Ideologierna


 

Benito Mussolini

Innehåll:

Fakta om Benito Mussolini

Italienaren, Il Duce (Ledaren) Benito Amilcare Andrea Mussolini (1883-1945) föddes den 29 juli 1883 i en liten by, Varano di Costa, utanför staden Predappio i regionen Emilia-Romagna, Italien.

Han fick namnet Benito efter den mexikanska revolutionären Benito Júarez och Amilcare efter den italienske vänsterhjälten Amilcare Cipriani samt Andrea efter den italienske vänsterhjälten Andrea Costa.

Fadern Alessandro hade vänsterpolitiska åsikter som därför valde dessa tre namn åt sin son Benito Mussolini.

" Den fascistiska åskådningen är antiindividualistisk och är sålunda för staten; den är för den enskilda människan i den mån denna harmoniskt ingår i staten, som är människans universella samvete och vilja i hennes historiska existens."

Benito Mussolini (1883-1945)

Fadern Alessandro Mussolini (1854-1910) var smed men saknade en formell utbildning. Han tillbringade en tid i fängelse för sina socialistiska åsikter. Han beundrade anarkisten Bakunin.

Benitos moder Rosa Maltoni (1858-1905) hade en helt annorlunda personlighet än Alessandro. Hon hade en formell utbildning, grundskolelärarinna. Hon var en starkt troende katolik. Rosa bedrev sin undervisning hemma i deras bostad. För att hon skulle kunna undervisa bodde hennes moder i deras hem och tog hand om Benito och hans båda syskon. Hon dog av hjärnhinneinflammation.

Han hade en bror Arnaldo (1885-1931) som var journalist och en syster Edvige (1888-1957).

Benito var en bråkstake i sin ungdom. Det var därför som hans moder skickade honom till en katolsk internatskola, Salesianska skolan i Faenza. Han var då nio år. Studierna gick inte så bra så han slutade när han var tio år. Istället började han i en statlig skola i staden Forlimpopoli. Nu gick studierna så bra att han klarade kraven för högre utbildning vid Collegio Giosué Carducci i Forlimpopoli. Mussolini tog en grundskolelärarexamen 1901.

Under vårterminen 1902 arbetade han som grundskolelärare i Gualtieri. Han flyttade till Schweiz juni 1902 och skrev artiklar för olika socialistiska tidningar. Januari 1904 flyttade han tillbaka till Italien och anslöt sig till jägartrupperna (bersagliere) i 21 månader inom den italienska armén. 1906 började han att undervisa igen i Tolmezzo.

1909 flyttade han till staden Trento och arbetade som redaktör på en socialistisk tidning. Mussolini fick snart problem eftersom staden Trento då tillhörde Österrike-Ungern men hade en stor italiensk befolkning. Han propagerade i sina artiklar för socialistiska idéer och italienska drömmar. Myndigheterna tvingade honom att flytta från staden. Han fick ett nytt jobb som tidningsredaktör i den italienska staden Forlì i regionen Emilia-Romagna. Den 14 oktober 1911 arresterades han för sina politiska idéer. Han dömdes till ett års fängelse för att ha skapat oordning och uppmuntrat upplopp. Mussolini släpptes ur fängelset mars 1912.

November 1912 blev Mussolini redaktör och senare chef för det italienska socialistpartiets huvudorgan "Avanti!" (framåt) i Milano. 1913 ställde han upp i valet för det italienska parlamentet men han misslyckades.

När första världskriget (1914-1918) bröt ut var Italien neutralt. Mussolini föreslog i sin tidning att Italien skulle gå med i kriget mot Österrike-Ungern och Tyskland. Hans förslag togs inte emot med välvilja varken i Italien eller inom hans tidning. Han lämnade därför Socialistpartiet och slutade på tidningen i oktober 1914. Den 24 maj 1915 gick Italien med i kriget mot Österrike-Ungern och Tyskland.

Den 15 november 1914 startade han och några rika affärsmän en ny tidning "Il Popolo d´Italia" (Italiens folk) i Milano. Tidningen propagerade för både nationalism och revolution.

Den 31 augusti 1915 deltog han i första världskriget tills han blev skadad i juni 1917. Mussolini återgick till sin tidning. Första världskriget slutade 11 november 1918.

Den 23 mars 1919 i Milano bildade Mussolini (tillsammans med 145 personer) den fascistiska rörelsen "I Fasci Italiani di Combattimento". Den 16 november 1919 deltog Mussolini i valet till parlamentet som kandidat för Fascist partiet. Han förlorade till en socialist.

Två år senare omvandlades denna rörelse till "Partito Nazionala Fascista". Partiet fick 35 platser i det italienska parlamentet, som bestod av 535 platser, den 15 juni 1921 och Mussolini invaldes i parlamentet. Hösten 1922 hade partiet 800 000 medlemmar.

Under våldsamma massdemonstrationer krävde fascisterna den 28 oktober 1922 (Marschen mot Rom) regeringsmakten. Den 29 oktober 1922 valdes Mussolini till konseljpresident. Mussolini fick igenom en ny vallag som gjorde att det största partiet fick 2/3 majoritet.

Vid valet 1924 var Fascisterna i koalition med konservativa och liberaler under namnet Lista Nazionale (Nationella listan). De vann valet och fick 65,5 % av rösterna.

Den 3 januari 1925 förklarade han i ett radiotal att han tog ensam makten i Italien. Han var diktator i Italien 1925-1943.

Den 25 juli 1943 avsattes Mussolini av den italienske kungen Viktor Emanuel III och han arresterades efter att han förlorat förtroendet inom fascismen. Den 12 september 1943 befriade Hitlers fallskärmssoldater (SS Jagdkommando) Mussolini från fängelset på berget Gran Sasso d'Italia.

Mussolini återupprättade, med stöd av tyskarna, en ny fascistisk republik (Salòrepubliken) vid Gardasjön i den tyskockuperade norra delen av Italien. När tyskarnas nederlag i Italien var ett faktum flydde Mussolini förklädd till tysk soldat tillsammans med en handfull män.

Den 27 april 1945 upptäcktes de av italienska partisaner i närheten av Dongo vid Comosjön och togs till fånga.

Mussolini avrättades den 28 april 1945 i Giulino di Mezzegra i regionen Lombardiet, Italien av italienska partisaner. Hans kropp hängdes upp och ned på Piazzale Loreto i Milano.


Mussolinis viktigaste böcker

Mussolini har skrivit böckerna:

Han har tillsammans med Giovanni Gentile skrivit boken "Fascismens doktrin", 1929 (Origini e dottrina del fascismo).


Fakta om Giovanni Gentile

Italienaren, politikern, läraren och filosofen Giovanni Gentile (1875-1944) föddes i Castelvetrano på Sicilien, Italien den 30 maj 1875.

Hans fader Giovanni (1831-?) var apotekare och föddes i den sicilianska staden Compobello di Mazara.

Hans moder Teresa Curti (1837-?) var dotter till en notarie. Hon föddes i den sicilianska staden Castelvetrano.

"Den rätta Staten är inte en Stat skapad av lagar som är kraftlösa och osäkra, byte för rådlösheten och tvehågsenheten som härrör från individuellt omdöme, utan en institution påverkad av en orubblig överlägsen och dominant vilja."

Giovanni Gentile (1875-1944)

Han gick i grundskolan i sin hemstad och gymnasiet i staden Trapani på Sicilien. Han tog en examen i filosofi 1897 vid "La Scuola normale superiore di Pisa".

Gentile inspirerades av de båda tyska filosoferna Karl Marx och Hegels tankar och den italienske filosofen Giuseppe Mazzini (1805 –1872).

Gentile var gymnasielärare i staden Campobasso, Molise i östra Italien och i Neapel, Kampanien i sydvästra Italien (1898-1906). Han var professor i filosofi vid universitetet i Parlermo på Sicilien, Italien (1906-1913), i Pisa (1914-1916) och i Rom (1917-1943).

Gentile var utbildningsminister 1922-1924 och den 5 november 1923 utnämndes han till senator i det italienska överhuset. Han var medlem av det Fascistiska stora rådet under 1923-1924 och 1925-1929.

Gentile var den italienska fascismens store filosof och besatt många olika poster inom det italienska samhällslivet. Han var i princip den intellektuella talesmannen för Mussolinis regim. Han mördades i Florens den 15 april 1944.


Gentiles syn på demokratin och staten

Gentile anser att den fascistiska staten var i grunden demokratisk och grundad på frihet. För när individen helt identifierar sig med samhället och staten då gäller en sann frihet och demokrati är möjlig, menar Gentile.

Här följer ett längre utdrag ur "Fascismens doktrin" om demokratin som styrelseform. "Fascismen bekämpar hela det demokratiska idékomplexet och avvisar både dess teoretiska premisser och dess praktiska tillämpningar. Fascismen förnekar att majoriteten, genom det blotta faktum att den utgör majoritet, kan styra det mänskliga samhället. Den förnekar att en majoritet kan styra genom att rådfrågas med jämna mellanrum och den bejakar människornas ohjälpliga, fruktbärande och välgörande olikhet, som aldrig kan utjämnas genom en så mekanisk process som den allmänna rösträtten."

Staten är central i Gentiles teori. " Den fascistiska åskådningen är antiindividualistisk och är sålunda för staten; den är för den enskilda människan i den mån denna harmoniskt ingår i staten, som är människans universella samvete och vilja i hennes historiska existens."


Gentiles viktigaste böcker

Han har skrivit en stor mängd böcker som:

Hans viktigaste bok är "Fascismens doktrin", 1929 (Origini e dottrina del fascismo).


Boken "Fascismens doktrin", 1929 (Origini e dottrina del fascismo)

Denna bok skrevs av Giovanni Gentile men den blev undertecknad av Mussolini. Boken baseras på en artikel "Fascismens lära" som Mussolini skrev under rubriken "Fascism" i "Enciclopedia Italiana", volym XIV (1932). Artikeln består av två delar. Den första delen "Grundläggande idéer" (Idee Fondamentali) behandlar generella principer, den har troligtvis skrivits av Gentile. Den andra delen "Politisk och social lära" (Dottrina Politica e sociale) behandlar en uppsättning mindre abstrakta yttranden på politisk och social teori, den har troligen Mussolini skrivit.

I början av sin bok redogör han sina synpunkter på händelser, personer och åsikter som uppenbarade sig i Italien mellan 1876 till första världskrigets slut 1918.

Den fascistiska rörelsen

Den 23 mars 1919 i Milano grundades fasciströrelsen "Fascio di Combattimento". Gentile menar att detta datum är början till en motoffensiv mot det förfall som tidigare hade pågått i Italien. Den fascistiska revolutionen hade startat och fick sitt stora ögonblick den 28 oktober 1922, Marschen mot Rom, med massdemonstrationer för att kräva regeringsmakten. Den fascistiska rörelsen var nu en fascistisk revolutionär stat.

Definitionen av fascismen:

    1. Den totalitära egenskapen i läran. Det handlar inte bara om politisk styrning och nationens förvaltning utan också om dess vilja, tanke och känsla.

    2. Fascismens lära är inte någon filosofi och ännu mindre en religion. Det är inte heller en utvecklad och definitiv politisk doktrin. Det är ledaren (Il Duce) själv, tillsammans med de ödmjukaste partimedlemmarna, som känner sanningen och de nödvändigaste principerna. Fascismen är mer en metod än ett filosofiskt system.

    3. Det fascistiska systemet är inte något system, men har inom politik och inom det politiska intresset, dess tyngdpunkt.

Staten enligt den fascistiska läran

Staten är central i den fascistiska läran. Fascismen har mycket gemensamt med nationalismens tankar. Både fascismen och nationalismen placerar staten som stommen för varje individs värde och rättigheter. Den individuella liberalismen och socialismen har helt motsatt uppfattning på denna punkt, anser Gentile. För nationalister kommer staten före individen. För fascismen är staten och individen en helhet en nödvändig syntes. Den fascistiska staten är, till skillnad från den nationalistiska staten, en helt andlig skapelse. Den fascistiska staten är en folklig stat och i och med detta en demokratisk stat, enligt Gentile. Detta förklarar nödvändigheten av fascistpartiet och av alla propaganda och utbildningsinstitutioner vilka fostrar fascismens politiska och moraliska ideal hos folket. Detta för att tanken och viljan hos den ensamma personen, Il Duce, blir tanken och viljan hos folket. Medan nationalismen försvarar monarkin vill fascismen införa republik.

Den korporativa staten

Den liberala staten skall ersättas av den korporativa syndikalistiska ordningen. Fascismen accepterar, från syndikalismen, idéen om syndikates utbildande och moraliska uppgift. Detta för att harmonisera korporationerna för att uppehålla disciplinen inom staten. Staten kan nå individen enbart genom att individen tillhör samma enhetliga ekonomiska organisation och detta är staten. Inom staten råder frihet med disciplin och utanför staten finns inget.

Det Fascistiska stora rådet

Den 9 december 1928 bildades det Fascistiska stora rådet (Gran Consiglio del Fascismo) som bestod av den fascistiska revolutionens ledare. Detta råd var ett extra konstitutionellt organ redan från dess början. Rådet talade för hela nationen, kontrollerade införandet och offentliggörandet av lagstiftningen i Italien.

Gentile betonar att omvandla den liberala, parlamentariska staten till en totalitär enpartistat räcker det inte med att kungöra nya lagar, skapa nya institutioner eller vinna strider utan det krävs också att skapa nya attityder, nya idéer och skapa, i själva verket, nya människor samt en ny anda.

Inom de nya lagarna är alla rättigheter heliga eftersom varje rättighet är en plikt. Det är varje medborgares plikt till sig själv eftersom det är en plikt för faderslandet. Med det Stora rådet fullbordar den fascistiska revolutionen sin omvandling och fullbordar dess upplösning i staten, anser Gentile.


Boken "Vad är fascismen?", 1925 (Che cosa è il fascismo: Dicorsi e polemiche)

Fascismen är en politisk doktrin och ett totalitärt koncept för hela personens livsstil. Fascismen är en idé om en ny moralisk livsstil med början hos ungdomen.

Efter att ha kritiserat Marxism-Leninismen, liberalismen och den liberala demokratin övergår Gentile till att behandla staten och nationen.

Staten och nationen

Gentile citerar den italienske filosofen Giuseppe Mazzini när han behandlar nationsbegreppet. Staten är nationen. Ingen föds in i nationen. Alla måste arbeta för dess skapelse. Ett folk är inte en nation för dess historia utan genom att folket känner för dess historia. Ett folk är en nation om de erövrar dess frihet, uppskattar dess värde och möter all den smärta som kan uppstå under erövringens förlopp. Genom enandet av dess skingrande medlemmar till en enad enhet. Genom att befria folket och grunda en autonom stat. Detta är nationen, menar Gentile. Nationen är ett program, en mission. Nationsbygget är aldrig färdigt.

Fascismen har använt våld när det är nödvändigt att använda våld. Staten, fascismens skapelse, kommer att grunda och försvara dess egna ideal. En stat som inte är stark är ingen stat. Fascismens idé är revolutionär.

Staten är nationens medvetande. Staten är därför en etisk kraft. Staten har ett absolut moraliskt värde.

Fascismen och kulturen

Denna del av boken är ursprungligen ett tal som Gentile höll som avslutning på en kongress om fascistisk kultur i Bologna den 30 mars 1925.

Fascism är krig mot intellektualismen, anser Gentile. Den fascistiska livskraften är viljan. Det är inte intellektet. Fascism kämpar mot intellektualismen. Vilket är en intellektets sjukdom. Fascismen föraktar kultur som bara är ornament och dekoration. Fascismen söker en kultur i vilket viljan är utrustad och förstärkt med tanke att segra i varje ny strid.


"Utbildningsreformen", 1920 (La riforma dell'educazione: Discorsi ai maestri di Trieste)

Gentile var Italiens utbildningsminister 1922-24 och genomförde en omfattande, delvis ännu bestående reform av det italienska skolväsendet.

Copyright © 1998-2015, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta material är skyddat enligt Lagen om upphovsrätt, 1960:729. Eftertryck, lagring i elektroniska media, visning på bildskärm eller annan form av kopiering och spridning är förbjuden. Den som bryter mot Lagen om upphovsrätt kan enligt 53 § åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman.