Ideologierna


 

Konservatism

Innehåll:

 

"Ett land skall inte med revolution
skaka av sig sitt förflutna"

Edmund Burke (1729-1797)

Inledning

Ordet konservatism kommer från latinets conservati´vus som betyder bevarande och latinets conse´rvo som betyder bevara, vidmakthålla. Konservatismen är en samhällsbevarande åskådning.

Under slutet av 1700-talet växer den politiska konservatismen fram, främst som en protest mot att franska revolutionen blev så blodig, att ett skräckvälde efterträdde revolutionen och som en reaktion mot Napoleons envälde.

Konservatismens huvudtes (idé) uppstod "att ett land inte med revolution skall skaka av sig sitt förflutna". Det som är bra i samhället skall bevaras och vidareutvecklas.


Konservatismens bakgrund

Britten Edmund Burke (1729-1797) brukar kallas konservatismens fader. Hans mest berömda bok är "Reflektioner om franska revolutionen", 1790 (Reflections on the Revolution in France...) som lästes över hela Europa och uppmuntrade många sittande regeringar att göra motstånd mot liberala åsikter som kom fram efter franska revolutionen.

Men även den franske adelsmannen, politiske filosofen och statsmannen Louis Gabriel Ambroise de Bonald (1754-1840), den franske författaren och diplomaten Joseph de Maistre (1753-1821) och den franske aristokraten, juristen och politikern Alexis Charles Henri Maurice Clérel de Tocqueville (1805-1859) har haft en stor påverkan på konservatismen.

Louis Gabriel Ambroise de Bonald

Louis de BonaldLouis Gabriel Ambroise de Bonald föddes den 2 oktober 1754 i Le Monna som ligger nära staden Millau i södra Frankrike.

Vicomte de Bonald var en ledande apologist inom legitimismen. Han var borgmästare i staden Millau 1785-1789 och ordförande för administrationen för departementet Aveyron 1790-1791. Han flyttade till staden Heidelberg i södra Tyskland 1791.

I den tyska staden Konstanz i södra Tyskland publicerade han år 1796 sin bok "Théorie du pouvoir politique et religieux dans la société civile, demontrée par le raisonnement et par l´Histoire", 1796.

Han dog den 23 november 1840 i Le Monna.

Joseph de Maistre

MaistreJoseph de Maistre föddes den 1 april 1753 i staden Chambéry i sydöstra Frankrike. Vid Josephs födelse tillhörde Chambéry konungariket Piemonte-Sardinien.

Hans fader François-Xavier (1705-1789) var en adelsman och ordförande i senaten för departementet (län) Savoie i staden Chambéry.

Hans moder var Christine de Motz de la Salle (1727-1774).

Joseph fick en katolsk uppfostran. Förmodlingen gick Joseph i en jesuitskola. Redan vid 15 år ålder hade Joseph läst Voltaire och andra upplysningsförfattares verk. Han studerade juridik vid Turins universitet.

Å 1788 tjänstgjorde han som domare i senaten för departementet (län) Savoie i staden Chambéry. Joseph de Maistre var också en fransktalande domare och senator i Konungariket Piemonte-Sardinien.

Joseph skrev bland annat:

Under år 1820 försämrades hans hälsa drastiskt och han dog den 26 februari 1821 i Turin i norra Italien av en virusinfektion.


Konservatismens huvuddrag


Konservatismens fem grenar

Konservatismen delas in i fem grenar efter hur man ser på marknadsekonomin och statens roll.

    1. De konservativa som anser att staten skall ingripa och hjälpa de fattiga och mest utsatta människorna kallas socialkonservativa

    2. De som anser att staten inte skall ingripa och påverka marknadsekonomin kallas nykonservativa

    3. De som hyllar den klassiska ekonomiska liberalismen kallas för liberalkonservativa

    4. De konservativa som står för att staten skall upprätthålla vissa sociala värden och etiska normer kallas för värdekonservativa

    5. De konservativa i USA som vill att staten skall stå för en social välfärd, jämlikhet samt vill att marknadsekonomi, demokrati och mänskliga fri- och rättigheter skall spridas i hela världen kallas för neokonservativa

Socialkonservatism

Under senare delen av 1800-talet uppstod ett nytt slags konservatism, socialkonservatism. Den tyske filosofen Lorenz von Stein (1815-1890) och den engelske statsmannen Benjamin Disraeli (1804-1881) kan stå som läromästare inom socialkonservatismen. (Disraeli var premiärminister under två perioder från februari 1868 till december 1868 och mellan februari 1874 och april 1880).

1842 var Disraeli med om att bilda gruppen "The Young England" inom det konservativa partiet i England. Denna grupp ansåg att medelklassen hade för mycket politisk makt och ville bilda en allians mellan aristokratin och arbetarklassen. Disraeli ansåg att aristokratin skulle använda sin makt för att hjälpa de fattiga.

Benjamin Disraeli förändrade 1872 radikalt ideologin inom det konservativa partiet i England i socialkonservativ riktning (Tory Democracy).

De socialkonservativa accepterar tanken på allmän rösträtt och statlig socialpolitik. Den senare tanken uppstod när de sociala konsekvenserna för den industriella revolutionen blev uppenbara. Socialkonservatismen kan ses som ett försök att lösa detta sociala problem.

De anser att statens befogenheter och skyldigheter skall utvidgas så att varje medborgare garanteras en dräglig levnadsstandard. Allmän fattigdom och proletarisering ser dessa konservativa som en farlig samhälls- och statsupplösande kraft.

Staten skall hålla den industriella utvecklingen i strama tyglar. Målet för de socialkonservativa är att integrera arbetarklassen i den nationella gemenskapen och motverka social oro och revolution (socialismen).


Nykonservatism

Den amerikanske statsvetaren och författaren Russell Kirk (1918-1994) är nykonservatismens främste filosof. Hans bok "The Conservative Mind: From Burke to Eliot", 1953 är ett idéhistoriskt arbete om konservatismen från den franska revolutionen till 1950-talet.

Nykonservatismen går tillbaka till Burkes kritik av den franska revolutionen. Denna revolution skapade de psykologiska och idémässiga rötterna för de kulturella omvärdringar skulle, enligt Burke, omöjliggöra ett stabilt samhälle. Resultatet skulle bli en "permanent revolution" vars resultat vore den västerländska kulturens undergång.

Nykonservatismen betraktar den kommunistiska idelogin som en brytning med västerlandets grundläggande ideal. Den amerikanske statsvetaren och professorn Stefan Thomas Possony (1913-1995) skildrar i sin bok "A century of Conflict: Communist Techniques of World Revolution 1848-1950", 1953 den kommunistiska offensiven. Med en kombination av terror och modern militär strategi har marxismen utarbetat ett överlägset system för makterövring, enligt Possony.

De nykonservativa lyfter fram Edmund Burkes sympati för religionen, hans respekt för det historiskt nedärvda, hans misstro mot rationalistiska abstraktioner, hans önskan att bevara vunna historiska fri- och rättigheter, hans försvar av privategendom och hans tro på en evolutionär reformverksamhet.

Nykonservatismen började växa fram på de amerikanska universiteten under 1950-talet. Stor roll fick den politiska tidskriften "National Review" i New York City, USA som startades av den amerikanske författaren och journalisten William Frank Buckley Jr. (1925-2008) år 1955.

De nykonservativa betonar en klassisk ekonomisk liberalism (liberalkonservatism) och bevarandet av sociala värden och etiska normer (värdekonservatism).


Liberalkonservatism

Konservatismen är en stark motståndare till socialism och kommunism. Detta innebär att en del konservativa hyllar den klassiska ekonomiska liberalismen och de kallas för liberalkonservativa. De hyllar den fria marknaden.


Värdekonservatism

Värdekonservatismen står för att staten skall upprätthålla vissa sociala värden och etiska normer. Detta i stark motsättning till den liberalisering och individualisering som pågått sedan 1950-talet av dessa värden och normer. Till de sociala värdena hör familjen som grundsten för samhället. Staten skall framhäva den kristna synen på etik och moral. Staten skall vidare vårda kulturarvet och slå vakt om kulturmiljöer.


Neokonservatism

Den ledande neokonservativa tänkaren är Irving Kristol (1920-2009). 1965 började neokonservatismen formas i USA med att Kristol grundade tidskriften "The Public Interest". Kristol är mer positiv till Milton Friedmans nyliberala, ekonomiska teorier än Karl Marx´. Han anser att Adam Smiths teorier är bra men har vissa kritiska tankar om marknadsekonomin.

De neokonservativa betonar värdekonservatismen, en konservativ välfärd, borgerliga värden och marknadsekonomin. De är emot liberalismen, socialismen och kommunismen.

Copyright © 1998-2015, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta material är skyddat enligt Lagen om upphovsrätt, 1960:729. Eftertryck, lagring i elektroniska media, visning på bildskärm eller annan form av kopiering och spridning är förbjuden. Den som bryter mot Lagen om upphovsrätt kan enligt 53 § åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman.