Ideologierna


 

Vladimir Lenin

Innehåll:

Fakta om Vladimir Lenin

Vladimir Lenin Den ryske marxisten och politikern Vladimir Lenin (1870-1924) föddes 10 april 1870 i Simbirsk, Ryssland. Staden heter, sedan 1924, Uljanovsk och ligger 90 mil öster om Moskva. Hans riktiga namn var Vladimir Iljitj Uljanov. Vladimir tog 1901 pseudonymen Lenin

Hans fader, Ilja Nikolaevitj Uljanov (1831-1886) var lärare och undervisade i matematik och fysik på olika läroverk. Fadern blev 1869 skolinspektör inom guvernementet (gubernija) Simbirsk och mellan 1874-1886 var han direktor vid myndigheten. 1882 utnämndes han till statsråd och fick därmed ett ärftligt adelskap. Vladimirs farfar var livegen.

Hans moder, Maria Alexandrovna Uljanov (1835-1916) var dotter till läkaren Alexander Dmitrievich Blank (1804-1870) och Anna Ivanovna Groschopf (-1838). Maria Alexandrovna Uljano var grundskolelärare.

Valdimir hade fem syskon som alla anslöt sig till revolutionära organisationer. Äldst var systern Anna Ilinichna Uljanov (1864-1935), därefter brodern Alexander Iljitj Uljanov (1866-1887) som blev avrättad genom hängning för deltagande i ett attentatsförsök mot Tsar Alexander III.

Sedan kom systern Olga Ilinichna Uljanov (1871-1891), därefter brodern Dmitri Iljitj Uljanov (1874-1943) som var läkare samt journalist och yngst var systern Maria Ilinichna Uljanov (1878-1937).

Vladimir läste, under sin gymnasietid, latin och grekiska. När han tog gymnasieexamen var det som bästa elev i sin klass. Vladimir blev ateist som 16 åring. Han blev familjens överhuvud vid 17 års ålder eftersom hans fader dog 1886 av hjärnblödning och hans äldste broder dog 1887.

Under hösten 1887 började Vladimir att studera juridik vid universitetet i Kazan. Men efter tre månader fick han avbryta sina studier eftersom han förbjöds att vistas i Kazan för sina revolutionära aktiviteter. Han anslöt sig till sin äldsta syster Anna, som också hade blivit förvisad. Hon vistades i byn Kokushkino, som ligger i den ryska delrepubliken Tatarstan, 80 mil öster om Moskva.

Under våren 1888 fick han återvända till Kazan men inte återuppta sina studier vid universitetet. Under denna tid läste han bland annat Marx´s "Das Kapital". I januari 1889 var han en övertygad marxist.

Han fick nu fullfölja sina juridiska studier och tog examen i november 1891 i Sankt Petersburg. Vladimir flyttade därefter till staden Samara, i sydvästra Ryssland, där familjen Uljanov redan var bosatta sedan några år. Han arbetade i Samara som jurist åren 1892-1893.

I augusti 1893 flyttade han till S:t Petersburg och arbetade där som offentlig försvarare samtidigt som han var aktiv inom revolutionära marxistiska rörelser.

Vladimir arresterades i december 1895 och satt 15 månader i fängelse. Därefter blev han förvisad i tre år (1897-1900) till byn Sjusjenskoje i södra Sibirien. Där förenades han med sin fästmö och blivande hustru, Nadezjda Konstantinovna Krupskaja (1869-1939), som också hade blivit dömd till förvisning år 1898.

I januari 1900 var förvisningen till Sibirien slut och Vladimir återvände till S:t Petersburg. Men han lämnade Ryssland för att kunna fortsätta med sina revolutionära aktiviteter. Han bodde som många andra ryska emigranter på den tiden i Schweiz.

Vladimir och andra exilryssar startade den 1 november 1900 tidningen "Iskra" (Gnistan) som var den officiella tidningen för "Rysslands socialdemokratiska arbetareparti". Lenin lämnade tidningen 1903.

Den 22 januari 1905 hölls en stor demostration i S:t Petersburg mot den ryske tsaren Nikolaj II (1894-1917). När demonstranterna anlände till tsarens resident, Vinterpalatset öppnade det ryska Imperalgardet eld mot demostranterna. Detta var inledningen till den ryska revolutionen 1905-1907. Tsaren slog ner upproret den 16 juni 1907.

Lenin befann sig den 22 januari 1905 i Schweiz och reste till S:t Petersburg först i november 1905. Han återupptog sin exiltillvaro 1907 när upproret hade besegrats.

En ny revolution (februarirevolutionen 8-12 mars 1917) inträffade S:t Petersburg. Tsar Nikolaj II abdikerade och en provisorisk regering med liberaler och socialister övertog makten i Ryssland.

När Lenin fick information om att en ny revolution hade brutit ut återvände han till S:t Petersburg via Tyskland och fortsatte från Sassnitz med färjan till Trelleborg. Han var i Malmö den 12 april 1917 därifrån tog han nattåget till Stockholm. Han var i Stockholm ifrån gryningen till skymningen den 13 april och därefter fortsatte Lenin med kvällståget från Stockholm norrut. Efter ett par tågbyten kom han fram till Haparanda varifrån Lenin tog sig över gränsen vid Torneå.

Han anlände till S:t Petersburg den 16 april 1917. Lenin var missnöjd med resultatet av revolutionen och var tvungen att hålla sig undan från ryska myndigheter i juli 1917.

Den 23 oktober 1917 i S:t Petersburg övertygade han bolsjevikernas central kommitté att ta makten över Ryssland genom en väpnad aktion, en statskupp mot den provisoriska ryska regeringen. Detta fullbordades först i S:t Petersburg den 7 november 1917 och sedan i Moskva den 12 november 1917. Lenin var Rysslands diktator 1917-1924.

Eftersom inte alla politiska grupper erkände bolsjevikernas maktövertagande blev det ett inbördeskrig mellan bolsjevikerna och antibolsjeviker 1918-1923.

Under våren 1922 blev Vladimir sjuk. I april 1922 tog hans läkare bort en kula, som avlossades vid ett mordförsök mot honom i augusti 1918. Kulan hade varit kvar i hans nacke under dessa fyra år.

Efter att han drabbades av flera stroke dog Vladimir Lenin den 21 januari 1924 i byn Gorki som ligger en mil söder om Moskva.


Lenins viktigaste böcker

Lenins första betydelsefulla skrifter:

Lenin utvecklade sina teorier i:

Han kritiserar i boken både de personer som inte var socialister och även de personer som var socialister men inte, enligt Lenin, följde Marx och Engels tankar (t.ex. Karl Kautsky som Lenin speciellt nämner i sin bok).


Boken "Staten och revolutionen. Den marxistiska läran om staten och proletariatets uppgifter i revolutionen.", 1917

Denna bok skrevs efter att Lenin blev tvungen att återigen fly från Ryssland, denna gång efter att en borgerlig regering hade tillsatts i mars 1917. Lenin skriver i boken om erfarenheterna från åren 1848-1851 samt av Pariskommunen 1871.

Lenins syn på staten

I boken förespråkar han Engels syn på statens roll i samhället. "Staten är en produkt och en yttring av klassmotsättningarnas oförsonlighet. Staten uppkommer där, då och i den mån klassmotsättningarna objektivt sett inte kan försonas. Och omvänt: Statens existens bevisar att klassmotsättningarna är oförsonliga."

Lenin håller med Engel att staten indelar sina medborgare i territoriella områden och att staten inrättar en våldsmakt för att klassmotsättningarna inom staten skärps. Även konflikter mellan stater kräver offentlig makt. Alltså använder sig staten av polismakt, militärmakt, fängelser och andra typer av tvångsanstalter.

Detta behov av en våldsmakt för staten, kräver i sin tur skatter och statsskulder för att finansiera detta. I och med detta blir staten ett verktyg för den förtryckta klassens exploatering.

När proletariatet griper statsmakten och överför produktionsmedlen till staten försvinner klassmotsättningarna och staten kommer att försvinna, enligt Engel. Detta anser också Lenin. Han betonar dock att:

Lenins partiteori

Enligt Lenin skall kommunistpartiet vara en förtrupp, ett avantgarde, för arbetarklassen, proletariatet. Själva revolutionen måste ledas av partiet.

Proletariatet behöver staten för att undertrycka revolutionens motståndare, att leda befolkningen vid uppbyggandet av socialismen och att senare införa det klasslösa samhället, kommunismen. Proletariatet är den ända konsekventa revolutionära klassen. Alla andra partier förbjuds och betraktas som fiender till revolutionen.

Lenin hävdar att det kapitalistiska samhällets ideologi är så stark och så utbredd att arbetarna kapitulerar inför den om de lämnas åt sig själva. Kommunistpartiet handlar på arbetarklassens uppdrag.

Erfarenheterna av Pariskommunen 1871.

Lenin citerar i sin bok Marx slutsatser av Pariskommunen från olika skrifter som Marx skrev efter Pariskommunen 1871. T.ex. i förordet till tyska upplagan av Kommunistiska manifestet 24 juni 1872, i ett brev från Marx till Kugelmann och i boken Pariskommunen.

Arbetarklassen måste krossa det rådande samhället och detta är förutsättningen för att införa folkrevolutionen. Lenin tolkar Marx begrepp folkrevolution som att i revolutionen deltar både proletariatet och de fattiga bönderna.

Efter folkrevolutionen är första åtgärden att avskaffa den stående armén och ersätta den med det beväpnade folket, folkarmén. Därefter skall polisen förvandlas till kommunens (proletariatets) ansvariga verktyg och poliserna skall kunna avsättas när som helst. Likaså är det med byråkratin. Ämbetsmännen skall erhålla ersättning som arbetarlönerna. Det andliga förtryckets verktyg, prästernas makt skall också undanröjas. Slutligen skall domarkåren, juristerna i framtiden väljas, vara ansvarig och kunna avsättas. I och med detta börjar, enligt Lenin, staten dö bort.

Enligt Marx och Lenin är den borgerliga parlamentariska demokratin i verkligheten alltid, oberoende av vilket parti som regerar, en kapitalistisk diktatur. De representativa institutionerna skall inte avskaffas utan förvandlas från pratkvarnar till arbetande institutioner. " Kommunen skulle inte vara en parlamentarisk utan en arbetande korporation, verkställande och lagstiftande på samma gång."

Övergången från kapitalism till kommunism.

Lenin utgår från Marx brev till Bracke 5 maj 1875 och Engels brev till Bebel 28 mars 1875. I dessa brev kritiserade Marx och Engel Tysklands socialistiska arbetarpartis program, Gothaprogrammet, antaget 1875 på kongressen i Gotha.

Det kapitalistiska samhället störtas genom en revolution och därefter övertas staten av proletariatets revolutionära diktatur. Alla produktionsmedel överförs till staten.

I det kommunistiska samhällets första fas finns fortfarande traditioner och spår av kapitalismen vilket gör att övergången till ett fullständigt kommunistiskt samhälle sker stegvist. Efter att produktionsmedlen har övertagits av staten får varje samhällsmedlem utföra ett samhälligt arbete och erhåller ett intyg från samhället på utfört arbete. Beroende på arbetsinsats får personen en motsvarande kvantitet produkter ur de hela samhälletsvarulager. Men efter frånräkning av den mängd som samhället som helhet behöver i en reservfond samt en fond för investeringar i nya maskiner som ersättning av gamla slitna maskiner. Dessutom en fond för skolor, sjukhus, ålderdomshem o. dyl.

I det kommunistiska samhällets högsta fas när alla spår av kapitalismen är borta gäller regeln "av envar efter förmåga, åt envar efter behov". Innan denna fas har inträffats måste, anser Lenin, varje samhällsmedlem strängt kontrolleras från samhället och från statens sida över arbetsnormer och konsumtionsnormer. Denna fas innebär också statens bortdöende.

Copyright © 1998-2017, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta material är skyddat enligt Lagen om upphovsrätt, 1960:729. Eftertryck, lagring i elektroniska media, visning på bildskärm eller annan form av kopiering och spridning är förbjuden. Den som bryter mot Lagen om upphovsrätt kan enligt 53 § åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman.