GOETHES FÄRGLÄRA


"Inte vad, utan hur en färg är..." Johannes Wolfgang von Goethe

Johann Wolfgang von Goethe, 1749-1832, var mest känd som diktare. Han var dock en mycket mångsidig man med många passsioner i livet. Han sysslade bl. a med geologi, botanik och zoologi. Han blev mer och mer intresserad av fenomenet färg och började forska i området. När han var 37 år gammal begav han sig ut på en resa till Italien. Han stannade borta mycket under denna perioden och gjorde iaktagelser som han samlade i otaliga anteckningsblock. Han provocerade konstnärerna i Rom och ifrågasatte deras förhållande till färg. Han ansåg att de inte hade någon djupare kunskap om färger. Goethes studier resulterade så småningom i boken Till färgläran, ett verk på cirka två tusen sidor. Verket har spelat en stor roll för färgläran. Den ligger fortfarande som grund för många inom området. Goethe angriper begreppet färg ur ett tvärvetenskapligt perspektiv. Boken har beröring med flera kunskapsområden och forskningsfält, fysik, psykologi, konstvetenskap, kemi, kulturhistoria samt biologi.
I Goethes bok kan man klart urskilja tre huvudavsnitt; de fysiologiska färgerna, de fysiska färgerna och de kemiska färgerna. han menade inte att göra tre olika bemärkelser av begreppet färg. För honom var färg något speciellt som kommer till uttryck i olikartade fenomen. Grupperna gjorde han efter hur färgen framträder. Goethe gjorde också en egen färgcirkel.

De fysiologiska färgerna. Hur ögat skapar och upplever färg.
De kemiska färgerna. motsats till de fysiologiska färgintrycket ger de kemiska färgerna intryck av permanens och stabilitet. Den verkar knuten till det föremål, pigment eller materiella struktur där den uppträder.
De fysiska färgerna. De fysiska färgerna intar en mellanställning.
Prismatiska färger.

Jag har valt att inte gå djupare in i Goethes färglära. Är någon intresserad så rekomenderar jag boken Goethes Färglära.

Goethes färglära

Kalla och varma färger

Grundfärger

Kontrastverkan

Färg och symboler

Färgkontraster

NÄSTA >>