Ideologierna


 

Michail Bakunin

 Innehåll:

Fakta om Michail Bakunin

Michael Bakunin Ryssen Mikhail Alexandrovich Bakunin (1814-1876) föddes på en lantegendom vid Pryamukhino, Tver oblast som ligger nordväst om Moskva, Ryssland den 30 maj 1814. Han växte upp vid familjens lantegendom och fick tidigt en inblick i jordbruksarbetarnas livsvillkor.

Hans fader var den jordägande adelsmanen och diplomaten Alexander Michailowitsch (1768-1854). Mikhails farfar var Michail Wassiljewitsch (1730-1803) och det var han som köpte lantegendomen vid Pryamukhino år 1779.

Mikhails moder, Warwara Alexandrowna (1792-1864) var född Murawjowa. Mikhai hade nio syskon fyra bröder och fem systrar. Mikhail var äldst av syskonen.

Han fick sin första utbilding av privatlärare. Vid femton års ålder var han kadett vid Artilleriskolan i Sankt Petersburg. Efter tre års studier tog han sin officersexamen och tjänstgjorde som artillerilöjtnant vid Grodna, Polen (staden heter nu Hrodna och tillhör Vitryssland).

1835 lämnade Bakunin det militära och flyttade istället till Moskva. Han arbetade som matematiklärare i Moskva och studerade filosofi vid Moskvauniversitetet, bland annat Hegels filosofi.

Han lämnade Ryssland 1840 tillsammans med en grupp studenter för vidare filosofiska studier i Berlin, Tyskland. I Berlin deltog han i en grupp vänsterhegelianer och anslöt sig dessutom till en socialist rörelse.

1842 flyttade han till Dresden, Tyskland där fick han order av de ryska myndigheterna att återvända till Ryssland men han vägrade och hans ryska pass och egendom konfiskerades. Eftersom han inte kände sig trygg längre i Dresden reste han 1843 till Zürich, Schweiz.

Den ryske konsuln krävde att Bakunin skulle resa hem till Ryssland. Mihkail vägrade och då beslutade den ryske tsaren att ta ifrån Bakunins adelstitel och dessutom dömdes han till straffarbete i Sibirien.

År 1844 lämnade han Zürich och reste först till Bryssel, Belgien sedan till Paris, Frankrike. I Paris träffade han franska och tyska socialister (t. ex. Proudhon och Karl Marx). I slutet av 1847 var han åter igen tvungen att flytta eftersom tsaren begärde honom utvisad från Frankrike. Han reste tillbaka till Bryssel.

Den 22-24 februari 1848 inträffade en revolution i Paris. Flera revolter inträffade nu i Europa. Bakunin återvände till Tyskland där han deltog år 1849 i majupproret i Dresden. Han blev arresterad men överfördes till Österrike där han åter arresterades.

I maj 1851 blev Bakunin överförd till Ryssland där han arresterades och överfördes till Peter-Paulfästningen i Sankt Petersburg där han hölls fängslad i tre år. Därefter flyttades Mihkail till Nöteborgs fästning (Shlisselburg) som ligger 3,5 mil öster om Sankt Petersburg. Där hölls han fängslad i ytterligare tre år. Hans hälsa försämrades snabbt vid hans vistelse i Nöteborg. 1857 förvisades han till Sibirien.

Guvernören för östra Sibirien var en kusin till Mihkail Bakunins moder. Troligtvis var det detta som gjorde att han fick tillåtelse att resa till Amur oblast som ligger vid gränsen till Kina i sydöstra Ryssland. Vid Amurs kust steg han ombord på ett fartyg från USA som var på väg till Japan. Därefter fortsatte han till USA och kom slutligen till England i december 1861.

Han stannade i London i 14 månader. I början av 1863 försökte han att resa till Baltikum men kom bara till Sverige. I början av 1864 reste han till Italien där han stannade i fyra år.

1868 bodde han i Genève, Schweiz och anslöt sig till "Första internationalen" (Internationella arbetarassociationen). 1873 började hans hälsa försämras drastiskt. Under hans återstående tid levde han under svåra ekonomiska problem och med en dålig hälsa. Trots att han var en reslig man med en kroppslig styrka och var en energisk människa var han nu en gammal och orkeslös man. Bakunin överlevde närmsta tiden tack vare hjälp från hans italienska och schweiziska vänner.

Bakunin dog i Bern, Schweiz den 1 juli 1876.


Bakunins anarkism

I ett tal i Genéve, Schweiz 1867, under en kongress som hölls av en internationell kommitté av liberaler, förklarade Bakunin sin framtida anarkistiska organisation. På denna kongress skulle diskuteras "frihetens, rättens och fredens upprätthållande" eftersom en konflikt mellan Preussen och Frankrike hotade freden i Europa:

"Universell fred kommer inte att kunna uppnås, så länge de nuvarande centraliserade staterna existerar. Vi måste önska deras förstörelse för att det på ruinerna av dessa tvångsunioner, organiserade ovanifrån med maktens och erövringens rätt, må kunna uppstå fria unioner, organiserade nedifrån genom kommunernas sammanslutning till provinser, provinsernas till nationer och nationernas till Europas förenta stater."

Bakunin var den som bröt ny fåra för anarkismen. Han avvek från anarkismens huvudströmning, den individualistiska anarkismen, som hade varit i majoritet sedan Godwin, Stirner och Proudhon betonade dessa tankar. Nu, med påverkan av Bakunin, betonades istället arbetargruppen, kollektivet.

Han kom i konflikt med Karl Marx år 1872. Bakunin menar, genom att lära arbetarna teorier skulle Marx bara lyckas kväva den revolutionära glöd som varje människa redan äger, impulsen till frihet, lidelsen för jämlikhet, revoltens heliga insikt.

Han ansåg visserligen att medvetna revolutionära förtrupper var viktiga. Men de skulle leda massorna genom en "diktatur utan tjänstetecken, utan titel, utan officiell rätt och så mycket effektivare som den saknar maktens alla yttre tecken." Dessa revolutionära anarkister vill markera skillnaden mellan marxism-leninismens idé om partiets ledande roll och dessa anarkistiska förtrupper som bara skall upplysa och vägleda folket.

Bakunin var emot marxismens idé om proletariatets diktatur. Michael Bakunin tillhör kollektivismen.


Bakunins viktigaste böcker

Michail Bakunin var mer en handlingens man än en författare. Han lämnade ingen enda fullbordad bok efter sig. Men ändå gav han ett betydande inflytande på anarkismen genom hans sparsamma skriftliga bidrag i form av korta essäer.

Båda dessa essäer skrev han efter konflikten med Karl Marx.

Pamfletten är en av dessa sparsamma skrifter. Denna pamflett skrev Bakunin 1871 men hittades först sex år efter hans död och publicerades första gången i Genève.


Boken: "Gud och staten", 1882 (Dieu et l`état)

Boken är osammanhängande, upprepande, dåligt disponerad och full av utvikningar. Men i boken framkommer Bakunins anarkistiska tro. Han förkastar alla auktoriteter och tvång. Han kritiserar speciellt kyrkan och staten.

Bakunin inleder sin bok med syndafallet ur bibeln. I och med att människan trots Guds förbud rörde vid frukterna på kunskapens träd, menar Bakunin att: "Människan har frigjort sig, hon har påbörjat sin historia och sin i ordets egentliga bemärkelse mänskliga utveckling genom en olydnads- och kunskapshandling, nämligen genom upproret och tänkandet.">

Tre grundläggande principer

Bakunin menar att det finns tre grundläggande principer för all mänsklig utveckling. Dessa principer gäller såväl kollektivt som individuellt.

    1. Den mänskliga djuriskheten med vilket han menar samhälls- och privatekonomin.

    2. Tänkandet med vilket han menar kunskapen

    3. Upproret med vilket han menar friheten.

Religionen

Bakunin är mycket kritisk till religionen. "Nedtryckt av sitt dagliga arbete, och berövat fritid, intellektuellt umgänge, läsning, kort sagt alla de medel och en stor del av de stimulanser som utvecklar tänkandet hos människorna, accepterar folket oftast kritiklöst och i klump de religiösa traditioner som man omges av sedan sin tidigaste barndom under livets alla skiften, och då de med konstlade medel hålls vid liv av en hop officiella giftblandare av alla slag, präster och lekmän, förvandlas de till en slags psykisk och moralisk vana, som alltför ofta till och med är starkare än folkets naturliga sunda förnuft." Bakunin menar att det finns bara ett sätt att komma från religionens våld och det är genom en social revolution.

Auktoritet

"Människans frihet består endast i att hon lyder naturlagarna därför att hon själv har insett att de är naturlagar och inte därför att de har tvingats på henne utifrån av en främmande vilja, vare sig gudomlig eller mänsklig, kollektiv eller individuell, av vilket slag den vara månde." Bakunin vill inte ha varken lagstiftning eller myndighet. Han menar att båda är ägnat att förslava samhället. Bakunin anser att han kan ha stor auktoritet för en skomakares kunskap vad gäller stövlar men förbehåller sin rätt att kritisera och kontrollera skomakarens auktoritet. Denna auktoritet får absolut inte påtvingas av någon människa eller av Gud.

Bakunin kan tänka sig en absolut auktoritet och det är vetenskapen, inte vetenskapsmän. Med vetenskap menar han "... den verkligt allmängiltiga vetenskap som fullkomligt i hela dess utsträckning och i alla dess oändliga detaljer, skulle återge universum, systemet eller samordningen av alla naturlagar som manifesteras i världarnas oupphörliga utveckling." Vetenskapens enda uppgift, enligt Bakunin, är att lysa upp vägen för människan. Vetenskapen skall vara allas egendom.

Han avvisar varje lagstiftnings auktoritet, även om detta har sitt ursprung i allmänna val. Bakunin anser vidare, att eftersom en majoritets intressen inte får exploatera en minoritet. Det är just för denna punkt som vi är anarkister, betonar Bakunin. Han avvisar helt den representativa demokratin.

Copyright © 1998-2015, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta material är skyddat enligt Lagen om upphovsrätt, 1960:729. Eftertryck, lagring i elektroniska media, visning på bildskärm eller annan form av kopiering och spridning är förbjuden. Den som bryter mot Lagen om upphovsrätt kan enligt 53 § åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman.