Ideologierna


 

Pierre-Joseph Proudhon

Innehåll:

Fakta om Pierre-Joseph Proudhon

Pierre-Joseph Proudhon Fransmannen Pierre-Joseph Proudhon (1809-1865) föddes den 15 januari 1809 i Besançon, Frankrike.

Hans fader var Claude-François Proudhon (1779-1846) och kom från bergsbyn Chasnas i östra Frankrike. Byn ligger vid gränsen till Schweiz. Han kom från en bondesläkt men kom att arbeta både som bryggare och tunnbindare.

Pierre-Josephs moder var Chaterine Simonin (1774-1847) och kom från den lilla byn Cordiron ligger vid floden Ognon i östra Frankrike. Hon kom också från en bondesläkt. Hans morfar var Jean-Cloude Simonin (-1789).

Han var äldst i en syskonskara av fem bröder. Jean-Etienne föddes 1811 sedan föddes två bröder ytterligare men båda dog i sin barndom. Den femte brodern Charles föddes 1816 och överlevde sin barndom.

Under sina första barnaår bodde familjen i en liten by, Bourgille-les-Marnay, vid floden Ognong i östra Frankrike. Det var hans mors hemort.

Hans fader startade ett eget bryggeri och en krog. När Pierre-Joseph var åtta år fick han servera i sin fars krog. Fadern sålde både bryggeriet och krogen utan att få någon vinst av försäljningen.

År 1817 var det i östra Frankrike en stor hungersnöd dels på grund av missväxt men också som resultat av Napoleonkrigen 1803-1815. Detta innebar att Pierre-Joseph växte nu upp i en fattig familj och fick samla omogna rågax på fälten för att överleva. Vid nio års ålder var han koskötare i Jurabergen och vid tolv års ålder arbetade han på ett värdshus.

Pierre-Joseph var en flitig besökare på stadens bibliotek och lånade åtta till tio böcker åt gången. Han lärde sig latin, grekiska och hebreiska. Proudhon studerade vid Collège Royal i Besançon 1820-27. Han hade inte råd med hatt eller skor som hans studiekamrater. Pierre-Joseph fick ta av sig sina träskor innan han gick in i skolan. Han blev bestraffad många gånger för att han hade glömt sina böcker men hans familj hade inte råd att köpa böcker till hans studier.

År 1827 började han som lärling vid ett tryckeri i Battant, som var en förort till Besançon. År 1828 började han vid ett boktryckeri i Besançon, först som sättare senare som korrekturläsare.

1836 startade han och en kompanjon ett litet boktryckeri i Besançon. Den 1 mars 1843 slutade Pierre-Joseph med boktryckeriet, Han flyttade till Lyon och började istället skriva essäer. År 1847 flyttade han till Paris. 1848 förklarade han att Bibeln, Adam Smith och Hegel var hans lärofäder (i denna ordning).

Mellan 1848-1850 ägde han och skrev artiklar i fyra tidningar "Le Representant du Peuple", "Le Peuple", "La Voix du Peuple" och "Le Peuple de 1850".

Proudhon övergav delvis sina anarkistiska idéer genom att låta sig inväljas i det franska parlamentet i juni 1848. Proudhon upptäckte snart sitt misstag.

Efter ett år som parlamentariker upphävde nationalförsamlingen hans parlamentariska immunitet och han dömdes i mars 1849 till tre års fängelse och 3.000 francs i böter för upprorisk verksamhet. Han hade i flera artiklar kritiserat Louis-Napoleon Bonaparte (1808-1873) som blev kejsare Napoleon III (1852-1870). Bland annat när Bonaparte ställde upp i presidentvalet december 1848.

Under fängelsevistelsen skrev han fyra böcker. Han släpptes ur fängelset den 6 juni 1852. Hans tidning hade flera gånger problem med censuren så han fick starta om tidningen under nya namn.

År 1853 kunde han inte längre publicera några artiklar eller böcker i Frankrike utan fick göra detta i Belgien istället. En koleraepedemi utbröt år 1854 och Proudhon drabbades av sjukdomen. Han överlevde koleran men hans hälsa var nu sämre. Efter att ha tillbringat en tid i Belgien återvände Proudhon till Frankrike i september 1862.

Under hans sista år i livet bidrog han, med sina erfarenheter, till anarkiströrelsens ogillande av parlamentarismen. Proudhon fick hjärtproblem och hans hälsa försämrades.

Han dog i Paris den 19 januari 1865.


Proudhons anarkism

I motsats till Karl Marx utgår Proudhon från att förändringar kunde ske utan någon väpnad revolution. Han ansåg vidare att då avskaffandet av staten eller att upplösa den är målet så kan man inte delta i den bestående statsmaktens politiska organ. Alltså inte delta i allmänna val och parlament. Istället förespråkas direkt aktion.

Han förkastar helt den representativa demokratin. Idealet är direkt demokrati i självstyrande grupper utan statsapparat. Proudhon menar vidare: att anarki inte är oordning utan ordning, att den är den naturliga ordningen i motsats till den konstlade ordning som åläggs ovanifrån, att den är den sanna enheten i jämförelse med den falska enhet som avlas genom tvång.

Han menar att den franska revolutionen 1789 bara var en politisk revolution för att erövra regeringsmakten. Det måste även ske en ekonomisk revolution. När en ekonomisk revolution har inträffat genom att arbetargrupper övertar industriella institutioner och samhället förvandlas till ett nätverk av frivilliga överenskommelser mellan fria individer kan den erövrade regeringsmakten avskaffas.

1843 kom Proudhon i kontakt med det hemliga och illegala arbetarsällskapet mutualisterna i Lyon, Frankrike. De bildade den största gruppen av textilarbetare i staden. Han antog deras namn när han senare beskrev hur samhället skulle omorganiseras.

Pierre-Joseph Proudhon tillhör Mutualismen


Proudhon viktigaste böcker

Proudhon skrev sin mest berömda bok "Vad är egendom?", 1840 (Qu'est-ce que la propriété?). Dessutom har han skrivit:

I "Revolutionens allmänna idé", 1851 (Idée Générale de la Révolution au XIXe Siècle) skriver han om revolutionens nödvändighet för anarkismen. Denna bok är Proudhons centrala verk. I den skisserar han sina viktigaste idéer till ett enhetligt system av tankar.


Boken "Vad är egendom?", 1840 (Qu'est-ce que la propriété?)

Proudhon inleder sin bok på följande sätt: "Om jag blir tillfrågad att besvara följande fråga: VAD ÄR SLAVERI? och jag skulle svara utan vidare, DET ÄR MORD, min mening skulle förstås på en gång. Inga ytterligare argument skulle behövas för att visa att makten att ta från en människa hennes tankar, hennes vilja, hennes personlighet, är en makt på liv och död; och att förslava en människa är att döda henne. Nå, alltså, till denna andra fråga: VAD ÄR EGENDOM! får jag inte på samma sätt svara, DET ÄR STÖLD, utan vissheten att bli missförstådd; det andra påståendet är inget annat än en ombildning av det första?".

Vad är rättvisa?

Proudhon börjar med en genomgång av innebörden av ordet rättvisa. Han undersöker begreppet hos olika auktoriteter på området. Teologen säger, enligt Proudhon, all rättvisa kommer från Gud. Det är sant men vi vet inte mer än tidigare. Filosoferna måste vara mer informerade, menar Proudhon. De säger: rättvisa är en dotter från himlen, ett ljus som upplyser varje människa som föds på jorden, det vackraste förmånsrätten på vår jord, vilket skiljer oss från rovdjuren och knyter oss till Gud och tusen andra liknande påståenden.

Man kan summera all mänsklig vishet om rättvisa med hjälp av ett ordspråk: Gör det som du tycker att andra borde göra mot dig. Men denna moraliska regel är ovetenskaplig, fortsätter Proudhon. Rättvisa, menar Proudhon, är inte detsamma som lagarna, tvärtom lagarna är bara en deklaration och tillämpning av rättvisa. För om lagstiftningen var felaktig eller till och med falsk skulle konsekvensen bli oordning och social kaos. Han ger Romarrikets lagar under Caesar som exempel på hur lagarna kan vara orättvisa. Dessa lagar tillät slaveri, vidskepelse och vällust. Dessutom var det bara den frie mannen som hade alla rättigheter.

Franska revolutionen 1789 var ingen revolution i Proudhons ögon. Förändringarna i det franska samhället var inte tillräckligt grundliga. Han kallar denna samhällsförändring för ett framsteg. För när ett land omvandlas från en monarki till en demokrati är det ett framsteg i rätt riktning men inte tillräckligt. Makten, rätten att stifta lagar, utökas från en person till en majoritet men inte till alla människor. En människa kan inte vara fri i en demokrati. Men de blir lika inför lagen.

Under antiken var slaveri rättvisa, under medeltiden var kungen, adeln, präster och biskopens makt rättvisa. Nu är en statlig institutions makt rättvisa. Denna makt baserades som regel på rätten att äga en egendom. De som äger mest har störst makt. Är då egendom rättvisa? Undersöker vi detta närmare, menar Proudhon, och ser på egendom från två utgångspunkter: Rätten till innehav och rätten till arbete.

Egendom en naturrätt?

Romarrikets lagar definierade egendom som rätten att använda och missbruka det som man äger inom lagens gränser, menar Proudhon. Enligt den franska konstitutionen år 1793 är egendom rätten njuta och disponera fritt ens lösöre, ens inkomst och frukten av ens arbete och flit. Napoleons lagsamling anger att egendom är rätten att njuta och disponera saker på det mest oinskränkta sättet förutsatt att vi inte överstiger gränserna, föreskrivna av lagarna och reglementet.

Proudhon fortsätter, det finns två definitioner av egendom, besittning och innehav. Rättigheten i en sak (rätten att återkräva egendom som jag har förvärvat och nu finner hos någon annan person) och rättigheten till en sak (vilken ger mig rätt att bli en ägare).

Den franska deklarationen år 1793 om människans rättigheter innehåller fyra rättigheter: rätten till frihet, jämlikhet, egendom och säkerhet. Proudhon anser att frihet är en absolut rättighet. Detsamma gäller för jämlikhet och säkerhet. Dessa tre rättigheter är absoluta därför att varje rätt som man får ger man också till andra. Frihet för frihet, jämlikhet för jämlikhet och säkerhet för säkerhet. Men rätten till egendom, fortsätter Proudhon, är en rättighet som ligger utanför samhället. Om rättigheten till egendom är en naturrätt så är inte denna rättighet social utan asocial. Egendom och samhälle är två fullständigt oförenliga institutioner. Det är som att försöka förena två magneter till deras motsatta poler. Antingen måste samhället vissna bort eller måste det göra slut på rätten till egendom.

Efter att ha gått igenom hur olika lagar ser på egendom övergår Proudhon att behandla olika filosofers syn på egendomsbegreppet. Cicero såg egendomen som varje fri mans rätt att ta i besittning mark och kalla marken för sin egen. Marken är besatt inte anvisad. Enligt Cicero har ingen rätt att ta mer mark än han behöver. Med denna syn på egendom är denna rätt till egendom lika för alla och således en absolut rättighet. Grotius däremot ansåg att allting var gemensamt och odelbart samt ägt av alla tillsammans. En kommunistisk syn med andra ord, anser Proudhon.

Egendomsbegreppet kräver en civil lagstiftning

Proudhon argumenterar vidare: Rätten till egendom uppstår när jag brukar jorden, bygger ett hus på denna mark vilken också försörjer mig och min familj. Han fortsätter, rätten till egendom uppstod när människan slutade att leva ett nomadliv och istället blev jordbrukare. Då behövdes begreppet egendom för att vara säker på att jordbruket stannade inom släkten. När en generation dog ut måste jordbruket föras över till nästa generation. För att detta skulle fungera måste samhället skriva lagar som reglerade hur detta skulle gå till.

Denna slutsats att egendom är nödvändigt för jordbrukets bevarande inom släkten är inte en rätt slutsats, menar Proudhon. Människan har dragit felaktiga slutsatser tidigare i historien t.ex. kastväsendet i Indien och antikens greker och romare hänvisade ofta till sina gudar för att argumentera för olika saker och åtgärder. Dessutom förstärkte man sina argumenten med religiösa ceremonier.

Egendom kan inte beslagtas

Land är precis som luft och vatten en naturrikedom som inte människan har skapat. Proudhon förstår att ett begränsat landområde erbjuder större möjligheter till beslagtagande än vatten och solsken eftersom det är lättare att kräva rätten till ägande över jord än över atmosfären.

När portugiserna "upptäckte" sjövägen till Indien via Godahopsudden (Afrikas sydspets) ansåg de att det var deras ensamma rätt att utnyttja denna sjöväg. Holländarna kontaktade Grotius för rådgivning. Han förklarade att havet är allas rätt att utnyttja. Alltså ingen kan äga havet.

Arbete är ingen grund för egendom

Efter att ha avvisat hävd som skäl till rätt till egendom övergår Proudhon till att diskutera arbetet som grund för egendom. Rätten att använda och missbruka egendom gäller varken för nationer eller människor, argumenterar Proudhon.

Om ett landstycke producerar mat för en persons dagsbehov. Om man på samma landstycke kan producera mat för två dagar har man dubblerat dess värde. Detta ökade värde är brukarens egendom. Låt brukaren få frukten av sitt arbete. Om en fiskares yrkesskicklighet innebär att han fångar mer fisk än en normal fiskare. Gör detta honom till ägare av fiskevattnet, frågar sig Proudhon?

Egendom gör en människa till en eunuck och sedan vanärar honom för att bara vara torrt virke, ett murket träd. Arbetarens fiende är ägarna, kapitalisterna, regeringen, fortsätter Proudhon.

Egendom är fysiskt och matematiskt omöjligt

I sin argumentation mot egendom anger Proudhon tio påståenden om egendom. Egendom är omöjlig därför att:

    1. den kräver någonting för ingenting. T.ex. arrende för markanvändning. Detta är stöld, ocker och plundring, menar Proudhon. Vilken grund ligger bakom rätten till detta arrende, frågar sig Proudhon? Ägaren av marken deltar inte själv i produktionen av livsmedel och kan inte därför få arrende. Den som tar ett arrende och inte själv deltar i produktionen är antingen en parasit eller en tjuv. Om egendom kan finnas bara som en rätt då är egendom omöjlig.

    2. varhelst den finns är produktionskostnader större än den är värd. Säg att arrendet är 1/10 av markens produktionsvärde. Då måste lantbrukaren höja sina livsmedelspriser för att täcka in arrendet. Detta innebär att hela nationen betalar arrendet. Markägaren använder arrendet till att konsumera lyxvaror och lättja. Improduktiv konsumtion, menar Proudhon. Egendom kan med lätthet stödja latmaskar.

    3. vid ett givit kapital, produktion är proportionell med arbete inte med egendom. Ägandet av egendom skapar inte tillväxt men däremot arbete gör det. Rätten till tillväxt utgår från produktionslagarna och den är tillintetgjord genom äganderätten. Egendom är omöjlig.

    4. den är mord. För att betala arrendet måste brukaren ta från sin egen konsumtion. Om han inte vill detta måste han låna till arrendet. Men vem kan han låna av? Jo, markägaren. År efter år måste han göra samma sak. Slutligen går farmaren i konkurs och markägaren har fått mer pengar än arrendet. Efter att ha rånat farmaren genom ockerränta, mördas han sakta genom svält. Därför är egendom omöjlig.

    5. om den finns, förtär samhället sig själv. Markägaren höjer sitt arrende. Brukaren måste då arrendera mer mark för att kunna betala det nya högre arrendet och dessutom arbeta mer. Detta innebär att antalet brukare minskar i samhället. Men totala produktionen kommer inte att öka. Proudhon ger två exempel på markägare som har vräkt 15 000 personer och 600 arrendatorer från sina marker. Detta, menar Proudhon, skapar självmord och revolt.

    6. den är grymhetens moder. (När boken skrevs, 1840, var det vanligt i Europa att rösträtten var baserad på egendom eller/och inkomst. Ju större egendom respektive högre inkomst ju flera röster. Fattiga människor hade vanligtvis ingen rösträtt) Detta, menade Proudhon, innebär att de rika (markägarna) kunde bestämma vad de ville över de fattiga. Egendom är grymhetens moder. Egendom är omöjlig.

    7. i konsumtionen av dess intäkter förlorar markägaren dessa. Genom att hamstra den, upphäva den och genom att använda den som kapital, så vänds den mot produktion. Proudhon jämför en egendom med administrationen inom ett land. Dess skatt (arrendet) används till olika saker och finns inte tillräckligt med pengar så lånar staten detta. Skattebetalarna (arrendatorerna) får betala dess räntor. Utan att öka dess produktionskapacitet ökar det aktiva kapitalet. Detsamma sker för en markägare, menar Proudhon. Därför är egendom omöjlig.

    8. arrendets ackumuleringsstyrka är oändlig och egendomen brukar bara över begränsade kvantiteter.

    9. den är maktlös mot egendom. En förmögen markägare kan köpa upp en fattigare markägares mark genom sitt kapitals styrka. Utan att göra något olagligt. Konkurrens är den kommersiella lagstiftningen, anser Proudhon. Därför är egendom omöjlig.

    10. den är jämlikhetens motsats. Detta påstående är en sammanfattning av de nio andra ovan.

Samhälle bland djur och bland människor

Proudhon håller med Aristoteles som anser att människan är en rationell och social varelse. Människan är en varelse som lever i ett samhälle, tillägger Proudhon. Med samhälle menar han den totala summan av relationer och villkoren i samhället bestäms av lagarna. Samhälle, rättvisa och jämlikhet är tre likvärdiga ord. Tre uttryck som menar samma sak.

En häst och en oxe som vi utnyttjar som dragare delar vi inte vår inkomst med. Vi tar det som djuren producerar. Djur och arbetare som vi har i vår tjänst behandlar vi på samma sätt. Vad vi än gör för dem gör vi det inte för rättvisa men mer för ren godhet.

Ett samhälle bland djur är enkel medan hos människan är komplext. Medmänsklighet är ett typiskt mänskligt drag. Rättvisa är en produkt av social instinkt och reflektion. Jämlikhet mellan människor måste råda annars blir det inget fungerande, rättvist samhälle. Jämlika villkor är samhällets lag och universell solidaritet är denna lags stadsfästelse.

Kommunism och egendom

Proudhon anser att kommunism som samhällsform inte är bra. Den skapar orättvisa, våld, bojor, moralisk tortyr, samhällets försvagning och dessutom skapar den en plikttrogen och bedövande likformigheten.

Han anser att Platons kommunism omfattade slaveri och att Rousseau förväxlade kommunism och jämlikhet. Egendom är basen i alla kommunistiska teorier.

I kommunistiska samhällen finns inte privategendom men staten äger både tillgångar och människor samt dessutom människors vilja. Staten har egendomsrätten till liv, talang och all mänsklig förmåga. Staten har rätten att använda detta för det allmännas bästa.

Kommunismen är ojämlik men inte som egendom. Egendom är den starkes exploatering av den svage. Kommunismen är den svages exploatering av den starke. Inom egendomen skapas ojämlikheten genom makt. Inom kommunismen skapas ojämlikheten genom att placera medelmåttor på höga poster. Kommunism är förtryck och slaveri.

Anarki

Så länge vi, människor, har existerat så har vi velat ha en chef eller chefer. Anarki innebär saknade av en suverän, herre eller chef. Vidare utan principer, regler eller lagar. Ordet anarki har för många inneburit oordning.

Proudhon menar att anarki inte är oordning utan ordning, att den är den naturliga ordningen i motsats till den konstlade ordning som åläggs ovanifrån, att den är den sanna enheten i jämförelse med den falska enhet som avlas genom tvång.

Ett anarkistiskt samhälle

Det anarkistiska samhället grundas på fyra principer:

    1. Jämlikhet , innebär lika villkor av medel

    2. Lag

    3. Individuell frihet

    4. Propotionalitet

Detta samhälle är en syntes av kommunism och egendom som Proudhon kallar frihet. Frihet är balansen mellan rättigheter och skyldigheter. Att göra en människa fri är att balansera honom med andra.

Frihet är jämlikhet, eftersom frihet endast existerar i samhället och i brist på jämlikhet finns inte något samhälle. Frihet är anarki, eftersom den inte erkänner regeringens vilja men endast lagens auktoritet vilket är av nödvändighet. Frihet är oändlig variation, eftersom den respekterar alla viljor inom ramen för lagen. Frihet är propotionalitet, eftersom den ger största möjliga handlingsfrihet för förtjänst och ära.

Copyright © 1998-2015, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta material är skyddat enligt Lagen om upphovsrätt, 1960:729. Eftertryck, lagring i elektroniska media, visning på bildskärm eller annan form av kopiering och spridning är förbjuden. Den som bryter mot Lagen om upphovsrätt kan enligt 53 § åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman.