Ideologierna


 

Pjotr Kropotkin

 Innehåll:

Fakta om Pjotr Kropotkin

Peter Krapotkin Prinsen, aristokraten, officeren och geografen Pjotr Aleksejevitj Kropótkin (Peter Kropotkin) (1842-1921) föddes den 9 december 1842 i det gamla officerskvarteret "Stáraya Konúshennaya" som låg nära Kreml i Moskva, Ryssland.

Familjen

Hans fader var översten och kommendörkaptenen prins Alexéi Petróvich Kropótkin (1805-1871). Han var en förmögen godsägare som hade tre lantegendomar.

"Urúsovo" i Ryazan Oblast (i sydvästra Ryssland), "Nikólskoye" i Kaluga Oblast (i västra Ryssland) och "Tambóv" i Tambov Oblast (på den ryska stäppen i sydvästra Ryssland)."Tambóv" ärvde Pjotr efter sin fars död. Fadern ägde dessutom ett hus i Moskva.

År 1848 gifte sig fadern med admiralsdottern Yelizaveta Mar'kovna Korandino (Elisabeth Karandinó).

Hans farfar var gift med en prinsessa Gagárin och avslutade sin militära bana som löjtnant. Hans farfarsfar hade också varit militär under sina yngre år.

Catherine KropotkinHans moder Yekaterina Nikolaevna Sulima (Catherine Sulíma) (1811-1846) var dotter till generalguvernören Nikolái Semyónovich Sulíma över Sibirien, Ryssland. Hon dog i april 1846 av lungsot (tuberkulos).

Han hade tre äldre syskon, bröderna Nikolai (Nicholas) (1834-?) och Alexander "Sásha" Alexéievich (1841-1886) samt systern Yelena (Hélène) (1835-?). Dessutom en halvsyster Pauline.

De tre bröderna fick en militär utbildning. Under hösten 1852 började Alexander vid en kadettskola, "Kadetskiy Korpus" i Moskva. Han tjänstgjorde 1862 vid det Irkutska kosackregementet, Irkust Oblast i sydöstra Sibirien. Nicholas gick redan 1852 på en miltärutbildning. Det var dock bara Nicholas som stannade inom det militära. Han deltog i Krimkriget (1853-1856).

Tiden i Ryssland

Pjotrs första femton år i sitt liv tillbringade han i kvarteret "Stáraya Konyúshennaya". Han hade tyska och ryska sjuksköterskor som tog hand om honom och utbildades under denna tid av franska, tyska och ryska privatlärare. Han lämnade bara detta kvarter under sommaren för att vistas på några av faderns tre lantegendomar.

Under vintern 1854 bevistade han en klass i ett gymnasium i Moskva. Med vägledning av sin privatlärare kom han nu (1854-1857) i kontakt med litteraturens värld.

I augusti 1857 började Kropotkin vid skolan för militär och civiltjänst "The Corps of Pages" i St. Petersburg. Han lärde sig nu att läsa tysk litteratur på sitt orginalspråk. Hans syster Yelena var nu gift och bodde i St. Petersburg. Pjotr tillbringade lördags kvällarna hos henne eftersom de hade många böcker av franska historiker och filosofer som Voltaire.

På söndagar och under helgerna vistades Pjotr hos sin faster, prinsessan Mírski. Hon var gift med en prins Mírski. Där träffade han sin kusin som var en vacker 19-årig flicka. I deras hem fanns förbjuden revolutionär litteratur som Pjotr läste tillsammans med sin kusin under dessa dagar.

I juni 1861 befordrades Pjotr till sergeant. Han fick nu ett eget rum på skolan men skulle också tjänstgöra vid kejsarpalatset och för tsar Alexander II (1855-1881), även under helger.

Pjotr drabbades både av kolera och tyfus under sin tid i S:t Petersburg. Den 13 juni 1862 var han klar med sina studier och befordrades till officer. Han valde att börja sin militära bana vid det Amuriska kosackregementet, Amur Oblast i sydöstra Sibirien.

Pjotr utnämndes, under vintern 1862, till attaché hos generalguvenören i östra Sibirien för kosackärenden. Han blev nu stationerad i staden Irkust. Han fick uppdrag att genomföra geografisk prospektering i Manchuriet. 1865 utforskade han det Sibiriska höglandet.

Det var erfarenheterna i Sibirien som övertygade honom om att inte längre tro på statlig disciplin. Det polska upproret 1866 öppnade slutligen hans ögon för den falska inställningen som ryska officerare hade inom armén. Ryska myndigheter hade under år 1863 skickat 11 000 polacker till östra Sibirien. Några av dessa hade Pjotr träffat och såg hur dessa polacker behandlades av ryska officerare.

Även flera grupper av ryska politiker hade för sina politiska åsikter skickats till Sibirien. Han var nu förberedd på att bli en anarkist. Han och hans bror Alexander med familj lämnade sina regementen i Sibirien i början av våren 1867.

Pjotr återvände till St. Petersburg för studier vid fysikalisk-matematiska fakultetet vid dess matematiska sektion. Han studerade samtidigt geografi. Han studerade i fem år vid Universitetet i St. Petersburg. Medan Alexander studerade jurudik vid Militärhögskolan.

Pjotr var sekreterare vid Ryska Geografiska Sällskapets sektion fö naturgeografi. Under hösten 1871 tillfrågades han att bli sekreterare för det Ryska Geografiska Sällskapet men efter en betänketid tackade Pjotr nej till detta erbjudande. Han ville istället ägna sig åt att hjälpa fattiga bönder.

Första resan till Västeuropa

I början på våren 1872 gjorde han sin första resa till Västeuropa. I Zürich, Schweiz kom han i kontakt med "Internationella Arbetarassociationen" (kallas även "Första internationalen" 1864-1876) och med "den vetenskapliga marxismen" samt anarkismen. Pjotr reste vidare till Genéve för att studera mer om denna organisation.

Pjotr reste där efter till Neuchâtel för att studera "Jura Federationen". Det var en anakistisk rörelse inom den "Internationella Arbetarassociationen". Han fortsatte sin resa till Sonvilliers för att delta i urmakaremöten. Efter ytterligare en resa, nu till staden Verviers i Belgien för att besöka klädeshandlare, blev Kropotkin en övertygande anarkist.

Han kom nu i kontakt med Bakunins teorier. Pjotr träffade aldrig Bakunin personligen eftersom Bakunin befann sig i Locarno i Schweiz vid Kropotkins besök i Schweiz.

Under sina resor i Västeuropa hade Kropotkin inhandlat flera socialistiska böcker och tidningar. Dessa böcker och tidningar var förbjudna i Ryssland. Pjotrs resa tillbaka till St. Petersburg gick via Wien och Warszawa. Han stannade i Kraków för att få hjälp med att smuggla in sina förbjudna böcker och tidningar in i Ryssland.

Tillbaka i Ryssland

Under våren 1872 anslöt sig Pjotr till en grupp som studerade socialistisk litteratur men spred också denna litteratur bland bönder och arbetare i St. Petersburg med omnejd. Dessa "studiegrupper", som fanns runt om i Ryssland, startade tillsamans ett eget tryckeri utomlands och spred sina böcker och pamfletter till ryska arbetare och bönder. För detta krävdes en stor organisation med många tusen personer inblandade både utomlands och i Ryssland.

Under dessa två år som studiegrupperna i Ryssland hade funnits arresterade den ryska polisen regelbundet gruppdeltagare. I mitten av mars 1874 arresterades alla i Pjotrs grupp utom två gruppdeltagare. En av dessa två var Pjotr.

Kropotkin arresterades, tio dagar senare, när han var på väg från sin bostad i en droska. Han anklagades för att delta i en hemlig grupp som har som syfte att störta det rådande styrelsesystemet samt att konspirera mot den okränkbara kejsaren. Efter förhör fördes prins Pjotr Aleksejevitj Kropótkin till Peter-Paulfästningen i St. Petersburg.

Pjotr fick tillåtelse, efter påtryckningar från Ryska Geografiska Sällskapet, att skriva färdigt sin bok om istiden. Detta var högst ovanligt att en fånge fick ha penna, bläck och papper i sin cell. Övriga fångar fick endast ha tillgång till en griffeltavla. Pjotr fick också ha böcker och kartor i sin cell.

På grund av den stora fuktigheten i hans cell drabbades han av reumatism och dessutom av skörbjugg. Under mars/april 1876 förflyttades Pjotr till ett militärsjukhus för vård. Han rymde den 30 juni 1876 med hjälp från sina vänner.

Andra resan till Västeuropa

Fortfarande med hjälp av sina vänner togs sig Pjotr ut ur Ryssland via norra Finland över Bottenviken till Sverige. Reste genom Sverige och fortsatte till Oslo (Kristiania) varifrån han reste med båt till Hull i England. Han reste vidare till Skottlands "huvudstad" Edinburgh.

Snart bosatte sig dock Pjotr i London för att kunna försörja sig som översättare av rysk litteratur för olika brittiska publikationer som "Nature" och "The Times". I slutet på året reste Pjotr vidare till Schweiz och bosatte sig i staden La Chaux-de-Fonds i den franskspråkiga kantonen, Neuchâtel i västra Schweiz.

Han engagerade sig i "Jura Federationen" som han några år tidigare hade studerat under sin första resa till Västeuropa. Tillsammans med andra personer, som tillhörde Federationen, började Pjotr nu att arbeta fram praktiska och teoretiska aspekter för den anarkistiska kommunismen.

1877 flyttade Pjotr till London, Paris ocg tillbaka till Schweiz för att undvika att bli arresterad och förflyttad till Ryssland. I februari 1879 startade Pjotr tillsammans med François Dumartheray and Georg Herzig en anarkist kommunistisk tidning "Le Revólté" i Genève för "Jura Federationen". Tidningens sista nummer publicerades 14 mars 1885.

Pjotr gifte sig i oktober 1878 med den ryska studenten Sophie Ananieff (1856-1938) "Sofiya Grigoryevna Ananyeva-Rabinovich" som han träffade i Schweiz. Våren 1880 blev hennes hälsa sämre och deras läkare rekommenderade att de skulle lämna Genève på grund av det fuktiga klimatet. De flyttade till Clarens i sydvästra Schweiz.

Några månader efter att tsar Alexander II (1855-1881) dödades, den 13 mars 1881, blev Pjotr Kropótkin utvisad från Schweiz efter rysk begäran. Pjotr flyttade till den franska staden Thonon-les-Bains vid den Schweiziska gränsen.

Hans hustru stannade i Schweiz för att få sin kandidatexamen (Bachelor of Science) vid "Université de Genève". Hon hade avslutat sina studier under hösten 1881 därefter flyttade Pjotr och hans hustru till London.

Under våren 1882 flyttade de tillbaka till Thonon-les-Bains, Frankrike. Pjotr var dels redaktör för "Le Revólté" och dels skrev han artiklar för "Encyclopædia Britannica" och "Newcastle Chronicle".

Den 21 december 1882 arresterades Pjotr Kropótkin och fördes till Lyon i sydöstra Frankrike för förhör. Efter två veckors rättegång dömdes Pjotr till fem års fängelse och böter för medlemskapet i "Internationella Arbetarassociationen".

I mitten av Mars 1883 blev Pjotr förflyttad till ett fängelse i Clairvaux. Alla hans kamrater som dömdes till mer en ett års fängelse blev förflyttade. Fängelset var ursprungligen ett gammalt kloster från år 1115 som gjordes om år 1804 till ett fängelse. Fängelset var byggt i träskmarker vilket gjorde att han, efter ett år, drabbades av både malaria och skörbjugg.

Mitten av januari 1886 släpptes Pjotr och hans kamrater ut ur fängelset. Han och hans fru tog sig nu till Paris och därifrån till Harrow i London. Hans hustru drabbades nu av tyfoidfeber.

Pjotr och några engelsmän (Charlotte M. Wilson, 1854-1944) startade en anarkist/kommunistisk månadstidning i London, "Freedom".

(Tidningen hade undertiteln " "A Journal of Anarchist Socialism". Den ändrades, i Juni 1889, till "A Journal of Anarchist Communism". Tidningen existerar fortfarande men tidningen har numera ingen undertitel).

Åter tillbaka i Ryssland

Pjotr stannade i London till den ryska februarirevolutionen inträffade 8-12 mars 1917i Petrograd (S:t Petersburg). I Juni samma år återvände han till S:t Petersburg. När oktoberrevolutionen inträffade 7-8 november 1917 i Petrograd och Bolsjevikerna tog makten blev Pjotr besviken. Detta innebar en auktoritativ seger inte en liberal seger som han hade hoppats på.

Han dog den 8 februari 1921 i Dmitrov 65 km norr om Moskva.


Kropotkins anarkism

Kropotkin skiljer sig från de tidigare anarkisterna, Proudhons mutualisterna och Bakunins kollektivisterna, genom sin syn på ekonomin inom kommunen. Varor och tjänster skall stå fritt till förfogande för alla som behöver dem och avskaffandet av varje form av lönesystem.

Krapotkin tillhör den anarkistiska kommunismen.


Kropotkins viktigaste böcker

Han har skrivit:

Hans mest berömda bok:

Han har även skrivit:

I boken redogör han också för samarbetsformer hos djur och hos människor.

Bokens undertitel: or Industry Combined with Agriculture, and Brain Work with Manual Work

Boken är ett försvar av det lokala samhället. Han argumenterar för lokal produktion. Ett land skall tillverka sina egna produkter och livsmedel så att import och export blir onödigt.


Boken "Erövringen av brödet", 1892 (La conquête du Pain)

Peter Kropotkin framför i denna bok sina anarkistiska tankar. Framtidens samhällsorganisation är individers och gruppers fria samverkan och sammanslutningar. Han är kritisk både mot enskild egendom och statlig äganderätt. Istället förespråkar han ett system av frivillig kooperation.

Copyright © 1998-2015, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta material är skyddat enligt Lagen om upphovsrätt, 1960:729. Eftertryck, lagring i elektroniska media, visning på bildskärm eller annan form av kopiering och spridning är förbjuden. Den som bryter mot Lagen om upphovsrätt kan enligt 53 § åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman.