Ideologierna


 

Anarkism

Innehåll:

Inledning

Ordet anarki kommer från grekiska ordet an-archos som betyder "utan överhuvud". Anarkister motsätter sig statens auktoritet (t. ex. tvångsmakt, hot om straff) istället vill anarkister ha frivilliga organisationer som har de enskilda individernas samtycke.

Det finns även en mer allmän innebörd av ordet anarki, laglöshet eller "upplösning av samhällsordningen". Det finns en synonym till ordet anarki, libertär. Ordet libertär förknippas inte med den nedsättande betydelsen av laglöshet och oordning.

Ordet anarki användes första gången i politiska sammanhang under franska revolutionen. Då användes ordet för att brännmärka politiska motståndare på yttersta vänsterkanten.

Pierre-Joseph Proudhon var den förste som använde ordet anarkist i en positiv betydelse. Han kallade sig själv för anarkist, året var 1840.

Eftersom anarkismen förnekar auktoriteter finns, logiskt, inte heller inom själva ideologin någon direkt lärofader utan istället ett antal portalfigurer: Godwin, Stirner, Proudhon, Bakunin, Krapotkin, Rocker och Tolstoj. Vad alla dessa personer har gemensamt är:

Inom anarkismen kan man urskilja ett antal varianter. Skillnaderna består i hur man vill organisera sig i framtiden och om man vill använda våld för att övergå till det nya anarkistiska samhället.


Individualistiska anarkismen

Den individualistiska anarkismen byggs upp av tänkare som William Godwin och Max Stirner. Båda tror på den enskilda individens rätt, inte kollektivets rätt. Om individen vill samarbeta med andra individer bestämmer individen det själv.

Detta samarbete kan ske inom en kommun om den förenar de enskilda individernas intressen. Förutsatt att inga härskare ingriper och att alla regeringar, arméer och byråkratier undanröjs. Denna kommun får inte genomföras av politiska partier. De har dock helt olika syn på individernas beteende i det anarkistiska samhället.

William Godwin

Godwins anhängare anser att kommunen inte får införas med våld i form av t. ex. revolution. Godwin utgår ifrån oföränderliga morallagar och betraktade den förnuftiga diskussionen som den bästa metoden att förändra människans förhållanden.

Max Stirner

Stirner förhärligar den egoistiska individen som tar sina rättigheter med våld och uppror. Stirner skriver "Vi två, staten och jag, är fiender. Mig, egoisten, ligger inte detta ´mänskliga samfunds´ välfärd om hjärtat. Jag offrar ingenting åt det. Jag utnyttjar det endast, men för att kunna utnyttja det fullständigt måste jag snarare förvandla det till min egendom och min skapelse - dvs. jag måste förinta det och i dess ställe bilda egoisternas union." Stirner betonar individens stora fördelar.

Det finns ingen annan frihet än den som individen själv erövrar, menar han. Som sitt ideal uppställer han egoisten, den människa som förverkligar sig själv i konflikt med kollektivet och med andra individer, som inte ryggar tillbaka för att bruka vilka medel som helst i "allas krig mot alla", som kallt bedömer allt från sin egen välfärds synpunkt och som efter att ha proklamerat sin egenhet tillsammans med likasinnade individer kan ingå en "egoisternas union" utan regler eller bestämmelser för att ordna gemensamma angelägenheter.


Mutualismen

Ordet mutualism kommer från biologin vilket innebär en situation då två arter har fördel av sin relation med varandra.

Mutualismen liksom Pierre-Joseph Proudhon menar att samhället skall bestå av en stor federation av kommuner och arbetarkooperativ. Organiserandet av det anarkistiska samhället börjar lokalt och så nära folkets direkta kontroll som möjligt.

Enskilda människor bör sammansluta sig till kommuner och förbund. Dessa lokala enheter bör organisera sig i en konfederal organisation. På detta sätt blir nationer ersatta med en geografisk konfederation av regioner och Europa skulle bli en konfederationernas konfederation.

Inom denna konstruktion skulle den minsta provinsens intresse få lika mycket betydelse som den största enheten och alla beslut skall fattas genom ömsesidiga avtal, kontrakt och skiljedom. Vidare skall regeringsmakten upplösas, en rättvis egendomsfördelning skall finnas och fri tillgång till kredit. Det finns ingen ränta, immateriell rätt eller ekonomiska privilegier.

Pierre-Joseph Proudhon

Proudhon beskriver sin syn på det framtida anarkistiska samhället: "I lagarnas ställe skall vi sätta kontrakt; inga fler lagar, stiftade av majoriteten eller ens enhälligt. Varje medborgare, varje stad, varje industriell enhet skall stifta sina egna lagar. I den politiska maktens ställe skall vi sätta den ekonomiska ... I de stående arméernas ställe skall vi sätta industriförbund. I polisens ställe skall vi sätta identiska intressen. I den politiska centraliseringens ställe skall vi sätta ekonomisk centralisering."


Kollektivismen

Anhängarna av kollektivistiska tankar som Michail Bakunin är i stark opposition till de individuella anarkismen även vad gäller Proudhons mutualistiska idéer. De förespråkar istället arbetargruppen, kollektivet, som samhällsorganisationens grundval. Dessa arbetargrupper skall ha en stimulerande elit av övertygande anarkister men denna elit skall inte kräva fullständig omvändelse av den stora massan av medlemmar.

Dessa vill anpassa anarkismen (den individuella anarkismen) till ett samhälle med växande industri. De föreslog därför individuell förfoganderätt istället för individuell äganderätt. Denna förfoganderätt skulle ske genom frivilliga institutioner där den enskilde arbetaren också skall tillfredsäkras rätten att utnyttja sin egen individuella produktion.

Michail Bakunin

"Människans frihet består endast i att hon lyder naturlagarna därför att hon själv har insett att de är naturlagar och inte därför att de har tvingats på henne utifrån av en främmande vilja, vare sig gudomlig eller mänsklig, kollektiv eller individuell, av vilket slag den vara månde."

Bakunin vill inte ha varken lagstiftning eller myndighet. Han menar att båda är ägnat att förslava samhället. Bakunin anser att han kan ha stor auktoritet för en skomakares kunskap vad gäller stövlar men förbehåller sin rätt att kritisera och kontrollera skomakarens auktoritet. Denna auktoritet får absolut inte påtvingas av någon människa eller av Gud.


Anarkistiska kommunismen

Dessa, med Pjotr Kropotkin i spetsen, anser det nödvändigt att organisera sig i grupper som uteslutande består av hängivna anarkistiska propagandister i ord och handling.

Vidare anser de att varor och tjänster fritt skall stå till förfogande och fördelas efter behov. De vill också ha ett omfattande nätverk av inbördes sammanlänkande institutioner som en nödvändig garanti för individens intressen.


Anarkosyndikalism

Dessa betonar vikten av kamp inom revolutionära fackföreningar och att det framtida samhället skall byggas på dessa föreningar (syndikat) istället för kommunen. Rudolf Rocker är en av de mest populära anarkosyndikalister.

Den första syndikalistiska organisationen bildades i Frankrike 1886, "Fédération Nationale des Syndicats". Men denna organisation var under dess första år mer reformistisk än anarkistisk. 1894 antog en majoritet av kongressdeltagare att "den yttersta revolutionära metoden är generalstrejk".

Anarkosyndikalisterna förespråkar generalstrejk som huvudmetod, att genomföra en social revolution och störta kapitalismen, detta istället för konspirations- och upprorshandlingar. Man vill vidare avveckla staten, kyrkan och armén.


Pacifistiska anarkismen

Dessa anarkister avvisar tanken på att använda våld för införandet av anarkismen. Leo Tolstoj är den främste tänkaren inom den pacifistiska anarkismen.

Tolstoj avvisar staten och egendomsrätten. Båda dessa måste avvecklas för att människorna skall leva fritt och i tillstånd av gemenskap och ömsesidig fred.

Varor och tjänster skall fördelas så att människorna får allt de behöver men inget för överflöd. För att detta skall kunna fungera pläderar han för en moralisk revolution. Genomförd med förnuft och ytterst genom övertalning och exempel. Detta för att motverka det onda samhället.

Det bästa sättet att bekämpa statsmakten är att vägra lyda den. Vägra militär- och polistjänstgöring och att inte betala skatter.

Leo Tolstoj

Efter att ha sett en offentlig avrättning med giljotin i Paris 1857 uttalar Tolstoj sig politiskt med en anarkistisk stämma. I ett brev till en vän skriver han följande:

"Den moderna staten är ingenting annat än en sammansvärjning för att utnyttja men framför allt för att demoralisera dess medborgare. Jag förstår moraliska och religiösa lagar som inte är bindande för alla men som leder framåt och ger löften om en mera harmonisk framtid, jag känner konstens lagar, som alltid bringar lycka.

Men politiska lagar förefaller mig som så vidunderliga lögner att jag inte kan inse hur någon av dem kan vara bättre eller sämre än någon av de övriga ... Hädanefter skall jag aldrig tjäna någon regering någonstädes."

Copyright © 1998-2017, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta material är skyddat enligt Lagen om upphovsrätt, 1960:729. Eftertryck, lagring i elektroniska media, visning på bildskärm eller annan form av kopiering och spridning är förbjuden. Den som bryter mot Lagen om upphovsrätt kan enligt 53 § åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman.