Johan de Neergaard
Godsägare
1834-1908
(nu levande Bonaparter)

Leon Moltke-Hvitfeldt
Greve
1898-?
Frederik Moltke
Greve
1870-1946
Hans de Neergaard
Kapten i Frälsningsarmén
1869-1934

Tabellen visar ett par relationer, via två giftermål, mellan släkterna Bonaparte, Moltke och Neergaard. Tidsaxeln går uppifrån och neråt. De rödmarkerade textparen markerar giftermål. Jérôme Bonaparte (1784-1860) är Napoleons yngste bror.


Giftermål nr 1

Joachim Moltke (1769-1820) gifte sig 1797-07-23 med Ellen Bruun de Neergaard (1778-1845). Detta giftermål var vid tiden för min mormors födelse känt i släkten sedan nästan hundra år.

Hur kom det sig då att Joachim och Ellen gifte sig med varandra? Jo, år 1751 köpte Joachims farfar Adam Gottlob Moltke (1710-1792) gården Tryggevælde (läge) på Själland av Ellens farfar Peter Neergaard (1702-1772). Om Adam Gottlob Moltke kan man läsa i boken Moltke – Rigets mægtigste mand av Knud J.V. Jespersen, Hanne Raabyemagle, Carsten Porskrog Rasmussen och Poul Holstein (Gads forlag, 2010). Moltkes sätesgård Bregentved (läge) och Neergaards sätesgård Svenstrup (läge) ligger på Själland bara två mil ifrån varandra och familjerna umgicks mycket, så det är inte konstigt att deras barnbarn Joachim och Ellen lärde känna varandra; eller var det ett kanske ett arrangerat äktenskap?




Bregentved vid mitten av 1800-talet (1861).
[Från Wikipedia]

Giftermål nr 2

Adam Moltke-Hvitfeldt (1864-1944) gifte sig 1896-12-29 i Washington med Louise-Eugénie Bonaparte-Patterson (1873-1923), då min mormor var ett år gammal. Detta giftermål måste ha varit stora nyheter inom vissa kretsar i Danmark, varför det inte är konstigt om t.ex. min mormors far fick reda på det.

Hur kom det sig då att Adam och Louise-Eugénie gifte sig med varandra? Jo, Jérôme Bonaparte kom 1803 till USA och gifte sig där samma år med Elizabeth Patterson och de fick sonen Jérôme Bonaparte-Patterson (1805-1870). Detta giftermål gillade inte Napoleon och han tvingade fram ett upplösande av giftermålet med angivande som skäl att Jérôme var omyndig (han var bara 19 år vid tiden för giftermålet). Jérôme återvände 1805 till Frankrike där han 1807 gifte om sig, men Napoleon förbjöd Elizabeth att komma till Frankrike. I USA erkändes skiljsmässan mellan Jérôme och Elizabeth först 1815. Adam var legationssekreterare (en yngre diplomat, speciellt vid en mindre legation; legation var tidigare benämning på beskickning i främmande stat) och det var väl under tjänstgöring i USA som han lärde känna Louise-Eugénie.

Slutsats

Kopplingen till Napoleon ser alltså ut så här: Hans de Neergaard (min mormors far) är 5-männing till Frederik Moltke (1870-1946), som i sin tur är 5-männing till Leon Moltke-Hvitfeldt (född 1898), som är barnbarns barnbarn till Napoleons bror Jérôme Bonaparte. Det finns alltså personer i släkten Moltke (t.ex. Frederik Moltke) som både är släkt med Bonaparte (d.v.s. Napoleon) och Neergaard.

Genom att ha bara lite kunskaper om släkterna är det inte svårt att se att de ”hänger ihop”, men exakt hur fordrar lite arbete och då inser man svårigheterna min mormor hade med att beskriva ”släktförhållandet”. Via giftermål och genom att gå fram eller bakåt längs anorna kan man få fram ”släktrelationer” med väldigt många personer. Att kalla alla dessa personer för släktingar är att ta till för mycket. I det här fallet är det alltså via två giftermål som en koppling åstadkommes.

Ovanstående redogörelse visar på vikten av att vara precis (vilket emellertid kan vara svårt vid komplicerade relationer) när man talar om släkt och släktskap för att bli trodd.

Ulf Ekblad

Linköping 2012-04-02
Uppdaterad 2012-06-25

Tillbaka till huvudnivån/Return to main page: