DEMOKRATIN


 

Direktdemokrati

 Innehåll:

Inledning

Ett sätt att styra ett land demokratiskt är i form av direktdemokrati. Detta innebär att beslut fattas via folkomröstningar. I den Atenska demokratin gällde direktdemokrati eftersom alla fria män röstade i folkförsamlingen. I Aten var det också vanligt att med lottens hjälp utse ämbetsmännen. I de medeltida italienska stadsstaterna var det en kombination av omröstning och lottning som utsåg ämbetsmännen.

Schweiz

I Schweiz har alla vuxna medborgare rätt att delta i kommunfullmäktiges möten och i de lokala folkomröstningar genom vilka kommunala beslut fattas.

Två kantoner (Glarus och Innerrhoden i Appenzell) har bibehållit "landesgemeinde", en sorts medborgarförsamling bestående av alla röstberättigade medborgare. Sammanträdena hålls på ett torg i staden en gång om året.

Staden Glarus förklarade sig som en fri stadsstat och konstituerade sin första "landesgemeinde" redan år 1387. Glarus håller fortfarande sin "landesgemeinde" första söndagen i maj medan staden Appenzell Innerrhoden håller sin sista söndagen i april. Besluten fattas då genom handuppräckning.

Jean Jacques Rousseau

Jean Jacques Rousseau (1712-1778) är fadern till idén om direktdemokrati. I hans bok "Om samhällsfördraget", 1762 (Du contrat social) förklarar han betydelsen av ett samhällskontrakt så att även befolkningens minoritet skyddas mot majoritetens beslut.

Rousseau menar att alla som skall åtlyda en lag också skall ha varit med om att stifta lagen. Han ansåg att om folket överlämnar till representanter att fatta beslut kommer folket alltid att bli bedragna och satta i bojor. Rousseau menar att varje medborgare direkt skall vara med och fatta beslut som gäller hans eget liv och leverne.

Den direkta demokratin håller fast vid den demokratiska grundtanken om individens frihet, självbestämmanderätt och ansvar.


Folkomröstning

Det har blivit mer vanligt att länder ordnar folkomröstningar. Speciellt när landets parlament av något skäl är oförmögen att själv nå fram till ett beslut.

Det främsta skälet till folkomröstningar brukar vara att parlamentets partier är inbördes oense. Dessa folkomröstningar är vanliga inom följande områden:

I Sverige har vi bara rådgivande folkomröstningar och det är riksdagen som beslutar om folkomröstning. Hittills har det varit 6 folkomröstningar i Sverige.

    1. Alkoholfrågan år 1922

    2. Högertrafiken år 1955

    3. Pensionsfrågan år 1957

    4. Kärnkraftsfrågan år 1980

    5. EU-medlemskap år 1994

    6. Byte av valuta till Euron år 2003

Som exempel på att dessa folkomröstningar är rådgivande så röstade svenska folket för att behålla vänstertrafiken år 1955 men ändå införde riksdagen högertrafik år 1967.

Folkomröstningar i Schweiz

I Schweiz är folkomröstningar en väsentlig beståndsdel i demokratin. Omröstningarna, som kan äga rum på kommunal, kantonal eller federal nivå, ger allmänheten möjlighet till ett direkt deltagande i den politiska beslutsprocessen.

Obligatoriska folkomröstningar hålls inför varje författningsändring, vilken måste få en majoritet av rösterna och av kantonerna (23 kantoner).


Folkinitiativ

För att stärka folkets direkta inflytande kan ett land även ha möjlighet till folkinitiativ. Direktdemokrati gör det möjligt för väljarna att själva avgöra frågor. Många länder har folkinitiativ om ett visst antal väljare önskar en folkomröstning.

I Schweiz skall lagar och förordningar bli föremål för folkomröstning om 50 000 medborgare begär detta. Dessutom kan 100 000 medborgare begära en folkomröstning för att lägga förslag till ändringar eller tillägg till författningen.

Kommunala folkomröstningar i Sverige

Om det i Sverige är tio procent av de röstberättigade i en kommun, landsting eller region som vill ha en kommunal folkomröstning måste fullmäktige behandla förslaget och om det finns en enkel majoritet för en folkomröstning i fullmäktige skall folkomröstningen hållas, den är dock bara rådgivande.

Copyright © 1998-2015, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensåker@comhem.se

Detta material är skyddat enligt Lagen om upphovsrätt, 1960:729. Eftertryck, lagring i elektroniska media, visning på bildskärm eller annan form av kopiering och spridning är förbjuden. Den som bryter mot Lagen om upphovsrätt kan enligt 53 § åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman.