Ideologierna


 

Adolf Hitler

Innehåll:

Fakta om Adolf Hitler

Österrikaren, Der Führer (Ledaren) Adolf Hitler (1889-1945) föddes i Braunau am Inn som ligger vid gränsen till Tyskland i nordvästra Österrike den 20 april 1889.

Adolfs fader var österikaren, skomakaren och statstjänstemannen Alois Hiedler Schicklgruber (1837-1903). Adolfs farmor var Maria Anna Schicklgruber (1795-1847). Hon gifte sig år 1842 med Johann Georg Hiedler (1792-1857). Hans efternamn kom att ändras år 1876 till Hitler.

Vem som är Adolfs farfar har aldrig offentliggjorts av Maria Anna. Alois var ett utomäktenskapligt barn och fick därför sin moders nya efternamn Hitler (Hiedler).

Fadern Alois var gift två gånger (1864 och 1883) innan han gifte sig med Adolfs moder 1885.

"Så som statens första uppgift i tjänstgöringen och för dess nationalkänslas välgång erkänner vi bevarandet, omsorgen och utvecklingen av de bästa rasinslagen, det är naturligt att denna omsorg inte bara måste utsträckas till varje liten medborgares och raskamrats födelse, utan också måste den (staten) utbilda den unga avkomman till att bli en värdefull del i framtida fortplantningskedja."

Adolf Hitler (1889-1945)

Adolfs moder var den österrikiska tjänsteflickan Fitt "Klara" Pölzl (1860-1907). Hon var djupt religiös så därför fick Adlof en katolsk uppfostran. Hon blev allvarligt sjuk 1907 och dog i Linz av bröstcancer.

Adolf hade fem syskon Gustav (1885-1887), Ida (1886-1888), Otto (1887-1887), Edmund (1894-1900) och systern Paula (1896-1960) som överlevde sin barndom. Paula bytte efternamn under 1930-talet till Wolf. När hon dog i Berchtesgaden i södra Tyskland begravdes hon under namnet Paula Hitler.

Adolf hade också en halvbror Alois Matzelberger (1882-1956) och en halvsyster Angela Franzska Johanna (1883-1949) gift Raubal.

Under sin uppväxttid bodde familjen i staden Linz i Österrike. Hitler hade en tysknationellt sinnad historielärare under sin skoltid. Läraren gjorde ett djupt intryck på honom.

Adolf beundrade det tyska kejsarriket och hans högsta önskan var att hans hemland skulle bli en del av ett stortyskt rike. Denna dröm kunde han som Führer förverkliga genom att Tyskland annekterade Österrike 1938.

Hitler avbröt sin skolgång när han var 16 år. Istället fördjupade han sig i de germanska hjältesagorna. Detta förklarar Hitlers ideologi som innehåller myten om den nordiska rasens överlägsenhet. Han var tidigt intressad av opera, teater, arkitektur och måleri.

När Adolf var 18 år flyttade han till Wien och sökte in på Konstakademin men klarade inte intagningsprovet trots flera försök. Hitler ville studera arkitektur men hade ingen studentexamen. Han var fascinerad av Wagner och gick på många av Wagners operor.

Han bodde kvar i Wien men 1909 tog pengarna slut som han ärvde efter föräldrarnas död.

Adolf skrev in sig på ett härbärge på Meldemannstrasse och levde nu under svåra förhållanden. Han livnärde sig genom att sälja egentillverkade vykort och små tavlor.

Det var nu som han kom i kontakt med olika politiska idéer, marxismen och speciellt socialdemokratin. Det var i Wien som han också kom i kontakt med judar och den sionistiska rörelsen. Av Wiens 2 miljoner invånare fanns det 200 000 judar. Österrike var ett transitland för ryska judiska flyktingar på väg till Palestina.

Hitler blev efter en tid i Wien en stor beundrare av stadens överborgmästare Karl Lueger (1844-1910) som också var partiledare för det kristligt-sociala partiet. Adolf betraktade Lueger som den störste tyske överborgmästaren någonsin. Han attraherades också av partiets nationalism och antisemitiska hållning.

1913 flyttade han till München i Tyskland men vid sin ankomst till München påstod han att han var statslös. I februari 1914 sökte han en tjänst inom den österrikiska militären men antogs inte pågrund av otillräckliga fysiska förutsättningar. Istället tog Adolf värvning som volontär i den "Königlich Bayerisches Reserve-Infanterie-Regiment Nr. 16" den 16 augusti 1914.

Adolf tjänstgjorde, under hela kriget vid fronten som korpral och högkvarterets budbärare. Han belönades för sitt mod med Järnkorset, andra klassen, i december 1914 och med Järnkorset, första klassen, i augusti 1918.

Han blev sårad i oktober 1916 och utsattes för gas i slutet av första världskriget. Han fick sjukvård när första världskrigets slut i november 1918.

Hitler stannade kvar i armén men nu inom propaganda kommandot, som militär politisk agent. Hans uppgift var att avprogrammera soldater som hade utsatts för kommunistisk propaganda.

Det var nu han, som agent, bevistade ett möte inom Nazistpartiet 12 september 1919. Partiets namn var då "Deutsche Arbeiterpartei" (DAP). Den 1 april 1920 döptes partiet om till "Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei" (NSDAP). 1920 var han huvudansvarig för partiets propagandaverksamhet och lämnade nu armén. I juli 1921 valdes Hitler till Nazistpartiets ordförande, Der Führer.

Den 8 november 1923 gjorde Hitler en "statskupp" i en ölkällare, Bürgerbräukeller i München. Kuppen misslyckades, sexton partimedlemmar dödades och Hitler arresterades 3 dagar senare. Hans rättegång hölls i februari 1924 och han blev dömd till fem års fängelse.

Han släpptes dock ur "Die Justizvollzugsanstalt Landsberg" (fängelset i Landsberg) redan i december 1924 efter bara nio månader i fängelset. Myndigheterna i Bayern trodde nämligen att nazismen nu var ofarlig.

Partiet förbjöds den 9 november 1923 och nazistgrupper hade lidit svåra förluster i riksdagsvalet den 24 december 1924. Hitler hade dömts till fängelse. Men Hitler höll den 27 februari 1925 ett massmöte i Bürgerbräukeller i München. De bayerska myndigheterna hade kommit till fel slutsatser.

Vid riksdagsvalet den 20 maj 1928 fick partiet bara 2,6 % av rösterna. Vid valet den 14 september 1930 blev NSDAP näst största parti och fick 18,3 % av rösterna. Vid valet den 31 juli 1932 blev nazistpartiet största parti med 37,3 % av rösterna. Adolf utsågs till Tysklands rikskansler den 30 januari 1933 och ett nytt val hölls den 5 mars 1933 och partiet fick 43,9 % av rösterna.

I Hitlers regering ingick NSDAP och det Tysknationella partiet. I augusti 1934 utropade Hitler sig till diktator (Führer und Reichskanzler). I ett tal i den tyska riksdagen den 30 januari 1939 säger Hitler att den judiska rasen i Europa skulle förintas om det blev ett nytt världskrig.

Andra världskriget pågick mellan den 1 september 1939 och den 2 september 1945. Hur många miljoner människor som dödades i förintelselägren går inte att få fram eftersom många inte blev registerade innan de dödades. Hitler begick självmord i Führerbunkern i Berlin den 30 april 1945.


Boken "Min kamp", 1925 (Mein Kampf) 

Under sin tid i fängelset i Landsberg började han att skreva sin bok "Mein Kampf". Boken består av två delar: Första delen, som han skrev klart i fängelset, heter "En avräkning", 1925 (Eine Abrechung) och andra delen heter "Den nationalsocialistiska rörelsen", 1926 (Die Nationalsozialistische Bewegung).

Hitler inleder sin bok med: "Idag tycks det mig, som bestämt av Försynen, att ödet skulle ha valt Braunau vid floden Inn som min födelseort. För denna lilla stad ligger på gränsen mellan de två tyska staterna som vi av den yngre generationen åtminstone har varit vårt livsverk att återförena genom vilka medel som helst som finns till vårt förfogande." Redan i bokens första stycke framför han sina agressiva tankar vilka han senare, som Tysklands diktator, genomförde i verkligheten. 1938 marscherade tyska soldater in i Österrike som blev en del av Tyskland under namnet Ostmark.>

Demokratin och parlamentarismen

Hitlers negativa syn på parlamentarismen och demokratin fick han av besök i Österikes riksdag, under sin tid i Wien. Han menar i sin bok att denna institution skapar ett "monster av exkrement och eld"(Spottgeburt aus Dreck und Feuer).

Den västerländska demokratin gynnar marxismens framfart, anser Hitler vidare. Demokratin är den organiserade splittringen. Motsättningarna mellan olika folkgrupper framhävs i en demokrati på den nationella, tyska enhetens bekostnad.

Hitler anser att demokratins beslutsform, majoritetens makt över minoriteten, gynnar människans lägsta drifter. Människor med stort förnuft avvisas till förmån för personer med idiotisk inkompetens och till förmån för gaphalsar. Han är emot allmänna val eftersom, det är lättare för en kamel att ta sig igenom ett nålsöga än att en stor man "upptäcks" via ett valsystem. Hitler fortsätter sitt argument mot demokratin. Varför välja 500 människor när bara några få besitter nödvändig vishet för att fatta viktiga beslut?

Nationalismen

Hitler betonar, i sin bok, att Tyskland (1913) ökade sin befolkning med nästan 900 000 varje år. Detta innebar att det blev svårare för varje år att livnära denna ökade befolkning utan att det slutade i en katastrof, svält och misär.

Han diskuterar i sin bok fyra sätt att undvika denna fruktansvärda utveckling:

    1. Födelsekontroll

    2. Ökad produktivitet av livsmedel inom befintliga tyska jordbruksområden.

    3. Ökad produktion inom industrin och ökad handel.

    4. Hålla nationen på en minimal överlevnadsnivå.

Hitler avvisar de två första helt. Födelsekontroll avvisar han av rasbiologiska skäl. Det andra sättet (ökad produktivitet) avvisar han med att taket för denna typ av produktivitetsökning skulle snart vara nått. Han kunde däremot tänka sig att välja de två sista vägarna. Men eftersom den tredje vägen innebar ökade kostnader så valde han det fjärde sättet, en låg överlevnadsnivå. Men, argumenterar Hitler vidare, om man utnyttjade de glest befolkade jordbruksområdena inom östra Europa (inklusive Ryssland) skulle antalet tyskar kunna fortsätta att öka. "Om denna jord verkligen har plats för alla att leva på låt oss då få den jord vi behöver, för vår försörjning." Detta sätt krävde dock att Tyskland åter blev en stark stat med en stark armé.

Nazistpartiets första uppgift att utveckla folkets nationalism

Hitler betonar att nazistpartiets första uppgift är att utveckla nationalismen hos folket genom att följa dessa råd:

    1. Att vinna folket för en patriotisk återuppståndelse har så stor betydelse att inga sociala uppoffringar är för stora.

    2. Folkets patriotiska utbildning kan bara ske indirekt genom en social uppryckning.

    3. Nationaliseringen av folket kan inte uppnås om inte den genomförs med en skoningslös, fanatisk och ensidig orientering mot de mål som måste nås.

    4. Folkets själ kan bara vinnas om vi både strider för våra egna mål och förstör för våra motståndare.

    5. Bara en fråga har stor betydelse och det är nationens rasvård. En rasdelad nation är en splittrad nation.

    6. Organiserandet av vårt folks breda massor från en internationell inriktning till en nationell, får inte innebära att vi avstår från att försvara rättvisa klassintressen. Denna inriktningsändring kan inte uppfyllas av de högre klasserna utan bara uppfyllas av de lägre klassernas kamp för bättre rättigheter.

    7. Denna ensidiga men klara position måste framgå i partiets propaganda.

    8. En politisk reformrörelses mål kommer aldrig att nås genom upplysningsarbete eller genom påverkan av inflytelserika grupper utan bara genom utförandet av politisk makt.

    9. Detta unga parti är i sin natur och inre organisation antiparlamentarisk; det betyder att partiet motsätter sig , i allmänhet och i sin egen inre struktur, majoritetsprincipen i vilket innebär att ledaren degraderas till rollen att bara verkställa folkets och opinionens vilja. Ledaren skall alltid vara vald men han har däremot obegränsad makt och auktoritet.

    10. Partiet avvisar bestämt alla frågor som antingen ligger utanför dess politiska uppgift eller, som inte har någon grundläggande betydelse, är ovidkommande för dess uppgift. Religion-, republik- eller monarkifrågan är en sådan fråga. Dessa kan dock vara intressanta om de är ett medel för att bygga en tysk stat.

    11. Partiets inre organisation är mer än lämplighetsfråga än en principfråga. Organisationen är ett nödvändigt ont. En organisations uppgift är att fortplanta en bestämd idé, som alltid först kommer från en enskild individs hjärna, till en större grupp av människor och att kontrollera dess genomförande.

    12. Ett partis framtid är beroende av fanatismen, intoleransen med vilken dess anhängare försvarar det som det enda rätta partiet och tränga sig förbi andra organisationer av samma slag.

    13. I princip måste partiet utbilda sina medlemmar så att de inte uppfattar kampen som någonting meningslöst påhitt utan något som de själva strävar efter.

    14. Partiet måste betona respekten för personligheten på alla sätt. Partiet får aldrig glömma att i personligt värde ligger värdet av allt mänskligt. Eftersom varje idé och varje gärning är resultatet av en mans kreativa styrka och att beundran av storheten grundas inte bara av en hyllning av tacksamhet till den senares kreativitet utan skapar också ett förenat band genom tacksamheten.

Propaganda

Hitler skriver i sin bok att han hade stort intresse i propaganda. Han fick inblick i hur propaganda bör utformas från två håll, dels från socialistiska-marxistiska organisationer och dels från Tysklands fiender under första världskriget (1914-1918). Han såg vilka utmärkta resultat som uppnåddes genom propaganda. "... propaganda är inget annat än ett vapen, men ett otäckt vapen i händerna på en expert."

Propaganda skall riktas mot den stora massan, fortsätter Hitler. Intelligensian behöver inte propaganda utan de skall ha vetenskaplig handledning. Propaganda väcker massornas uppmärksamhet på vissa fakta, processer, nödvändigheter som för första gången kommer i deras blickfång. Konsten är att göra detta så skickligt att alla blir övertygade om att allt är sant. Dess verkan skall för det mesta riktas mot känslor och bara i mycket begränsad grad riktas mot intellektet. Ju mer den riktas på massans känslor ju mer effektivt blir resultatet. All propaganda måste dessutom vara enkel och folklig för massans intellekt är mycket begränsad. För att propagandan skall vara effektiv skall den begränsas till några få punkter och dessa måste upprepas många gånger i sloganformer. Detta för att alla i massan skall förstå budskapen i propagandan.

Pressen

Hitler delar in tidningsläsarna i tre kategorier:

    1. Den största gruppen. De som tror på allt som står i tidningarna.

    2. En mindre grupp som inte längre tror på något som står i tidningarna.

    3. Den minsta gruppen studerar tidningarnas innehåll kritiskt och drar slutsatser därefter.

Den första gruppen kan vara till fördel om den utbildas av ett seriöst och sanningsälskande parti. Eftersom den stora massan av människor tror på allt som står i tidningarna måste staten styra dessa tidningar. Staten har skyldigheten att vaka över massans utbildning och förhindra ofoget att judar och utländska grupper kan påverka folket. Hitler menar att tjafset om pressfrihet är helt fel. Staten måste ta vara på detta verktyg som pressen är för att utbilda allmänheten. Pressen skall vara ett verktyg för staten och nationen.

Moralen

Hitler kritiserar de tyska myndigheternas svaghet eller ointresse att förebygga det moraliska förfall som hade inträffat i Tyskland före första världskriget. Det moraliska förfallet fick till följd att könssjukdomen syfilis spred sig i Tyskland, speciellt i städerna. Han beskyller judarna för att förstöra det tyska folkets andliga liv och att göra penningbegäret till tyska folkets inneboende drivkraft. Resultatet av detta moraliska förfall, menar Hitler, syns på mentalsjukhusen och hos barnen. Det är ett sorgligt resultat av vårt sexliv. Föräldrarnas moraliska brister avslöjas genom barnens sjuklighet.

Hitler menar att bekämpa syfilisen är den stora uppgiften för nationen och det krävs att man använder alla propagandamedel som finns. Dess skadliga effekter skall grundligt hamras in hos folk som den förfärligaste olyckan. Detta skall pågå tills hela nationen är övertygad om hela framtiden beror på lösningen av detta problem.

Den första nödvändigheten är att underlätta för tidiga äktenskap för kommande generationer. Tidiga äktenskap förhindrar prostitution. Ökar och säkrar människosläktet och rasen. Detta är äktenskapets mening och uppgift.

Den andra nödvändigheten är utbildning och träning. En sund själ kan bara finnas i en sund kropp. Den överdrivna betoningen på intellektuell undervisning och negligeringen av den fysiska träningen uppmuntrar också till sexuella idéer vid allt för tidig ålder. De ungdomar som får hårdhet genom sport och gymnastik dukar mindre under för behovet av sexuell tillfredställelse än de som göds uteslutande på intellektuell kost. Vid sidan av denna fysiska träning måste kampen mot förgiftningen av själen fortsätta. Överallt, filmer, teater, konst, litteratur, massmedia och skyltfönster exponeras sexuella idéer och stimuleringar. De mänskliga friheterna får träda tillbaka för skyldigheten att bevara rasen. Kravet att de redan smittade skall hindras från att fortplanta sig och få en ofullständig avkomma är ett krav av högsta rimlighet och är det bästa för mänskligheten.

Rasteorin

Judar

Det är svårt att hitta någon underliggande teori bakom Hitlers syn på olika raser. Han gör däremot kraftiga utfall mot judar. Han anklagar judar för att vara giriga, egoistiska, osolidariska och fega. Han påstår att judarna inte har någon egen kultur utan tar sina kulturella inslag från andra folkgrupper. Deras kunskaper skaffar de inte själva utan de får dessa från andra raser. Judar är parasiter, anser Hitler och så här håller han på.

Hitler lägger skulden på judarna för arbetarnas fattigdom och utnyttjande. Detta beror på att judarna är kapitalister och äger företagen. Judarna tar över arbetarnas föreningar och i deras namn försöker de att ta makten över staten.

Marxismens idéer är judarnas idéer, fortsätter Hitler. Dessa marxistiska idéer väljer judarna att införa genom två olika vägar. Genom politiska rörelser och genom fackföreningsverksamhet. Fackföringarna använder de för att lära ut bruket av våldsmetoder och för att skaffa kapital till den politiska verksamheten.

Rasblandning

Hitler motiverar sin syn på rasblandning med utvecklingen i USA. Han menar att till USA emigrerade främst germanska människor. I USA blandade sig dessa germaner med lägre stående färgade raser och resultatet är klart, enligt Hitler. Rasblandning är inte bra. Resultatet av rasblandning är följande, enligt Hitler:

All mänsklig aktivitet som kultur, konst, vetenskap och teknik är nästan allt ett resultat av den ariska rasen. Rasblandning är den enda orsaken till att gamla kulturer har gått under.

Staten

Statens auktoritet vilar på tre element, enligt Hitler.

    1. Popularitet. Men auktoriteten kan inte bara vila enbart på detta för då blir staten extremt svag, osäker och skakig.

    2. Makt. Då blir staten mer stabil och säker men inte alltid starkare än vad som gäller med första elementet.

    3. Tradition. Överlever staten en viss tid så är den orubblig genom kombinationen av popularitet, makt och tradition.

Hitler anser att det finns tre olika syn på staten:

    1. En grupp som betraktar staten som en mer eller mindre frivillig samling av människor under en myndighets makt. Denna syn på staten har den största gruppen av människor. Hitler anser att det är konservativa grupper som har denna syn på staten.

    2. En grupp av människor ser på staten utifrån några villkor för statens existens. Denna grupp är betydligt mindre i antal än förra gruppen. Här finns Tysklands borgerlighet och liberala demokrater, menar Hitler.
      1. De har en önskan om både enhetlig administration inom staten och ett gemensamt språk.
      2. De vill också att staten skapar välfärd.
      3. De har dessutom idéer om frihet.

    3. Den tredje gruppen är den minsta i antal men Hitlers favoritgrupp. De ser staten som ett medel att förverkliga en nationalism i en bestämd riktning, en förtyskning av det tyska folket.
Staten skall byggas på rasistisk grund

Hitler betonar, krafter som skapar kultur och värderingar är väsentligen baserade på rasistiska grunder och därför måste staten också bygga sin grund på rasismen. Staten är inget slutmål utan ett medel. Den skall forma en högre mänsklig kultur som skall baseras på en ras som har en förmåga att skapa en sådan kultur. Han ser förstås den ariska rasen som den enda möjliga för denna uppgift. Det är nationen inte staten som har förmågan att skapa en högre mänsklig existens. "Den bästa konstitutionen och statsformen är den som, med den mest odiskutabla säkerhet, upphöjer de bästa sinnelagen i samhället till ledande ställningar och inflytande."

Hitler betonar statens högre betydelse: "Tyska riket som en stat omfattar alla tyskar och har uppgiften, inte bara att samla och bevara rasinslaget hos detta folk dess mest värdefulla grundbestånd, men också att sakta och säkert föra dem till en dominerande position." Han fortsätter, "Speciella inrättade raskommissioner måste utfärda bosättningsbevis för individer." Detta gäller även för nya erövrade områden.

Fysisk träning en uppgift för staten

Staten måste, fortsätter Hitler, förutsätta att en människa med liten teoretisk utbildning men med fysisk hälsa och med en god, fast karaktär samt genomsyrad med glädje av beslutsamhet och viljekraft, är mer värdefull för det patriotiska samhället än en smart vekling. Fysisk träning är därför inte en uppgift för individen och inte ens en uppgift i första hand för föräldrarna eller bara i andra hand eller i tredje hand för samhället utan fysisk träning är ett för samhällets självbevarelsedrift viktig uppgift som skall företrädas och beskyddas av staten. Skolan måste ge upphov till ofantligt mer tid för fysisk träning. Varje dag måste minst en timma på förmiddagen och minst en timma på eftermiddagen avsättas för fysisk träning. Då skall all form av sport, speciellt boxning, och dessutom gymnastiska övningar ingå. Staten måste även ta hand om de yngre barnen på samma sätt.

Utöver god fysisk hälsa anger Hitler vikten av att också träna barnens och ungdomarnas karaktär. Han betonar särskilt vikten av att de skall kunna lyssna till auktoriteter. Detsamma gäller för träning av viljekraften och beslutsamheten samt utvecklandet av glädjen i ansvarstagandet hos barnen och ungdomarna.

Den teoretiska utbildningen

Hitler vill ändra på den teoretiska utbildningen på grund av tre skäl:

    1. Ungdomens hjärna skall inte bli belastad med fakta som till 95% inte kan användas och följaktligen glöms igen. I synnerhet grundskolan och gymnasiets kursplanering är idag en bastard. Istället för teoretiska studier skall tiden användas för fysisk aktivitet. I de kvarvarande teoretiska kurserna skall den rasistiska frågan vara dominerande.

    2. Den teoretiska utbildningen skall ha en mer betydande betoning på de humanistiska ämnena än som det är nu de materiella, t.ex. matematik, fysik och kemi. Hitler framför romarrikets historia och den hellenistiska kulturen som mycket viktiga delar i utbildningen.

    3. Den teoretiska utbildningen skall befrämja en nationell stolthet. De stora personerna i den tyska historien skall plockas fram och introduceras för vår ungdom så att de blir ikoner för den nationella känslan.

"Kursplaneringen måste bli systematiskt uppbyggd utifrån dessa riktlinjer så att inte den unge mannen blir pacifist, demokrat eller någonting liknande när han lämnar sin skola utan en odelad tysk."

Bara den som känner sitt lands storhet kan känna nationell stolthet. Staten måste med säkerhet forma ungdomens utbildning så att den en dag kommer att uppnå rasmognad för det slutliga och största beslutet på jorden. Det folket som når detta mål först kommer att bli segerrika.

"Ingen pojke eller flicka skall lämna skolan utan att blivit vägledd till en grundlig insikt i nödvändigheten av och huvudinnehållet i rasrenhet."

Medborgarskap

Hitler delar in invånarna i den tyska staten i tre klasser:

    1. Medborgare kan en ung frisk tysk man bli när han har gjort sin militärtjänstgöring. Då kan han använda alla medborgarskapets rättigheter och utnyttja alla fördelar som detta medborgarskap innebär. En tysk flicka blir medborgare när hon har gift sig. Men en kvinna kan också bli medborgare om hon deltar i det ekonomiska näringslivet.

    2. Undersåte blir man vid födseln. Som undersåte har man inte rätt till offentligt ämbete, politisk aktivitet eller delta i val. Tysk ungdom är skyldig att delta i undervisning så att de blir rasistiskt medvetna och patriotiska fosterländska kamrater. Han måste delta i fysiska aktiviteter och slutligen delta i försvaret.

    3. Utlänning är de som är födda utomlands.

Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei (NSDAP)

Hitler skriver om partiets filosofi och organisation. "Lika kraftlöst som en armé skulle vara, om alla enskilda soldater var generaler, även om det bara var på grund av deras utbildning och deras insikt, lika kraftlöst är en politisk rörelse, som strider för en filosofi, om det är bara en reservoar av begåvade människor. Nej, den behöver också enkla soldater, för annars är en inre disciplin ouppnåelig."

Han menar att det inte är nödvändigt att varje individ som strider för organisationens filosofi skall uppnå full insikt och exakt kunskap om de grundläggande idéer och tankar som rörelsens ledare innehar. Vad som är nödvändigt är att individen känner till några få verkligen viktiga idéer och att grundläggande linjer blir inpräntade så att han är övertygad om nödvändigheten av rörelsens seger och dess doktriner.

För att få vår filosofi till seger måste vi omvandla den till ett program i en stridande rörelse, fortsätter Hitler. Därför är vi tvungna att omvandla vår rörelses (NSDAP) program till några vägledande och orubbliga principer, tjugofem principer.

Ledarna inom NSDAP får aldrig glömma betydelsen av en god talare som kan entusiasmera lyssnaren. Ett stort massmöte är mycket bättre än en bok eller en tidningsartikel för att övertyga människor om partiets budskap. I ett massmöte känner varje enskild individ en masssuggestion, en samhörighetskänsla med gruppen som förstärker partiets budskap. En god talare kan få en stor massa att förstå budskapet genom att talaren upprepar budskapet så många gånger så att den minst utbildade personen på mötet kan tillgodogöra sig partiets budskap. Hitler hade lärt sig denna talarkonst dels under sin militärtjänst och dels genom sina första tal inom nazistpartiet.

Partiets symboler

Hitler betonar att det var viktigt för partiet att inte använda de gamla symbolerna för Tyskland eftersom Nazistpartiet skulle skapa en ny stat. År 1920 användes för första gången en ny flagga med ett hakkors i mitten. (Symbolen hakkorset (svastika) hade använts av tyska extrema nationalistgrupper både i Tyskland och Österrike sedan 1890-talet. Tandläkaren Friedrich Krohn introducerade hakkorset vid ett nazistmöte i augusti 1919. Han lämnade partiet 1921 som protest mot Hitlers ökade dominans inom partiet.)

Hitler skapade år 1920 en bevakningsgrupp för att kasta ut marxister som störde partiets massmöten. Denna bevakningsgrupp bar en röd armbindel med ett svart hakkors i en vit cirkel.

Det röda i flaggan och armbindeln symboliserar, enligt Hitler, partiets sociala idé, den vita färgen symboliserar den nationalistiska tanken och hakkorset symboliserar kampen för segern för den ariske mannen.

Sturm Ableitung, SA

Vid ett möte den 24 februari 1920 använde Hitler en bevakningsgrupp (Saalschutz) för att kasta ut marxister som störde nazistpartiets massmöten.

Efter ett möte den 4 november 1921 använde Hitler benämningen "Sturm Ableitung", SA på denna grupp. Gruppen bestod då av hundratals män som var beväpnade med pistoler och gummibatonger. Vid träningen av denna grupp ingick inte bara fysisk träning utan även att lära gruppen att bli orubblig, övertygad försvarare av den nationalsocialistiska idéen och slutligen att stärka dess disciplin. "Vi måste lära Marxisterna att framtidens herrar på gatorna är nationalsocialismen, precis som den kommer en dag att bli statens herre." Vid ett partimöte i München den 27 januari 1923 bestod SA av 6 000 man och bar den nya uniformen.

Hitler anger tre grunder för SA:

    1. Dess träning skall inte utgå från militära kriterier utan utifrån partiets kriterier. Hitler betonar att huvudvikten i träningen skall vara atletiska aktiviteter som boxning och ju-jitsu.

    2. Dess storlek bestäms utifrån partiets behov och att folket känner igen dess uniformerade ledamöter har också en betydelse. Hitler betonar att organisationen skall vara ute och marschera så folket ser den.

    3. Dess organisationsform liksom dess uniform och utrustning kan inte liknas vid en armé utan dess ändamålsenlighet bestäms av dess uppgifter. Hitler betonar att organisationens huvuduppgift är att bedriva en filosofisk krigföring för att tillintetgöra marxismen och dess organisation.

Han nämner tre händelser som har haft stor betydelse för att forma SA:

    1. Den stora demonstrationen den 16 augusti 1922 på Königsplatz i München. Hitler höll tal inför 60 000 åskådare (enligt Hitler). Röda grupper försökte att störa nazisterna men SA hade inom några få minuter skingrat dessa grupper med nedblodiga röda huvuden. SA visade med detta att gatorna var nazisternas. Denna händelse visade också att SA hade fått rätt psykologisk träning och organisation.

    2. Marschen till Coburg i oktober 1922. Hitler var inbjuden till Coburg och han tog med sig 800 män från SA. Tåget de åkte med var draperade av nazistflaggor. Hitler och hans män marscherade från stationen till stadens centrum med nazistflaggor och en musikkår bestående av fyrtiotvå personer. Även i Coburg uppstod bråk med röda grupper men SA rensade bort dessa grupper på några minuter (enligt Hitler).

    3. Ockupationen av Ruhr den 11 januari 1923 av franska och belgiska trupper. Under våren 1923 omvandlades därför SA till en militär organisation.

Fackföreningar

För en nationalsocialistisk stat är fackföreningar nödvändiga, enligt Hitler. De är de viktigaste institutionerna i nationens ekonomiska liv. Att folkets breda massor, genom en sund fackföreningsrörelse, erhåller livets nödvändigheter och på samma gång en utbildning, ger en utomordentlig styrka. Fackföreningar är nödvändiga som en grundsten i det framtida ekonomiska parlamentet eller statsmakten. Eftersom fackföreningar är viktiga är det klart att NSDAP måste ha inflytande på dessa inte bara ur en teoretiskt utgångspunkt utan också ur en praktisk synvinkel.

Fackföreningar är inte något organ i klasskampen utan ett organ för intressen. Den nationalsocialistiska staten vet inte om några klasser bara medborgare som har lika rättigheter och lika skyldigheter. Både nationalsocialistiska arbetare och arbetsgivare betjänar och beskyddar det nationella samhället som helhet. Strejkrätten är bara nödvändig så länge som det inte finns någon nationalsocialistisk folkstat.

En nationalsocialistisk fackförening sida vid sida med andra fackföreningar är orimligt, fortsätter Hitler. Det finns två metoder att lösa detta problem. Antingen tar vi över en fackförening och gradvist ändrar inriktning så att denna tar upp kampen mot de internationella marxistiska fackföreningarna eller penetrerar de marxistiska fackföreningarna och gör om dem till vårt redskap.

Tysklands relation till Ryssland och övriga Europa

Hitler förklarar vikten av utrikespolitikens roll inom nationalsocialismen. "Utrikespolitiken i en nazistisk stat måste, på denna planet, trygga existensen av rasen vilken förenas i staten. Genom att skapa en sund, livsduglig naturlig relation mellan nationens befolkning och tillväxt å ena sidan och kvantitet och kvalitet av dess mark å andra sidan."

Han anser att Frankrike har utvecklats till en europeisk-afrikansk mulatt stat. Dåvarande Frankrike sträckte sig från floden Rhen till Kongo i Afrika. Hitler menar att Tyskland var inte på 1920-talet någon stormakt. Detta på grund av det tyska ledarskapet som hade varit en katastrof på den utrikespolitiska området. Däremot var USA, Ryssland och Kina stormakter med tanke på deras befolkningsstorlek och yta. Hitler vill göra Tyskland till en stormakt för att säkra den ariska rasens överlägsenhet över andra raser. Detta genom att säkra större livsrum österut för det tyska folket. Dessutom genom att de slaviska staterna skall bli slavländer till det tyska folket. På detta sätt får Tyskland både källor för ökad livsmedelsproduktion och mark för att bli en stormakt. Hitler skriver; "Statsgränser bestäms av människor och ändras av människor." Inget land får mer mark utan att kämpa för marken med sitt liv som insats, fortsätter Hitler. Ny mark erövras med hjälp av segrarens svärd.

"Och så vi nationalsocialister drar självmedvetet en linje under den utrikespolitiska tendensen från vår förkrigsperiod. Vi fortsätter där vi stannade för sexhundra år sedan. Vi stoppar den ändlösa tyska förflyttningen söder och väster ut, och vänder vår blick mot landet i öster. Äntligen avbryter vi den koloniala och kommersiella politiken från förkrigsperioden och byter till framtidens markpolicy.

Om vi talar om markfrågan i Europa idag, kan vi främst ha i tanken endast Ryssland och hennes närliggande vasallstater." Av Europas alla stater är det bara England och Italien som Hitler kan tänka sig att Tyskland kan ingå militärallians med. Han anser vidare att Frankrike är Tysklands moraliska fiende och med en sådan militärallians skulle Frankrike vara isolerat i Europa. Utöver Ryssland och Frankrike så anser Hitler att Turkiet är en fientlig stat till Tyskland.

Krigsslutet i november 1918

Hitler avslutar sin bok med hans reflektioner av första världskrigets slut den 11 november 1918. Han betonar den förnedring som Tyskland fick utstå i och med vapenvilan i november 1918. Han kritiserar kraftigt de tyska ledare som styrde Tyskland under och efter första världskriget och skyller på judarnas idé och kamp för att erövra världen. Han kritiserar kraftigt Locarnoavtalet som Tyskland och Frankrike skev under den 16 oktober 1925 för att slutligen reglera förhållandena mellan dessa länder samt med Storbritannien, Italien och Belgien. (Hitler sade upp detta avtal den 7 mars 1936.)

Hitler nämner också förnedringen att Tyskland skrev på Charles G. Dawes plan (Dawes Plan) den 16 april 1924. Detta avtal innebar att Tyskland skulle betala reperationskostnaderna för den skadegörelse som Tyskland orsakade under första världskriget. Tyskland skulle betala 1 000 000 000 mark första året och 2 500 000 000 mark årligen under ytterligare fyra år. Tyska järnvägen skulle betala 11 000 000 000 mark.

Vid krigsslutet i november 1918 ockuperade franska trupper det tyska Rhenlandet (Fredsavtalet i Versailles den 28 juni 1919 beslutades att Rhenlandet skulle vara en demilitariserad zon.) Frankrike behöll sina trupper i Rhenlandet och Hitler kunde inte förstå att Storbritannien kunde tillåta att Frankrike hade tillgång till Europas största malm- och kolfält i Rhenlandet. Denna tillgång stärker Frankrikes militära möjligheter och därmed försvagar Storbritanniens förmåga.

Eftersom Hitler ansåg att Frankrike inte hade avsikt att dra bort sina trupper från Rhenlandet såg han bara två lösningar av denna ockupation. Att gradvis övertyga Frankrike att överge dess envisa syn på Tyskland eller att göra det som borde ha gjorts tidigare att vrida rodret på den tyska skutan vid ett lämpligt tillfälle och ramma fienden. Detta innebär, fortsätter Hitler, en strid på liv och död. Enda sättet att genomföra detta andra världskrig är att isolera och därmed försvaga Frankrike och samtidigt stärka Tysklands förmåga att försvara sig mot Frankrike. (Hitler tog tillbaka Rhenlandet den 7 mars 1936.)

Hitler menar att en inre fiende finns i Tyskland som försvårar den kommande kampen med den yttre fienden Frankrike nämligen marxisterna. Men han ser dock en yttre vän i Mussolini. "När Marxismen är krossad i Tyskland, hennes bojor kommer då sannerligen bli brutna för evigt."

Nu finns det 80 miljoner tyskar i Europa om 100 år kommer det, enligt Hitler, att finnas 250 miljoner tyskar på denna kontinent. Dessa tyskar kommer inte att leva instängda som fabrikskulis för resten av världen utan som bönder och arbetare som garanterar varandras livsuppehälle genom deras arbete.

Hitler avslutar sin bok med att påminna om de sexton personerna som dog vid "statskuppen" i ölkällaren Bürgerbräukeller i München den 8 november 1923. "Och bland dem önskar jag också inräkna den man, en av de bästa, som offrade sitt liv för att väcka sitt, vårt folk, i hans författarskap, och hans tankar och slutligen i sina gärningar: Dietrich Eckart."

Copyright © 1998-2015, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta material är skyddat enligt Lagen om upphovsrätt, 1960:729. Eftertryck, lagring i elektroniska media, visning på bildskärm eller annan form av kopiering och spridning är förbjuden. Den som bryter mot Lagen om upphovsrätt kan enligt 53 § åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman.