recept

 

FAKP 19,5
(put together by Falk-Aguerre-Kalle-Per)
This book was done as a catalog for the FA+ show at the Modern Art Museum of Stockholm.
 
While preparing the video-installation to be shown there, we wanted, somehow, to include and introduce the other people involved in the Contagion - Project, but we hated the idea of having just a list of names with their "curriculum-vitae" attached to, you know: born bla bla bla, did this and that, works here and there, etc. It is very boring, and nobody reads that, is just waste of space. Instead we invited everybody to precent themsefs with a recipe (in Swedish can be understod also as a prescription), just because the earlier Dinner Event (food), virus and bacterias, Contagion and so on.

So, this is a recipe-book.

It contains recipes to make food, but also recipe about how NOT eating, against Contagion as a weapon, a meta-recipe (a recipe of a recipe), and much more.

  Some extracts from the book:
Ingrid Falk

Bukett di Giudecca

Ricetta Mazzo di fiori Amore di Giudecca
När du vaknat framåt förmiddagen går du ut din bördiga medelhavsträdgård, leta bland de meterhöga Zucchini-plantorna. Eftersom juninatten varit fuktig och varm har det kommit nya gula blommor som just öppnat sig. Njut av dess skönhet en stund, gå sedan till attack. De dräktiga honblommorna lämnar du ifred, ta och klipp hanblommorna, det blir tolv stycken.

Ingredienser:
prosciutto (2 hg)
parmesanost (2 hg)
ricotta (färskost) (5 dl)
zucchiniblommor, 12 st
en halv muskotnöt

Tillredning:
Sätt ugnen på 175 grader.
Fyll blommorna med en blandning av riven parmesan, ricotta, finstrimlad prosciutto och riven muscotnöt. Slut blommorna försiktigt kring blandningen.
Lägg dem på en ugnsäker form.
Grädda i ugnen i 15-20 minuter.

Anrättningen är för två personer, avnjuts med ett kallt torrt vin, gärna mousserande, och färskt vitt bröd. Servera gärna lite kallskuret till.

När hungern sätter in, locka din älskare till dig.
Nicola Pellegrini

Vitello Tonnato

Clean a couple of anchovies, open them to remove the bone, then cut them into eight pieces. Make some deep cuts in a kilo of veal (best is the thigh) and insert the anchovies. Then wrap the meat with a string.

Boil the meat for one and a half hour in water. Add onion, laurel-leaf celery, carrot and parsley to taste. When cooked, cut the meat in thin slices and cover it with the following sauce.

Sauce:
Belnd 100 gr. of tuna in olive oil and two anchovies. Add lemon juice and olive oil until the sauce is fluid. Then add a handfull capers.

Cover the meat with the sauce for 24 hours and then serve.

Love Nicola
  A Critic of the book by a poet:
Anti-matens uppror
AASE BERG

Jag har länge gått och väntat på en receptbok skriven ur anti-matens perspektiv, från sjukdomarnas och förruttnelsens horisont, om de former av växande som är en paradox i människokroppen. Nu har den kommit, i FA+ regi, inom ramen för projektet Smitta.

Här talar köttet gladlynt och missbildat. Perspektivet är inte människans utan bakteriens och beståndsdelens. Vad som skildras är övergången till ett stadium där människan är ett med sina fysiska processer, som så att säga inte precis står på hennes egen sida.

Här förs en kamp mot den konstruktiva maten, utan att för den skull representera anorexians aggressivt hygieniska spegelbild av den rådande misären. Inte för att anorektikern är helt ute och cyklar - den jävla maten är en drog som måste skjutas in i blodomloppet X antal gånger om dagen och förtjänar därför all fientlighet, men det finns trots allt mer subtila former av motstånd än massiv attack, t ex undergrävande verksamhet och civil olydnad.

Receptsamlingen består av bidrag från de medverkande i experterna i The Dinner event, som senare bildade basen för FA+ installation i utställningen På Tiden på Moderna Museet. Här finns etiketterade semiotiker, invandrare, professorer och konstnärer i en opålitlig mix, och alla ägnar de sig åt att utmana hygienens gränser.

Maya Eizin betraktar maten som ett gift och uppmanar läsaren ''att misstro alla recept/ lämna bordet hungrig''. Göran Sonesson drar en välbehövlig parallell mellan matberedning och obduktion, och bidrar med den effektiva formuleringen att ''matpornografin upplöses i kadaverrealism''.

Flera andra deltagare ägnar sig också åt kopplingen till obduktion. Det är ingen långsökt association, den materia som ligger på tallriken är ju i själva verket ingenting annat än våra egna inälvor. Var och en som har studerat en pizza lite mer ingående vet vad jag talar om.

Fa+ receptbok jäser av perversa substanser för alla oss som går omkring och släpar på ett klibbigt inre liv. Den upproriska potentialen är stor i de medverkandes vägran att försona sig med den organiserade skenverklighet, där var sak har sin plats och materien håller sig på mattan.

Nästa steg är kannibalismen - att genom att äta sin nästa möta sig själv. Jag har ofta undrat hur länge man skulle kunna livnära sig utan annat näringstillskott än stora tuggor av sin egen kropp. Det är svårt att förstå logiken i att man troligen skulle dö av näringsbrist redan innan man har hunnit äta upp sig själv och på så sätt försvinna.

Jag kan tänka mig Apoteket -hygienneurosens högborg ­ som en organiserad scen för den experimentellt kannibalistiska verksamheten. Där står apoteksbiträdena på vakt mot förruttnelsen, med laktacyd i blodomloppet och en mild aura av steriliserad modersmjölk. Apoteket är den självklara arenan för konfrontationen med köttets sjukdom, så intimt sammankopplat både med begreppet smitta och med matens karaktär av beroendeframkallande drog.

Något som är större än våra kroppar äter oss. Den mänskliga organismen är den stora osynliga världsamöbans föda. Ett exempel är det människoätande aidset som med sin protoplasma härjar vilt runt jordklotet.

Också hos själen på cellernas nivå äts det grundligt. Maten är ett sår, som läks och förvandlas till ärr i och med möglet. Här framstår svampangreppen som den enda konstruktiva lösningen på odödlig-hetsproblemet, som den löjliga matens port mot evigheten.

Det är genom näringsämnena vi reinkarneras. Men den mänskliga köttkroppen har däremot all anledning att vara paranoid.

I kriget om odödligheten har maten alla förutsättningar att övervinna oss.