Ideologierna


 

Eduard Bernstein

Innehåll:

Fakta om Eduard Bernstein

Eduard Bernstein Den tyske socialdemokraten Eduard Bernstein (1850-1932) föddes i Berlin, Tyskland 6 januari 1850 i en fattig judisk familj.

Eduards fader var Jakob och var järnvägstjänsteman. Jakobs familj kom ursprungligen från Polen och många av hans släkt var rabbiner och talmudlärde.

Hans moder var Johanna Rosenberg (1820-1868) som dog av tuberkulos. Hennes föräldrar dog när hon var barn så hon växte upp hos släktingar i Magdeburg i östra Tyskland.

Eduard hade sex syskon som var äldre och sju syskon som var yngre än Eduard. Det var hans äldre bror Max som först undervisade Eduard. När Eduard började första klass i grundskolan så kunde han redan läsa och skriva.

På grund av familjens ekonomiska situation avbröt Eduard sin utbildning 1866 och blev istället banklärling. Han var banktjänsteman när han slutade vid banken 1878. 1872 gick han med i "Sozialdemokratische Arbeiterpartei" (Partiet var en föregångare till SPD).

Bernstein flyttade till Schweiz 1878 och var reporter på en socialdemokratisk tidning, "Der Sozialdemokrat", 1881-1890. 1888 utvisades han ur Schweiz efter tyska påtryckningar eftersom den tyska regeringen inte tyckte om hans skriverier.

Han flyttade istället till London där han träffade Friedrich Engels och blev medlem i "The Fabian Society". Bernstein blev efterhand allt mer övertygad om att bästa sättet att övergå till ett socialistiskt samhälle i ett industrialiserat land var genom fackligt arbete och politiska parlamentariska metoder. 1890 bröt han helt med Marxismens idéer.

1901 flyttade Bernstein tillbaka till Tyskland och var riksdagsman 1902-1906 och 1912-1918. SPD splittrades 1903 i en revolutionär del och i en demokratisk del. 1917 blev Bernstein medlem i "The Unabhängige Sozialdemokratische Partei Deutschlands" (USPD). Återvände till SPD 1919 och blev återigen riksdagsman för SPD 1920-1928.

Bernstein dog i Berlin, Tyskland den 18 december 1932.


Bernsteins viktigaste böcker

I en serie av artiklar med rubriken "Socialismens problem" föreslår han en rad revideringar av Marx´ idéer. Artikelserien publicerades i "Die Neue Zeit" 1896-1898. 1898 skriver han i "The New World", som var en SPD utgåva, sin nya demokratiska socialism.

Han skrev sin berömda bok:

Han skrev också boken "Zur Theorie und Geschichte des Sozialismus", 1901.


Boken "Socialismens förutsättningar och socialdemokratins uppgifter", 1899 (Die Voraussetzungen des Sozialismus und die Aufgaben der Sozialdemokratie).

Bernstein skriver i sin bok "Med andra ord, den marxistiska lärans fortsatta utveckling och utbildning måste börja med kritik af läran själf."

Kritik mot proletariatets diktatur och tanken att avskaffa kapitalismen genom en revolution

I boken kritiserar han bland annat Marx och framförallt Engels tankar om proletariatets diktatur och att störtandet av kapitalismen måste göras genom en revolution. Bernstein utvecklar sin kritik utifrån idéer dels av den tyske filosofen Georg Friedrich Wilhelm Hegel (1770-1831) och dels från de franska socialisterna Auguste Blanqui (1805-1881) och Francois Noël (Gracchus) Babeuf (1760-1797). Dessutom hänvisar han till den politiska utvecklingen i Europa efter den franska revolutionen 1789-1792, skräckväldet i Frankrike 1793-1794, revolutionsåret 1848 och Pariskommunen 1871. När Bernstein skriver sin bok har Marx varit död i över 15 år vilket innebär att kritiken riktas mycket mot Engels tankar.

I sin argumentation hänvisar Bernstein till att Engels själv i förordet till boken "Die Klassenkämpfe" erkänner att de, Marx och han, missbedömde tiden som krävdes för att skapa den sociala och politiska grunden i Europa för utvecklandet av en revolution som kunde störta kapitalismen.

Bernstein visar med statistik från Europa och framförallt från Tyskland och England att den nödvändiga kapitalistiska centraliseringen (företagens övergående till enbart stora företag) inte hade inträffat när Bernstein skrev denna bok. Det fanns för många små företag för att kunna socialisera industrin.

Proletariatets diktatur går inte att införa, fortsätter Bernstein, därför att arbetarklassen är inte homogen. Det finns olikheter i sysselsättning och inkomst detta medför att de olika yrkesgrupperna har olika levnadssätt och olika anspråk på livet.

Demokratin

Dessutom betonar Bernstein, i sin bok, att Engels även reviderade sin syn på demokratiska metoder. "... då Friedrich Engels iförordet till boken "Die Klassenkämpfe" i högre tonart än någonsin förut prisade den allmänna rösträtten och den parlamentariska verksamheten såsom medel för arbetareklassens frigörelse och definitivt lämnade idén om den politiska maktens eröfring genom revolutionär öfverrumpling."

Demokrati, menar Bernstein, är en form för makt genom den allmänna rösträtten, det parlamentariska arbetet, den proportionella folkrepresentationen och folklagstiftningen. Men demokrati är också frånvaro av klassherravälde. "... ingen klass innehar ett politiskt privilegium gentemot samhället." Dessutom "... alla samhällsmedlemmars likaberättigande, ... Bernstein fortsätter, ...blir demokratin liktydig med den högsta möjliga grad af frihet för alla."

Bernstein förkastar anarkin som medel för socialismen men ser liberalismen som föregångare till socialismen. "Liberalismen hade den historiska uppgiften att spränga de bojor, hvilka medeltidens ännu bundna samhällsekonomi och däremot svarande rättsinstitutioner pålade samhällsytvecklingen. "

Bernstein betonar att: "Demokratin är på samma gång medel och ändamål. Den är medlet till socialismens uppnående och den är formen för socialismens förverkligande."

Marxismens katastrofteori

Bernstein kritiserar Marx och Engels katastrofteori. (Beskrivs i Marx och Engels bok "Das Kapital, volym 1 publicerades 1867, volym 2 skrevs av Engels efter Marx död publicerad 1885 och volym 3 publicerades av Engels 1894.)

Enligt denna teori skapar kapitalismen själv en ekonomisk världskrasch. Bernstein motsäger denna teori: "... om icke världsmarknadens väldiga utbredning i förening med den utomordentliga tidsvinst, man uppnått på rapport- och transportväsendets områden, ökat möjligheterna för rubbningarnes utjämnande; om icke europeiska industristaternas enormt ökade rikedom i förening med det modärna kreditväsendets elasticitet och industrikartellernas uppkomst minskat de lokala eller enskilda rubbningarnes återverkan på det allmänna affärsläget, så att åtminstone för en längre tid framåt allmänna kriser af samma slag som förr överhufvudtaget kunna anses såsom osannolika."

Han skriver själv i sin bok att han fick möta åtskilliga mothugg på denna punkt. Han nämner speciellt polskfödde (i Zamoshc) Rosa Luxemburg (1871-1919). Hon skrev en artikelserie "Socialreform eller revolution" i Leipziger Volkszeitung, 1898.

Kooperationen

Bernstein menar att den bästa definitionen på socialismen är den som lägger huvudvikten på den kooperativa tanken med ett betonande på ett ekonomiskt som ett rättsligt förhållande.

Bernstein granskar kooperationer i olika länder i Europa t.ex. England och Frankrike. Hans slutsats är att produktionsföreningar visar sig livskraftiga när de samarbetar eller själva har bildat konsumtionsföreningar. Produktionsföreningar som leds av fack- eller konsumtionsföreningar har den stora allmänhetens intresse som mål och detta, anser Bernstein, kommer den socialistiska tanken närmare. Det är mindre lyckat om målen är de anställdas profit.

Fackföreningar

Bernstein ger också fackföreningar en stor del i den socialistiska demokratin. "Till följd av sin socialpolitiska ställning utgöra fack- och yrkesföreningarna industrins demokratiska element. Deras tendens går ut på att bryta kapitalismens absolutism och skaffa arbetaren direkt inflytande på industriens ledning." Fackföreningarna skall inte ha absolut bestämmanderätt inom industrin, menar Bernstein. Då finns risk för att industrin urartas med alla de dåliga egenskaper som kännetecknar monopolet, fortsätter Bernstein.

Grundsatser för den socialdemokratiska politiken

Bernstein anger att politiska rättigheter och skolundervisning är viktiga punkter på ett socialdemokratiskt program. Detta för att göra en tillfälligt revolterande arbetare till en socialist.

En annan viktig punkt är kostnadsfri rättskipning och rättshjälp. Men det är inte meningen att egendomsprocesser skall bekostas av staten inte heller att förstatliga den juridiska rättshjälpen.

Arbetslöshetsersättning är bra, tycker Bernstein, för de som inte kan hitta något arbete men ersättningen ges också till de som inte vill hitta något arbete. Bernstein motiverar sin ståndpunkt: "Vi vilja fasthålla grundsatsen, att den modärna proletären visserligen är fattig, men icke någon tiggare."

Bernstein anser att försvaret bör minska. Han hänvisar till att socialismen är internationell även om socialdemokratin också vill försvara nationella intressen.

Barnarbete måste regleras med hänsyn till skolan och skyddsåtgärder för barnarbete.

Kampen för demokratins införande i kommun och regioner medför att jordägarna förlorar i makt och inflytande. För jordbruksbefolkningen betonar Bernstein vidare tre uppgifter för socialdemokratin.

    1. Förbättra arbetarskyddet inom jordbruket.

    2. Bekämpa egendomsenväldet och stimulera införandet av kooperativa jordbruk.

    3. Reducera arrendeavgifter, byggande av sunda arbetarbostäder och underlätta lagstiftningen för kooperativa sammanslutningar.
Bernstein menar att: "Socialdemokratin är emellertid icke uteslutande hänvisad till rösträtten och den parlamentariska verksamheten. Ävfen utanför parlamentet finnes ett stort och rikt arbetsfält för densamma."

Han betonar att socialdemokratin är "...ett demokratiskt-socialistiskt reformparti." Partiet strävar att omvandla samhället i socialiskt riktning genom demokratiska och ekonomiska reformer.

Copyright © 1998-2015, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta material är skyddat enligt Lagen om upphovsrätt, 1960:729. Eftertryck, lagring i elektroniska media, visning på bildskärm eller annan form av kopiering och spridning är förbjuden. Den som bryter mot Lagen om upphovsrätt kan enligt 53 § åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman.