Välkommen till hemsidan som handlar om

Den Europeiska Unionen (EU)

Dina synpunkter

 

Ansökarländer

Uppdaterad 2013-07-02

Innehåll:

Villkor för medlemskap

Varje europeisk stat kan bli medlem av unionen om landet respekterar de principer som anges i artikel 6.1 i EU:s fördrag.

Ansökan om medlemskap skall lämnas till ministerrådet som beslutar enhälligt efter att kommissionen har yttrat sig och efter samtycke av en absolut majoritet av Europaparlamentets ledamöter.

Villkoren för att upptas som medlem innebär också att det ansökande landet skall anpassa sina lagar och regelverk efter fördragen som unionen bygger på. Dessa anpassningar skall fastställas i ett avtal mellan medlemsstaterna och den ansökande staten. Detta avtal skall föreläggas samtliga medlemsstater för ratifikation i överensstämmelse med deras konstitutionella bestämmelser.

Det finns 8 länder som har lämnat in en ansökan om medlemskap i EU.


Norge

1962 ansökte Norge om medlemskap första gången. Ansökan behandlades aldrig eftersom den franske presidenten Charles de Gaulle motsatte sig nya medlemsländer. Fem år senare ansökte Norge på nytt om medlemskap. Det dröjde dock till 1970 innan förhandlingar kunde inledas. Först då gav EG (EU) klartecken att man var beredd att ta in nya medlemmar efter att den franske presidenten Charles de Gaulle hade avgått. Medlemskapsförhandlingarna avslutades i början av 1972 och i en folkomröstning samma år röstade en majoritet av norrmännen nej till ett medlemskap (53,5 procent mot, 46,5 procent för). Året därpå slöt Norge ett frihandelsavtal med de dåvarande EG-länderna. Avtalet trädde i kraft den första januari 1973.

Det dröjde till den 25 november 1992 innan Norge lämnade in en tredje ansökan. Förhandlingar inleddes året därpå och avslutades i mars 1994. I en folkomröstning den 28 november samma år avvisade det norska folket anslutningsfördraget (52,8 procent röstade nej). Norge har undertecknat EES-avtalet som trädde i kraft den 1 januari 1994. Därmed är Norge anslutet till EU:s inre marknad.


Turkiet

14 april 1987 ansökte Turkiet om medlemskap. Ansökan avslogs den 19 december 1989. Som orsaker angavs dels att Turkiet skulle få stora svårigheter att anpassa sig till EG (EU) ekonomiskt och socialt, dels att det fanns politiska problem (bristande respekt för de mänskliga rättigheterna, en otillräcklig politisk pluralism och problemet med det delade Cypern).

I associationsavtalet från Ankara (undertecknades den 12 september 1963 och trädde i kraft den 1 december 1964) nämndes det gradvisa bildandet av en tullunion (förverkligades den 1 januari 1996) och Turkiets möjlighet att bli medlem i Europeiska unionen. Avtalet utgör grunden för förbindelserna mellan Europeiska unionen och Turkiet.

1997 konstaterade EU:s stats - och regeringschefer att Turkiet i och för sig har en principiell rätt att ansluta sig till EU men att de politiska (Turkiets behandling av kurderna bl.a.) och ekonomiska förhållandena i landet är sådana att anslutningsförhandlingar inte kan inledas. Turkiet inbjuds istället till att delta i ett nyskapat forum kallat "Europeiska konferensen", vilken är tänkt att vara ett organ där EU och ansökarländerna gemensamt arbetar för fred, säkerhet och goda grannförbindelse. Europeiska konferensen samlades för första gången den 13 mars 1998. Turkiet meddelade att man för närvarande inte är intresserade av att delta i konferensen.

Den 13 december 1999 antog Europeiska rådet i Helsingfors kommissionens förslag om att ge Turkiet status som kandidatland för medlemskap i Europeiska unionen.

I kommissionens rapport till minsterrådet och EU-parlamentet den 6 oktober 2004 anser kommissionen att Turkiet nu uppfyller tillfredsställande de politiska kriterier som EU har fastställt för inledande av medlemskapsförhandlingar. Kommissionen anser att EU måste bestämma dess finansiella utsikter för perioden från år 2014 innan medlemskapsförhandlingar med Turkiet kan slutföras.

Europeiska rådet beslutade vid sitt möte i december 2004 på grundval av kommissionens rapport och rekommendation att Turkiet uppfyller de politiska Köpenhamnskriterierna och ger kommissionen i uppgift att inleda anslutningsförhandlingar med Turkiet. Den 3 oktober 2005 beslutade Europeiska rådet att inleda förhandlingar med Turkiet om ett medlemskap i EU.

Medlemsförhandlingarna

Enligt kommissionens rapport den 5 november 2008 skall Turkiet fortsätta sina strävanden att införa politiska reformer. Stärka demokratin och de mänskliga rättigheterna i landet. Modernisera och utveckla Turkiet så att landet närmar sig ytterligare EU. Normalisera sina relationer med hela Cypern.

Kommissionen berömmer Turkiet för landets insatser för stabilitet i Kaukasus under sommarens konflikt mellan Georgien och Ryssland.

Enligt kommissionens rapport den 9 november 2010 skall Turkiet fortsätta sina strävanden att förbättra de grundläggande rättigheterna speciellt yttrandefriheten. Om Turkiet fortsätter att genomföra sina skyldigheter, enligt tullunionen med EU, och dessutom gör framsteg mot en normalisering av sina förbindelser med Cypern kan takten i medlemsförhandlingarna öka, anser Kommissionen i sin rapport.

Europeiska rådet uppmanar Turkiet i rådets slutsatser den 14 december 2010: "...att med utgångspunkt i de framsteg som gjorts ytterligare förbättra iakttagandet av grundläggande fri- och rättigheter i lagstiftning och i praktiken, framför allt inom områden som yttrandefrihet och religionsfrihet. Ett antal positiva steg har registrerats i fråga omcivil tillsyn över säkerhetsstyrkorna och genomförandet av strategin för reformen av rättsväsendet, men ytterligare framsteg behövs. Ytterligare insatser för ett fullständigt uppfyllande av Köpenhamnskriterierna behövs också, bl.a. inom äganderätt, fackföreningsrätt, minoriteters rättigheter, kvinnors och barns rättigheter, antidiskriminering och jämställdhet samt kamp mot tortyr och misshandel."

Medlemskap i januari 2014

Den 28 september 2005 godkände EU-parlamentet Turkiets ansökan om medlemskap med röstsiffrorna 356-181. Turkiet kan tidigast bli medlem i EU år 2014.


Marocko

1987 ansökte Marocko om medlemskap. Ansökan avslogs med motiveringen att endast europeiska länder kunde söka medlemskap enligt fördraget. EU har slutit ett bilateralt avtal med Marocko. Dessutom finns det ett fiskeavtal mellan EU och Marocko. EU:s mål är att sluta ett associationsavtal med Marocko för att lägga grunden till frihandel och ökad rörlighet för människor, kapital och tjänster.

1995 bildades "EU:s grannskapspolitik runt Medelhavet" i vilket Marocko ingår. Partnerskapet går ut på ömsesidighet, solidaritet och gemensam utveckling och har till syfte att upprätta samarbete på det politiska, ekonomiska och sociala området.

Inom ramen för detta Europa-Medelhavspartnerskap har det upprättats ett antal associeringsavtal. I associeringsavtalen fastställs att Medelhavspartnerna gradvis ska upprätta ett frihandelsområde.

Den 24 januari 2000 beslutade europeiska rådet och kommissionen om ett associeringsavtal mellan EU och Marocko.


Schweiz

26 maj 1992 ansökte Schweiz om medlemskap. I december samma år avvisade en majoritet av det schweiziska folket EES-avtalet i en folkomröstning. Därmed var inte heller ett EU-medlemskap aktuellt. Sedan 1992 har Schweiz en vilande ansökan.

EU:s handel med Schweiz regleras av ett bilateralt frihandelsavtal. Sedan 1994 har EU och Schweiz fört förhandlingar om ett närmare samarbete. I december 1998 nåddes en politisk överenskommelse mellan EU och Schweiz om ett paket bestående av sju bilaterala avtal: fri rörlighet för personer, jordbruk, offentlig upphandling, ömsesidigt godkännande av produktstandarder, forskning och utveckling samt land- och lufttransporter. Kommissionen beräknar att avtalen ska kunna träda i kraft år 2001.

Schweiz håller på att gå med i Schengensamarbetet.


F.d. jugoslaviska republiken Makedonien

22 mars 2004 ansökte f.d. jugoslaviska republiken Makedonien om medlemskap. Efter att Europeiska kommissionen har granskat ansökarlandet beslutade Europeiska rådet den 16 december 2005 att bevilja f.d. jugoslaviska republiken Makedonien status som kandidatland. Europeiska rådet gör klart att ytterligare steg måste betraktas mot bakgrund av diskussionen om strategin för utvidgningen. Europeiska rådet uppmanar kommissionen att rapportera om utvecklingen i framtida lägesrapporter.

Makedonien uppfyller inte kraven för att inleda medlemsförhandlingarna, eftersom landet inte har genomfört nödvändiga politiska reformer (Köpenhamns kriterierna).

Den 1 april 2004 slöt EU ett stabiliserings- och associeringsavtal med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.

Förhandlingarna för att inleda medlemsförhandlingar

Enligt kommissionens rapport den 5 november 2008 måste Makedonien uppfylla Köpenhamns kriterierna. Framför allt måste man kunna garantera fria och rättvisa val. Förra årets parlamentsval kritiseras i rapporten som mycket bristfälliga. Dessutom förbättra dialogen mellan landets politiska partier.

Det behövs krafttag för att bekämpa korruption, modernisera den offentliga förvaltningen och få fart på sysselsättningen i landet. Förbättringar måste ske inom frihandel med varor, skattesystemet, livsmedel- och djurhållningen.

Europeiska rådet uppmanar Makedonien i rådets slutsatser den 14 december 2010 att: "... göra ytterligare framsteg vad gäller dialog mellan politiska aktörer, rättsväsendet, reform av den offentliga förvaltningen, yttrandefrihet och bättre företagsklimat. Genomförandet av ramavtalet från Ohrid är och förblir en väsentlig del av demokratin i landet och av dess ställning som rättsstat."

Medlemskap

Kommisionen kommer noggrant bevaka Makedoniens uppfyllande av dessa krav. Än finns ingen tidpunkt angiven för ett medlemskap.


Montenegro

Den 15 december 2008 ansökte Montenegro om medlemskap. Vid ministerrådets möte den 23 april 2009 beslutade rådet att inleda det förfarande som anges i artikel 49 i fördraget om Europeiska unionen. Kommissionen uppmanas därför att lägga fram ett yttrande för rådet om denna ansökan.

Europeiska kommissionen kommer att granska ansökarlandet och lämna en rapport till Europeiska rådet under 2010.

Den 15 oktober 2007 slöt EU ett stabiliserings- och associeringsavtal med Montenegro.

Den 17 december 2010 beslutade Europeiska rådet att ge Montenegro status som kandidatland för medlemskap i EU. Korruption
och organiserad brottslighet är fortfarande utbrett i Montenegro, och rättssystemet måste kraftigt förbättras, skriver EU kommissionen i sin senaste rapport om Montenegro.

Den 26 juni 2012 uppmanade ministerrådet att Europol skall lämna en rapport om den organiserade brottsligheten i Montenegro. Ministerrådet uppmanar vidare Montenegro att ta itu med problemen som kommissionen anger i sin senaste rapport om Montenegro. Rättsväsendets oberoende, den organiserade brottsligheten och kampen mot korruptionen.


Albanien

Den 28 april 2009 ansökte Albanien om medlemskap. Europeiska kommissionen kommer att granska ansökarlandet och lämna en rapport till Europeiska rådet.

Den 1 april 2009 slöt EU ett stabiliserings- och associeringsavtal med Albanien.

Europeiska rådet uppmanar Albanien i rådets slutsatser den 14 december 2010 att genomföra de tolv nyckelprioriteringar som :"... är fokuserade på stabila institutioner som garanterar demokrati, rättsstatsprincipen, reform av rättsväsendet, kamp mot korruption och organiserad brottslighet, reform av valsystemet, reform av den offentliga förvaltningen och skydd av mänskliga rättigheter, inklusive äganderätt."


Island

Den 16 juli 2009 ansökte Island om medlemskap. Vid ministerrådets möte den 27 juli 2009 beslutade rådet att inleda det förfarande som anges i artikel 49 i fördraget om Europeiska unionen. Kommissionen uppmanas därför att lägga fram ett yttrande för rådet om denna ansökan.

Europeiska kommissionen kommer att granska ansökarlandet och lämna en rapport till Europeiska rådet.

Island ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES sedan den 1 januari 1994. Enligt EES-avtalet med EU kan Island dra nytta av EU:s inre marknad, men inte alla de andra fördelar och skyldigheter som följer av EU-medlemskapet t.ex. så undantas jordbruk och fiske samt ingen rösträtt i EU-organen.

Island associerades till Schengenavtalet den 19 december 1996.

Från 2000 är Island en associerad medlem av Schengenområdet.

Den 24 februari 2010 lämnade Kommissionen sitt yttrande om Islands ansökan om EU-medlemskap. Kommissionen bedömmer att Island uppfyller kraven på EU-medlemskap och rekommenderar därför rådet att inleda anslutningsförhandlingarna.

Den 17 juni 2010 beslutade Europeiska rådet att inleda förhandlingar med Island om ett medlemskap i EU.


Serbien

Den 22 december 2009 ansökte Serbien om medlemskap. Vid ministerrådets möte den 25 oktober 2010 beslutade rådet att inleda det förfarande som anges i artikel 49 i fördraget om Europeiska unionen. Kommissionen uppmanas därför att lägga fram ett yttrande för rådet om denna ansökan.

Europeiska kommissionen kommer att granska ansökarlandet och lämna en rapport till Europeiska rådet.

Den 29 april 2008 slöt EU ett stabiliserings- och associeringsavtal med Serbien.

Den 14 juni 2009 uppmanar Europeiska rådet Serbien att följa de rekommendationer som chefsåklagaren för den Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien (ICTY) i Haag, Nederländerna anger för Serbien. När Serbien fullföljer dessa rekommendationer kan förhandlingar för medlemskap i EU för Serbien påbörjas.

Europeiska rådet uppmanar Serbien i rådets slutsatser den 14 december 2010: "... ett fullständigt samarbete med Icty ett grundläggande villkor för EU-medlemskap i linje med de politiska Köpenhamnskriterierna."

Den 1 mars 2012 beslutade Europeiska rådet att ge Serbien status som kandidatland för medlemskap i EU. Rådet betonar att Serbien måste visa fortsatt engagemang och framsteg i fördjupningen av sina avtal med Kosovo. Vidare noterar Europeiska rådet att Serbien har aktivt samarbetat för att EU:s Eulex och FN:s KFOR uppdrag att slutföra sina mandat.


Medlemskapsförhandling

När kommissionen utarbetade sina yttranden om medlemskapsansökningarna från länderna i Central- och Östeuropa använder den sig av de kriterier (Köpenhamns kriterierna) som fastställdes av Europeiska rådet i Köpenhamn i juni 1993:

Kandidatlandet skall ha:

Partnerskapen för anslutning

Partnerskapen för anslutning är ett centralt inslag i strategin inför anslutningen. De gällande partnerskapen för anslutning antogs i mars 2001 för Turkiet. I dessa fastställs, med utgångspunkt i analyserna i de återkommande rapporterna, prioriteringarna för varje land för att anslutningskriterierna skall kunna uppfyllas. I dem anges också det finansiella stödet från gemenskapen för dessa prioriteringar samt villkoren för detta stöd.

Stabiliserings- och associeringsprocessen (SAP)

I november 2000 skapades "Stabiliserings- och associeringsprocessen" (SAP) för länderna på västra Balkan fram till deras eventuella anslutning. Alla länderna på västra Balkan siktar på ett framtida medlemskap i Europeiska unionen, ett mål som stöddes av Europarådet i juni 2003.

Partnerskapet mellan EU och västra Balkan berör: fred, stabilitet, frihet, säkerhet och rättvisa, välstånd, livskvalitet. Både för EU och för länderna på västra Balkan.

SAP eftersträvar tre mål stabilisering och en smidig övergång till en marknadsekonomi, främjandet av regionalt samarbete och möjligheterna till EU-anslutning.

SAP baseras på att EU erbjuder en blandning av handelskoncessioner, ekonomisk och finansiell hjälp (CARDS-programmet ) och upphandlingsrelationer ( Stabiliserings- och associeringsavtal ). Varje land rör sig framåt på basis av uppfyllandet av åtagandena i SAP:s ramverk. Årliga framstegsrapporter utvärderar beredskapen hos länderna på västra Balkan att närma sig den Europeiska unionen.

Europeiska investeringsbanken

Europeiska investeringsbanken lånar ut till länderna på västra Balkan och i östeuropa (vilket även inbegriper vissa länder som inte är kandidatländer).

Europaavtalen

Europaavtalen med kandidatländerna på västra balkan utgör en ram när det gäller att övervaka antagandet av gemenskapens regelverk och genomförandet av prioriteringarna i partnerskapen för anslutning. Liknande associeringsavtal har ingåtts med länderna i Medelhavsområdet.

Europaavtalen medför avskaffande av tullar och kvantitativa begränsningar och medger därmed ömsesidig frihandel med industriprodukter. På detta sätt främjar de djupare ekonomisk integration med EU.

Copyright © 1998-2013, Sören Odensåker. Detta material är skyddat enligt Lagen om upphovsrätt, 1960:729. Eftertryck, lagring i elektroniska media, visning på bildskärm eller annan form av kopiering och spridning är förbjuden.

Den som bryter mot Lagen om upphovsrätt kan enligt 53 § åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman.