Historia


 

Marcus Tullius Cicero

Innehåll:

Fakta om Marcus Tullius Cicero

Marcus Tullius Cicero Romaren, politikern, advokaten och författaren Marcus Tullius Cicero (106-43 f. Kr.) föddes den 3 januari år 106 f. Kr. på en gård nära floden Liris utanför staden Arpinum (Arpino som tillhör regionen Lazio) 112 km sydost om Rom.

Gårdshuset var litet och omodernt vid hans födelse. Men eftersom hans fader bodde för det mesta vid denna tid på gården började fadern att renovera den efter hans födelse. Cicero kallade gården hans "vagga". Han ärvde den efter sina föräldrars död.

Ciceros fader var godsägaren Marcus Tullius och tillhörde en aristrokratisk släkt. Fadern hade en dålig hälsa när Cicero föddes. Ciceros farfar hette också Marcus Tullius och hans farmor Gratidia.

Ciceros moder var Helvia och dog när Cicero var ung. Hon var sparsam enligt hennes yngre son Quintus Tullius Cicero.

Cicero hade en yngre bror som hette Quintus Tullius Cicero (102-43 f. Kr.) som var en romersk statsman och författare.

Cicero födelsegård hade tillhört släkten Tullius under många generationer. Marken som tillhörde gården utarrenderas så familjen fick inkomster. Fadern ägde också ett hus i Rom.

När han var nio dagar gammal fick han sitt fullständiga namn enligt romerskt sed. Marcus Tullius, Marci Filius, Marci Nepos, Cornelia, Cicero. Marci Filius betyder Marks son. Marci Nepos betyder Marks sonson. Cornelia betyder från Cornelian stammen (Det fanns 35 stammar i Rom).

Fadern var intresserad av politik så han diskuterade mycket med Cicero. Föräldrarna upptäckte tidigt att Cicero hade lätt att lära sig saker så de skickade båda sina söner till en farbror som bodde i Rom så att de fick en bra utbildning. Cicero lärde sig grekiska, retorik, grammatik och skrev uppsatser.

År 90-80 f. Kr.

När var 16 år när han träffade för första gången advokaten och konsuln Quintus Mucius Scaevola (159-88 f. Kr.) som hade den religiösa titeln Augur. Han skulle bli Ciceros lärare och mentor inom juridiken i två år. Efter Scaevolas död fortsatte Cicero att studera juridik, filosofi och retorik hos Scaevolas kusin advokaten och konsuln Quintus Mucius Scaevola (140-82 f. Kr.) som hade den religiösa titeln Pontifex Maximus.

När han var 19 år lämnade han studierna för att ansluta sig till militären. Han tjänstgjorde under konsuln Gneaus Pompeius Strabo (130-87 f. Kr.) under kriget "Guerra sociale" (det sociala kriget) 91-88 f. Kr..

När Cicero lämnade militären träffade han skeptikern och filosofen Philo av Larissa (159-84 f. Kr.) i Rom år 87 f. Kr.. Philo hade anlänt till Rom från Aten där han hade undervisat i Platons akademi. Cicero blev elev hos honom och studerade grekisk filosofi eftersom han behärskade även grekiska utöver latin.

Cicero deltog i föreläsningar i retorik som Apollonios Molon från Rhodos höll i Rom. Han skrev nu sitt första verk "De Inventione", 85 f. Kr..

När han var 25 år (81 f. Kr.) hade han sitt eget första juridiska fall. Vi vet inte med säkerhet vilket fall det var men Hortensius var hans motståndare. När Apollonios Molon från Rhodos kom till Rom år 80 f. Kr. som ambassadör för Rhodos lyssnade Cicero på hans föreläsningar. Efter ett politiskt känsligt fall blev han tvungen att lämna domstolen och Rom av hälsoskäl för att resa till Aten.

År 80-70 f. Kr.

Han vistades i Aten tillsammans med sin bror och några vänner. Under sex månader år 78 f. Kr. studerade de och besåg de Aten med omgivning. De deltog i föreläsningar i filosofi som hölls av Antiochus av Ascalon (120- 68 f. Kr.). Han hade varit elev hos Philo av Larissa. Cicero lämnade Aten och reste runt i Anatolien (Mindre Asien) och på hemvägen till Rom stannade han på Rhodos hos sin vän Apollonios Molon. Efter två års resande kom han tillbaka till Rom år 76 f. Kr.. Han hade nu återfått sin hälsa.

I Rom betraktades han som utlänning eftersom han inte var född i Rom eller dess omedelbara närhet. Men han hade rösträtt i Rom då han var född i Arpinum.

Han hade flera betydelsefulla politiska ämbeten från år 75 f. Kr.. Hans första var Kvestor för Lilybæum (Marsala) på nordvästra Sicilien som han valdes till för ett år 75 f. Kr.. Efter detta år på Sicilien återgick han till juridiken och kriminaltekniskt arbete. Reglerna i Rom var att han måste vänta i fem år innan han kunde utses till nästa ämbete på sin karriärstege.

År 70-60 f. Kr.

Han utsågs till Edil år 69 f. Kr.. Vid sidan av ämbetet som Edil fortsatte Cicero med juridiken. Det krävdes tre omröstningar innan han blev vald till Pretor år 67 f. Kr.. Han var Pretor Urbanus (stadspretor) under år 66 f. Kr.. Efter detta år som Pretor Urbanus återgick han till juridiken och kriminaltekniskt arbete.

Vid ett möte inom Comitia tributa den 7 juni 65 f. Kr. förklarade Cicero sig som kanditat för ämbetet konsul i Rom. Därefter bedrev han en valkampanj i Rom för att bli vald av Comitia centuriata. Cicero hade sex motkandidater. Han valdes till konsul i Rom år 64 f. Kr. och var konsul tillsammans med Gaius Antonius Hybrida under år 63 f. Kr..

Cicero avslöjade en sammansvärjning i Senaten den 8 november 63 f. Kr. vilken hade samlats i Jupiter Stators tempel. Han förklarade de sammansvurna som fiender till den romerska staten. Ledaren för konspirationen var Lucius Sergius Catilina (108-62 f. Kr.) men han hann fly från Rom innan Cicero hade börjat ingripa mot konspiratörerna.

Den 4 december hade Senaten ett möte i Concordiatemplet vid Forum Romanum då anklagades nio män för konspiration mot staten. Den 5 december beslutade Senaten att de fem som i brev hade nämnt sammansvärjningen skulle avrättas. Cicero själv följdedessa til statsfängelset Carcer Tullianum (Mamertinska fängelset) vid Forum Romanum för verkställandet av domen. De andra fyra dömda fördes också till fängelset och stryptes inom fängelset. Cicero fick en del personer som fiender för denna process i Senaten att utan en formell rättegång döma romerska medborgare till döden.

Efter att ämbetstiden som konsul tog slut 62 f. Kr. blev Cicero senator. Han hade också möjlighet att bli guvernör i en provins inom romarriket, han hade fått Makedonien, men det avstod Cicero till sin medkonsul Antonius. Han stannade istället kvar i Rom och vid sidan om senatorskapet återgick han till juridiken och kriminaltekniskt arbete samt författarskap.

År 60-50 f. Kr.

Under år 60 f. Kr. var Cicero trött på politiken och Senaten så han vistades några månader på sina gårdar i Tusculum, i Antium och i Formia där han läste och skrev böcker. Han hade många hus och gårdar runt om i Italien som:

på kullen Palatinen i Rom,

i Antium (Porto d´Anzo) fem mil söder om Rom,

i Formia som ligger vid kusten mellan Rom och Neapel,

vid Arpinum det var hans födelsegård som ligger 112 km sydost om Rom,

i Tusculum som ligger 2 mil sydost om Rom,

i Pompeji som ligger söder om Neapel,

i Pozzuoli i Neapelbukten,

i Kyme nordväst om Neapel,

i Cumanum som ligger vid Lucrinosjön i norra Toscana norr om Rom,

i Frosinone som ligger 7,5 mil sydost om Rom,

nära Astura (Torre Astura)som ligger 6 mil söder om Rom,

nära Pozzuoli som ligger i norra Neapelbukten väster om Neapel

i Sinuessa som ligger vid det Tyrrenska havet 1 mil norr om floden Volturnos mynning

I juni 60 f. Kr. återvände Cicero till Rom. Han upptäckte då att hans popularitet i Senaten hade försämrats. Han valde då att återvända till juridiken och kriminaltekniskt arbete.

Den 20 mars år 58 f. Kr. var han tvungen att lämna Rom. Det var Publius Clodius Pulcher (92-52 f. Kr.) som hade valts till folktribun lämnade till Senaten ett förslag till en ny lag. Senaten antog lagen.

Anledningen till lagen var att Clodius ville ha bort Cicero från Rom pågrund av en tidigare konflikt dessa båda emellan. Den nya lagen innebar att den som har dödat en romersk medborgare utan rättegång skall förvisas från Rom. Eftersom Cicero, under sitt kunsulskap år 63 f. Kr. var med att besluta i Senaten att döma nio romerska medborgare till döden utan någon rättegång, kunde den nya lagen gälla för Cicero.

Samma dag som Cicero lämnade Rom lade Clodius ett förslag till Senaten där Cicero angavs för att bryta mot den nya lagen. Senaten dömde Cicero till förvisning och han fick inte vistas närmare Rom än 64 mil. Dessutom beslutades att Senaten skulle konfiskera Ciceros all egendom. Innan skymningen hade hans hus på kullen Palatinen i Rom sats i brand. På morgonen fanns bara askan kvar av huset. Senare blev hans gårdar i Formia och i Tusculum vandaliserade.

Cicero tog sig söder ut och kom till Lucania den 8 april. Han fortsatte till Vibo (Monteleone di Calabria). Där fick han en kopia på Clodius beslut. Han var tvungen att fortsätta till Brindisi där han kunde ta sig till Grekland eftersom han inte fick vara inom en 64 mils radie från Rom. Den 18 april kom han fram till Brindisi. I slutet av april tog han sig över Adriatiska havet till Durrës. Den 23 maj kommer han till Thessaloniki i Grekland och stannar där i sju månader hos en vän. Den 26 november återvände Cicero till Durrës.

Den 4 augusti 57 f. Kr. beslutade Comitia centuriata på Marsfältet att Cicero fick återkomma till Rom. Senaten hade redan i maj månad samlats (mer än 400 senatorer) i Jupiter templet och fattat samma beslut. Den 5 augusti kom Cicero till Brindisi. Det tog Cicero tjugofyra dagar att resa tillbaka till Rom för överallt blev han hyllad av folket och de styrande på vägen till Rom.

Bemötandet var densamma i Rom när Cicero kom dit i september månad. Senaten beslutade att Cicero skulle få tillbaka sin egendom och få en kompensation för den förstörelse som hade gjorts under hans exil. Han återgick till sitt senatorskap och till juridiken och kriminaltekniskt arbete samt till sitt författarskap.

Under år 55 f. Kr. tillbringade Cicero mycket tid vid sina gårdar i Antium, i Pozzuoli och i Kyme med att läsa och skriva böcker. En av hans mest berömda böcker skev han klar i december 55 f. Kr. "Om talaren" (De Oratore). Där emellan bedrev han sitt senatorskap genom att tala i Senaten i Rom. I maj 54 f. Kr. började han att tillbringa några månader vid sina gårdar i Cumanum och i Pompeji. Cicero hade nu börjat på sin nästa stora bok "Om staten" (De Republica).

År 53 f. Kr. blev Cicero medlem i ett Augurkollegium. Det var en religiös befattning, Augur som Cicero länge hade eftertraktat. Enligt en ny lag var alla exkonsuler tvungna att vara guvernör över en provins. Cicero hade inte varit guvernör efter sitt konsulskap år 63 f. Kr.. Han blev lottad för provinsen Kilikieni i sydöstra Anatolien som han var guvernör för mellan den 31 juli 51 f. Kr. till den 31 juli 50 f. Kr..

På sin resa till Kilikieni stannade han i tio dagar i Aten hos sin vän Patro som var chef för den epikuréiska skolan. Den 22 juli 51 f. Kr. kom han till Efesos i västra Anatolien. Den 31 juli kom han till staden Laodikeia i Kilikieni. Den 3 augusti 50 f. Kr. var han i staden Side vid Pamfyliens kust i södra Anatolien Cicero var på väg hem till Rom. Den 14 oktober kom han till Aten och den 4 januari 49 f. Kr. Rom.

År 50-43 f. Kr.

När Cicero kom tillbaka till Rom hade en olöslig konflikt uppstått mellan två generaler Gaius Julius Caesar (100-44 f. Kr.) och Gnaeus Pompejus Magnus (106-48 f. Kr.) som båda ville ha makten i Rom och dessutom behålla sina arméer. När Caesar krossade floden Robicon den 10 januari 49 f. Kr. innebar detta inbördeskrig (10 januari 49-17 mars 45 f. Kr.) mellan dessa båda generaler och deras anhängare.

Cicero lämnade Rom en tidig morgon och reste till sin gård i Formia. Han reste vidare till staden Capua som ligger 2,5 mil norr om Neapel. Där bildades ett krigsråd i vilket Cicero deltog. Cicero ville hitta en förlikning mellan de båda generalerna men det var inte många som stödde Cicero.

Den 7 februari lämnade krigsrådet Capua och flyttade till Cales (Calvi Risorta) som ligger 4 mil nordväst om Neapel. Cicero lämnade krigsrådet och tog sig till sin gård i Formia. Den 17 mars lämnade Pompejus Italien för evigt. Den 28 mars kom Caesar till Ciceros gård i Formia för att få Cicero att följa med till Rom. Det ville inte Cicero.

Cicero vistades några dagar på sin gård i Arpinum sedan flyttade han till sin gård i Cumanum där ha stannade nästan en månad. I maj flyttade han till sin gård i Pompeji. Den 11 juni steg han tillsammans med sin bror, son samt sin brorson ombord på en båt för att ta sig till Durrës och Pompejus. När Caesar hade besegrat Pompejus vid Farsalos den 9 augusti 48 f. Kr. flydde Pompejus till Egypten där han blev mördad den 28 september 48 f. Kr.. I november tog sig Cicero till Brindisi.

Vid slutet av september 47 f. Kr. lämnade Cicero Brindisi, efter att han hade pratat med Ceasar, och reste till sin gård i Tusculum. I december reste han till Rom och ägnade sin tid till läsning av böcker. Han bodde under dessa senare år 46-43 f. Kr. på sina gårdar under korta perioder. Cicero skrev många verk under denna tid 46-44 f. Kr. som "De Finibus Bonorum et Malorum". Den 20 december 45 f. Kr. besökte Ceasar Cicero i hans hus nära Pozzuoli.

Den 15 mars 44 f. Kr. dödades Ceasar i Senaten. Efter mordet föreslog Cicero de båda Pretorerna Marcus Junius Brutus (85-42 f. Kr.) och Gaius Cassius Longinus (85-42 f. Kr.), eftersom de båda konsulerna inte var tillgängliga, att samla senaten under nästa dag. Senaten skulle då besluta om en ny stark styrelse av Rom. Men han fick inget gehör för sitt förslag. Istället lämnade han Rom för att vistas på sina gårdar.

Han sysselsatte sig med att läsa och skriva. Under år 44 f. Kr. reste han till Aten där han hälsade på hos sin son Marcus Tullius Cicero Minor (65 f. Kr-?) men kom tillbaka till sin villa i Tusculum i slutet av maj.

Den 2 juni blev Cicero utnämnd till ställföreträdare till den romerske generalen Publius Cornelius Dolabella (70-43 f. Kr.) som dessutom var Ciceros svärson. Cicero fick i och med tjänsten ett allmänt tillstånd att använda sin tid som han tyckte och resa vart han ville under fem år.

Dolabella hade blivit utsedd till guvernör av den romerska provinsen Syria med militära befogenheter eftersom parterna var på krigsstigen. Cicero reste söderut längst kusten och gjorde uppehåll i sina hus längs vägen. Han hade tänkt sig att åter resa till Aten. Han var rädd för vad de styrande i Rom skulle göra med honom.

Den 16 juli tog han sig från Pompeji till Messina, Sicilien. Han kom till Syrakusa på Siciliens sydöstra kust den 1 augusti. Han fick positiva nyheter från Rom som gjorde att han ändrade sig och reste inte till Aten utan ville nu återvända till Rom. Han kom till Elea den 17 augusti och kom till Rom den 31 augusti. Han fick ett hjärtligt mottagande vid Roms port.

Den nye ledaren av Rom konsuln Marcus Antonius kallade Senaten till ett möte den 1 september. Alla senatorer var tvungna att närvara och de som inte kom fick böta. Cicero gick inte till Senaten eftersom Antonius föreslog en allmän tacksägelse för Ceasars minne. Cicero tyckte detta var groteskt att nästan gudsförklara Ceasar på detta vis. Han kunde inte rösta emot förslaget för då störde han sig med Antonius. Cicero stannade istället i sitt hus på kullen Palatinen i Rom pågrund av trötthet efter sin senaste resa.

Han skrev ett brev till Antonius och förklarade orsaken till sin frånvaro. Antonius blev rasande och hotade Cicero att förstöra hans hus på kullen Palatinen till grunden.

Cicero gick nästa dag till Senaten och höll ett tal (In M. Antonium Philippicae, Philippica I) men Antonius var inte närvarande. Cicero kallades åter till Senaten den 19 september men vågade inte gå dit eftersom han fruktade att bli mördad. Det finns fjorton tal (Philippica I-XIV, 44-43 f. Kr.) bevarade där Cicero möter anklagelserna från Antonius. Han kände sig inte säker i Rom så han tillbringade större delen av sin tid på sina gårdar med att läsa och skriva.

Den 9 december kom Cicero tillbaka till Rom och höll ett tal (Philippica III) i Senaten den 20 december. Han berömde Octavianus och Brutus istället kritiserade han Antonius. Samma dag höll Cicero ett nytt tal (Philippica IV) vid Forum Romanum. Cicero sa att visserligen uttalade inte Senaten klart att Antonius var folkets fiende men Senaten behandlade honom som detta. Han stannade i Rom till hösten 43 f. Kr..

Under året 43 f. Kr. var det två nya konsuler som styrde Rom, Aulus Hirtius (90-43 f. Kr.) och Gaius Vibius Pansa Caetronianus (?-43 f. Kr.). Under detta år deltog Cicero aktivt i Senaten för att motverka att Antonius fick makten. Han höll nu (januari-april) de flesta tal av de som kallas In M. Antonium Philippicae (Philippica V-XIV) i Senaten eller i Forum Romanum. Cicero ansåg att friheten i Rom skulle försvinna om Antonius fick makten i Rom.

Den 14 april besegrades Antonius vid Forum Gallorum och den 21 april vid Mutina (Modena) båda platserna ligger i norra Italien. Han var nu på flykt över Alperna och gick över floden Isar (Bayern) i juni men båda konsulerna hade dödats vid dessa slag.

Octavianus krävde nu att Senaten skulle utse honom till konsul. Men Senaten vägrade då gav Octavianus order till sin armé att gå mot Rom. Den 22 september intog hans trupper Rom och han valdes av Senaten till konsul. Cicero lämnade Rom och reste till sitt hus i Tusculum.

Den 27 november samlades Octavianus, Antonius och Lepidus på en liten ö i floden Rhen nära Bologna. Dessas tre herrar bildade det andra triumviratet som var en formell styrelseform med tredelat envälde mellan 43-32 f. Kr..

När Cicero och hans bror Quintus hörde detta i Tusculum fick de bråttom att fly för sina liv till den romerska provinsen Macedonia. Eftersom de inte hade några tillgångar så bestämdes att brodern skulle ta sig till Rom för att hämta pengar och andra tillhörigheter medan Cicero fortsatte sin flykt. När Quintus kom till Rom blev han och hans son dödade.

När Cicero kom till Astura tog han sig ombord på en båt som seglade ut på öppet hav. När de kom till udden Capo Circello så ångrade sig Cicero och tog sig åter tillbaka till fastlandet. Han började att gå mot Rom och övernattade i Circeo. På morgonen bestämde han sig för att åter ta båten men nu hade vinden vänt och vågorna var höga.

Den 7 december, när båten var utanför hans hus i Formia, bestämde han sig för att gå iland vid hamnen Gaeta som ligger 12 mil söder om Rom. Han tog sig till sitt hus i Formia men han lämnade sitt hus i en bärstol när hans fiender närmade sig huset. Herennius och Popilius Leanas hann upp honom. Herennius tog sitt svärd och halshögg Cicero och de högg också av hans händer. Huvudet och händerna fördes till Antonius som gav mördarna belöningen för dådet.

Cicero blev mördad den 7 december år 43 f. Kr. på order av det andra triumviratet Marcus Antonius (83-30 f. Kr.), Marcus Aemilius Lepidus (90-13 f. Kr.) och Gaius Julius Caesar Octavianus (63 f. Kr.-14 e. Kr.) senare känd som Kejsar Augustus (27 f. Kr.-14 e. Kr.). Cicero mördades på vägen Via Appia, utanför staden Formia, som gick mellan Rom och Capua.


Ciceros viktigaste böcker

Mycket av Ciceros omfattande arbeten har bevarats såsom politiska tal (som hölls i senaten eller på Forum Romanum), rättegångstal (som hölls i domstolen), retoriska och filosofiska skrifter samt inte minst brev till hans vän Titus Pomponius "Atticus" (110-32 f. Kr.), till brodern Quintus Tullius Cicero (102-43 f. Kr.), senatorn Marcus Junius Brutus (85-42 f. Kr.) och andra vänner.

800 brev finns bevarade som Cicero har skrivit och 100 brev som andra har skrivit till Cicero. Dessutom finns 58 tal bevarade till vår tid utav 88 registerade tal. Böckerna skrev han framförallt i dialogform.

Han skrev ett antal populärfilosofiska skrifter efter sin politiska bana. Skrifter som:

Han skrev sex skrifter om retorik:

Han skrev ett antal filosofiska skrifter som:

Cicero skrev sina mest berömda böcker under åren 55-51 f. Kr.:

Följande skrifter brukar anges som skrivna av Cicero men det är inte säkert:


Ciceros syn på demokratin

Cicero förespråkade inte någon demokrati. Han tog intryck av den grekiske historikern Polybius´ (200-118 f. Kr.) teorier om det blandade styrelseskicket. Polybius ansåg att en av orsakerna till att romarriket kunde expandera så snabbt och så kraftfullt var den blandade styrelseformen.

Ciceros syn på människans jämlikhet var annorlunda än Aristoteles. Han hade en mer moralisk och mer demokratisk syn på jämlikheten. Han menar att enligt naturrätten (enligt Cicero finns det en naturens lag som bestämmer vad som är rätt och orätt) är alla människor lika.


Boken " Om staten", 54-52 f. Kr. (De Republica)

Boken består av sex böcker och handlingen tilldrar sig under en niodagars helg år 129 f. Kr.. Det är prokonsul Conelius Scipio Aemilianus (185-129 f. Kr.), som förstörde Kartago i juli år 146 f. Kr., som för en dialog i boken med åtta vänner om Roms konstitution och andra politiska frågor. Detta skriver Cicero i ett brev till sin bror Quintus från november år 54 f. Kr..

Boken var förvunnen i sju århundraden utom en tredjedel som fanns intakt. År 1820 hittades en kopia av boken i Vatikanens bibliotek av kardinal Angelo Mai. Ciceros text hade först suddats ut och över Ciceros text hade sedan på 800-talet en psalmtext skrivits vid ett munkkloster i norra Italien. Detta var vanligt i början på medeltiden och kallas för palimpsests (raderat och nyskrivet pergament).

Denna kopia av Ciceros bok var gjord på 300- eller 400-talet och boken saknar många sidor som t.ex. de sjutton första sidorna av boken.

De olika styrelseformerna

Efter att Scipio och hans åtta vänner har diskuterat olika astronomiska fenomen övergår de till att behandla frågan om en stats styrelseform. Cicero nämner i denna dialog den grekiske stoikern Panaetius (185-109 f. Kr.) och den grekiske historikern Polybius (200-118 f. Kr.). Utöver Platon så har dessa båda grekers politiska teorier påverkat Ciceros tankar mest.

Cicero anser att när människan har skapat ett samhälle måste människan också skapa ett system om hur beslut skall fattas. Beslutsuppgiften kan överlämnas till antingen:

Cicero förespråkar ingen av dessa tre som bättre än de andra två. Men han säger att han föredrar monarkin om han är tvungen att välja någon av dessa tre styrelseformer.

Det var vanligt i grekiska politiska teorier som Platons teorier att beskriva dessa tre styrelseformers motsatser. Detta gör också Cicero. En kung vars styre är orättvis övergår till tyranni. När en grupp människor störtar tyrannen så övergår styrelseformen till en aristokrati. En aristokrati som styr orättvist övergår till oligarki. När folket störtar oligarkin så övergår styrelseformen till demokrati och slutligen en demokrati som styrs orättvist övergår till att styras av en mobb.

Den bästa styrelseformen

Cicero anser att den bästa styrelseformen är en blandning av de tre styrelseformerna. Han anser att en sådan styrelseform är stabil eftersom den innehåller de delar som är bra och inte de delar som är dåliga. De tre ursprungliga formerna kan lätt övergå till sina raka motsatser. Den blandade styrelseformen förhindrar denna omvandling till de sämre formerna.

Roms konstitution

Roms monarkiska period

Cicero beskriver Roms födelse dess utveckling och mognad. (Staden Rom grundades av Romulus den 21 april 753 f. Kr. vid Tibern på kullen Palatinen. Rom växte och utvidgade sitt område till alla de sju kullarna Palatinen, Capitolium, Aventinen, Caelius, Esquilinen, Viminalen och Quirinalen).

Han börjar med att diskutera varför Romulus grundade Rom en bit in i landet vid floden Tibern istället för, som var mest vanligt, vid havet. Staden fick namnet Rom efter Romulus. Roms invånare delades in i tre stammar. (Dessa bestod troligen ursprunglingen av de tre etniska grupperna Latier, Sabiner och Etrusker.) Varje stam var i sin tur indelat i tio distrikt. Romulus regerade i Rom under 37 år (753-715 f. Kr.) och lade grunden till Roms två främsta organ nämligen auspicier och senaten (de äldstas råd).

Efter Romulus död var Rom en monarki under många år. Kungen valdes eller åtminstone godkändes av organet comitia curiata som bestod av personer från distrikten. Den siste kungen av Rom var Lucius Tarquinius Superbus (534-509 f. Kr.) som mot slutet av sin regeringstid blev en tyrann. Han blev avsatt och förvisad från Rom. (Rom hade nu en stark position bland andra italienska stadsstater och Roms invånarantal var 35 000. Dessutom hade staden nu en yta av 800 km2.)

Roms republikanska period

År 509 f. Kr. röstade senaten att aldrig mer tillåta monarki som styrelseform i Rom utan staden skulle från och med nu vara en republik styrd av två konsuler med ett års mandat. Konsulerna styrde växelvis varannan månad. Lucius Junius Brutus and Lucius Tarquinius Collatinus blev de första konsulerna i republiken Rom.

År 501 och år 498 f. Kr. utsågs Titus Larcius till konsul men år 497 f. Kr. utsågs han till Roms första diktator. (Det blev nu vanligt att utse en konsul till diktator.)

Statsmannen

Tyvärr har större delen av detta avsnitt försvunnit. Men de rester som finns kvar så framkommer det att Cicero menar att en bra monark skall ha kunskaper om juridik på samma sätt som en kapten är insatt i astronomi.

Cicero avslutar boken med en genomgång av vårt solsystem med dess planeter och slutligen behandlar han vår egen planet.


Boken "Om lagarna", 51 f. Kr. (De Legibus)

Även denna bok anses ha bestått av sex böcker men bara de tre första böckerna finns bevarade till vår tid. Dessa tre böcker hittades bland tre medeltida manuskript som fanns vid Rijksuniversitetets bibliotek i staden Leiden, Nederländerna. I den första boken saknas det några sidor medan den tredje boken är inte helt komplett i det bevarade exemplaret.

Bokens handling tilldrar sig i Ciceros födelsestad Arpinum under en dag i slutet av juni. Utöver Marcus Tullius Cicero själv är det ytterligare två personer som för en dialog i boken. Den ene personen är Titus Pomponius Atticus (110-32 f. Kr.) som var en rik adelsman och bodde nordost om Rom på en av Roms sju kullar, Collis Quirinalis. Han talade en alldeles utmärkt grekiska och tillbringade mycket tid i sitt hus i Aten.

Den andre personen är Quintus Tullius Cicero (102-43 f. Kr.) som var en yngre bror till Cicero. Han hade olika ämbeten inom Romarriket och var gift med Atticus syster.

Efter ett inledande resonemang om Roms historia kommer de tre vännernas diskussion in på ämnet civilrätt. Vännen Atticus anser i boken att Marcus Tullius Cicero borde beskriva hur lagarna borde vara utformade för den bästa styrelseformen som Cicero har beskrivit i sin bok "Om staten". I denna bok anser Cicero att bästa konstitutionen är en blandning av monarki, oligarki och demokrati. Vännen Atticus tillägger att Ciceros favorit Platon har ju beskrivit hur lagarna bör utformas i sin bästa styrelseform.

Lagarna skall utgå från naturrätten

Om lagarna är skrivna av en tyrann då är inte lagarna rättvisa. Lagarna måste utgå från naturrätten. Då blir lagarna goda och rättvisa, anser Cicero. För lagarna föreskriver vad människor borde göra och lagarna förbjuder vad människor inte skall göra. Lagarna måste också passa in i det befintliga samhället. Han skriver i boken: "Vi skriver lagar inte särskilt för Roms befolkning utan för alla goda och stabila nationer."

Cicero beskriver utförligt i boken att de religiösa lagarna skall ange hur de religiösa metoderna, cermonierna och ritualerna skall genomföras. Han anser, liksom Platon, att teater, idrottstävlingar och musik är så viktiga för folket att lagar skall reglera hur dessa aktiviter skall utföras.

Därefter kommer Cicero in på hur lagarna för staten skall vara utformade. Han inleder detta avsnitt med: "Folkets ständiga behov av råd och aristokratins styrande håller ihop staten."

Augurerna

Augurerna (teckentydare) har, enligt Cicero, den största och mest prestigefyllda makten i staten eftersom de är förenade med de politiska makthavarna. (Augurernas uppgift var att tyda Gudarnas vilja med hjälp av t.ex. fåglarnas flykt och läten.) Politikerna eller privatpersoner rådfrågade en Augur innan de fattade sina beslut.

Ämbetsmän

Ämbetsmän är en nödvändighet, anser Cicero. Utan deras sunda förnuft och grundliga omsorg kan det inte finnas någon stat. Det måste dock finnas en klar avgränsning för deras befogenheter. Det samma måste finnas för medborgarnas skyldighet att lyda ämbetsmännen.

Makten skall utföras rättvist. Medborgarna skall lyda den fridsamt och utan protester. Ämbetsmännen skall bestraffa de som inte följer lagen med böter, fängelse eller spöstraff. De anklagade skall ha rätt att överklaga dessa straff. Då skall en rättegång hållas som bestämmer straffet.

Cicero nämner några olika ämbetsmän som:

Cicero nämner en rad ämbetsmän som Romarriket redan hade när han skrev dessa båda böcker, 54-51 f. Kr.. Tyvärr saknas avsnitt i tredje boken där Cicero berättar om vilka lagar som hans idealstat borde ha.

Han anser att alla ämbetsmän skall garanteras rätten att anlita teckentydare och att leda rättegångar. Cicero tar även upp att aristokratin deltar i röstningen men deras röstning skall reflektera folkets fria vilja. Detta med att aristokratin skall besluta enligt folkets vilja diskuteras utförligt mellan Cicero och hans vänner. Cicero menar att staten inte skall använda sig av våld eftersom staten styrs genom lagar.

Civilrätt

Cicero anger vilka rättigheter och skyldigheter arvtagare har efter en persons död. Regler för begravning eller kremering av den döde samt skötseln av den dödes grav.

Copyright © 1998-2016, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta material är skyddat enligt Lagen om upphovsrätt, 1960:729. Eftertryck, lagring i elektroniska media, visning på bildskärm eller annan form av kopiering och spridning är förbjuden. Den som bryter mot Lagen om upphovsrätt kan enligt 53 § åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman.