Ideologierna


 

Max Stirner

Innehåll:

Fakta om Max Stirner

Max Stirner De tyske filosofen Max Stirner (1806-1856), vars riktiga namn var Johann Caspar Schmidt, föddes i staden Bayreuth som ligger i nordöstra Bayern, Tyskland den 25 oktober 1806.

Max fader hette Albert Christian Heinrich Schmidt (1769-1807) som dog av tuberkulos när Max var 6 månader. Han var flöjttillverkare och portträttmålare. Max farfar var tjänaren Johann Georg från staden Anbach i västra Bayern, Tyskland. Max farmor var Sophia Elisabetha Götz som födde en dotter och fyra söner mellan åren 1762-1769.

Hans moder hette Sophia Elenora Reinlein (1778-1839). Max morfar var Johann Reinlein som kom från staden Erlangen i norra Bayern, Tyskland. Max mormor var Luise Margarete Kasperitz

Max hade inga syskon.

Max moder gifte om sig år 1809 med Heinrich Friedrich Ludwig Ballerstedt från staden Helmstedt i östra Tyskland. De bosatte sig i staden Chełmno vid floden Wisla (staden ligger i nuvarande Polen). Men Max stannade hos sin faster Anna Marie Sticht och hennes man Johann Caspar Martin Sticht i Bayreuth.

1810-1819 bodde han hos sin mor och hennes nya make i Chełmno. 1819 flyttade han tillbaka till Bayreuth och sin faster för att gå på gymnasiet i Bayreuth. Han tog studenten i september 1826 och började läsa filosofi vid Berlins universitet i oktober 1826.

I Berlin träffade han de båda tyska filosoferna Ludwig Andreas Feuerbach (1804-1872) och Georg Wilhelm Friedrich Hegel (1770-1831) som kom att inspirera Stirners tankar.

Mellan åren 1828-1832 lämnade han Berlin dels beroende av politiska oroligheter dels för att hans moder blev sjuk. Han reste runt i Tyskland men studerade också under kortare perioder vid universiteten i Erlangen och Königsberg.

Han återvände till universitet i Berlin 1832. Avbröt återigen sina studier under våren 1834 för att vända sig till Royal Scientific Prüfungskommission för att få en examen "pro facultate docendi". Stirner fick sin lärarexam. Han återupptog sina studier vid Berlins universitet under våren 1835 och tog slutligen sin universitetsexamen.

Han bevistade tre föreläsningar av Georg Wilhelm Friedrich Hegel (1770-1831) under sin tid vid Berlins universitet. Han blev inspirerad av Hegels tankar och han anslöt sig till en grupp vänsterhegelianer (Die Freien) 1841.

Från april 1835 till november 1836 undervisade han i Latin vid "Der Königlichen Realschule in Berlin". Oktober 1839 började Stirner undervisa i tyska, litteraturhistoria och Europeisk historia vid en flickskola "Madame Gropius" i Berlin. Han slutade vid skolan oktober 1844.

Det var under denna tid han dels skrev i flera tyska tidningar (t.ex. Rheinische Zeitung och Leipziger Allgemeine Zeitung) och dessutom skrev sin bok "Den ende och hans egendom", 1844.

Fr o m år 1847 fick han ekonomiska problem och satt i fängelse i Berlin för sina skulder under två perioder 6-25 mars 1853 samt 1 januari - 4 februari 1854.

Stirner försörjde sig som översättare. Han översatte till tyska några ekonomiska verk av Jean-Baptiste Say (1767-1832) och Adam Smith (1723-1790). T.ex. Adam Smiths "Nationernas välfärd", 1847 (The Wealth of Nations) och Jean-Baptiste Says "Traite d'Economie Politique".

I Berlin i maj 1856 fick han feber efter han hade fått ett stick i nacken av en bevingad insekt. Max Stirner dog i Berlin den 25 juni 1856.


Stirners anarkism

Stirner förklarade krig mot alla trosläror som hotar individualiteten. I detta krig kämpar han för en form av amoralisk egoism. Stirner kritiserade det auktoritära och antiindividualistiska samhällets karaktär.

Hans idealsamhälle kräver regeringsinstitutionernas borttagande och istället krävs jämlikhet mellan egoisterna och han föreslår upproriska metoder för att åstadkomma samhällsförändringar.

Stirner tillhör den individualistiska anarkismen.


Stirners viktigaste böcker

Han skrev många artiklar om:

Dessa båda artiklar publicerades i tidningen "Der Rheinische Zeitung", 1842.

Hans stora verk "Den ende och hans egendom" (Der Einzige und sein Eigentum) publicerades i oktober 1844.

Dessutom skrev Stirner två essayer:

Hans sista bok var "Reaktionens historia", 1852 (Geschichte der Reaktion).


Boken: "Den ende och hans egendom", 1844 (Der Einzige und sein Eigentum)

Stirner är mycket påverkad av Hegel och hegelianen Bruno Bauer (1809-1882). Bauer grundade tidskriften "Allgemeine Literatur-Zeitung", Berlin år 1843. Tolv upplagor av tidskriften blev utgivna i Charlottenburg (nuvarande en stadsdel i Berlin men före 1920 en egen stad) mellan 1843-1844. Stirner citerar Bauers artiklar ur tidskriften på många ställen i boken.

Stirner inleder sin bok med att förklara dels hur människan förvandlas från barn till vuxen och dels hur människan har förändrats från sofisternas tid till år 1844. Därefter behandlar han den moderna människan. Han menar att människan lever inte för sin egen del utan för en massa idéer.

Människans drivkrafter

Stirner redogör för två drivkrafter som styr människan, religionen och moraluppfattningen. Vidare styrs människan av andra krafter beroende på om individen är gudfruktig eller inte samt om individen är ren eller oren. Den orene individen avstår alla "bättre känslor" han följer istället enbart sina naturliga böjelser vilka styr honom. Den rene individen däremot avstår från världen runt omkring sig och följer enbart "det önskvärda" vilket styr honom.

Den gudfruktige människan drivs på samma sätt som den rene av att följa "det önskvärda". Den ogudaktige styrs av penningbegär före sig själv och den gudaktige drivs av att följa Gud och de gudomliga lagarna före sig själv. Stirner menar att både penningbegäret på jorden och Gud i himmelen driver människan till självförsakelse.

Han fortsätter att argumentera om människans drivkrafter. Det är skillnad på känslor och tankar som jag själv har kommit på och de som någon annan har överfört till mig. Hela vår skolgång är ett sätt att inplantera i oss "önskvärda" känslor och tankar. Istället kan man överlämna denna process till oss själva hur än resultatet skulle bli.

Styrningen av människans tankar

Människor kan delas in i två klasser, kultiverade och icke kultiverade människor. Kultiverade människor sysselsätter sig själva med idéer och med tankar. Deras tankar handlar om stat, härskare, kyrka, Gud, etik och orden. De okultiverade är bara barn. De är underlägsna de kultiverade och styrs av deras idéer.

Präster och lärare lever för en stor idé, en god sak, en doktrin, ett system eller en högre kallelse. De tjänar människan men hugger av människans huvud, menar Stirner. Precis som prästen har sin religion vill man gärna skapa "religion" av allting: t.ex. frihetens religion och jämlikhetens religion. På detta sätt, menar Stirner, skapas en "helig anledning" för att verka för en högre sak som medborgarskap, politik, offentlighet, pressfrihet eller jurysystem. Så fort en världslig människa lyckas skaka av sig dessa "hedersamma högre makter" som prästerskapet, gamla testamentets lagar eller påven, så drabbas människan av ännu fler högre makter som lagen och omvandlingen av lagmän till samma nivå som prästerna.

Han menar vidare att liberalismen är inte bättre för människan. Liberaler stoppar in i människans huvud en god utbildning. För hur kan liberaler sprida frihet inom lagens råmärke utan disciplin? Resultatet blir istället för att lära sig frukta Gud kommer man att lära sig frukta människan. "Entusiasm för den sanna mänskliga kallelsen".

Reformationen

Med protestantismen intåg i Europa avslutades medeltidens elände, enligt Stirner. "Med Luther, således, grydde uppfattningen att sanning, därför att den är en tanke, är bara för den tänkande människan. Och detta är att säga att människan måste hädanefter ta en ytterst annorlunda ståndpunkt, nämligen, det gudomliga, troendet, vetenskaplig ståndpunkt, eller detta om tanke i relation till dess objekt, tanken detta om förstånd i relation till intelligens."

Katoliken är bara en lekman och han är nöjd om han fullföljer befallningen medan protestanten är själv en präst och agerar efter hans bästa omdöme och samvete. Denna förändring, menar Stirner, är reformationens bidrag.

Martin Luther och René Descartes (1596-1650) säger: "Han som tror på Gud" och "Jag tänker, således finns jag." De talar om människans ego inte vad Jehovah eller Allah kräver. Stirner menar, tanken är frihet.

Den absoluta monarkin, staten och nationen

Efter 1700-talet försvann den absoluta monarkin och ersattes av staten och nationen. I Frankrike inträffade denna omvandling i och med franska revolutionen.

Men människan blev inte fri, anser Stirner. Den sanna människan är nationen men individen är alltid en egoist, fortsätter Stirner. Människans människovärde är att vara en medborgare i staten. Att tjäna staten eller nationen blir det främsta idealet. Statens intresse är det främsta intresset. Att tjäna staten blir den ädlaste uppgiften. Man måste ge upp sig själv och leva bara för staten, ironiserar Stirner vidare. Inför detta goda, staten, försvinner all egoism.

Staten behöver pengar alltså tar staten hand om individens egendomar. Den som har makt har också rättigheter. Statens rättigheter och nationens rättigheter, fortsätter Stirner.

"Vad är meningen med doktrinen att vi alla har ´lika politiska rättigheter´? Bara detta - att staten inte tar hänsyn till min person, det vill säga jag, liksom alla andra, är bara en människa, utan att ha annan mening än att erbjuda sin underkastelse."

Politisk frihet som är grunden i den liberala doktrinen är bara en andra fas av protestantismen och är jämnbördig med religionsfrihet, argumenterar Stirner vidare. Bara när människan har en religion kan hon utnyttja sin religionsfrihet. På samma sätt är det med den politiska friheten, den kräver en stat och en nation. Den ena friheten gör religionen fri och den andra friheten gör staten fri. Staten och religionen gör mig till en slav, fortsätter Stirner och deras frihet är mitt slaveri. En fri människa är bara den individ som inte är ansvarig inför någon annan människa.

Stirner anser att den franska revolutionen inte var riktad mot det bestående utan endast mot etablissemanget. Man bytte bara ut den absoluta monarkin mot staten och nationen.

Egendom

Staten skyddar varje individs person och egendom mot de andra, separerar dem från varandra, varje individ är sin speciella roll och har sin speciella roll. Den individ som är nöjd med denna roll finner att denna stat är gynnsam. Men den individ som anser att andra har mer än han själv är missnöjd. Lösningen på detta problem är att avskaffa personlig egendom. Låt egendom vara opersonlig, låt den tillhöra samhället. Detta är det andra stölden av personen i humanismens intresse. Staten tog den politiska friheten. Samhället tar den sociala friheten.

Kommunismen

Slutsatserna av kommunismen är mycket enkla, enligt Stirner. Vi är alla trashankar och som det kommunistiska samhällets kollektiv kan vi kalla oss själva för en trashanks skara. Staten måste tas bort.

Genom den franska revolutionen blev borgarna allsmäktiga och all ojämnlikhet försvann genom att alla blev medborgare. Nu svarar kommunismen: Betydelsen för oss är inte vad vi är för staten, inte vårt medborgarskap, utan vad vi är för varandra. Var och en av oss existerar bara genom de andra. Det är arbete som utgör vårt värde och vår jämlikhet, ironiserar Stirner vidare. Vilken fördel ger oss medborgarskap? Bördor! Hur högt är vårt arbete värderat? Så lågt som möjligt!

Att kommunisten ser i dig, människan, brodern är bara kommunismens söndagssida. Enligt kommunismens vardagssida ser han dig som mänsklig arbetskraft eller arbetande människa. Människor tänker att samhället ger mig det jag behöver och vi är i tacksamhetsskuld till samhället därför. Socialisten liksom liberalen är innestängd i den religiösa grundsatsen, ett heligt samhälle, så som staten har varit hittills. Samhället, från vilket vi har allt, är en ny herre, ett nytt spöke, ett nytt högsta väsen, vilket tar oss in i dess tjänster och lojalitet!

Den mänskliga liberalismen

En jude, en kristen, den privilegierade personen, teologen med flera är inte en människa, fortsätter Stirner. Var inte en jude, inte en kristen utan en människa! Ingenting annat än en människa! Argumenterar han vidare. Försvara din humanitet emot varje inskränkande förteckning! Gör dig själv till en människa som är fri från dessa begränsningar! Gör dig själv till en fri människa!

Eftersom staten och samhället inte är tillräckligt, för mänsklig liberalism, den förnekar båda och på samma gång bevarar dem. Den mänskliga liberalismen menar att arbete är OK! Men då önskar vi arbetet i dess fullaste innebörd. Inte för att vi kanske får fritid utan för att vi kanske finner självtillfredsställelse. Vi vill ha arbete för vår egen utveckling. Allt privatliv är lämnat i frihet, för samhället har inget intresse för detta.

Den mänskliga liberalismen ger individen vad han skall ha som människa, vilket innebär, allting som tillhör mänskligheten. Människan eller mänskligheten är individens mål för vilket han arbetar, tänker, lever och för vems förhärligande han måste bli människa, argumenterar Stirner vidare. Jag är en unik människa, mitt skinn är inte någon annans skinn, mina tankar är inte någon annans tankar. Om jag vill ha någonting mer än en annan människa har eller innehar så är jag en egoist.

Liberalismen, som helhet tagen, har en dödlig fiende, en oövervinnlig motsats, som Gud har djävulen. Vid sidan av människan står alltid icke-människan, individen, egoisten. Staten, samhället, mänskligheten kan inte få bukt med denna djävul. Ett mänskligt ego kan jag inte bli, just därför att jag är jag och inte bara människa, anser Stirner.

Eigenheit

I bokens andra del som heter "Jag" använder sig Stirner av det tyska ordet eigenheit (egenhet, egendomlighet). Han säger att eigenheit skapar en ny frihet. Därför att eigenheit är skaparen av allting. Detta är frihet från allt som inte är du, inte jag, inte vi. Vad återstår när jag är fri från allt annat som inte är jag? Bara jag, ingenting annat än jag.

Stirner fortsätter, tusentals år av civilisation har dolt för dig vem du är, har övertygat dig om att du inte är en egoist utan en idealist (god människa). Skaka av dig detta! Uppmanar Stirner. Bli en egoist! Jag är bara mig själv när jag är herre över mig själv istället för att bli mästrad av Gud, människa, auktoritet, lag, stat eller kyrka.

Verein von Egoisten

Stirner kritiserar både liberalen och de kristnas syn på individen. Liberalen ser oss bara som en människa inte som en verklig individ, en egoist. De kristna håller tag i min ande, de liberala i min mänsklighet. Kristenheten har lärt oss att ingen är förlorad medan liberalismen behandlar alla på ett jämlikt sätt som människa. Men detta inriktar sig bara till människan inom mig, inte till mig, argumenterar Stirner.

Staten och jag är fiender, fortsätter Stirner. Jag, egoisten, har inte i mitt hjärta detta "humana samhälles" väl. Jag offrar ingenting till detta. Jag bara utnyttjar det. Men för att kunna utnyttja det fullständigt omformar jag det till min egendom och min skapelse. Så är det. Jag tillintetgör det och formar om det till en "union av egoister" ("Verein von Egoisten").

Jag och lagen

Lagen är inget annat än härskarens vilja. All lag är en främmande lag, fortsätter Stirner. När jag går till en domstol för att få rätt söker jag inte min rätt utan en främmande rätt (samhällets lag). Samhällets lag gör individen till samhällets slav. Den som har makt har rätt. Om du inte har makt så har du inte rätt. Min vilja och statens vilja är två krafter i dödligt fiendeskap. Varenda stat är en despotism.

Stirner argumenterar vidare, en liberal anser att lagen är tvingande för mig eftersom den är skapat av mänskliga orsaker. Mot vilket mina egna skäl är "orimliga". Varken gudomliga eller mänskliga skäl utan bara dina och mina skäl, vilka gäller vid vilken tidpunkt som helst, är de enda äkta liksom du och jag är äkta.

Människor (Volk)

Hittills i historien har nationella eller folkliga intressen, klassintressen, familjeintressen och "allmänt humana intressen" dominerat. Detta är inget för egoisten, fortsätter Stirner.

De kristna människorna har skapat två samhällen, Staten och Kyrkan. Inget för egoisten. Kan jag tänka och handla som jag vill, kan jag visa mig själv, leva ut, sysselsätta mig själv, frågar Stirner. Staten kan blomstra medan jag svälter.

Trots att det råder pressfrihet har inte jag någon sådan frihet. Folkets frihet är inte min frihet. Folket kan inte vara fri utan på bekostnad av individerna. Alla stater, konstitutioner, kyrkor har sänkts pågrund av individernas secession (utbrytning). Varje folk, varje stat är orättfärdig mot egoisten. Hur kan jag vara fri när jag måste förbinda mig med ed till en konstitution, ett kontrakt, en lag, till mitt folk?

Samhälle (Gesellschaft)

Enligt Stirner har ordet Gesellschaft sitt ursprung i ordet Sal (sal, hus eller lokal). Innefattas många människor i "Sal" tillhör dessa samhället, menar Stirner. De är i samhället och åtminstone deltar i ett "salongssamhälle" genom att kunna tala i de salongsmässiga former. Men för att detta skall vara en verklig gemenskap skall detta vara oberoende av samhället.

Gemenskap är ömsesidighet, det är verksamheten, anser Stirner. Samhället är annars bara en gemenskap i "Salen". Precis som kamratskapet inom ett fängelse. Liksom "Salen" bildar fängelset ett samhälle, ett kamratskap, men inte gemenskap, ingen ömsesidighet, ingen sammanslutning. Tvärtom, menar Stirner, varje sammanslutning inom fängelset sår fröet till farliga komplotter.

Till samhället hör också "partiet". Stirner fortsätter: "I staten är det partiet som gäller. Partiet, partiet vem skulle inte ansluta sig!". Partiet är inget annat än en stat i staten, anser Stirner.

Egendom

Stirner kritiserar Proudhons tanke att egendom är stöld. "Vad som tillhör ingen kan inte stjälas; vattnet som någon tar från havet kan inte vara stulet", argumenterar Stirner. Egendom uppstår endast med hjälp av lagstiftning. Bara jag, en ovillkorlig ego, har egendom.

Stirner argumenterar vidare. Om personen förlorar respekten för egendom kommer alla att ha egendom, på samma sätt som alla slavar skulle bli fria när de inte längre respekterade slavägaren som herre. Egoisten säger, jag tar vad jag behöver. Försvara din egendom , då blir du stark.

Egendomsfrågan kan inte lösas så vänligt som socialisterna och kommunisterna drömmer om. Den kan bara lösas genom allas krig mot alla, anser Stirner.

Konkurrens

Stirner anser att konkurrensen visar sig mest ha nära samband med principen om medborgaranda. Är det något annat än jämlikhet, frågar sig Stirner. Är inte jämlikhet en produkt av samma Revolution som förorsakades av gemene man, medelklassen, fortsätter Stirner. Eftersom ingen hindras från att konkurrera med alla inom Staten och arbeta sig upp till en högre ställning, genom att förstöra eller utnyttja andra för sin egen vinning och därmed nå högtflygande planer.

Innan Staten infördes var alla enkla individer i samhället eller i relation till varandra konkurrenter. Detta är vår sociala ställning, menar Stirner. Men i Staten är du inget annat än en enkel individ.

Liberalismen anser att det tillhör människans väsen att inte vara en egendom men däremot en ägare, menar Stirner. Medan socialister kräver resurser åt alla samt att samhället skall ha som syfte att tillhandahålla dessa resurser. Socialisterna menar vidare att du bara är ägare till det du arbetar dig till inte genom det du ärver.

Pressfrihet

Total pressfrihet är som all oinskränkt frihet en fiktion, menar Stirner. Samhället kan ha total pressfrihet bara om jag också är fri från tvång. Om vi kan bli gudlösa och laglösa kommer våra ord också bli fria. Total pressfrihet kan bara införas i samhället genom folkets uppror.

Liberalernas pressfrihet införs genom ett samtycke från staten. Men detta innebär en inskränkning av total pressfrihet, menar Stirner. Statens pressfrihet innebär en pressfrihet på statens villkor. Ingen total pressfrihet.

Egoisten tillhör världen därför att han tillhör ingen makt i världen.

Copyright © 1998-2015, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta material är skyddat enligt Lagen om upphovsrätt, 1960:729. Eftertryck, lagring i elektroniska media, visning på bildskärm eller annan form av kopiering och spridning är förbjuden. Den som bryter mot Lagen om upphovsrätt kan enligt 53 § åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman.