Välkommen till hemsidan som handlar om

DEMOKRATIN

Dina synpunkter

 

Demokratins utveckling

Uppdaterad 2014-12-22

Innehåll:

Inledning

Före och under antiken fanns det i vårt närområde tre stora dominerande civilisationer: Mesopotamien (ordet betyder tvåflodslandet), den grekisk-romerska och Persien.

Civilisationen i Mesopotamien (mellan floderna Eufrat och Tigris) uppstod genom att befolkningen började bedriva jordbruk (6 000-5 000 f. Kr.). Städer, de sumeriska stadsstaterna, med en befolkning på 10 000 invånare uppstod (4 300-3 200 f. Kr.) t. ex. Uruk, Ur och Nippur. Forskare anser att det var sumererna som uppfann hjulet, plogen och skrivkonsten.

Civilisationen i Mesopotamien kollapsade efter att babylonerna erövrade området 2 000 f. Kr. istället dominerade de grekiska efter 800-talet f. Kr. och romerska civilisationerna fram till 400-talet e. Kr..

Samtidigt utvecklades civilisationen i Persien i nuvarande Iran från år 1 000 f. Kr. fram till den arabiska erövringen av Persien år 636 e. Kr..

Demokratins vagga

De flesta statsvetare är överens om att demokratins vagga finns i antikens Grekland. Antiken varade mellan 700 f. Kr.–500 e. Kr.. År 800 f. Kr. började de grekiska civilisationerna Aten och Sparta att återuppstå efter "Den mörka perioden".

År 800 f. Kr. är en bra startpunkt för att beskriva demokratins utveckling eftersom Aten, demokratins vagga, fick en renässans. Aten var ledaren i en ny kommersiell, militär och kulturell återupplivning som började ta tag i Grekland. Aten växte kraftfullt och blev en stadsstat med egen styrelse, armé, lagar och traditioner. Under den här tiden dök liknande stadsstater upp i olika delar av Grekland.

Före år 800 f. Kr. kan man vara säker på att mellan 50-90 % av den vuxna befolkningen i antikens Grekland var beroende av jordbruket för sin försörjning. De samhällen som fanns då var samlingar av bondehushåll. I sådana agrarbaserade samhällen och aristokratiska samhällen eller i kungadömen fanns det ingen som hade möjlighet och intresse av att fundera på alternativa styrelseformer som demokrati.

Mellan år 500 f. Kr. och 400 f. Kr. blomstrade alla grekiska stadsstater och speciellt Aten. Tackvare städernas välfärd lockades utländska konstnärer och hantverkare till städerna. De fick arbete med att bygga magnifika palats, tempel och teatrar av ädla material som marmor, elfenben, brons och guld. Många andra yrkesverksamma som lärare och andra intellektuella flyttade till Aten.

Detta kunde ske tackvare att omkringliggande jordbruk gav överskottsproduktion som eliten i dessa städer (de grekiska stadsstaterna) omvandlade till makt och rikedom genom handel och köpenskap med omvärlden. Detta skapade möjlighet för en del människor att tänka på politiska frågor istället för att arbeta för sitt uppehälle. Dessa städer skapade en högtstående kultur och en politisk elit bildades. Det var inte många som var rika i Aten vid denna tidpunkt.

Demosthenes

Demosthenes Den atenska oratoren och politikern Demosthenes (384-322 f. Kr.) föddes år 384 f. Kr. i Aten. Hans fader var Demosthenes (?-375 f. Kr.) som kom från Paiania vid foten av berget Hymettus. Han tillverkade knivsmide och klädsel. Hans moder var Cleobule (408-363 f. Kr.) som var en dotter till Gylon från Kerameies. Demosthenes den yngre hade en yngre syster (381-? f. Kr.).

När hans fader dog efterlämnade han ett stort arv. Han begick självmord med gift den 12 oktober 322 f. Kr. på ön Kalaureia i den Saroniska bukten.

Demosthenes beskriver i ett av sina 61 bevarade tal att ungefär 1 000 män var rika av en totalbefolkning på cirka 250 000 i Aten.

Det var den grekiska stadsstaten Aten som var den ledande stadsstaten vid denna tid. Atens huvudkonkurrent om herraväldet var den grekiska stadsstaten Sparta. Medan Sparta huvudsakligen styrdes genom en odemokratisk styrelseform (oligopol) kom Aten att styras genom en demokratisk styrelseform (första gången 500 f. Kr.).

Detta innebar att mellan dessa styrelseformer pågick krigsaktiviteter mer eller mindre regelbundet mellan åren 460-445 f. Kr. (det första peloponnesiska kriget) och 431-404 f. Kr. (det andra peloponnesiska kriget). De flesta grekiska stater runt Egeiska havet var demokratier på 420-talet f. Kr.

Källkritik

Detta dokument har som mål att gå tillbaka i historien till demokratins ursprung. Men då finns många svårigheter med befintligt källmaterial. Här följer några svårigheter:

    1. Det är ett problem att hitta skrivna källor från denna tid. Alla politiska tal eller händelser finns inte bevarat skriftligt antingen på grund av att de aldrig blev nerskrivna, att dokumenten har försvunnit eller att papyrus- och pergamentkopiorna har vittrats bort under dessa två tusen år. Många bokrullar (400 000) fanns i det Alexandrinska biblioteket i Egypten (200 f. Kr.-?). Olika källor nämner olika antal bokrullar (40 000-700 000) som förstörda vid brand eller skadegörelse (47 f. Kr.-642 e. Kr.).

      Atenaren och historikern Thukydides´ (455-401 f. Kr.) bok "Kriget mellan Athen och Sparta" är en av de äldsta och bäst bevarade böckerna från antikens Grekland. Boken utgår från det 27-åriga kriget (431-404 f. Kr.) mellan de grekiska stadsstaterna Sparta och Aten.

    2. Ett annat problem för historikerna är språket. Det grekiska språket vid denna tid var egentligen flera språk. Det fanns lika många grekiska språkvariationer som det fanns grekiska samhällen. Den grekiske historikern Herodotos (484-420 f. Kr.) från Halikarnassos (en stadstat som låg i nuvarande sydvästra Turkiet) skriver i sin bok "Herodotos historia", 440-430 f. Kr. (Historíai) om dessa språkliga skillnader.

      De dokument som har bevarats har blivit avskrivna (kopierade framförallt av munkar) för hand många gånger eller översatta till annat språk. Huvuddelen av de grekiska texterna översattes till syriska och arabiska i t. ex. Damaskus åren 661-754 e. Kr. och i Bagdad under åren 754-1258 e. Kr.. Det var den abbasidiske kalifen och Bagdads grundare (762) al-Mansur (754-775) som började att uppmuntra att översätta, speciellt grekisk filosofi, till arabiska. Här finns risker för att kopian inte stämmer med originalet och att man inte förstår helt det använda språkets alla variationer.

      Under senromersk tid började papyrusrullarna ersättas av skurna blad samlade och hopbundna till behändigare format (bokform). De egyptiska växtfibrerna (papyrus) ersattes så småningom av pergament (tillverkat av djurhudar). Pergament var mer hållbar och kunde dessutom återanvändas men var betydligt dyrare än papyrus. När den kinesiska uppfinningen papper introducerades i Europa på 1200-talet e. Kr. blev boktillverkning billigare vilket gjorde att böcker kunde spridas till flera människor.

      Tysken Johann Gutenberg (1394-1468) uppfann boktryckarkonsten mellan år 1397-1400 e. Kr.. Tysken och bokbindaren Johann Carolus i Strasbourg gav ut den första tryckta tidningen”Ordinarie Zeitung” år 1605.

    3. Ett tredje problem är att man inte hade någon gemensam tideräkning vilket gör att händelser är svåra att få exakt daterade. Inom de grekiska statsstaterna angavs händelser efter olympiaden fram till år 396 e. Kr.. Den första olympiaden anordnades den 13 juli år 776 f. Kr. i den lilla byn Olympia på Peloponnesos. År 393 e. Kr, förbjöd den kristne, romerske kejsaren Flavius Teodosius I (379-395) att hålla dessa spel eftersom de hölls för guden Zeus ära. Inom Romarriket skedde årsräkningen med utgångspunkt från Roms grundläggande (man utgick ifrån att Rom grundades den 21 april 753 f. Kr.). Vanligt var också att ange händelser efter styrelsemännens regeringsår. Vår nuvarande tideräkning med Kristi födelse som basår konstruerades av munken Dionysius Exiguus (470-540 e. Kr.). Katolska kyrkan införde denna tideräkning år 525 men denna konstruktion fick ingen allmän spridning förrän på 900-talet.

      Tidsuppfattningen generellt var inte allmän vid denna tid. Man experimenterade med solur, vattenur (Clepsydrai som användes i domstolar inom Romarriket för reglering av pläderingars längd år 325 f. Kr.) för att ange tiden. Viktigast var dock solen, månen och andra himlakroppars positioner för att veta tiden. Klosterväsendet utvecklades under medeltiden. De använde klosterklockor för att kalla munkarna till bön. Klockorna ringde åtta gånger per dag. De hördes även utanför klostermurarna och kunde utgöra grund även för annan samhällsaktivitet.

      Den mekaniska klockan uppfanns på 1300-talet. 1370 beordrade Frankrikes kung Karl V (1364-1380) att alla kyrkklockor i Paris skulle följa det mekaniska ur som installerats i kungapalatset och som slog varje timme. Men det var först på 1400-talet som mekaniska klockor blev vanliga och monterades i torn och på andra ställen i samhällena. Den tjeckiske urmakaren Mikuláš av Kadaň och den tjeckiske matematikern Jan Ondrejuv Šindel konstruerade år 1410 ett astronomiskt ur (Prague Orloj) som fortfarande finns på rådhuset i Gamla stan i Prag, Tjeckien.

      År 1769 fick Marie Antoinette 51 smyckesur i samband med sin förlovning. Den personliga tidmätaren fick ett värde som statuspryl likt dagens mobiltelefon. Även om det skulle dröja in på 1900-talet innan man i Europa kunde beteckna fick- eller armbandsuret som var mans egendom.

      1582 införde påven Gregorius XIII (1572-1585) den gregorianska kalendern. Den ersatte den julianska kalendern som varit i bruk sedan år 46 f. Kr.. Ett genomsnittsår har 365,2422 dygn. Den gregorianska kalendern innehåller under ett år 365,2425 dygn vilket ger ett fel på bara ett dygn per 3236 år.

      År 1847 introducerade England Greenwich Mean Time (GMT) nationellt. Den kom gradvis att dominera tidmätningen i världen och utvecklas till vår tids Coordinated Universal Time (UTC) som administreras från Paris genom ett nätverk av 300 atomur i 50 länder.

    4. Slutligen de dokument som har bevarats till vår tid är dessa dokument representativa för de politiska händelser som inträffade under den tid som våra historiker kallar för antikens Grekland? Som exempel på detta sista problem så finns det mer dokument bevarade som är skrivna i Aten än från övriga grekiska stadsstater.

Man förstår att det bara är bevarat, till vår tid, en bråkdel av allt som producerades och tänktes inom det politiska området under antikens Grekland. Detta framkommer genom att de dokument som har bevarats hänvisar till andra skrivna dokument som man inte har hittat. T. ex. Aristoteles undersökning av konstitutionerna av 158 grekiska stadsstater finns det bara Atendelen "Atens konstitution", 332-322 f. Kr. (Athenaion politeia) bevarat alla de andra 157 delarna har inte hittats.

Den förste filosofen

ThalesDen joniske naturfilosofen Thales från Miletos (624-546 f. Kr.) anses vara den förste filosofen. Thales var inte någon politisk filosof. Han ägnade sig istället åt naturvetenskap framförallt astronomi.

Som ung man reste han till Egypten och Främre Orienten (Levanten, Mesopotanien och Egypten) för att studera geometri.

Han startade en skola i staden Miletos vid Medelhavets östra kust (nuvarande Turkiet). Thales ansåg att Jorden var platt och att vatten är ett urämne.

Trots hans felaktigheter är han, vad vi vet, den förste som hade en generell teori som utgår från observationer av verkligheten. Thales menade att allt kan förklaras med sunt förnuft istället för med hjälp av gudar och mystik.

Sofisterna

De första, nu kända, politiska tänkarna var sofisterna (sofist betyder vis man) på 400-talet f. Kr.. De var lärare och höll föreläsningar om det mesta för de elever som ville bli allmänbildade. En del av sofisterna tog hutlöst betalt för sina föreläsningar. Största intresset var föreläsningar om talekonsten och hur man skall agera effektivt i offentliga sammanhang. Syftet för många elever var att utbilda sig för att få makt och inflytande i samhället.

Tyvärr finns inga skrifter bevarade av sofisterna utan endast fragment. Vi vet deras existens och deras tankar genom andra personers skrifter. De sofister som fick störst inflytande är Protagoras från Abdera (490-420 f. Kr.), Gorgias (487-376 f. Kr.), Prodikos (465-415 f. Kr.), Hippias från Elis (460-399 f. Kr.), Antifon (480-411 f. Kr.), Thrasymachus (459-400 f. Kr.) och Kritias (460-403 f. Kr.)

Aristoteles nämner två sofister i sin bok "Politiken", Gorgias och Lykofron.

Platon nämner Gorgias i sin dialog "Gorgias" och Hippias från Elis (460-399 f. Kr.) i sina dialoger "Den större Hippias" och "Den mindre Hippias".

Platon nämner Protagoras i sin dialog "Protagoras". Protagoras framförde tanken om ett samhällskontrakt. Samhället och dess lagar var en produkt av att människor genom en överenskommelse lämnar det primitiva naturtillståndet och genom ett fördrag skapar ett samhällstillstånd för att få ett behagligare liv.

Platon nämner Kratylos i sin dialog "Kratylos". I dialogen "Theages" nämns Polus.

Platon anger i sin dialog "Sokrates försvarstal" (Apologien) sofisten Prodikos som sin vän. Prodikos är känd för sin ordkunskap och förmåga att ange skillnader mellan synonymer.

Under 300-talet f. Kr. försvann sofisterna och istället startades formella skolor som t.ex. Isokrates (436-338 f. Kr.) retorikskola år 390, Platons skola år 380 och Aristoteles skola år 335.


Demokratins fäder

Det var i stadsstaten Aten i slutet av 500-talet f. Kr som ett demokratiskt styrelseskick infördes för första gången, vad vi vet nu. Två atenare, pragmatiker och statsmän Kleisthenes och Perikles kan sägas vara demokratins fäder. De var inga filosofer utan de utvecklade demokratiska styrelseformer inom den atenska stadsstaten.

Kleisthenes

KleisthenesAtenaren och aristokraten Kleisthenes (570-508 f. Kr.) blev kallad tillbaka till sin hemstad Aten år 508 f.Kr. efter att han tidigare under samma år hade blivit förvisad till exil till andra grekiska stadsstater.

När han kom tillbaka till Aten utsågs han till styrelseman i Aten och han föreslog en radikal politisk reform. En folkförsamling (ekklesia). där alla fria män hade var sin röst. Detta var början till direktdemokrati. Dessa fria män skulle träffas regelbundet för att diskutera och rösta om alla stadens angelägenheter, från priset på oliver till nya skattehöjningar och utropandet av krig.

Förmodlingen var det Kleisthenes som bestämde att dessa möten skulle vara på kullen Pnyx som låg i skuggan av Akropolis. Det var en teaterformad plats utan fasta bänkar. För vissa frågor måste det vara minst 6 000 personer närvarande på Pnyx.

Han baserade de fria männens politiska inflytande på individens medborgarskap istället för som tidigare medlemskap i en klan.

Ett råd (Boule) skötte statens löpande förvaltning, förberedde ärenden för behandling i folkförsamlingen och verkställde ekklesias beslut.

Vad som hände med Kleisthenes efter denna reformering av Atens styrelseform vet vi inte.

Perikles

PeriklesAtenaren och aristokraten Perikles (495-429 f. Kr.) får makten efter en kupp mot den aristokratiska ledningen i Aten år 461 f. Kr.. Men trots detta var han en stark försvarare av demokratin.

Thukydides (460-400 f. Kr) har i sin bok "Peloponnesiska kriget och atenarna", 411 f. Kr. (består av åtta böcker) refererat ett tal som Perikles höll över de första stupade i peloponnesiska kriget (431-430 f. Kr.). Före lovtalet över de döda ger Perikles sin syn på demokratin:

"Vi har en författning som inte tagit andras lagar till förebild utan snarare själv tjänar som mönster för andra. Ser man till dess namn, så är detta demokrati, därför att statsstyrelsen ligger i flertalets händer; ser man till dess väsen förhåller det sig så att lagarna ger alla medborgare lika rättigheter i deras enskilda angelägenheter, men den offentliga meningen utväljer vissa män att främst ta del i de gemensamma angelägenheterna..." Perikles fortsätter: "Hos oss tar var och en utan åtskillnad sig an både sina egna och statens angelägenheter; vi är nämligen det enda folk som anser den som håller sig utanför det offentliga livet inte som en blyg och tillbakadragen person utan som en fullständigt oduglig man."

Han blev år 461 f. Kr. vald till strateg och hade denna befattning i 29 år. Under denna tidsperiod var Aten den mest berömda grekiska stadsstaten då inte bara inom politiken utan också inom kulturen. Denna period kallas för den gyllene tidsperioden. Perikles införde att ämbetsmän fick betalt för sina offentliga tjänster så även fattiga medborgare kunde inneha ämbeten.


400-talet f.Kr.

De grekiska stadsstaterna

Platon och Aristoteles

Det var de båda grekiska filosoferna Platon (427-347 f.Kr.) och Aristoteles (384-322 f.Kr.) som behandlade den lilla statens, stadsstatens styrelseform. Deras tankar fick stort inflytande under hela antiken (700 f. Kr.–500 e.Kr.) men de utvecklade sina tankar på olika sätt. Platon utformade sina tankar i boken "Staten", 374 f.Kr. (Politeia) om en utopisk stadsstat (vilket menas hur stadsstaten egentligen borde vara utformad oavsett hur stadsstaterna fungerade i verkligheten). Medan Aristoteles utformade sina tankar i sin bok "Politiken", åren 330-323 f.Kr. (Politiká) efter att han först hade undersökt hur stadsstaterna (158 grekiska stadsstater) fungerade och därefter utformade han sina tankar om hur stadsstaten borde styras.

Demokratins förutsättningar

Synen på demokrati vid denna tid innebar att följande måste uppfyllas:


100-talet f.Kr.

Demokratins tillbakagång

De politiska filosoferna under de följande århundradena skrev om stormakters (t.ex. Romarriket) styrelsesätt än om stadsstatens styrelseform, demokratin.

Marcus Tullius Cicero

Den mest läste politiska filosofen vid denna tid var stoikern och romaren Marcus Tullius Cicero (106-43 f.Kr.). Cicero utgick från de grekiska filosofernas tankar och anpassade dessa till Romarrikets förhållanden.

Både Platons och Aristoteles skolor i Aten fanns kvar på Ciceros tid. Cicero var en stor beundrare av Platon " den klokaste och ... mest lärde mäniskan som Grekland har producerat". Det kanske var orsaken till att Cicero använde dialogformen i sina böcker.

Blandad styrelseform

Cicero förespråkade inte någon demokrati. Han tog intryck av Platon samt den grekiske stoikern Panaetius (185-109 f.Kr.) och framförallt av den grekiske historikern Polybius (200-118 f.Kr.) teorier om det blandade styrelseskicket. Polybius ansåg att en av orsakerna till att Romarriket kunde expandera så snabbt och så kraftfullt var den blandade styrelseformen.

Cicero anser i sin bok "Om staten" att kungadömet är den bästa styrelseformen och att demokratin är den sämsta styrelseformen. Han rekommenderade istället en blandning av kungadöme, aristokrati och demokrati. "Jag menar nämligen att det bör finnas en hög kunglig auktoritet i staten, viss makt och visst inflytande bör tillerkännas en ledande elit bland medborgarna och slutligen bör vissa saker överlåtas till mängdens önskningar och avgöranden." Dessa tre styrelseformer har sin sämre motsats, enligt Cicero, tyranni, oligarki och mobbstyre. Historien visar att varje styrelseform kan övergå till sin sämre form. "Följaktligen statens styrande kraft, som en boll, rycker från kungadöme till tyranni, från tyranni till aristokrati eller folket, och från den igen till en oligarkisk fraktion eller tyranni, så att ingen enstaka styrelseform någonsin bevaras en längre tid."

Alla människor är lika

Ciceros syn på människans jämlikhet var annorlunda än Aristoteles. Han hade en mer moralisk och mer demokratisk syn på jämlikheten. Han menar att enligt naturrätten (enligt Cicero finns det en naturens lag som bestämmer vad som är rätt och orätt) är alla människor lika. "Även om det är skillnad på vad människor lär sig i livet är de dock likställda vad gäller själva möjligheten att göra erfarenheter." Varje människa kan, genom att använda sitt förnuft, komma fram till en naturlig lag för en riktig livsföring.

Ciceros naturrätt

Ciceros naturrätt finns i hans bok "Om lagarna". Den vilar på fem grundtankar:

    1. Att universum är ett system som styrs av en rationell kraft.

    2. Att människan står mellan gud och djuren.

    3. Att mänsklig potential bara kan förverkligas inom samhällen.

    4. Att människan är en särskild art.

    5. Att lag är grundad på naturen, inte på opinionen.

Denna naturrätt skulle få stor politisk inflytande under 1600-talet.

Lucius Annaeus Seneca

En filosof som behandlade frågor om staten och kyrkan var stoikern Lucius Annaeus Seneca (4 f. Kr.-65 e. Kr.). I hans böcker "Moral brev" (Epistulae Morales ad Lucilium), 64, Quaestiones och "Dialoger" (Dialogues) framkommer hans stoiska tankar. Han hävdade att människans politiska aktiviteter inte är så viktiga som de moraliska och religiösa aktiviteterna.

Orsaker till demokratins försvinnande

Nya filosofers tankar

Dessa båda filosofers tankar (Cicero och Seneca) gjorde så att Platons och Aristoteles inflytande minskade i betydelse i Europa under de närmaste århundradena.

Demokratin i de grekiska staterna försvann

Demokratin avskaffades på sommaren år 414 f.Kr. under fyra månader. Aten styrdes under dessa månader av ett oligarkiskt råd som bestod av fyra hundra personer. Det var antagligen bara fem tusen män som hade politiska rättigheter under dessa månader.

I Aten våren 404 f.Kr. vid slutet av det Peloponnesiska kriget drevs demokratin bort igen och ersattes av en oligarki. En kommitté av trettio män bildade ett nytt råd som fylldes av egna supportrar och avskaffade domstolarna. De trettons regim bedrev en terrorverksamhet som innebar att hundratals människor dödades eller förvisades ut från Aten. Vid slutet av år 404 f.Kr. avsattes de tretton av en grupp män med den atenske generalen Thrasybulus (-338 f.Kr.) som ledare. År 403 f.Kr. återkom demokratin till Aten.

Demokratin i Aten överlevde, med dessa korta avbrott, tills staden kom under makedonskt inflytande. Den makedonske kungen Filip II (382-336 f.Kr.) och hans son Alexander den store (356-323 f.Kr.) besegrade alla Egeiska stadsstaterna i slaget vid Chaeronea den 2 augusti år 338 f.Kr.. Detta innebar att den demokratiska konstitutionen i Aten avskaffades år 321 f.Kr. efter krav från makedonierna. Det mest lyckade experimentet med demokratin eliminerades.

Demokratin överlevde i mindre skala inom övriga grekiska stadsstater tills Romarriket år 146 f.Kr. förintade demokratin för gott. De grekiska stadsstaterna var nu provinser i Romarriket.


100-talet e.Kr.

Romarriket

Romarrikets styrelsesätt var inte demokratiskt men vissa demokratiska inslag (folkförsamling) förekom emellanåt. Det fanns en senat genom vilket adeln var representerad och konsuler (som valdes för ett år). Dessa konsuler kunde i kristider ges oinskränkt auktoritet för en tidsperiod på upp till sex månader. Senaten bestod i början av niohundra män som var rika markägare, före detta styrelsemän och deras goda vänner vilka kom fråm Roms närmaste omland.

Efter år 44 f.Kr. var det en kejsare som styrde mer eller mindre hela Romarriket. Den förste kejsaren var Gaius Octavius Thurinus (63 f.Kr-14 e.Kr.) som styrde Romarriket under detta namn (44 f.Kr.-27 f.Kr). Efter att han bytte namn till Augustus Caesar utsågs han till Romarrikets förste kejsare (27 f.Kr-14 e.Kr). Under långa perioder hade också senaten stort inflytande i Romarriket.


300-talet e.Kr.

Kristendomen en statsreligion

År 312 utfärdade Gaius Flavius Valerius Aurelius Constantinus (272-337) som var den romerske kejsaren Konstantin I (306-337) ett edikt att religionsfrihet skulle råda inom västra Romarriket och att egendom som hade tagits från kristna skulle återlämnas.

År 313 utfärdade han och Flavius Galerius Valerius Licinianus Licinius (250-325) som var kejsare Licinius (308–324) över den östra delen av Romarrriket det milanesiska ediktet som innebar att hela Romarriket förhöll sig neutralt i religiösa frågor.

I februari år 380 utfärdade Flavius Teodosius (346-395) som var den romerske kejsaren Flavius Teodosius I (379-395) ett edikt att kristendomen var en statsreligion inom det romerska riket. I och med detta så hopfogades statens styrelse med kristendomen i många områden i Europa. Detta innebar att befolkningen var medlemmar i två institutioner den världsliga staten styrd av en härskare och den andliga kyrkan som styrdes av påven och av dessa två var kyrkan, påven den viktigaste och stod över staten, härskaren. Men någon gräns mellan dessa två som människor kunde uppfatta, fanns inte. Båda var integrerade med varandra.


400-talet e.Kr.

Plundring av Rom

I augusti år 410 intogs och plundrades Rom av västgoterna under ledning av kung Alarik (370-410). Det verkade för många romare som om jordens undergång var nära. Romarrikets och civilisationens centrum var besegrat. Man anklagade kristenheten för denna katastrof och att de var fientligt sinnade mot samhällets välbefinnande. Rom hade sin maktställning tack vare gudarnas gunst. Genom att försaka dessa gudar för den nya religionens skull hade Rom ådragit sig deras vrede och berövats sig själv deras skydd. Dessa tankar var allmänt spridda bland den icke kristna befolkningen i Rom.

I och med Romarrikets fall år 476 så betraktar historikerna att Antikens tid (700 f.Kr.-500 e.Kr.) är slut och Medeltiden (500-1500) har börjat.

Kristendomens inflytande ökar

I och med att kristendomens inflytande ökade under de följande århundradena så fick också de filosofer stort inflytande på det politiska tänkandet som behandlade förhållandet mellan staten och kyrkan eller tankar om religionens innebörd eller teorier om religionens egna utveckling.

Arelius Augustinus

Den mest betydelsefulle av de kristna tänkarna vid denna tid var biskopen i staden Hippo och en av fyra kyrkofäder Arelius Augustinus (354-430). Hans främsta bok är "Om Guds stad", 413-425 (De civitate dei), som består av tjugotvå böcker, skrevs direkt efter Roms fall år 410. De tre första böckerna som kom ut år 413 är ett försvar för kristenheten mot den hedniska anklagelsen att den är ansvarig för Romarrikets minskade styrka. Augustinus tankar kom att spela stor roll för den kristna världen under de följande århundradena.

Från stadskultur till landsbygdskultur

Den antika kulturen (700 f.Kr. – 500 e.Kr.) var som regel en stadskultur. Under de närmaste århundradena domineras Europa istället av en landsbygdskultur som var koncentrerad till klostren och godsen.


700-talet e.Kr.

Feodalismen

Länderna i Europa började nu styras som regel av en enväldig kung inom ett feodalt samhälle. Kungens makt ansågs i allmänhet vara given av Gud. Så småningom övergick länderna till ett styrelseskick med absolut monarki och tillhörande adelskap.

Adelskapet införs i Sverige

I Sverige infördes adelskapet först år 1280 på Alsnö kungsgård i Mälaren (nuvarande Adelsö) när kung Magnus Ladulås höll herredag och det bestämdes att de som kunde bidra med väl rustade ryttare skulle slippa betala skatt. Däremot infördes inte feodalismen helt i Sverige.

När ståndsriksdagen i Sverige avskaffades år 1866 förlorade adeln mycket av sin makt. Den 1 juli 2003 avskaffade riksdagen adelns sista privilegier. Riksdagen beslutade att avskaffa den författningsreglering av riddarskapet och adeln som har funnits kvar efter det att ståndsriksdagen avskaffades. Riksdagens beslut innebar också att 1723 års privilegiebrev för riddarskapet och adeln upphävs och att 1866 års riddarhusordning ändrades så att befogenheter eller åligganden för regeringen togs bort.


1000-talet e.Kr.

Handelsstäder uppstår

Rika handelsstäder började byggas upp. Först i Norditalien (Venedig, Genua, Milano, Florens och Pisa) och i norra Europa (Gent och Brügge). Detta kunde ske tack vare att dessa städer började att utveckla handel och industri. På grund av att dessa nya näringsinriktningar skapade välstånd kunde konst och litteratur blomstra i dessa städer.

Skolastiken

Skolastik (ordet kommer från latinets scholasticus vilket betyder det som tillhör skolan) är benämningen på den kristna huvudströmningen som kommer att dominera under tiden (1000-1300). Dessa tankar utvecklades i skolor och på universitet i samband med studiet av bibeln och kyrkofädernas teorier. De ville framställa hela kristendomens sanning och att rationellt argumentera mot de invändningar som anförts mot dessa källor. Skolastikerna ansåg att dessa källor innehöll sanningen.

Konflikt mellan påven och de världsliga härskarna

Nu började man åter att studera antikens politiska idéer och tankar, speciellt Aristoteles. Men fortfarande handlade nya politiska tankar om förhållandet mellan kyrkan och staten.

Konflikter började uppstå mellan den världsliga makten och den religiösa makten om vem som ytterst bestämmer. En av dessa konflikter var investiturstriden under åren 1075-1085 mellan Gregorius VII (som var påve mellan åren 1073-1085) och Henry IV (som var Englands kung mellan åren 1056-1106).


1200-talet e.Kr.

Kyrkans bannlysning av Aristoteles böcker

Kyrkan bannlyste Aristoteles böcker eftersom de ansågs vara emot kristenheten och vid Universitetet i Paris var det förbjudet att använda hans böcker från och med år 1210. Teologin ansågs vara den främsta vetenskapen.

Det kristna samhället styrdes av två krafter och två lagregler. En var kyrklig eller kanonisk och den andra civil. Var och en hade sina egna kompetensområden och var och en var relativt fri i princip från påverkan från den andre. Det kyrkliga området hade som uppgift att vägleda människan till det gudomliga slutet medan det andra områdets uppgift var att hjälpa människan i det jordliga livet.

St. Thomas Aquina

Den mest läste kyrkliga teologen under 1200-talet var italienaren och skolastikern St. Thomas Aquinas (1225-1274). Hans främsta teologiska böcker är "Summa Contra Gentiles" (1258-1264) och "Summa Theologiae" (1265-1272).

Det skulle ta ytterligare några århundraden innan nya politiska tankar uppstod som behandlade andra politiska områden än kristendomen.

Magna Carta

När 1200-talet började fanns det ingen konstitution i England. Det fanns heller inget allmänt styrelsesystem där makten var balanserad mellan olika maktgrupper.

1215 utbröt ett uppror i England mot kungen. Det var adelsmännen och många av kyrkans ledare med ärkebiskopen av Canterbury i spetsen samt borgarna i London och andra större städer som låg bakom upproret. Kung John I (1167-1216) fick ge sig och skrev under det så kallade "Stora Frihetsbrevet" (Magna Carta) den 15 juni 1215.

Magna Carta är en frihetsförklaring snarare än ett försvar av friheten. Den var tänkt för aristokratins intresse men var också tillämpbar för "den frie mannen". Storleken på denna grupp var liten i förhållande till den totala befolkningen i England under 1200-talet. Förklaringen innebar att den kungliga rättsväsendet skulle vara mer tillgängligt och bättre utfört. Dessutom förbjöd förklaringen olagliga arresteringar, försäljning av eller fördröjandet av rättvisan och förklaringen utlovar ersättning för orättvisa viten och böter.

Även om Magna Carta var tänkt som stöd för en liten del av befolkningen mot auktoriteter och att dessa auktoriteter var tvungna att följa lagen. Har den varit en inspirationskälla under flera århundraden. Den har omtolkats och omarbetats åtskilliga gånger.

I Magna Carta står det bland annat:

Detta innebar att kungen inte skulle stå över lagen utan lagen över kungen. Lagen tillhörde folket inte kungen. Överenskommelser av liknande slag träffades mellan kung och adelsmän i andra europeiska länder under 1200-talet men dessa överenskommelser försvann under 1300-talet förutom Magna Carta.


1300-talet e.Kr.

De medeltida italienska stadsstaterna

Demokratin återuppstod igen i de medeltida italienska stadsstaterna som t. ex. Florens och Venedig. Men demokratin försvann återigen under 1400-talet då ändrades nämligen styrelsesättet i dessa städer så att antingen en enda person tog makten eller att en mindre grupp av borgare samlade makten i sina händer. Demokratin var inte tillräckligt stabil för att kunna skydda stadsstaten mot sönderslitande inre partistrider eller mot yttre anfall.

Den medeltida stadsstaten Florens

Florens var redan på 1200-talet en republik men år 1328 infördes viktiga reformer som var bestående till år 1434 då familjen Medici tog makten. En av dessa reformer var en kombination av omröstning och lottningsprocedur vid ämbetstillsättningar. Omröstningsproceduren innebar att mellan 3 000-6 000 personer, vilka måste vara manliga skattebetalare och ha uppnått myndig ålder, utsågs till kandidater till ämbeten. Därefter utsågs ämbetena via en lottningsprocedur mellan dessa kandidater. De inledande omröstningarna var slutna.

I inledningen till denna nya förordning år 1328 står: "De florentinska medborgare, som de goda och laglydiga medborgarna samfällt betraktar som värdiga och väl skickade i fråga om leverne och seder, får i vederbörlig ordning uppstiga till äreställena." (de politiska ämbetena). Florens totala invånarantal var på 1300-talet mellan 50 000 och 90 000 personer.

Med revolutionen 1494 återinfördes republiken Florens men redan 1512 återkom familjen Medici till makten. Republiken återinfördes igen en kort period 1527-1530 innan den åter kollapsade och ersattes av en ärftlig styrelseform, hertigdömet Toscana som åter styrdes av familjen Medici.

Den medeltida stadsstaten Venedig

I republiken Venedig var det lotten som utsåg ledamöter till en nomineringskommitté. Denna kommitté nominerade i sin tur kandidater till omröstning i stora rådet. Dessa kommittéer föreslog flera kandidater för varje ämbete som skulle besättas. Stora rådet företog omedelbart en sluten omröstning för att utse den kandidat till ämbetet som fick flest röster vid omröstningen.

Stora rådet i Venedig omfattade bara en bråkdel av befolkningen. Vid mitten av 1500-talet bestod stora rådet av 2 500 ledamöter. Den andel av befolkningen som hade politiska rättigheter var lika liten i Venedig som i Florens.

Marsilius från Padua

Italienaren och skolastikern Marsilius från Padua (1275-1342) anser i sina böcker "Fredens försvarare", 1324 (Defensor pacis") och "Defensor minor", 1340 att staten är helt självständig och är inte underordnad Guds lagar eller kyrkans läror. Han baserar sina åsikter utifrån Aristoteles bok "Politiken". Marsilius var påverkad av de italienska stadsstaternas erfarenheter och därför utgick han, liksom Aristoteles, utifrån stadsstaten i sina teorier. Marsilius idéer får stor betydelse under de närmast följande århundradena.

Lagarna

Marsilius menar att det finns två typer av lagar de världsliga lagarna och de gudomliga lagarna. De världsliga lagarna kan och bör vara olika i olika stater eftersom de skall spegla den enskilda statens särdrag. Han anser att lagarna i en stat har godkänts när folket på något sätt har enats om dem. Straffet för brott mot dessa lagar verkställs efter de beslut som statens myndigheter har beslutat.

Däremot kan de gudomliga lagarna vara giltiga i alla stater, anser Marsilius. Dessa lagar är stiftade av Gud och för ett framtida liv. Inget straff för brott mot dessa lagar kan ske på jorden utan straffet verkställs efter döden.

Kristendomen

Han betraktar kristendom som en av andra religioner. Kyrkan är en frivillig organisation och har ingen tvingande makt på människorna. All makt kommer från folket även inom kyrkan, betonar Marsilius. Statens syn på religion skall vara exakt densamma som synen på jordbruk eller handel, en social aktivitet som alla andra sociala aktiviteter.

Påvebulla

Han bannlystes av påven den 3 april år 1327 såsom ett djävulens barn. Det var Jacques Duèse (1244-1334) som bannlyste Marsilius. Duèse var påve mellan åren 1316-1334 och han kallade sig för påve Johannes XXII.


1400-talet e. Kr.

Rösträtten till engelska parlamentet (underhuset)

Rösträtten i grevskapen i England år 1429 var begränsad till personer som hade en egendom vilken avkastade minst 40 shilling om året. Syftet med detta var att rösträtten skulle vara förbehållen män som var så välbärgade att de var ekonomiskt oberoende och därför mindre benägna att låta sig köpas av kungen (drottningen).

Johann Gutenberg

Den tyske boktryckaren Johann Gutenberg (1394-1468) uppfann tryckpressen år 1397-1400 men kineserna hade tidigare framställt böcker på tekniskt sätt. Gutenbergs upptäckt dominerade västerländsk bokframställning in på 1800-talet. Vilket fick står betydelse för demokratin eftersom det var nu lättare att informera sig om olika kunskaper och tankar.

Aldus Manutius

Den italienske humanisten och boktryckaren Aldus Manutius (1450-1515) använde sig av Johann Gutenbergs uppfinning och var ofta först att trycka de grekiska och latinska klassiska verken som den samlade Aristotelesupplagan 1495–1498.


1500-talet e.Kr.

Direktdemokratier i Schweiziska kantoner

1513 bildades det schweiziska statsförbundet av tretton kantoner. Sex av dessa var direktdemokratier där alla fria medborgare deltog i en årlig församling. Statsförbundets styrelse bestod av representanter från de tretton kantonerna.

Absolut monarki

Länderna i Europa hade nu som regel statsskicket, absolut monarki. Detta innebar att kungen ensam hade all makt. De mest lästa böckerna under detta århundrade var följaktligen de böcker som behandlade den absoluta monarkins härskare.

Niccolò Machiavelli

Den florentinske diplomaten och politikern Niccolò Machiavelli (1469-1527) skrev i sin bok "Fursten", 1513 (Il Principe) råd till hur en furste skall agera för att styra ett land. Boken ingår i verket "Avhandlingar om Livius tio första böcker", 1513-1517 som består av fyra volymer (Discorsi sopra la prima Deca di Tito Livio). Första volymen behandlar Machiavellis liv och Florens historia. Andra volymen är Il Principe. Tredje och fjärde volymerna behandlar Machiavellis uppdrag som diplomat under åren 1498-1505 respektive 1506-1527. Fjärde volymen publicerades efter Machiavellis död 1531. Machiavelli var diplomat i hemstaden Florens (Italien) tjänst 1498-1512.

Thomas Hobbes

Thomas HobbesEngelsmannen Thomas Hobbes (1588-1679) föddes den 5 april 1588 i Malmesbury i södra England.

Hans böcker "De cive", 1642 och "Leviathan", 1651 skrev han i exil i Paris för att undkomma det engelska inbördeskriget

Han skrev i sin bok "Leviathan", 1651 att den oinskränkta statsmakten, suveränen är den bästa styrelseformen. Denne suverän skulle inte bara ha den världsliga makten utan han skulle också vara kyrkans överhuvud.

I naturtillståndet utan stat och lagar och en fullständig frihet för den enskilde individen skulle detta leda till allas krig mot alla. För människan känner sig aldrig trygg utan strävar alltid efter mer makt för att försvara det hon har. För att undvika naturtillståndets anarki överlämnar människorna makten till en suverän, en överhet. Detta innebär att staten är motiverad. Människan har fått säkerhet och möjlighet att bygga ett civiliserat samhälle.

Hobbes dog den 4 december 1679 i Hardwick Hall i mellersta England.

En social förändring

Feodalismen och de fria stadsstaterna var så gott som borta i Europa. På grund av ökad handel och industiellt nytänkande började dock en rik köpmannagrupp och borgare (medelklass) bildas som började ställa krav på delaktighet i styrelsesättet inom länderna och i denna grupp såg kungarna en ny bundsförvant mot adeln. Efter feodalismens försvinnande växer också en kringdrivande grupp (underklass) av människor fram som t.ex. daglönare och tiggare.

Kyrkliga reformatörer

Det politiska tänkandet som utfördes av kyrkliga personer, aktiva inom katolska kyrkan, behandlade som regel två teorier; För det första, ett försvar för teorin om folkets rätt att göra motstånd mot en kung. För det andra, teorin om kungens gudomliga rätt.

Men under 1500-talet försökte några personer att reformera själva katolska kyrkan. De främsta reformatorerna var Martin Luther och Jean Calvin. Deras kamp handlade om en religiös frigörelse från påvens makt som innebar att göra den enskilda människan religiöst myndig. Båda var övertygade om att varje individ kunde finna vad som är rätt och fel. Ingen religiös eller världslig överhet skulle föreskriva auktoritiva lösningar. Med detta menas protestantismens speciella individualism. Varje individs egen tro är det centrala i deras teologi. Följden blev att många frikyrkor bildades. En gemensam beteckning för dem som protesterade mot Rom, påvemakten och den katolska kyrkan blev protestanter.

Martin Luther

Martin LutherDen tyske munken Martin Luther (1483-1546) fick år 1512 en professur i bibeltolkning vid universitetet i Wittenberg, Tyskland. Han kritiserade katolska kyrkans fyrfaldiga bibeltolkning (Quadriga) och dess skolastiska teologi.

Han skrev ingen teologisk skrift utan hans idéer finns i teologiska avhandlingar, uttalanden, predikningar och psalmer. Hans mest kända skrift är de nittiofem teserna (Disputatio pro declaratione virtutis indulgentiarum) som han, enligt legenden, spikade upp på slottskyrkans port i Wittenberg den 31 oktober 1517. Teserna, som var skrivna på latin, kritiserade han missbruket av avlatssystemet.

I och med att Martin Luther spikade upp sina teser år 1517 så betraktar historikerna att Medeltiden (500-1500) är slut och att Den tidiga moderna tiden (1500-1789) har börjat.

År 1518 inledde den katolska kyrkan en kättarprocess mot Luther. Luther hävdade också att Bibeln ensam skall vara normerande i trosfrågor samt att påven kan tolka Bibeln fel.

1520 fick Luther en bulla (Exsurge Domine) från påven med hot om bannlysning. Det var italienaren Giovanni de Medici (1475-1521) som då var påven Leo X mellan åren 1513-1521. Trots detta fortsatte Luther att göra kritiska uttalanden.

Den 10 december 1520 i Wittenberg brände han offentligt påvens bulla så påven utlyste sin bannlysning (Decet Romanum Pontificem) av Luther den 3 januari 1521.

Det var nödvändigt för Luther att ha allierade i sin kamp mot den dåtida påvemakten. De allierade som fanns var de många furstarna i Tyskland som såg chansen att med Luthers hjälp befria sig från påvens olika pålagor. För furstarna handlade det främst om att öka sin världsliga makt. En av dessa var Fredrik III av Sachsen (1486-1525) som grundade Universitetet i Wittenberg år 1502.

Dessa tankar passade också de europeiska kungarna alldeles utmärkt och Luthers idéer om hur kyrkan skulle organiseras infördes av kungarna i norra Europa. Kyrkan blev en statskyrka och samtidigt förstärktes tanken att kungen var utsedd av gud.

Genom ett beslut vid riksdagen i Västerås år 1527 beslagtog den svenska staten viss del av kyrkans inkomster och dessutom förklarades kung Gustav Vasa (1496-1560) som svenska kyrkans överhuvud och genom "Act of Supremacy" 1534 gjorde sig kung Henrik VIII till engelska kyrkans överhuvud.

Jean Calvin

Jean CalvinFransmannen Jean Calvin (1509-1564) var en annan av dessa reformatörer. Hans viktigaste skrift är "Undervisning om den kristna religionen", 1559 (Institutio Christianae Religionis).

Calvin erkänner inte någon statlig myndighet när det gällde att stifta lagar för de utvalda. Han tillbakavisade tanken på biskopsämbetets speciella ställning och menade att kyrkan skulle styras av de äldste i församlingen. Calvin var dessutom emot att katolska kyrkan enbart använde latin som språk i tal och skrift.

På Calvins förslag reformerades kyrkan i hans nya hemstad Genève år 1541. Han grundade den franska reformerta kyrkan 1550.

Calvins anhängare kallas för reformerta eller kalvinister. I England kallas de puritaner (pure = ren) och i Frankrike hugenotter (edsvurna).

Libertiner

Fransmannen Michel de Montaigne (1533-1592) och romaren Cicero inspirerade personer i Frankrike till kritiskt tänkande. Dessa fritänkare kallades libertiner. Libertinerna kritiserade kyrkans ställning och beredde vägen för upplysningstidens nytänkande. Libertiner kommer från latinets libertinus (frigiven slav).

I norra Frankrike halshöggs två personer eftersom de tillhörde (enligt rättegångsprotokollet) en ny sekt kallad för libertinsk. Vid utgången av 1600-talet hade kyrkan marginaliserat libertinerna i Frankrike.

Nationalismen

Nationalismen började nu sitt segertåg i Europa. Detta låg till i början i kungarnas intresse, för att förstärka deras makt. Nationens gränser var avgörande för vilken kung och institution som styrde och vilka lagar som gällde. Man talade ännu inte om svenska folket, det var först under 1800-talet, därför att det fanns inte någon nationalkänsla hos folket.

Kyrkan hade nu minskat sin makt till enbart teologiska frågor men kyrkan var antingen organiserad som en frivillig organisation eller blivit en del i den nationella förvaltningen.


1600-talet e.Kr.

En sekularisering av det politiska tänkandet

I och med inledningen av 1600-talet började en gradvis förändring av det politiska tänkandet. Den politiska filosofins association med teologin började avta allt mer. Man kan tala om en sekularisering av det politiska tänkandet. Observation, experiment och mätning blev ledord för vetenskaperna. Matematiken, fysiken och biologin blev nu ledande i utvecklandet av en världsbild som byggde på förnuft, utvecklingstanke och determinism.

En snabb ekonomisk och social utveckling i Nederländerna och England

Nu började Nederländerna och England att få en snabb ekonomisk och social utveckling. Den höga och stadiga ekonomiska tillväxten vilade på handel, köpenskap och industri.

Nederländerna hade börjat segla på Ostindien och i praktiken kommit att monopolisera den lönsamma kryddhandeln till resten av Europa. Stora rikedomar skapades. Men även den allmänna lönenivån i landet stod högt i förhållande till övriga Europa.

Med denna utveckling skapades ett borgerligt samhälle som fick en större betydelse på framförallt jordägande adelns bekostnad.

Den naturvetenskapliga revolutionen

Även ett vetenskapligt nytänkande (den naturvetenskapliga revolutionen) har nu inträffat med början redan under 1300-talet.

Nikolaus Kopernikus

Nikolaus KopernikusDen polske astronomen Nikolaus Kopernikus (1473-1543) bok "'Sex böcker om de himmelska kretsloppen" (De revolutionibus orbium coelestium libri VI), 1543 beskriver den revolutionerande idén att det är solen som är mittpunkten i vårt solsystem och inte jorden. Jorden är rund och snurrar runt solen, den Heliocentriska världsbilden.

Kopernikus ansåg dessutom att det inte var hela himlavalvet som snurrade runt ett varv på ett dygn utan att det var Jorden som istället snurrar ett varv runt sin egen axel på ett dygn. Han beskrev också de inre planeternas placering i förhållandet till Solen.

Kopernikus var inspirerad av idéer från Aristarchos från Samos (310-230 f. Kr.). Samos är en ö i Egeiska havet. Han presenterade första gången sin teori i skriften "Commentariolus", 1507.

Den grekiske astronomen Klaudios Ptolemaios (90-165) beskriver i sitt verk "Megale syntaxis", 147/148 (Almagest) den geocentriska världsbilden. Den var allmänt accepterad under medeltiden vilket innebar att jorden låg i universums centrum.

Tycho Brahe

Tycho BraheDen danske astronomen Tycho Brahes (1546-1601) bok "De nova stella", 1573 redogör för en supernova (SN 1572) inom vår galax. Den 11 november 1572 observerade han en väldigt stark stjärna i stjärnbilden Cassiopeia.

Han bevisade i sin bok att supernovan fanns på ett större avstånd från Jorden än månen vilket inte kunde vara möjligt enligt den geocentriska världsbilden.

På ön Ven i Öresund upprättades år 1576 ett observatorium från vilket Brahe kunde göra noggranna mätningar av stjärnor, planeter och kometers banor. Han hade den tidens bästa instrument till sitt förfogande.

Giordano Bruno

Giordano BrunoDen italienske filosofen Giordano Bruno (1548-1600) försvarade Kopernikus och hans idé om den heliocentrisk världsbilden i sin bok "Det oändliga universum och världarna", 1584 (De l'Infinito, Universo e Mondi).

Vårt solsystem är bara en av flera i Universum, ansåg Bruno. Varje stjärna som syns på himmelen är en sol med planeter som cirklar runt sin sol.

1592 fördes han till Rom och var häktad i åtta år innan han slutligen ställdes inför katolska kyrkans inkvisitions domstol och dömdes till döden för kätteri. Han brändes på bål den 16 februari 1600 på Campo dei Fiori i Rom.

Galileo Galilei

Galileo GalileiDen italienske naturforskaren och matematikprofessorn Galileo Galilei (1564–1642) kunde bekräfta Kopernikus idé med hjälp av ett teleskop (tillverkat år 1609) av trä, läder och två slipade glaslinser som hade 30 gångers förstoring. I skriften ”Stjärnornas budbärare”, 1610 (Sidereus nuncius) redogör Galilei sina observationsresultat.

Han tillägnade storhertigen av Toscana Cosimo II de’ Medici (1609-1621) sin upptäckt av "de mediceiska stjärnorna". För detta blev han utnämnd till professor vid universitetet i Pisa och filosof vid storhertigens hov i Florens.

År 1616 förbjuder påven Paulus V (1605-1621) Kopernikus bok "De revolutionibus orbium coelestium libri VI" och andra verk som stödjer Kopernikus tankar om den Heliocentriska världsbilden.

I "Dialog om de två världssystemen", 1632 (Dialogo sopra i due massimi sistemi del mondo) ställer Galilei den Geocentriska världsbilden (jorden är universums centrum) mot den Heliocentriska världsbilden (solen är vårt solsystems centrum).

Galilei var nu berömd i hela Europa men med denna berömmelse innebar också att katolska kyrkan ställde honom inför inkvisitionens domstol i februari 1633 anklagad för kätteri. Den 22 juni dömdes han till livstids fängelse och tvingades avsvära sig all tro på den kopernikanska läran.

Galilei satt under återstoden av sitt liv i husarrest i sin villa i Arcetri, Toscana. Han var tvungen att "avsvärja, förbannelse och avsky" till sina yttranden dessutom var det förbjudet att publicera hans verk. Först år 1835 tog katolska kyrkan bort bannlysningen av Galileo Galileis bok "Dialog om de två världssystemen".

Johannes Kepler

Johannes KeplerDen tyske astronomen Johannes Kepler (1571-1630) föddes den 27 december 1571 i Weil der Stadt, Baden-Württemberg i sydvästra Tyskland.

Hans fader var Heinrich Keppler (1545-?) och hans moder var Katharina Guldenmann (1546-1622). Johannes hade två bröder och en syster, Heinrich (1573-1615), Margaretha (1584-?)) och Christoph (1587-1633.

Johannes beskriver i sin bok "Det kosmografiska mysteriet", 1596 (Mysterium Cosmographicum) de sex närmaste planeternas banor runt Solen. Han baserade sina idéer på Kopernikus tankar om världsaltet.

I sin bok "Astronomia nova", 1609 redogör han för sina studier av planeten Mars rörelser.

Han beskriver också sina två första lagar om planeters rörelser:

    1. Planetbanorna är ellipser med stjärnan i den ena brännpunkten.

    2. Varje planet rör sig längs sin elliptiska bana med en sådan hastighet att en linje från planeten till stjärnan alltid sveper över en lika stor area på samma tid.

Johannes Kepler dog den 15 november 1630 i Regensburg, Bayern i sydöstra Tyskland.

Isaac Newton

Isaac NewtonDenna naturvetenskapliga revolution får sin kulmen under 1600-talet i och med den engelske naturvetaren och matematikern Isaac Newtons (1642-1727) bok "Naturvetenskapens matematiska principer", 1687 (Philosophiæ Naturalis Principia Mathematica).

Den innehåller Newtons tre rörelselagar och klassisk mekanik, fysikens beskrivning av växelverkan och rörelse hos objekt. Dessutom Newtons gravitationslag som fick står betydelse för förståelsen av universum.

Dessa sex personers idéer innebar en ny syn på naturen och vetenskapen.

Man upptäckte på nytt Platon och Aristoteles teorier

Man återgick under 1600-talet att studera antikens och romarrikets teoretiker. Man upptäckte på nytt Platon och Aristoteles teorier, nu utan religiösa baktankar. Tack vare detta såg man samtiden på ett annat sätt, vilket fick utlopp i nya politiska tankar.

Naturrätten och kontraktsteorin

Naturrätten

En del politiska teoretiker (naturrättsfilosofer) ställde sig frågan "vad är rätt?". De kom fram till att det finns en naturens lag som bestämmer vad som är rätt och orätt. Det rätta är naturligt och inte bara ett påfund av människor. Det rätta kan aldrig vara begränsat till en tid eller visst land och regleras av föränderliga lagar. Rätten är i stället universell, den gäller överallt och i alla tider. Denna naturrätt är sekulariserad. Det finns inget samband med någon religion eller teologiskt tänkande. Föreställningen om en naturlig lag och tron på mänskligt förnuft gick hand i hand. Alla människor föds med lika rättigheter. Denna naturrättstanke har sina rötter från sofisterna, Platon, Aristoteles och Cicero.

Kontraktsteorin

Politiskt tänkande som utgår från naturens lag består av två nödvändiga grundpelare:

    1. att bilda ett samhälls- och/eller styrelsekontrakt och

    2. att staten har den enskilde individens samtycke.

Detta innebar att denna teori hade en form av politisk liberalism. Valet i en representativ demokrati symboliserar detta individens samtycke till de styrande. Tidigare såg man folket/gruppen som helhet som kontraktspartner inte enskilda individer. Denna nya syn på individen får stor betydelse senare i utvecklandet av den politiska teorin.

Den engelske filosofen Thomas Hobbes, den engelske filosofen John Locke, den schweiziske filosofen Jean-Jacques Rousseau och den amerikanske filosofen John Rawls förespråkade kontraktsteorin.

Westfaliska freden

Historiker anser att den westfaliska freden, som slöts i den westfaliska staden Münster den 14 oktober 1648, innebar nationalstatens slutliga genombrott. Detta för att fördraget accepterade de tyska furstarnas rätt att driva självständig utrikespolitik

Grunden till USA:s demokratiska samhälle

1620 slöt 150 immigranter (puritaner från England), män kvinnor och barn, ett fördrag att organisera sig i ett samhälle. Fördraget lyder: "Vi, undertecknade, som till Guds härlighet, den kristna trons spridning och vårt fosterlands ära tagit oss före att grunda den första kolonin på dessa fjärran stränder, enas om att i ömsesidigt och högtidligt samförstånd och inför Gud konstituera oss i ett politiskt samhälle i syfte att styra oss och arbeta för att förverkliga våra mål, och i kraft av detta fördrag enas vi om att utfärda lagar, dekret och förordningar och alltefter behov utnämna ämbetsmän vilka vi lovar underkastelse och lydnad." Dessa immigranter hade landstigit på blivande USA:s (New England) nordöstra stränder (vid nuvarande staden Plymouth).

Redan i dessa samhällen var moderna demokratiska principer erkända och sanktionerade av New Englands lagar (New England består av USA:s nuvarande sex delstater, Connecticut, Rhode Island, Massachusetts, Vermont, New Hampshire och Maine):

I Connecticuts författning 1638 var samtliga medborgare röstberättigade. 1641 fastslog Rhode Islands generalförsamling enhälligt att statens styrelseskick var demokrati och att makten vilade på alla fria människor tillsammans.

Under 1600-talet gjorde flera immigrantgrupper liknande samhällskontrakt för andra områden vilka blev grunden till USA:s demokratiska samhälle.

Baruch (Benedict) de Spinoza

Baruch de SpinozaDen nederländske, judiske filosofen Baruch de Spinoza (1632-1677) är född i Amsterdam, Nederländerna den 24 november 1632.

Den 27 juli 1656 uteslöts Baruch ur synagogan i Amsterdam och han hade dessutom tidigare blivit knivhotad och kallats för hädare. Dessa händelser inträffade pågrund av hans idéer.

Han argumenterar i sin bok "Teologisk-politisk avhandling", 1670 (Tractatus Theologico-Politicus) för ett systematiskt försvar av demokratin. Boken innehåller revolutionerande åsikter så den utgavs anonymt. I femton av bokens tjugo kapitel beskriver han hur religionen bör förändras för att skapa den bästa republiken.

Spinoza menar att yttrandefrihet måste finnas för att återspegla och tillfredsställa de naturliga skillnader som finns hos människor. Dessa skillnader skall kanaliseras med hjälpa av olika religiösa, sociala och politiska institutioner.

Han var mer en konservativ än en liberal demokrat eftersom han inte förespråkade att den enskilde personen skulle ha yttrandefrihet utan det skulle gälla för filosofer.

Hans mest kända verk är "Etiken", 1677 (Ethica ordine geometrico demonstrata) i viket han framställer en fullständig etisk teori. Boken gavs ut efter hans död. Baruch de Spinoza dog den 21 februari 1677 i Haag, Nederländerna av lungsot (tuberkulos).

Declaration of Rights

I England beslutade parlamentet 1689 om Declaration of Rights. Dessa rättigheter innebar bland annat att:

Genom denna deklaration delades makten mellan kungen och parlamentet och England fick nu ett konstitutionellt statsskick. John Locke var den främste försvararen av Declaration of Rights. Tack vare hans författarskap blev nu det konstitutionella statsskicket känt i hela Europas upplysta kretsar.

England avskaffade dessutom förhandscensuren 1695.


1700-talet e.Kr.

Upplysningstidens och Frankrikes århundrade

Upplysningstiden

1700-talet är upplysningstidens århundrade. Upplysta medborgare börjar nu betrakta samhället med nya ögon. Nya idéer uppstod inom vetenskapen, nya tankar om religionen och hur stater skall styras. Det var en revolutionär tidsålder. Många nya idéer fördes fram anonymt (t.ex. den franske filosofen Claude Adrien Helvétius´ (1715-1771) bok "De l’esprit", 1758) då det var belagt med dödsstraff att författa eller ge ut skrifter som stod i strid med religionen.

Upplysningstiden var en internationell rörelse. Den startade i Frankrike men spreds till England, runt hela Europa och USA.

I den tyske filosofen Immanuel Kants (1724–1804) uppsats "Svar på frågan: Vad är upplysning?", 1784 (Beantwortung der Frage: Was ist Aufklärung?) argumenterar han att upplysningen är människans förmåga att våga tänka själv, utan ledning av någon annan. Det handlar om hennes utträde ur sin självförvållade omyndighet. Han menar att människan ännu inte lever i en upplyst tidsålder, men väl i en tid av upplysning.

Upplysningsfilosoferna förkastar sociala band som bygger på naturliga auktoritetsrelationer och man tror inte längre att moraliska dygder som måttfullhet och rättrådighet kan skapa ordning och stabilitet i samhället. Istället sätts erfarenhet (empirism), kritiskt tänkande (skepticism) och mänskligt förnuft (rationalism) som medel för sann kunskap.

Sekularisering

En integrerad del av upplysningstidens förnufts- och framstegsidé är en begynnande sekularisering. Detta innebär att staten och kyrkan skall gå skilda vägar. Detta genomfördes i USA år 1787, i Frankrike 1905 medan i Sverige skedde detta först år 2000. Men sekulariseringen är också nära knuten till demokratins tanke om rättigheter, maktdelning och lika rösträtt. Rätten för individen att tänka fritt, religionsfrihet och likhet inför lagen blir ideal som upplysningstidens företrädare kämpade för.

Handeln skapar fred, tillväxt och välstånd

En hypotes som nu börjar vinna bred anslutning är att handel som skapar ett ömsesidigt beroende mellan människor och stater på växande nationella och internationella marknader ska kunna säkra freden och lägga grunden till tillväxt och välstånd.

Den ekonomiska liberalismens fader är skotten Adam Smith (1723-1790). Han utformade i sin berömda skrift "Om nationernas rikedom", 1776 (On the Wealth of Nations), en omfattande ekonomisk teori (den klassiska nationalekonomin). Smith anser i sin bok att individer som var och en strävar efter personlig vinning tillsammans åstadkommer en allmän välfärdsförbättring även om ingen individ har detta som mål.

Frankrikes århundrade

Den politiska och sociala miljön i Frankrike var helt annorlunda än i England. Efter en lång period av kungligt envälde (Henry IV, Richelieu, Mazarin och Louis XIV) började franska upplysningsfilosofer att skriva om politisk teori. Under första halvan av 1700-talet utgavs en stor mängd böcker.

Charles Louis Joseph de Secondat, Baron de la Brède et de Montesquieu (1689-1755) skrev i sin bok "Om lagarnas anda", 1748 (De l'esprit des loix) att i en stor stat är det omöjligt för folket att mötas i en lagstiftande församling. Därför måste de välja representanter som skall fatta besluten, representativ demokrati. Han såg den engelska författningen som ett bra exempel på demokrati.

Francois Marie Arouet mer känd under synonymen Francois de Voltaire (1694-1778) kritiserar i sin bok "Filosofiskt uppslagsverk", 1746 (Dictionnaire philosophique) de franska politiska institutionerna och dessutom bibeln samt katolska kyrkan. Voltaire var en stor beundrare av England och under hela sitt liv kämpade Voltaire för yttrandefriheten och mänskliga rättigheter. Voltaire ville inte ha en demokrati utan han ville istället ha en upplyst monarki.

Jean-Jacques Rousseau (1712-1778) skriver i sin bok "Om samhällsfördraget eller Statsrättens grunder", 1762 (Du Contrat social ou Principes du droit politique). Folkviljan är den yttersta grunden för all samhällsmakt. Folket i hans idealstat är lagstiftare. Rousseau förespråkar direktdemokrati.

Naturrätten och kontraktsteorins tillbakagång

Naturrätten och med den kontraktsteorin som sedan 1600-talet dominerade inom politiska tänkandet fick nu snabbt en mindre roll. En del politiska teoretiker som David Hume, Jeremy Bentham och Georg Wilhelm Friedrich Hegel började ifrågasätta det riktiga i kontraktsteorin.

David Hume

Den skotske historikern, nationalekonomen och filosofen David Hume (1711-1776) kritiserar kontraktsteorins gilltighet i sin bok "Essays Moral, Political and Literary", 1741. "If this, then, be meant by the original contract, it cannot be denied, that all government is, at first, founded on a contract, and that the most ancient rude combinations of mankind were formed chiefly by that principle. In vain, are we asked in what records this charter of our liberties is registered. It was not written on parchment, not yet on leaves or barks of trees. It preceded the use of writing and all the other civilized arts of life."

Hume fortsätter sin kritik. "Almost all the governments, which exist at present, or of which there remains any record in story, have been founded originally, either on usurpation or conquest, or both, without any pretence of a fair consent, or voluntary subjection of the people." Han argumenterar vidare. "By such arts as these, many governments have been established; and this is all the original contract, which they have to boast of."

Jeremy Bentham

Den engelske juristen och filosofen Jeremy Bentham (1748-1832) formulerade i sin bok "A Fragment on Government", 1776 kritik mot kontraktsteorin och menar att istället är det fördel för utilitarismen. "One experiment there is, by which every reflecting man may satisfy himself, I think, beyond a doubt, that it is the consideration of utilily, and no other, that, secretly but unavoidably, has governed his judgment upon all these matters. The experiment is easy and decisive."

Bentham fortsätter. "Suppose the King to promise that he would govern his subjects not according to Law; not in the view to promote their happiness: would this be binding upon him? Suppose the people to promise they would obey him at all events, let him govern as he will; let him govern to their destruction. Would this be binding upon them? Suppose the constant and universal effect of an observance of promises were to produce mischief, would it then be men's duty to observe them? Would it then be right to make Laws, and apply punishment to oblige men to observe them?"

Georg Wilhelm Friedrich Hegel

Den tyske filosofen Georg Wilhelm Friedrich Hegel (1770-1831) kritiserar kontraktsteorin i sin bok "Rättsfilosofins grunddrag", 1821. "It is equally far from the truth to ground the nature of state on the contractual relation, wether the state is supposed to be a contract of all with all, or of all with the monarch and government."

Hegel fortsätter sin kritik "The introduction of the relations of contract and private property into the functions of the state has produced the greatest confusion both in the law and in real life."

Den amerikanska revolutionen och den franska revolutionen

Den amerikanska revolutionen (1776) och framförallt den franska revolutionen (1789) blev startskottet för nya politiska tankar, skapandet av ideologier. Många böcker gavs ut efter dessa revolutioner. Två av dessa böcker var skrivna av engelsmannen Thomas Paine (1737-1809). I boken "Människans rättigheter", 1791 (Rights of Man) kritiserar han Edmund Burkes syn på den franska revolutionen och i sin andra bok "Förnuftets tidsålder", 1793 (Age of Reason) där han argumenterar vidare för försvar av de båda revolutionerna. Paine menade att demokratin kunde skapa fred, välstånd och frihet.

I och med franska revolutionen år 1789 så betraktar historikerna att Den tidiga moderna tiden (1500-1789) är slut och Den moderna tiden (1789-) har börjat.

De stora ideologiernas tidevarv börjar

Tankar om individens frihet och rättigheter (liberalismen) och traditionens och statens betydelse (konservatismen) fick nu många politiska filosofer att skriva ner sina politiska tankar. Tanken att genom politiska reformer eller revolutioner (socialismen) förbättra för mänskligheten började dominera inom det politiska tänkandet men fick sitt största inflytande under 1800-talet.

USA:s oavhängighetsförklaring

16 december 1773 låg tre brittiska fartyg med en last av te i Bostons hamn. Femtio uppretade bostonbor vräkte 342 lådor av te i vattnet. Det var "Tebjudningen i Boston" (The Boston Tea Party) som blev startskottet för den amerikanska revolutionen. Detta var från början en protest mot skatten på importerat te. Storbritannien, som styrde USA, hade upphävt tullar förutom för te.

4 juli 1776 antog en kongress, med ledamöter från USA:s tretton stater, sin självständighet från Storbritannien. I denna oavhängighetsförklaring finns, för första gången, principer om människans relation till staten.

    1. Jämlikhetsprincipen. Alla människor är skapade lika.

    2. De mänskliga rättigheterna. Alla människor har vissa rättigheter;
      bland dessa märks liv, frihet och strävan efterlycka.

    3. Folksuveränitetsprincipen. Ett lands styrelse har sin makt (och kan berövas makten) av folket.

Denna självständighetsförklaring (Declaration of Independence) inleds på följande sätt: "Vi anser dessa sanningar för självklara, att alla människor är skapade jämlika; att de av sin Skapare begåvats med vissa oförytterliga rättigheter; att bland dessa är liv, frihet och strävande efter lycka. Att för att trygga dessa rättigheter hos människorna styrelser är inrättade, som härleder sina rättmätiga maktbefogenheter från de styrdas samtycke."

Demokratin i en nationalstat

Vid författningskonventet den 17 september 1787 i Philadelphia infördes en representativ demokrati (The United States Constitution) i USA. Förenta staterna bestod då av 13 delstater med ungefär 4 miljoner invånare. Det innebar att demokratitanken har lämnat sitt första stadium, stadsstaten med direktdemokrati med ett begränsat antal medborgare (5.000-10.000) som bildar en homogen grupp. Från och med nu gällde demokratin i en nationalstat.

En del av deltagarna i konventet förutsåg att USA skulle ha mer än 100 miljoner invånare. Detta antal överskreds 1915. Det fanns ledamöter, antifederalistiska grupper, som tyckte det var absurt och orättfärdigt försök att skapa en demokratisk republik i en sådan grotesk skala som en federal union mellan tretton amerikanska stater som inom sig bestod av så heterogena grupper från så många olika länder och kulturer.

Konventet beslutade också att rösträttsvillkoren bestäms av de olika delstaternas författningar. Detta innebar att rösträtten i USA:s delstater var olika. Som exempel på ena ytterligheten hade delstaten Pennsylvania redan 1776 beslutat att alla skattebetalande, vuxna, fria män som hade bott minst ett år i sin valkrets hade rösträtt. Den andra ytterligheten var delstaten Virginia där rösträtten var förbehållen jordägare.

Vidare beslutades att införa ett representanthus som skulle väljas om vart annat år. Varje delstat skulle ha minst en representant annars bestämdes att antalet ledamöter skulle vara högst en per 30.000 invånare. För att bli vald som ledamot i kongressen (senaten och representanthuset) krävdes 25 års ålder, sju års medborgarskap i USA och bofasthet i den delstat där kandidaten ställer upp i val till kongressen.

Ökad rösträtt för män i Frankrike

1789 sänktes rösträtten i Frankrike till 21 år för män med fast bostad och som inte var tjänstefolk. Det innebar att 4,4 miljoner personer ( 61,5% av de vuxna männen) hade rösträtt.

Thomas Paine, Rights of Man

Den engelsk-amerikanske politikern och författaren Thomas Paine (1737-1809) skrev, som svar på Edmund Burkes bok "Reflektioner om franska revolutionen", boken "Människans rättigheter", del 1 utgiven mars 1791 (Rights of Man) och del 2 utgiven februari 1792 (Combining Principle and Practice). Del 1 har undertiteln "Being an answer to Mr Burke´s Attack on the France Revolution".

Yttrande- och tryckfrihet i USA, Bill of rights

15 december 1791 beslutade USA:s kongress att göra tio tillägg till konstitutionen. De första tio tilläggen kallas, bill of rights och fastställer bland annat att USA:s invånare har yttrandefrihet, tryckfrihet, mötesfrihet och rätt till en rättvis och snabb rättegång.

I det första tillägget står det: "Ej må kongressen stifta någon lag, som avser att påbjuda religiös bekännelse eller lägger hinder i vägen för fri utövning av sådan, eller som inskränker yttrande- eller tryckfriheten, eller som inskränker folkets rätt att under behörigt lugn samlas och till regeringen avlåta petitioner för att få missbruk avhjälpta."

Grunddokument för USA:s demokrati

USA:s oavhängighetsförklaring den 4 juli 1776, USA:s konstitution den 17 september 1787 med senare tjugosju tillägg(amendment), USA:s förste president (1789-1797) George Washingtons avskedstal den 16 september 1796 (publicerat i American Daily Advertiser) och USA:s sextonde president (1861-1865) Abraham Lincolns tal i Gettysburg den 19 november 1863 är dokument som förklarar USA:s demokratiska bakgrund.

Öppenhet vid parlamentsmöten

I Storbritannien, USA och Frankrike började parlamenten att ha öppna möten så att poltisk information kunde spridas. Detta fick till följd att opinionsbildning var möjligt. Tidigare var dessa möten i Storbritannien stängda för att inte kungen skulle kunna påverka parlamentets beslut.


1800-talet e.Kr.

Demokratins spelregler införs

Alla länder som påverkades av den västerländska kulturen övertog nu mer eller mindre mänskliga friheter som tankefrihet, yttrandefrihet, föreningsfrihet, äganderätt och kontroll över politiska institutioner av en upplyst allmän opinion. Överallt antog länderna ett konstitutionellt styre med innebörden att länderna skulle styras med hjälp av lagarna. Högsta politiska makten skulle finnas hos den lagstiftande makten och att all politisk myndighet skulle vara ansvarig inför en församling som var vald av hela den vuxna befolkningen. Kort och gott, demokrati.

Det var i England som den mest betydelsefulla utvecklingen av demokratin tog fart. Från 1832 (The Reform Bill) riktades demokratiseringssträvandena i England mot att utvidga rösträtten vid val av parlamentsledamöter samt att se till att parlamentsvalen blev fria och opartiska. Denna rösträttsreform innebar dock bara att 5 procent av den manliga befolkningen var röstberättigad. 1867 gjordes den andra parlamentsreformen i England.

Med undantag i ett fåtal länder var antalet röstande vid detta århundrade sällan över 10 procent av den totala befolkningen.

I Frankrike 1846 hade 241 000 rösträtt av totalt 35 miljoner franska medborgare. Rösträtten var begränsad till de skattebetalare som betalade minst 200 franc i skatt under året.

Allmän rösträtt för män i Schweiz

Som första land införde Schweiz 1848 allmän rösträtt för män.

Den hemliga valsedeln infördes 1872 vid parlaments- och kommunalval i Storbritannien efter att den först användes vid val i Sydaustralien 1858.

John Stuart Mill

Engelsmannen John Stuart Mill (1806-73) skriver i sin bok "Om det representativa styrelsesättet", 1861 (Considerations on Representative Government). Det enda styre som helt kan tillgodose alla samhälleliga krav är ett i vilket hela folket kan delta. Den bästa styrelseformen är direktdemokrati, menar Mill. Denna styrelseform ger oinskränkt folkstyre där alla vuxna medborgare deltar i lagstiftningen. Han menade dock att "Allmän skolgång måste föregå allmän rösträtt". Vidare "Men eftersom alla, i ett samhälle större än en liten stad, inte (personligen) kan delta annat än i obetydliga delar av de offentliga angelägenheterna, så följer att idealtypen för ett perfekt styre måste vara representativ", (representativ demokrati).

Mill ansåg att det representativa styrelsesättet med allmän rösträtt var "det idealt bästa styrelseskicket" av fyra skäl.

    1. Det främjade i större utsträckning än något annat styrelsesätt individernas självförverkligande. "Om en människa inte får göra något för sitt land kommer hon inte att bry sig om det."

    2. Ekonomiska och intellektuella framsteg uppstår enligt Mills liberala åskådning inte genom statsmaktens försorg. De är frukten av människornas egna ansträngningar.

    3. Medborgaranda och gemenskapskänsla är något som endast det demokratiska statsskicket kan åstadkomma.

    4. Det sker genom människors möjlighet till aktivt deltagande.

Mill kallade demokratin <"en skola i allmänanda".


1900-talet e.Kr.

Allmän rösträtt för både män och kvinnor

Det var först under 1900-talet som uppfattningen att demokratin skall gälla för nästan alla vuxna människor vann framgång. Kvinnor fick rösträtt i många länder först efter andra världskriget, i Sverige dock 1921. Den svarta befolkningen i USA:s sydstater hade formellt rösträtt men förhindrades att utnyttja sin rösträtt fram till dess medborgarrättslagarna antogs 1964/65. Kvinnorna i Schweiz fick rösträtt först 1971.

Seymour Martin Lipset

I sin bok "Den politiska människan", 1959 (Political Man) skriver Seymour Martin Lipset att "ju mer välbärgad en nation är, desto större chanser att den kommer att upprätthålla demokratin". Han visar att stabila demokratier når högre tal som inkomst per person, läs- och skrivkunnighet och urbaniseringsgrad (andel av befolkningen som bor i städer). För ekonomisk utveckling och utbildning befrämjar en stor medelklass som motsätter sig extremism.

Francis Fukuyama

År 1989 skrev den amerikanske statsvetaren, diplomaten och filosofen Francis Fukuyama en essay med titeln "Historiens slut?". Några år senare publicerades hans bok ”Historiens slut och Den sista människan” (The End of History and the Last Man), 1992.

Då hade Berlinmuren rivits och de kommunistiska regimerna i Central- och Östeuropa fallit. Han trodde att den liberala demokratin kunde komma att innebära "slutsteget i människosläktets ideologiska evolution". Nu finns en samstämmighet om att demokratin är det legitima styrelsesättet. Demokratin kan vara den slutliga formen av styrelse och som sådan utgör den alltså "slutet på historien". Fukuyama ansåg dock att inte ens de stabila liberala demokratierna var problemfria. Han ansåg däremot att den liberala demokratins ideal inte kan förbättras.

"The Origins of Political Order: From Prehuman Times to the French Revolution", 2011

”Political order and political decay: From the industrial revolution to the globalization of democracy”, 2014

 

Haken är, menar Fukuyama och många med honom, att saker och ting har skett i fel ordning i dessa olycksaliga länder. Först infördes väljardemokrati (formella val till parlament och president), sedan började de folkvalda fundera över hur lagar och regler ska lyda och efterlydas, samt hur en fungerande statsapparat ska byggas upp. Allt borde ha skett i motsatt följd: först en stabil statsmakt och ett stabilt rättssystem som kan skapa ordning och reda i samhället, därefter en demokratisk process där medborgarna kan rösta i medvetenhet och förvissning om att staten har kapacitet att agera effektivt och enligt lagen.

 

Fukuyama granskar särskilt Grekland och Italien som avskräckande exempel, där väljardemokrati infördes tidigt men där den folkvalda
statsmakten hamnade i klorna på intressegrupper och maktkotterier som aldrig brytt sig om att bygga fungerande statsapparater eller rättsväsen.

 

Hotet ligger enligt honom snarare i statsmakternas och rättssystemens förfall eller urholkning, något som löper risk att påskyndas i de
icke-demokratiska länder där man är alltför snabb med att statuera väljardemokrati.

 

Läs SvD från sidan 17

Transnationell demokrati

Under de senaste hundra åren har demokratin verkat i nationalstater. Men ett lands gränser har blivit för snäva för vissa demokratiskt fattade beslut på grund av globaliseringen. Inom områdena ekonomi, miljö, försvar och säkerhet fattas beslut av aktörer utanför ett lands demokratiska kontroll och dessa beslut har stor betydelse för medborgarna. Ländernas medborgare har inte längre kontroll över viktiga områden. Det krävs att demokratin fungerar i transnationella stater som EU för att lösa dessa nya problem.

Försök att utveckla EU till en demokratiskt transnationell institution med transnationellt politisk gemensamma demokratiska institutioner pågår. Dessa institutioner har framförallt utgått från mellanstatliga relationer. Nu är EU-parlamentets ledamöter direktvalda av invånarna medan de båda andra EU-organen, Kommissionen och Ministerrådet, utses framförallt av medlemstaternas regeringar. Det finns här en demokratisk obalans.

Det diskuteras två olika sätt att minska denna obalans. Antingen genom att öka det direktvalda parlamentets makt eller att öka omfattningen av att delegater inom Kommission och Ministerråd får stå till svars inför väljarna i nationella val.

Politiska teorier om hur dessa transnationella institutioner skall fungera demokratisk har först i slutet av 1900-talet utvecklats. Dennis Thompson anser i sin bok "Democratic Theory and Global Society", 1999, att transnationella politiska institutioner fungerar bäst om deras regler och beslut debatteras och ratificeras inom nationella demokratiska forum.


2000-talet e.Kr.

Hot mot och möjligheter för demokratin

Den fundamentalistiska religionen

Den tyske filosofen Jürgen Habermas diskuterar i sin bok "Mellan naturalism och religion, Filosofiska uppsatser", 2005 (Zwischen Naturalismus und Religion, Philosophische Aufsätze) en politisk författning för det pluralistiska världssamhället. Detta med tanke på den ökade förekomsten av fundamentalistiska religiösa rörelser som vill införa en stat styrd av religiösa lagar som inte grundas utifrån demokratin.

Habermas har insett att enhetssträvandena inte kan begränsas till europeisk nivå (EU) utan att det måste finnas en vilja att inkludera den övriga världen i utvecklandet av en politisk demokratisk ordning bortom nationalstaten. Utvecklandet av en sådan ordning ser han som en av vår tids mest avgörande politiska uppgifter. ”... huruvida vi helt måste ge upp idéerna om en politiskt konstituerad demokratisk gemenskap eller om dessa på nationalstatlig nivå tynande idéer kan räddas över i den postnationella konstellationen.”

IT

Utvecklingen inom IT-området påverkar demokratin på ett direkt sätt genom att möjligheterna till informationsspridning förändras och därmed omständigheterna för demokratiska ideal som yttrandefrihet ökar. Nu finns tekniken för att öka inslaget med direkt demokrati genom folkomröstningar, speciellt kommunala folkomröstningar. Dessutom ökar medborgarnas möjligheter att hålla sig informerad om politiska frågor och att delta i den politiska diskussionen.

Med hjälp av IT kan medborgarna få upplysningar om offentliga ärenden. Interaktiva system ökar samtalen med experter, beslutsfattare och andra medborgare.

Ett problem med IT är att man kan använda den destruktivt. Personer och myndigheter kan utnyttja tekniken till att manipulera allmänheten för egna syften.

Algoritmer

Användandet av algoritmer inom IT kan vara ett sätt att påverka allmänheten. Med hjälp av algoritmer och information, som har samlats in om personens tidigare aktiviteter på internet, kan internetföretag och andra organisationer påverka hur man väljer olika alternativ på internet.

När en person besöker en hemsida för att köpa varor eller söka information arbetar algoritmer i bakgrunden och föreslår lämpliga varor eller informationssidor efter personens tidigare val. Detta begränsar individens val och informationsinhämtning eftersom alla alternativ inte redovisas för den som skall välja. Denna teknik kan skapa en mer egocentrisk bild av vår omvärld.

Kreologisering

Den sydafrikanske sociologen Robin Cohen och den italienske socialantropologen Paola Toninato har i sin textsamling "The Creolization reader: studies in mixed identities and cultures", 2009 behandlat kreologiseringen i världen. Med kreolisering menas att kulturer inte längre kan betraktas som avgränsade och homogena. I stället består de av flöden där impulser och influenser rör sig allt snabbare.

En del forskare hävdar att kreoliseringen inte kan kallas en vetenskaplig term. Företeelsen har sitt ursprung i den historiska situation som formades av slavhandel och plantageekonomi i framförallt Karibien och därför bör den inte användas i andra sammanhang.

Kreoliseringsteorin visar dock hur kultur skapas och förändras. Den motsäger kulturell homogenitet, att kultur är en statisk samling av särdrag. Termen beskiver samhällen i ett transkulturellt perspektiv istället för mångkulturellt. Mångkulturalismen kan skapa konflikter och kulturell gränsövervakning i sin strävan efter gruppidentiteter.

Copyright © 1998-2014, Sören Odensåker. Detta material är skyddat enligt Lagen om upphovsrätt, 1960:729. Eftertryck, lagring i elektroniska media, visning på bildskärm eller annan form av kopiering och spridning är förbjuden.

Den som bryter mot Lagen om upphovsrätt kan enligt 53 § åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman.