VOLKODAV WOLFDOG
NAGAZI KAUKASISK HERDEHUND

(Svaneti, Central Caucasus, av Kote Gabrichidze)

nagazi                           
volkodav                          
kavkazskaja ovtjarka        

(Puma Akmenu, av K.Williamsson )

Denna sida:
* Namnet  
* Den ursprungliga Nagazi typen och kaukasisk herdehund  
* Hundens  arbete   
* Hundens karaktär  
* Egen erfarenhet  


Intressanta sidor:
* "Den kaukasiska och centralasiatiska herdehunden och andra varghundar" av V.Vysotsky
* En undersökning i Kaukasus av Volkodav (Kaukasisk ovtjarka)
* Kaukasiern (Volkodav) - som herdehund
* Kaukasiern (Volkodav) - myter och legender
* Kaukasiern (Volkodav) - som vakthund
* Laxtjärns Chara stamtavla 
* Laxtjärns Chara foton
* Utfodring av hunden
* Vitaminer och mineraler
* Några länkar

Namnet

I Sverige skrivs namnet som "Kavkazskaja ovtjarka"  vilket är en transkribering från ryska som betyder "kaukasisk herdehund". På engelska används oftast namnet "Caucasian Ovcharka".  Varje lokal plats verkar vilja föredra sin egen beteckning på hundtypen och ej den rent ryska som nu finns i standarden. Vissa lokala skillnader finns bland dessa hundtyper även om de troligen i grunden är av samma ursprung.

(  "Rysk Bergsschäfer" finns inte! Vissa personer säljer dessa hundar under namnet "Rysk Bergsschäfer":
a) blandraser av kaukasisk ovtjarka/tysk schäferhund som om det vore en egen ras eller 
b) renrasiga av okänt ursprung utan stamtavla och ej registrerade i SKK 
Det ska påpekas att detta inte är ett namn på en existerande (eller utdöd) hundras. Det finns inget gemensamt mellan en schäfer och en kaukasisk ovtjarka. Om du är intresserad av en ren kaukasisk ovtjarka med känd accepterad stamtavla av SKK kontakta då SKK för ansvarskännande säljare eller kennlar.  )

kavkazskaja ovtjarka    
kartuli nagazi 
volkodav

Det kända namnet på denna ras är kavkazskaja ovtjarka vilket kommer från det ryska namnet på rasen som bestämdes av ryssarna då även Georgien var en del av det tidigare Sovjetunionen. Namnet uppkom under efterkrigstiden (2:a världskriget) och hänvisar till att det är en hund från området Kaukasus. "Ovtjarka" definierar en tik och en hanhund kallas "ovtjaruk" eller "ovtjar". 

En rysk sida om rasen säger: "Inherently, the Caucasian sheep-dog is a Volkodav, that is, a guardian/protection/security dog. Definitely, the Caucasian sheep-dog is the best security breed in the world; spiteful and mistrustful of strangers, obstinate and freedom-loving. The Caucasian Ovcharka is not recommended for beginners dog breeders as a companion." 

    
Denna hund räds varken änglar eller djävlar, tvåbenta eller fyrbenta fiender och dessutom 
har den inga hämningar mot eller problem med att ge sig på det den anser vara en fara för dig.

Volkodav är ett namn som används i vissa områden och betyder ungefär "wolf-hound", "wolf-dog", "varghund" och används synonymt med Nagazi (den Georgiska beteckningen på rasen). Volkodav namnet syftar till att denna hund är en hund som inte räds vargen, ett skydd mot varg och en vargdödare. Har man en gång sett en sådan här hund bli "engagerad" så är det lätt att förstå. 

Vad är en "ovtjarka" ? En ovtjarka är inte bara det typiska utseendet utan även själva sinnelaget. Det är först när du har hand om en ovtjarka som du förstår vad du egentligen fått för hund. Ingen beskrivning här eller på annan plats är annat än ett tafatt försök att beskriva denna märkliga egensinniga hund. 

UPP Till innehållsförsteckningen)

Den ursprungliga Nagazi typen och kavkazskaja ovtjarka

Den typ som är basen för den rasbeskrivning (FCI-grupp 2, nr. 328) som RKF gett in till FCI för att bli den accepterade standarden är den typ av hund som har sitt ursprung i Georgien.

Foton nedan är från websiten "Nagazi Natural Caucasian Ovcharka" där författaren till websiten är Mr. Bessarion Paata Gugushvli.

Georgiens hund - Nagazi 

I byarna runt om i Kaukasus kan man se att ingen hund är särskilt stor  och att färgerna kan vara i stort sett alla nyanser. I den Georgiska standarden finns ingen färg som anses felaktig även om man i vissa fall föredrar den vita färgen för att i mörkret kunna skilja den från vargen. Det finns ingen differens som vissa gör i Nagazi hund och Kazbeki hund eller andra typer av hund, det är en modern legend som uppkom för ungefär 10 år sedan.

I en tidig encyclopedi skrivet av georgiern Sulkhan Sabah Orbeliani (1658-1725) nämner han den hund som kallas Nagazi och säger att det är en "nobel" renrasig georgisk ras, stor, stark och modig hund som folk enligt legenden tror härstammar från "Wolf-Dog". Som påpekats är det en legend och det finns troligen inget vargblod i Nagazi hunden. Här ska man ta meningen med Nagazi som stor, stark, stridshund till skillnad mot mindre mixade pariah hundar. Nagazi anses som renrasig och de andra mixade kallas för "Bashkia".

Den Georgiska hunden kallad Nagazi har aldrig varit stor och i den Georgiska standarden sägs att mini mankhöjden för en hanhund är 65cm och för en tik är det 60cm vilket är mindre än i den ryska RKF standarden och i FCI standarden. Även index dvs. proportionen mellan kroppslängd och mankhöjd för hunden är annorlunda än den ryska och FCI standarderna (se nedan). Man gör en skillnad mellan hanhund och tik, för en hanhund skall index vara mellan 100-108 och för en tik är det tillåtet med ett index mellan 100-110. Man har inte nämnt benindex vilket man gör i FCI standarden. (den svenska varianten av FCI standarden nämner inte index format överhuvudtaget man säger bara att hunden ska ge ett rektangulärt intryck)

Idag brukar man kalla de hundar som inte är typiska utställningshundar för "aboriginal dogs" vilket menas att de är mer ursprungliga till utseende och temperament men termen har kommit att användas av skrupulösa uppfödare som en säljploj.

Det område som kallas Kars i Turkiet har en gång varit samman med Georgien och de hundar som finns där är av samma typ som de i byarna i Georgien och av samma storlek och päls. (Den typ av herdehund som kallas Kangal i Turkiet ser lite annorlunda ut). Folket i Turkiet kallar de som är svarta i ansiktet för "karabash" (svart huvud).

I en undersökning som gjordes på kaukasisk ovtjarka i södra  Sovjetunionen år 1939 kan man bl.a. se föjande data för de olika områdena vad gäller mankhöjden mätt i centimeter:

Den ryska varianten 

När Sovjetunionen började importera hundarna till Moskva hade man för avsikt att använda dem i vakt och konvoj arbeten. Under 1950-talet hade man olika mål med dessa hundar beroende på tänkt arbete och i och med detta förändrades hunden betydligt i utseende från originalet.

Den ryska standarden säger att mankhöjden för en hanhund får ej vara under 68cm och för en tik ej under 64cm. FCI standarden som är baserad på den ryska RKF standarden säger att mankhöjden för hanhund får ej vara under 68cm och för en tik ej under 62cm (vissa nämner idealhöjden för hanhund som mellan 72-75cm och för en tik mellan 66-69cm men detta är inte nämnt i någon standard! Därför bör man se dessa som subjektiva ideal för utställningshundar och endast bry sig i om hunden håller måttet vad gäller minimihöjd i manken). FCI nämnder kroppsindex som mellan 100-108 och gör ej skillnad mellan hanhund och tik. Benindex  för hanhund mellan 21-22cm och för en tik mellan 20-22cm.

I kennlar som "Röda Stjärnan" hade staten som mål med aveln att få fram hundar som kunde användas av militären i fånglägren runt om i Sovjetunionen och för den skull hade man 
I) praktiska mål och 
1) mål ett var 
a)att få fram storvuxna hundar baserade på kaukasisk Nagazi som fångvaktare men man använde man även efter 1950-talet "Stalins hund" dvs. Rysk terrier för att hålla fångarna. Ett sidomål med aveln var att 
b) blanda kaukasisk ovtjarka och St Bernhard hundar för att skapa en ny vakthund i vad som kom att kallas "Moskvas vakthund"
2) mål två var att få fram hundar av medium storlek, starka och med låg underhållskostnad för att användas av militären som vakthundar vid militära objekt. Det fanns även 
II) ideologiska mål med aveln för att visa på fördelen med det sovjetiska politiska och ekonomiska systemet där målet var att ta fram storvuxna, smarta hundar för att visas upp på utställningar som ett led i propagandan för det sovjetiska systemets överlägsenhet. 

Många av de storvuxna kaukasiska ovtjarkor man ser idag på utställningar har med största säkerhet sitt ursprung i dessa "ideologiskt skapade" hundar.

Man skapade vad man skulle kunna kalla en "Statlig Kennel Kaukasisk Ovtjarka" som inte hade så mycket att göra med Nagazi  mer än att basen var just den ursprungliga typen av herdehund från Kaukasus. Redan under 1950 talet fanns det denna typ som vaktade fabriker och anläggningar. Den var inte så stor men hård och uthållig, ofta smutsig och grå. Efter Sovjetunionens kollaps så kan man säga att hunden har utvecklats till en "utställningstyp" eller en "sällskaps-ovtjarka". Större och kraftigare och ju längre tiden går desto mer distanserar sig utställningsvarianten med sina fina priser och rosetter från sitt ursprung. Av utseende och storlek att döma har man med säkerhet blandat in andra raser. Vad man nu kan se är att vissa stolt visar upp sina valpar som inte bara är stora valpar utan är gigantiska broiler valpar som i vissa fall redan väger 15 kg vid 40 dagar! I ryska artiklar kan man läsa att det i vissa fall används hormoner för att få upp storleken på hundarna. Hur långt är inte det från den ursprungliga kaukasiska Nagazin !

Om den kennel i Moskva som kallades för "Röda Stjärnan" sägs att efter att de fått ny ledning av kenneln även blandade Kaukasisk ovtjarka med Newfoundlands-hundar. Man blandade också som nämnts ovan med St Bernhard-hundar och skapade bland annat "Moscow Watchdog". Det ryktas om att det har fuskats en hel del med stamtavlor vilket man väl får anta att de gjort om de använt sig av andra raser och mixat med ursprungshunden för att få den större vilket inte direkt nämnts i någon stamtavla. Många Kaukasiska ovtjarkor man ser idag har säkert St Bernhard blod i sig då de faktiskt avviker från standarden med sina hängläppar och sitt gigantiska utseende. Det sägs att i den moderna ryska utställningsvarianten finns inblandat Moscow Watchdog, St Bernhard, Sarplaninac och även Leonberger. Det hände att man vid gränsposteringar och utmed den tyska gränsen och Berlin-muren även blandade kaukasisk ovtjarka med tysk schäfer vilket påverkade vissa linjer hos båda raserna.  Då Berlin-muren föll blev 7000 hundar arbetslösa och de placerades ut hos intresserade familjer. Då dessa är militär hundar är de inte populära hos de ryska utställarna då deras temperament kan variera väsentligt.

Slutsats
För varje område där djur har utvecklats har det alltid framkommit en idealisk "standard" där de som var bäst anpassade till den miljö de arbetade i stod ut som "hjältar" och vad gäller den Georgiska Nagazi-Volkodav-Kavkazskaja ovtjarka hunden så talas det mycket om en hund som hette "Topush" (se bild nedan). Han skyddade sina får och ägare och dödade många vargar.

För de "kaukasiska ovtjarka" som utvecklades i Moskva och andra storstäder fanns ett annat ideal. Ju större desto vackrare och mer imponerande och skräckingivande på utställningarna och lättare att få fina utmärkelser. Deras jobb var inte att springa runt i bergen med fåren och förflytta sig långa sträckor under året utan det var på sin höjd mer eller mindre stationära vaktjobb inom ett hägn och då passade  det att vara stor och imponerande. 

Jag sätter inte in bilder här på  utställningsvarianten av kaukasisk ovtjarka men om du vill se den typen av hund är de inte svåra att hitta eftersom de flesta websiter är just med dessa hundar. Ser du riktigt grova hundar med hängläppar som närmar sig mastiff typen så har du hittat just den s.k. utställningstypen av kaukasisk ovtjarka. Enligt FCI standarden anses hängläppar som ett fel. 

Man undrar om en del av domarna verkligen läst standarden för rasen då de inte verkar fästa sig vid stora avvikelser från densamma. Det är tragiskt med vad man skulle kunna kalla "S:t Bernhardifieringen" av kaukasisk ovtjarka och att det tillåts på utställningar och dessutom certifieras och ges championat till dessa.

(UPP Till innehållsförsteckningen)

(Khanobi village Kazbegi, av Kote Gabrichidze)

Hundens arbete

Den vallande och vaktande hunden måste vara stadig, härdig, ej ondskefull mot människor eller domesticerade djur men ska kunna ge ett litet lätt nyp i bakbenen på eftersläntande ensamma får. Dessa hundar måste kunna försvara fårflocken mot anfallande vargar. Fastän herden ibland ger hundarna matrester efter det han själv ätit ger han vanligtsvis inte hundarna mat utan dessa måste själva jaga små möss och kaniner inom den area de skyddar. Vanligtsvis har herden fem eller sex hundar varav fyra är hanhundar och en eller två är tikar. Tikarna löper ungefär en gång per år eller var åttonde till elfte månad. Oftast föder tiken valparna på hösten utanför husen i en lya. Herden spar endast hanhundar och en eller två tikar och avlivar de övriga i kullen. Det är vanligt att endast 20 procent av valparna överlever och klarar sig till ett vuxet liv på grund av att ingen människa speciellt föder eller tar hand om dem. Endast de starkaste och de vid bästa hälsa överlever.

De vaktande hundarna skiljer sig från de vallande hundarna med sin extrema aggressivitet gentemot främlingar men som regel respekterar och lyssnar de på sin ägare. Fastän dessa hundar inte är aggresiva gentemot de människor som bor i huset lyder de ändock bara sin ledare (ägaren). Dessa hundar skäller inte mycket och kommer att attackera främlingar som går innanför den area som hunden är satt att skydda. De kan även skapa sig en osynlig gräns för sitt område och så länge du är utanför denna gräns händer ingenting. Går du över gränsen kan de hoppa på utan någon förvarning med skällande och rytande för att skrämma bort inkräktaren. I Kaukasus sägs att utanför det skyddade området kan dessa hundar tas på en promenad utan att dessa behöver vara kopplade då de vanligtsvis inte är aggressiva mot icke-hotande främlingar. Notera att de säger "vanligtsvis inte är aggressiva mot icke-hotande främlingar" vilket också betyder att de ändå kan vara aggressiva och man bör hålla sig undan från dessa hundar. Den Kaukasiska ovtjarkan är naturligt misstänksam mot allt och alla vare sig de är två- eller fyrbenta varelser.

(UPP Till innehållsförsteckningen)

Hundens karaktär

Hunden Chara på fotot är mycket trevlig och snäll mot familjen och vänner till oss. 

Mot alla andra som hon inte känner är hon misstänksam, lagom aggressiv, fattar egna beslut . 

Att vakta och skydda husse och matte samt territoriet är något den anser sig vara bäst på, alltid ! 

En ovtjarka är alltid i arbete och deras enda arbete är att vakta och skydda vilket de anser sig (säkert med rätta) vara bättre på än du själv. 

Man kan säga att hon är rastypiskt aggressiv men kontrollerbar. 

Om du har problem med denna typ av mentalitet hos hunden och inte är beredd på att ställa upp på vad det innebär av konstant vaksamhet och försiktighet i alla lägen vid möte med människor och hundar ska du absolut inte köpa en volkodav !

Köp en annan ras!

Enligt standard
Det kan vara intressant att se vad skillnaden är mellan de olika standarder som man kan tro ska vara lika och från samma källa men man ska komma ihåg att fastän SKK kallas sin svenska standard FCI-standard så skiljer den sig från den ursprungliga FCI-standarden och även från den georgiska och ryska då man beskriver karaktären. 

Ett problem med den svenska standarden är att aggressivitet inte är definierat så det är upp till ringpersonalens godtycke.  

Det hade varit bättre att man skrivit som i gamla RKF standarden att "okontrollerad aggressivitet" är ett diskvalificerande fel. Vad svensk ringpersonal anser vara denna s.k. "aggressivitet" är oftast bara en naturlig reaktion hos en ovtjarka som ska reagera på det viset om den själv anser något komma för nära sitt skyddsområde. Notera att detta inte är detsamma som "okontrollerad aggressivitet". I princip kan man säga att en volkodav inte trivs på utställningar då det blir för mycket med att skydda ägaren från alla hundar och människor och allt oväsen.

Svenska FCI standarden: 
"Rasen är till sin natur skarp och misstänksam med väl utvecklad försvarslust. Den skall vara harmonisk och lugn", 
fel anses vara "Brist på mod och energi, tilltro till främlingar", 
allvarliga fel anses vara "blyghet, stor lojhet, bristande skärpa". 
Samtidigt sägs "Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv".

FCI standarden : 
"Den ska vara typiskt aktivt alert, stark-balanserad-lugn. Reaktionsförmågan vid aktivt försvar är väl utvecklat. En aggressiv disposition och misstro gentemot främlingar är karakteristiskt" och 
fel anses vara " Vilken avvikelse som helst från ovan nämnda punkter ska anses som ett fel och allvarligheten av detta fel ska bedömas i proportion till graden av felet", "brist på mod och energi, brist på misstro gentemot främlingar". 
Allvarliga fel  " En timid hund, starkt markerad likgiltighet; brist på aggressivitet", 
eliminerande fel  " Aggressiv eller alltför blyg", "Varje hund som uppenbart visar på fysiska eller beteende abnormiteter ska bli diskvalifiserad":

Georgiska standarden: 
"Den ska vara typiskt aktivt alert, stark-balanserad-lugn. Reaktionsförmågan vid aktivt försvar är väl utvecklat. En aggressiv disposition och misstro gentemot främlingar är karakteristiskt",  
fel anses vara " Vilken avvikelse som helst från ovan nämnda punkter ska anses som ett fel och allvarligheten av detta fel ska bedömas i proportion till graden av felet".

RKF standarden från1997: 
"Beteendet är modigt, balanserat och lugnt. Ett osjälvsäkert beteende och överdriven lättretlighet är ej kännetecknande för rasen" och 
diskvalificerande fel : " Feg, kolerisk, okontrollerad aggressivitet".

(UPP Till innehållsförsteckningen)

Egen erfarenhet

Min egen erfarenhet är att det är en mycket oförstörd hundras man får när man tar hem en "Kavkazskaja ovtjarka". Den här hunden är extremt beskyddande av ägarens familj. Vakt karaktären finns hela tiden och är inget som man behöver utveckla. Samtidigt ska det sägas att de kan vara otroligt trevliga med sina egna!

Att vakta och skydda husse och matte samt territoriet är något den anser sig vara bäst på, alltid ! 

Hunden tar fram allt den behöver vid vad den anser vara rätt tillfälle. Det tillfället behöver inte överenstämma med vad du anser vara rätt tillfälle! Det finns exempel på hundar som tar sig an vad som helst för att skydda territoriet, tvåbenta såväl som fyrbenta oavsett storlek, utan att visa någon som helst rädsla. Hundarna brukar börja med sitt vaktarbete speciellt då mörkret faller för det är då som rovdjuren går på jakt och tjuvar tar chansen. Även om du bor i lägenhet med din hund gör det ingen skillnad, de kommer att vakta likafullt ändå.

En ovtjarka är alltid i arbete och deras enda arbete är att vakta och skydda vilket de anser sig (säkert med rätta) vara bättre på än du själv. De är av naturen olydiga och fattar sina egna beslut och bryr sig oftast inte i dina order vid ett skyddstillfälle. De kan göra utfall mot folk som kommer emot dig. Ibland kan de attackera de som just gått förbi bakifrån om de anser att de måste bort från närområdet. Något som irriterade hunden och som den ville ha bort fanns där. 

Tyvärr behöver inte deras beslut alltid vara de bästa för oss människor. Utifrån en hunds värderingar så var det nog alldeles korrekt det som belutades.

Du behöver aldrig vara rädd för att bli överfallen med en sådan här hund. Den kastar sig med stort mod in mellan dig och de som har i sinnet att göra dig illa och visar att fienden inte ska ta ett enda steg till i din riktning. 

Det enda du behöver vara orolig över är att hunden blir för "intresserad" av de som den anser som fiender eller liknande. Du måste vara alert varje sekund och ha kontroll över en sådan här hund genom koppel, grimma eller annat. 

Att du skulle kunna ha mental kontroll över den här rasen och kunna bestämma över den i alla lägen kan du glömma för det kommer aldrig att hända. Den är mycket självbestämmande och obstinat.

Den håller konstant uppsikt 360º . När du är ute i skogen och plockar bär eller svamp måste du var på din vakt om det kommer andra människor eller hundar "för nära" då en kaukasisk ovtjarka kommer att skydda dig med stor iver och med mycket oväsen!  Det kan upplevas som mycket skrämmande för många människor. 

Det är inte en hund som kan rekommenderas till vem som helst. Sätt inte den här hunden i direkt storstadsmiljö med bilar, folk och oväsen som hör till staden. Visserligen finns det många kvinnor i Ryssland, Ukraina och andra platser som har ovtjarkan i lägenheten  som skydd men det medför vissa problem som man måste vara medveten om och beredd att anpassa sig till.

När en ovtjarka går ut ska den kolla allt. Det kan ta lång tid att gå 50 meter! Oftast när den har gjort sina behov så blir det tvärstopp och den vill inte gå åt något håll. Om du då frågar "ska vi gå hem då?" så vänder den tvärt och sätter av hemåt och stannar inte förrän den är hemma eller för att något händer på vägen som ska kollas. Det är så att man kan tro att den vill snabbt hem för att fortsätta göra sitt vaktjobb på sitt eget territorium så att inget händer därhemma.

Hunden verkar tycka att om hela familjen går ut tillsammans så är det det bästa som hänt på hela veckan. Det enda som du bör ha i åtanke är att nu har den fler att skydda och kommer att hantera allt den ser och möter utifrån skydd av sin flock.

Ute på promenaden kan ovtjarkan till en början verka slö och rent av lite "seg". Hunden kan ju vara trött förstås men det mest troliga är att den alltid vill ha koll på allt och alla därför tar den tid på sig för att få en överblick av situationen för att se om den måste bry sig i folk eller djur. 

Låt dig inte luras av detta "slöa" beteende för de sparar bara på energin för att inte slösa bort den. När urladdningen kommer så är det väldigt snabbt och kraftfullt ! 

Flera gamla turkiska män har berättat för mig att dessa hundar har ett mycket bra minne och att de samlar minnen och verkar lägga undan dem i bakhuvudet. Ju äldre hundarna blir desto förståndigare blir de och desto mer lyder de vad du säger till dem. 

Den kan planera sitt beteende och är ingen hjärndöd hund-slav som ser upp till dig och lyder minsta vink. Om hunden vill iväg mot t.ex. en hund och du säger nej och drar åt motsatt håll kan det hända att den vänder och går med dig och nosar lite förstrött som om den vore ointresserad av den där hunden. Om du är uppmärksam kan du se att den håller koll på allt runtomkring. När den ser att du slappnar av kan den på en millisekund rusa iväg åt motsatt håll efter den där hunden och är du inte beredd åker du med största säkerhet i backen!

Oftast hjälper det inte att du visar för en kaukasisk ovtjarka att den personen som du möter inte är någon fara. Den kan trots alla dina ansträngningar ändå plötsligt själv bestämma sig för att det är bäst att skrämma bort den mötande...det går väldigt snabbt och du kommer att ha svårt att hänga med innan du får stopp på hunden. Många menar att tikar är mer alerta och på sin vakt än hanhundar och att tikar är elakare då de kommer i slagsmål än hanhundar.

De kan uppfattas som alltför vaktiga, egensinniga, trilska, envisa, olydiga, elaka, aggressiva och svårhanterliga. En ovtjarka är dessutom alldeles för klipsk för att tåla "dumheter" från husses eller mattes sida. 

Du måste komma ihåg att en ovtjarka är på många sätt en mycket annorlunda hund än "vanliga" hundar. 

De är mycket tillgivna de som de verkar anse värdiga och på den andra sidan av skalan är de mycket reserverade, misstänksamma  eller rent av aggressiva och kan verka rent elaka mot de de ogillar av någon anledning. 


En del personer från östra Europa jag talat med menar att "de är inga riktiga hundar, de är mer som vilda hundar man försökt att tämja, ibland händer det att man nästan lyckas...".

Man bör påpeka att en kaukasisk ovtjarka är ganska annorlunda i sitt sätt än en "vanlig sällskapshund". Många har viftat bort en sådan varning med att kenneln vill verka lite speciell eller märkvärdig när de säljer dessa hundar och de har sedan blivit varse på många sätt att de har fått mer än en handfull att tampas med och i vissa fall har det varit mer än de klarat av.

Många tänker nu att man kan ju gå en valp-kurs eller lydnadskurs med hunden. Bra tänkt men du bör vara medveten om att en volkodav är mycket intelligent. Den inser ganska snart att det är en kurs och tappar intresset. Istället börjar den vakta området och håller koll på allt i närheten. Den kan också mycket snabbt visa alla att den kan sköta sig exemplariskt med att gå fot, stanna osv. 

Problemen börjar så fort du lämnar kursområdet. Då är det nya situationer i nya omgivningar med nya personer som den möter med andra kläder, lukter, utseenden och beteenden. I sådana lägen tar det som är avlat i generationer över och den blir en exemplarisk vakt och skyddshund som bestämmer vad som är farligt och misstänksamt...för den har ju märkt att du inte fattar allvaret i situationerna!

Du ska inte banna hunden för att den gör vad den är avlad för i hundratals år. Den kan inget annat och den gör bara sitt jobb och det är väl bara bra ? Kom ihåg att det är ett djur oavsett hur mycket du tränar med hunden och att vi egentligen vet mycket lite av vad som pågår i huvudet på en hund!

Kom ihåg att du får aldrig slå eller vara aggressiv mot din ovtjarka oavsett om den är valp, tonåring eller vuxen. Du måste ändå visa hunden klara gränser för vad som är tillåtet och inte tillåtet. Ovtjarkan glömmer aldrig och är förtroendet borta mellan dig och ovtjarkan kan det bli mycket otrevligt och rent av farligt för dig.

De kan vara hur snälla som helst mot hundar de träffat sedan de själva var små valpar oavsett ras eller storlek. Ibland kan de lägga sig ner och låta småhundar klänga upp och ner på dem medan de förstrött petar lite med tassen på dem. De kan också mitt under denna lek snabbt fara upp för att vakta om de plötsligt hör något eller känner lukten av något misstänksamt. Med större hundar kan det också gå bra men plötsligt kan det vara någon signal hundarna emellan som inte stämmer men eftersom vi inte kan förstå mer än en liten del av hundens språk tenderar vi till att snabbt klassa någon av hundarna eller båda som rent aggressiva. Det troliga är väl att det var ett helt naturligt hundbeteende (såvida inte hundarna är patologiskt aggressiva). 

Det händer att de blir fruktansvärt irriterade på vissa hundar och det går inte att få stopp på dem när de väl börjat agera, de är som i trans och totalt oemottagliga för tillsägelser det enda du kan göra är att hålla hårt i kopplet. Det kan hända att någon hund gjort ett utfall någon gång och det glömmer en ovtjarka aldrig och stöter de på varandra så vill ovtjarkan gärna ge sig på den andra hunden. Det spelar ingen roll om din hund är en tik och motståndaren en hanhund eller en äldre hund. Det är inte intressant för ovtjarkan utan det som är intressant för din hund är att den inte tycker om den andra hunden, oavsett ras, kön eller ålder.

Det räcker med att någon hund eller katt korsat deras väg och lukten kan få dem att bli väldigt irriterade och "gå igång" ordentligt. De vill gärna ha det lugnt och alltför mycket stoj och stim tycker de är jobbigt. Helst ska det vara som det alltid har varit utan alltför mycket ändringar. Det bästa verkar de tycka vara om vissa hundar höll sig undan och aldrig mer visade sig. Mycket folk och bilar i stadsmiljö är inte alls lätt att vänja sig vid.

De är fulla av värdighet och självständighet. De har inte förmågan att känna rädsla och de är helt vigda åt att skydda familjen. Även små valpar kan skilja mellan sina värdar och främlingar; de litar inte på främlingar utan följer dem med uppmärksamhet.

Under 1920-talet kom den första standarden i Ryssland för denna ras och där nämndes några obligatoriska drag för denna typ av hund bl.a. ondskefull, vaksam, mycket bra hörsel och skarpa ögon, ska inte vara petig och nogräknad med mat, tjock och sträv päls.

Allt detta gav en möjlighet " att använda hunden som patrullhund oavsett klimat och utan några speciella kostnader tillkommande" enligt standarden.

Det som var gemensamt för alla typer av hundar i Kaukasus var att de skulle vara starkt byggda, ha ett massivt huvud med starka käkar, vara orädda, ha självförtroende, vara likgiltig för smärta och vara kapabla att strida med vargar. Vid slagsmål och strid verkar de gå i trans så att de inte känner smärta. 

De nutida representanterna för rasen är större än sina förfäder, kroppen och benen är starkare. Det som är oförändrat är deras karaktär, förstånd och arbetskvaliteter.  Med tiden har de blivit sällskapsdjur. I Ryssland är det många kvinnor som är engagerade i avelsarbetet av denna ras. Denna ras är en auktoritativ ras så rollerna i familjen måste vara klart definierade. Det är intressant att se att hunden inte söker makt utan är nöjd med att husse/matte är ledaren.

Om hunden upptäcker att ingen leder "flocken" kan det hända att den försöker att ta den platsen. Det kan vara början på problem för dig. I varje svår situation kommer hund-ledaren att fatta sina egna beslut och bestraffa den underordnade (även människan) om den senare bryter senioritets systemet. Det kan leda till stora fysiska och psykiska skador för dig.

Om du själv tycker att du är lite vekare lagd i viljan och har en dragning år att vara undergiven är det bäst att du inte köper en kaukasisk ovtjarka; det finns många andra hundraser att välja emellan även om ingen kommer att vara i närheten av en ovtjarka.. 

Ett osjälvsäkert beteende och överdriven lättretlighet är ej kännetecknande för rasen. 

Denna ras behöver från tidig valpålder en försiktig och bred socialisering. Redan vid ca åtta veckors ålder då man fått hem sin valp bör man börja med grunder i lydnadsträning och socialisering. Då även valpar redan i tremånaders ålder börjar anse att de måste skydda familjen och tar sitt arbete på största allvar kan det vara rådligt att låta valpen förstå att du faktiskt kan hantera situationen själv och att den inte alltid behöver ta hela ansvaret. 

Innan två års ålder bör du ha fått ordning på din hund genom vänlighet och förståelse för annars blir den svår att hantera och den kan försöka att bestämma över både dig och hela familjen. Om den anser att den ska bestämma kan det bli mycket otrevlig stämning och du bör  inte möta hunden i tron att du minsann kan läxa upp hunden eller brotta ner den. Det kan få ödesdigra konsekvenser för dig. 

Kom ihåg att du får aldrig slå eller vara aggressiv mot din ovtjarka oavsett om den är valp, tonåring eller vuxen. Du måste ändå visa hunden klara gränser för vad som är tillåtet och inte tillåtet. Ovtjarkan glömmer aldrig och är förtroendet borta mellan dig och ovtjarkan kan det bli mycket otrevligt och rent av farligt för dig.

En kaukasisk ovtjarka ger sig aldrig om den redan har blivit uppretad och attackerar. Den verkar övertygad i alla situationer om att "jag kan vinna och om jag inte kan vinna så ska jag  i varje fall inte förlora!".

Den kaukasiska herdehunden är mycket ursprunglig och reagerar instinktivt. De är dessutom fysiskt snabba och viga. Min hund har hoppat upp i luften mellan stol och säng och vänt 180 grader för att landa på tassarna igen mellan stol och säng. Jag har sett hundar snurra och ligga horisontellt i luften och landa på alla fyra för att fortsätta leka. 

Man får inte bruka våld eller tvång under fostran då det snabbt väcker hundens känsla för självförsvar. Kamplekar som att dra i pinnar eller handdukar bör man vara försiktig med. Ovtjarkan hugger gärna tag i handleden och struntar i handduken. Sedan kan det hända att den försöker rycka ner dig på marken. Det händer att de struntar både i handduk och handled och rusar in på dig under handduken och hoppar upp mot bröstet. Det är lätt att de blir alltför ivriga i leken och att det går överstyr. 

Då de är avlade i hundratals år för att vara självständiga och kunna fatta egna beslut om att skydda och vakta utan att invänta order från någon herde så behöver de mycket kontakt med sin flockledare, dvs. matte/husse, det kan hända att de pga sin självständighet lätt tappar kontakten och kan börja känna sig främmande även inför husfolket. 

De kan dock med mycket arbete bli väldigt trevliga som familjehundar.

(UPP Till innehållsförsteckningen)

Första sidan