Ideologierna


 

Liberala filosofer

Innehåll:

John Stuart Mill

Fakta om John Stuart Mill

John Stuart Mill Den engelske filosofen, nationalekonomen och samhällskritikern John Stuart Mill (1806-1873) föddes den 20 maj 1806 i Pentonville, London.

Johns fader var den skottske filosofen James Mill (1773-1836) som föddes i Northwater Bridge i östra Skottland. Fadern samverkade med Jeremy Bentham och var dessutom talesman för de så kallade filosofiska radikalerna i England. Dessa radikaler anslöt sig till utilitarismen.

Johns farfar var den fattige skomakaren James Mill "Milne" (?-1808) som kom från Edingburgh i södra Skottland. Johns farmor var lantbrukardottern Isabel Fenton (1755-1801) från Kirriemuir i östra Skottland. Hon var piga hos sin blivande man, James. De hade tre barn James var äldst, Willhelm två år yngre än James och May som var tvä år yngre än Willhelm.

Hans moder var Harriet Burrow (1782-1854). Harriet hade en broder John och ytterligare en broder och två systrar. Harriet var den äldsta dottern. Mormodern hette Harriet Burrow.

John var äldst av nio syskon vilka var födda mellan 1806-1824. Johns äldsta syster Wilhelmina (1808-1861) gift Forbes, systern Clara Esther (1810-1886), systern Harriet Isabella (1812-1897), brodern James Bentham (1814-1862) bodde i Indien år 1836, systern Jane (1816-1883), brodern Henry (1820-1840), systern Mary Elizabeth (1822-1913) gift Colman och brodern George Grote (1824-1853).

Fadern och Bentham såg till att John Stuart lärde sig grekiska vid tre års ålder och latin vid åtta. Det var meningen att John Stuart skulle bli ledare för utilitaristerna.

Innan han kom i tonåren hade han läst de flesta antika klassiker på originalspråk. Det var först efter faderns död, 1836 som Johns påverkan från James Mill och Jeremy Benthan började avta och han kunde utveckla sina egna politiska tankar.

Han bodde under flera år i Frankrike. Mill var en stor del av sitt liv verksam som tjänsteman inom Ostindiska kompaniet. Samtidigt var han en flitig författare på en rad områden, logik, kunskapsteori, etik och nationalekonomi.

Han blev invald som oberoende kandidat för valkretsen City of Westminster i det brittiska parlamentet (1865-1868). Mill var den förste i en parlamentarisk församling som yrkade på kvinnlig rösträtt.

Mill var Lord Rector vid St. Andrews universitet i Skottland 1865-1868. Mill dog av rosfeber den 8 maj 1873 i Avignon som ligger i sydöstra Frankrike.

John Stuart Mills viktigaste böcker

Boken "Om friheten", 1859 (On Liberty)

Denna bok beskriver liberalismens grundtankar. Mill inleder sin bok med följande två meningar: "Ämnet för denna studie är inte den s. k. viljans frihet, som man så olyckligt satt i motsats till den åskådning som felaktigt benämnts den filosofiska determinismen. Det är den medborgerliga eller samhälleliga friheten, beskaffenheten av och gränserna för den makt som samhället lagligen kan utöva över individen."

Bokens huvudsyfte är att ange de faror som följer i demokratins spår och visa hur man skall skydda sig mot dem. Mill skriver att folket måste skydda sig mot statsmaktens övergrepp, detta även i en demokrati (majoritetsförtryck).

Mill anger två grundsatser:

    1. Individen är inte, inför samhället, ansvarig för sina handlingar så länge de inte berör någon annans intressen än hans egna.

    2. Individen är ansvarig för sådana handlingar som berör andras intressen och då bör kunna ådra sig straff, antingen i lagens form eller genom socialt ogillande. Detta om samhället anser att straffet i ena eller andra formen är nödvändigt för dess skydd.

Individen kan skyddas i form av politiska fri- och rättigheter men också genom författningsmässiga garantier i form av lagar. Det enda skälet för övergrepp från statsmakten sida, menar Mill, är att förhindra att någon individ tillfogar någon annan människa skada. Annars är varje individ suverän till både sin kropp och själ. Detta gäller för myndiga människor.

Tanke- och yttrandefriheten är viktig

Tanke- och yttrandefriheten är nödvändig för mänsklighetens andliga välbefinnande. Nya idéer är förutsättningen för framsteg. Friheten att uttrycka idéer måste vara total. Särskilt viktigt är det att extrema åsikter får komma till tals. De bör favoriseras snarare än förskräckt tillbakavisas eftersom det nya och oprövade kan rymma mått av sanning.

Han menar vidare, för att en individ skall känna friheten måste personen garanteras: frihet att tänka och åsiktsfrihet vidare vetenskaplig, moralisk och teologisk frihet, yttrandefrihet och tryckfrihet. Frihet att leva som man vill, förutsatt att levnadssättet inte skadar någon annan människa. Frihet att organisera sig i olika sammanslutningar, om dessa inte skadar någon annan människa.

Mill skriver "Mänskligheten vinner mera på att låta envar leva såsom synes honom bäst än på att tvinga envar att leva såsom andra anser bäst." "Att vägra att lyssna till en mening emedan man är säker på att den är oriktig, är att anta att den egna vissheten är detsamma som den absoluta vissheten."

Men det är farligt, menar Mill, att blint lita till ens egen omvärld (parti, sekt, kyrka, samhällsgrupp m. m.) vad den anser vara sant och inte sant. Om en människa i London av någon orsak blir högkyrkligt troende så blir en person i Peking av samma orsak buddhist eller konfucian. Men vad som igår ansågs vara rätt anses idag vara fel och vad som anses rätt idag anses vara fel i morgon.

För att hitta den "rätta" åsikten måste varje åsikt utsättas för kritik. Det är bara när fri kritik och opposition mot våra åsikter finns, som en förnuftig insikt grundad på visshet kan upprättas. Oriktiga åsikter och handlingssätt ger småningom vika för fakta och argument. Dessa fakta och argument måste sedan framläggas för folket för att få inflytande på folket.

Mill anger tre skäl till varför tanke- och yttrandefriheten är viktig

    1. Det är farligt att undertrycka åsikter eftersom man inte säkert vet vilka som i framtiden är "sanna".

      Mill anger behandlingen av Sokrates och Jesus som exempel på hur illa dåtidens samhälle behandlade nya åsikter. De tog död på den person som framförde de "oriktiga" åsikterna.

      Kejsaren Marcus Aurelius mottog inte kristendomen som en statsreligion utan förföljde den trots att man betraktar honom som en moraliskt högstående och den mest upplyste på sin tid. De fel som tillskrivs honom sammanhänger alla med hans mildhet. Mill menar att Aurelius tankar var de mest typiska av Kristi läror. Det borde då ha varit logiskt att han anammade kristendomen.

    2. Det är farligt att "sanna" åsikter inte ifrågasätts i en fri och öppen debatt.

      Mill menar "När man lär sig geometri pluggar man inte rätt och slätt in satserna i huvudet, man måste förstå dem och lära sig bevisen, och det skulle vara orimligt att säga, att man är okunnig om de grunder som de geometriska satserna stöder sig på därför att man aldrig hör någon bestrida dem eller försöka vederlägga dem."

      Man bör göra, fortsätter Mill, som en av antikens största talare Cicero gjorde inför sina vinnande processer vid rättegångar. Han studerade motståndarens argument med lika stor eller större iver än sina egna. Detta bör var och en göra i invecklade frågor om moral, religion, politik, ekonomi och sociala förhållanden. Detta för att förstå de rätta åsikternas sanna innebörd ordentligt och inte bara schablonmässigt upprepa dem.

    3. Meningsskiljaktigheter är viktiga eftersom den ena ståndpunkten behöver inte vara sann och den andra ståndpunkten falsk utan sanningen kan ligga mitt emellan dessa båda ståndpunkter.

    Populära åsikter är ofta sanna men rymmer sällan eller aldrig hela sanningen. Om de impopulära, undertryckta eller förbisedda åsikterna får föras fram i dager kan de populära åsikterna mer bli fullständiga sanningar genom nya sanningsfragment från de impopulära, undertryckta eller förbisedda åsikterna.

Människan skall ha frihet att handla i enlighet med sina åsikter

Mills menar att om det inte är den personliga friheten som styr valet av handling utan traditionen eller andra människors vanor saknas en av de viktigaste beståndsdelarna för lyckan och den viktigaste beståndsdelen för individuellt och socialt framåtskridande.

Därefter resonerar han ur olika aspekter varför denna frihet i handlandet är så viktig. Här följer några citat ur boken:

"Den som gör något bara därför att det är sed gör inget val. Han får ingen övning vare sig i att avgöra vad som är bäst eller att önska detta."

"De själsliga och moraliska anlagen övas inte genom att man bara gör något därför att andra gör det, lika litet som genom att man hyser en åsikt bara därför att andra hyser den. Om grunderna för en åsikt inte överensstämmer med ens eget tänkande, bidrar de inte till att skärpa det utan försvaga det i stället."

Individen bör bestämma över det som huvudsakligen är av intresse för individen

Detta förutsätter att individens handling inte skadar någon annan individ och att individen bär sin andel av de mödor och offer som krävs för att värna samhället eller dess medlemmar mot skador och obehag.

Det enda straff som en individ skall ha är eventuellt andra individers negativa syn på individens åsikter eller handlande." Ingen bör straffas rätt och slätt för att han varit berusad, men en soldat eller en poliskonstapel bör straffas om han varit berusad i tjänsten. Kort sagt, närhelst någon bestämd skada eller risk för skada som drabbar individer eller allmänhet kan uppstå, hör fallet inte längre till frihetens sfär utan till moralens och rättens."

Mill anser: "...att individualitet är detsamma som utveckling och att det endast är individualitetens odling som frambringar och kan frambringa väl utvecklade människor...". Därför är Mill oroad för: "Kravet att alla människor skall likna oss själva växer genom vad det livnär sig av. Om man väntar med att göra motstånd tills likriktningen blivit i det närmaste fullständig, kommer alla avvikelser från standardtypen att betraktas som gudlösa, omoraliska, ja monstruösa och stridande mot naturen."

Ytterligare skäl för begränsad statligt inflytande

Staten och andra myndigheter skall inte ingripa inom marknadsekonomin. Det är bäst att enskilda individer verkar eftersom de har ett personligt intresse.

Även om inte privatpersoner utför en aktivitet bättre än statens tjänstemän så är det ändå bäst att låta privatpersonen utföra handlingen. På grund av att detta gynnar individens utveckling, kunnande, omdömesförmåga och dessutom för att göra personen mer förtrogen med olika områden.

Ytterligare en orsak till att det är bättre att en privatperson utför en aktivitet är att inte öka statens makt. Det är bättre att begränsa statens ingripande. Varje ny befogenhet som läggs på staten ökar privatpersoners passivitet och istället ökar förlitan på regeringen eller oppositionspartierna.


Herbert Spencer

Fakta om Herbert Spencer

Herbert Spencer Engelsmannen och filosofen Herbert Spencer (1820-1903) föddes 27 april 1820 i Derby, England. Han var äldst av nio syskon. Hans fader George Spencer var lärare och Herbert tog intryck av sin pappas starka tro på individen och motståndet mot etablissemanget.

1829-1836 fick han undervisning av sin farbror, kyrkoherden Thomas Spencer. Han undervisade honom i matematik, fysik och latin.

Han blev civilingenjör 1837 och arbetade vid Londons och Birminghams järnvägar. 1841 återvände han till Derby.

Vid 20 års ålder började han skriva politiska artiklar för "The Westminister Review" och "The Leader". 1841-1843 var han delegat för Derby i "the Complete Suffrage Union". 1843 var Spencer redaktör för tidskriften "Pilot".

1848-1853 arbetade han som författare och redaktör på den ekonomiska tidsskriften "The Economist".

När hans farbror Thomas Spencer dog, 1853 fick Herbert ett mindre arv, vilket möjliggjorde för honom att ägna sig åt författarskap och resor.

Under en av sina resor i Wales och Frankrike blev han sjuk och blev efter detta aldrig riktigt frisk. Han led av trötthet och fick aldrig riktigt reda på vad som var fel med hans hälsa. Trots sin sjukdom skrev han många böcker under sitt liv. När han var 60 år förvärrades hans sjukdom.

1856 återvända han till London. När hans vän Charles Darwin dog bröt han mot principen att aldrig gå in i en kyrka. Spencer deltog i begravningen av Darwin 1882.

Spencer dog i London den 8 december 1903 efter en lång tids sjukdom.

Herbert Spencers viktigaste böcker

Spencers första bok "Social Statics: Abridge and Revised", 1851 handlar om vikten av individens frihet.

Hans andra bok, "The Principles of Psychology", 1855 behandlar teorin om minnet som kroppens biologiska motsvarighet snarare än en främmande motsats.

I boken "Education and Kindred Subjects", 1861 redogör han för sina tankar om utbildningsfrågor

Därefter gav han ut "A System of Synthetic Philosophy", mellan 1862 och 1896 som består av tio volymer:

    1. "Utvecklingsläran", 1862 (First Principles)

    2. "Principles of Biology " består av två volymer
      1. volym 1 som gavs ut 1864
      2. volym 2 som gavs ut 1867

    3. "The Principles of Psychology" består av två volymer
      1. volym 1 är en utökad version av boken från 1855 som gavs ut 1870
      2. volym 2 som gavs ut 1872

    4. "Principles of Sociology" består av tre volymer
      1. "The Data of Sociology", 1874
      2. "Ceremonial Institutions", 1879 som utökades 1882
      3. "Ecclesiastical Institutions", 1896

    5. "Principles of Ethics" består av två volymer
      1. "The Data of Ethics", 1892
      2. "The Ethics of Social Life", 1893

Boken "Sociologins studium", 1873 (The Study of Sociology).

En av hans mest lästa skrifter är "Individen gentemot staten", 1884 (The Man Versus the State).

Boken "Essays: Scientific, Political, and Speculative", 1891 består av tre volymer.

Hans sista bok var "Facts and Comments", 1902. "Autobiography", 1904 gavs ut efter hans död.

Boken "Social Statics: Abridged and Revised", 1851

Bokens originalversion hade i titeln tillägget "or the Conditions essential to Human Happiness specified, and the first of them developed" men i bokens tredje upplaga ändrade han titeln till"Social Statics: Abridge and Revised".

Redan i bokens första kapitel kritiserar Spencer utilitarismens tes "största möjliga lycka för största möjliga antal människor". "... is an agreement to the meaning of ´greatest happiness´ theoretically impossible, but it is also manifest that men are at issue upon all topics which, for their determination, require defined notions of it."

Moral

Spencer behandlar moralfrågor. Antingen är moral en fråga om beteenderegler för människan som hon gör eller regler för hur människan borde uppföra sig, anser Spencer. Han avvisar det första alternativet som en omöjlig syn på moral. Det andra alternativet är mer rimligt för att skapa ett normalt samhälle. Man måste ställa upp vissa villkor under vilka människor kan skapa samarbete sinsemellan och att mänskligt beteende blir fullkomligt.

Om människan är opåverkad av miljöfaktorer då är utbildning, samhällsstyre och sociala reformer bortkastat. Om människan är olämplig för dessa förhållanden då är sättet att göra henne ärbar ett sätt att vänja henne vid dåliga vanor. Om människan är lämplig för dessa förhållanden då är vi tvingade att erkänna att det går att påverka människans utveckling. Människan behöver en moralisk konstitution för att hon skall passa staten.

Frihet

En persons frihet får inte inskränka en annan människas frihet. Han använder rätten att dricka sig full som exempel på en persons frihet. Detta kallar Spencer för den första principen. Denna begränsade frihet skall vara grundbulten efter hur samhället organiseras.

Första principen

"Varje människa har frihet att göra allt som han vill, förutsatt att han inte hindrar samma frihet för någon annan." Detta kallar Spencer för "första principen".

Lagen om lika frihet

Denna princip tillsammans med Spencers tidigare moralteori kallar Spencer för "a Moral Sense". I kombinationen av strävandet till sympati med andra (är en fråga att följa regler för hur människan borde uppföra sig) och insikten om personliga rättigheter finns känslan att följa "Lagen om lika frihet". Detta gynnar både individen och dennes medmänniskor, anser Spencer.

Boken "Individen gentemot staten", 1884 (The Man versus the State)

När Spencer läste en artikel i "The Westminister Review" i april 1860 " Parliamentary Reform: the Dangers and the Safeguards" blev han besviken på vilka reformer som föreslogs. Dessa föreslagna reformer ökade inte friheten utan de inskränkte friheten.

Han skrev därför fyra artiklar som publicerades först i "the Contemporary Review" under fyra månader april-juli 1884.


John Rawls

Fakta om John Rawls

Filosofen och socialliberalen John Rawls (1921-2002) föddes 21 februari 1921 i Baltimore, delstaten Maryland i USA.

Efter Kent school, Connecticut (gymnasieskola) började han 1939 på Princeton University, New Jersey och tog examen 1943.

Efter att ha deltagit i USA:s armé under andra världskriget började han studera filosofi vid Princeton 1946. John tog sin examen (Ph. D.) i filosofi 1950. Han stannade och undervisade i Princeton till år 1952.

Rawls fick "Fulbright Fellowship" vid Universitetet i Oxford, England och han flyttade därför till Oxford.

"Varje person äger en på rättvisa grundad okränkbarhet som inte ens samhällets väl kan åsidosätta. Därför förnekar rättvisan att några personers förlorade frihet kan rättfärdigas av att andra får dela på något större värde. Den låter inte ett fåtal personers påtvingade uppoffringar uppvägas av att fördelarna sammanlagt blir större för flertalet."

John Rawls (1921-2002)

Vid Oxford kom han i kontakt med liberalen Isaiah Berlins teorier, vilka finns återgivna i boken "Fyra essäer om frihet", 1969 (Four Essays on Liberty).

1953 flyttade han till Cornell University i delstaten New York och arbetade som assisterande professor till 1959. Han utsågs till professor i filosofi vid Cornell 1962.

Efter att ha varit vid Massachusetts Institute of Technology under två år utsågs han till professor i politisk filosofi vid Harvard University i USA 1964. Han stannade vid Harvard till sin pensionering 1991. Rawls fortsatte dock att undervisa vid Harvard till 1995 tills han drabbades av flera slaganfall.

Rawls fick Rolf Schockpriset i logik och filosofi år 1999 för boken "En teori om rättvisa". Detta pris utses av Kungliga Vetenskapsakademien i Sverige vartannat år.

Han dog den 24 november 2002 i Lexington, Massachusetts.

John Rawls viktigaste böcker

John Rawls mest kända verk är "En teori om rättvisa", 1971 (A Theory of Justice).

Han har också skrivit boken "Politisk liberalism", 1993 (Political Liberalism) samt böckerna:

"The Law of Peoples", 1999

"Collected Papers",1999

"Lectures on the History of Moral Philosophy", 2000

"Justice as Fairness: A Restatement", 2001

Boken"En teori om rättvisa", 1971 (A Theory of Justice)

Rawls skriver i början av sin bok: "Rättvisa är den främsta dygden för samhällets institutioner, precis som sanning är den främsta dygden för ett tankesystem."

Rättvisa

Med rättvisa menar Rawls social rättvisa. Vilket innebär, hur de viktigaste samhällsinstitutionerna skall fördela grundläggande rättigheter och skyldigheter samt bestämma hur vinsterna från det sociala samarbetet skall delas. Med de viktigaste institutionerna, menar Rawls, är de som definierar människors rättigheter och skyldigheter samt påverkar människors livsvillkor.

Rawls anser att orättvisa ojämlikheter som uppstår på grund av börd och naturgivna egenskaper skall på ett eller annat sätt kompenseras. "... för att verkligen ge alla samma chanser, måste samhället rikta större uppmärksamhet mot människor som av naturen är sämre rustade eller föds in i mindre gynnsamma positioner."

Kritik mot tidigare rättviseteorier
Utilitarismen

Han jämför sin rättviseteori med den klassiska utilitaristiska rättviseuppfattningen som finns i Jeremy Benthams böcker och i Henry Sidgwicks böcker som "Principles of Political Economy", 1883, "Outlines of the History of Welfare", 1902 och "The Methods of Etihics", 1907.

Rawls avvisar utilitarismens nyttoprincip som grund för samhällskontraktet. "På rak arm verkar det knappast troligt att personer som betraktar sig som jämlika och har rätt att ställa krav på varandra skulle enas om en princip som kan kräva att några människor får sämre livsutsikter enbart för att de övriga ska få åtnjuta en större summa fördelar."

Intuitionismen

Vidare jämför han sin rättviseteori med den intuitionistiska rättviseuppfattningen. Denna rättviseuppfattning innebär att rättvisan består av dels ett flertal grundprinciper som ibland kan vara inbördes motstridiga samt dels att man inte kan prioritera några grundprinciper framför några andra. Man får helt enkelt göra prioriteringar med hjälp av intuitionen. Därför kallas teorin intuitionistisk rättviseuppfattning. Rawls minimera intuitionen så mycket som möjligt i sin rättviseteori.

Samhällsfördraget

Han bygger sin teori på tanken om samhällsfördraget som beskrivs i boken av John Locke (1632-1704) "Andra avhandlingen om styrelseskicket", i boken av Jean-Jacques Rousseau (1712-1778) "Om samhällsfördraget eller Statsrättens grunder" och i boken av Immanuel Kant (1724-1804) "Grundläggning av sedernas metafysik", 1785 (Grundlegung zur Metaphysik der Sitten).

Rawls anser att det är rättviseprinciperna för samhällets grundstruktur som samhällsfördraget handlar om. Dessa rättviseprinciper reglerar alla överenskommelser och anger vilka typer av socialt samarbete man kan ge sig in i samt vilka styrelseformer som kan upprättas. Rawls menar att vårt problem är hur detta system, samhällets grundstruktur, skall vara utformat.

Han betonar att principerna skall vara generella och de skall dessutom vara universella i sin tillämpning. Vidare skall principerna ha offentlighet det vill säga att var och en skall känna till allt om principerna som om principerna just nu skulle bestämmas. Rawls nämner ett villkor till för dessa principer att en rangordning måste ske om det rätta vid motstridiga anspråk. Slutligen slutgiltighetsvillkoret, man måste se principerna som förnuftets högsta domstol. Principerna går inte att överklaga till någon högre instans. "...en uppfattning om det rätta är en uppsättning principer, generella till sin form och universiella i sin tillämpning, som offentligt ska erkännas utgöra en högsta instans för rangordning av moraliska personers motstridiga anspråk."

Ursprungspositionen

Med ursprungspositionen menar han tidpunkten när samhällsfördraget (samhällskontraktet) upprättas. Om man vid ursprungspositionen skall kunna komma överens om vad som är rättvisa måste alla personerna vid ursprungspositionen ha rimliga levnadsförhållanden och behandlas lika i egenskap av moraliska personer. Godtyckligheter som finns vid ursprungspositionen måste korrigeras inför kontraktsituationen, menar Rawls. Han menar att personerna i ursprungspositionen är rationella och inser därför att de bör överväga principer för rangordning av olika mål. All information som kan kullkasta den önskade situationen vid ursprungspositionen döljs med en "okunnighetens slöja".

"Rättvisa som skälighet" som kontraktsteori

Med "rättvisa som skälighet" (justice as fairness) menar Rawls att de grundläggande rättviseprinciperna i samhällsfördraget är skäliga. "I rättvisa som skälighet begränsas intuitionens roll på flera sätt." Rawls fortsätter. "... rättviseprinciperna är de som skall väljas i ursprungspositionen."Människorna som sluter samhällsfördraget väljer grundprinciperna i den rättviseuppfattning som skall gälla vid val av en författning och en lagstiftande församling. Denna församling skall anta lagar utifrån de rättviseprinciper man från början kom överens om.

Två rättviseprinciper

Rawls formulerar i sin bok två rättviseprinciper som är skäliga och har valts vid ursprungspositionen enligt ovan:

    1. Alla ska ha samma rätt till det mest omfattande system av grundläggande friheter som är förenligt med att alla har ett liknande frihetssystem.

    2. Sociala och ekonomiska ojämlikheter ska ordnas så att de är både

      1. till största möjliga fördel för de minst gynnade, men förenligt med den rättvisa sparprincipen, och

      2. knutna till ämbeten och befattningar som står öppna för alla under förhållanden som ger alla skäligt jämngoda möjligheter.

"De som har gynnats av naturen får, oavsett vilka de är, dra nytta av sin större tur endast när de därigenom förbättrar situationen för dem som har dragit det kortaste strået." När de båda principerna är uppfyllda är alla jämlika medborgare, menar Rawls.

Rawls betonar att dessa principer gäller i första hand samhällets grundstruktur och styr tilldelningen av rättigheter och skyldigheter och reglerar fördelningen av sociala och ekonomiska förmåner.

Frihetens prioritet

Rättviseprinciperna skall rangordnas i lexikaliskt (så att den första rättviseprincipen har företräde framför den andra) och de grundläggande friheterna kan därför begränsas endast för frihetens skull. Det förekommer två fall:

    1. en mindre omfattande frihet måste stärka hela det frihetssystem som är gemensamt för alla

    2. en ojämlikt fördelad frihet måste vara acceptabel för dem som har den mindre friheten.
Rättvisans företräde framför effektivitet och välfärd

Den andra rättviseprincipen går lexikaliskt före effektivitetsprincipen och principen att den sammanlagda nyttan ska maximeras, och skäliga möjligheter går före differensprincipen. Det finns två fall:

    1. en ojämlikhet i fråga om möjligheter måste förbättra möjligheterna för dem som har sämre möjligheter;

    2. en överdrivet hög grad av sparande måste sammantaget mildra bördan för dem som bär den.
Differensprincipen

Rawls menar med begreppet differensprincipen följande: "Samhällsordningen ska inte skapa och garantera ännu mer tilltalande utsikter för dem som redan har det bättre, om det inte sker till förmån för de sämre ställda."

Effektivitetsprincipen

Rawls menar med begreppet effektivitetsprincipen följande: "Principen säger att en konfiguration är effektiv om den inte kan ändras så att några personer (minst en) får det bättre utan att andra (minst en) får det sämre."

Ett rättvist system av institutioner

För att fördelningen av rättigheter och skyldigheter skall bli rättvis måste ett rättvist system av institutioner byggas upp och förvaltas opartiskt. "Endast mot bakgrund av att en rättvis grundstruktur, där en rättvis politisk författning och rättvisa ekonomiska och sociala institutioner ingår, kan man säga att den erforderliga rättvisa proceduren existerar."

Principer för naturliga plikter och förpliktelser för enskilda personer

"Från rättviseteorins synpunkt är den viktigaste naturliga plikten att stödja och befrämja rättvisa institutioner. Denna plikt består av två delar: för det första ska vi lyda de rättvisa institutionerna och göra vad som på oss ankommer i dem när sådana finns och gäller oss; för det andra ska vi bidra till att rättvisa arrangemang upprättas när rättvisa institutioner saknas, åtminstone när detta låter sig göras utan att det kostar oss särskilt mycket." Rawls menar att det är enklast om individer också lever efter de båda rättviseprinciperna. Gör individerna detta innebär det att de rättvisa institutionerna blir stabila.

De grundläggande friheterna

Med de grundläggande friheterna menar Rawls främst den politiska friheten (rösträtt och att inneha offentliga poster) liksom yttrande- och mötesfriheten, samvetsfriheten och tankefriheten, den personliga friheten (frihet från psykologiskt förtryck, fysiskt övervåld och lemlästning. Med andra ord den personliga integriteten.) Vidare egendomsrätten, rättssäkerheten och hinder för godtycklig arrestering och gripanden. Dessa friheter, menar Rawls, skall enligt första principen vara lika för alla.

En generell rättviseuppfattning

Rawls menar att de båda rättviseprinciperna ovan utgår från en generell rättviseuppfattning nämligen:

Den rättvisa sparprincipen

Vid ursprungspositionen skall också hänsyn tas till kommande generationer. Enligt Rawls "den rättvisa sparprincipen" skall varje generation lägga undan lämplig mängd ackumulerat realkapital till kommande generationer. Med realkapital menar Rawls inte bara fabriker och maskiner utan även "... den kunskap och kultur, de tekniker och färdigheter som möjliggör rättvisa institutioner och frihetens skäliga värde."

Författningskonvent

När parterna i ursprungspositionen har godkänt rättviseprinciperna så bildar de ett författningskonvent för att besluta om rättvisa politiska former och välja en författning. De skall utforma ett system för regeringens konstitutionella makt och medborgarnas grundläggande rättigheter. Nu har "okunnighetens slöja" lyfts bort. Parterna vet om sina positioner i samhället och hur samhället fungerar. De har att utgå från de båda rättviseprinciperna. Vilka innebär att alla skall ha samma frihet vilket är främsta kriteriet för författningskonventet och den andra principen kommer in när man skall utforma lagstiftningen. "En rättvis författning är alltså en författning som rationella delegater under det andra stadiets restriktioner skulle välja åt sitt samhälle. Och på liknande sätt är rättvisa lagar och en rättvis politik de som skulle väljas i lagstiftningssteget."

Samvetsfrihet

Författningskonventet leder, menar Rawls, till val av en regim som garanterar moralisk frihet, tanke- och åsiktsfrihet samt religionsfrihet. Allmänhetens intresse av ordning och säkerhet skapar gränsen för samvetsfriheten. Denna begränsning kan lätt knytas till samhällskontraktstanken. "Regeringens rätt att upprätthålla den allmänna ordningen och säkerheten är en fullmaktsrätt, en rättighet regeringen måste ha om den ska kunna utföra sin plikt att opartiskt understödja de betingelser som är nödvändiga för att var och en ska kunna främja sina intressen och fullgöra sina förpliktelser så som han själv uppfattar dem." Denna rätt för regeringen måste grunda sig på iakttagelser och tankesätt som är godtagbara för alla och baserade på rationella och vetenskapliga undersökningar.

Rawls förkastar helt idén om den religiösa staten. "Staten får inte gynna någon särskild religion, och det får inte förekomma straff eller laga hinder som är knutna till någon religionstillhörighet eller frånvaron av någon sådan."

Politisk rättvisa

Författningskonventet måste säkerställa en politisk rättvisa. Med politisk rättvisa menar Rawls:

    1. att en rättvis författning ska uppfylla frihetsprincipens krav. Dvs. alla medborgare har samma rätt att delta i och bestämma utfallet av den författningsenliga lagstiftningsprocessen. Vid valet av den lagstiftande församlingen gäller:
      1. en väljare - en röst
      2. varje mandat skall representera samma antal väljare (gäller för enmansvalkretsar)
      3. valdistrikten skall utformas av allmänna kriterier som är på förhand givna av författningen och tillämpade genom en opartisk procedur

    2. att den rättvisa författningen ska utformas så att den ger upphov till ett rättvist och effektivt lagstiftningssystem.

Alla medborgare ska ha formellt tillträde till offentliga ämbeten. Alla har vidare rätt att ansluta sig till politiska partier. Ett demokratiskt styre kräver också yttrande- och församlingsfrihet och tanke- och samvetsfrihet.

För att säkra alla grupper och alla medborgares påverkan och inflytande i den politiska processen, anser Rawls, att skattemedel skall tillskjutas till de politiska partierna så att inte dessa partier stöds av privata intressen för då kan dessa intressen få för stort inflytande. Dessa subventioner kan baseras efter antalet erhållna röster i senaste valet eller efter antal mandat i de valda församlingarna. Annars finns risk för att apati och indignation uppstår bland medborgarna då de upptäcker att deras inflytande är begränsade och att inflytandet är stort från sociala och ekonomiska intressegrupper. "Politisk makt ackumuleras hastigt och blir ojämlikt fördelad; genom att ta statens och lagarnas våldsapparat i bruk, kan de som fått övertaget ofta försäkra sig om en privilegierad ställning. På så vis kan orättfärdigheter i det ekonomiska och sociala systemet snabbt undergräva vilken politisk jämlikhet som än kan tänkas ha funnits under gynnsamma historiska förhållanden."

Rättssäkerhet

Politisk rättvisa kräver också rättssäkerhet. Därför måste författningskonventet också ge grunden för rättssäkerheten. De skall skapa lagar som alla människor måste följa och ett regelverk så att staten kan ingripa och med tvång, om så är nödvändigt, vidta åtgärder för att människor skall följa dessa regler. Om denna rättssäkerhet är osäker så är också människors frihet osäker.

Lagarna skall vara kända och offentliggjorda. Lagstiftningen skall vara allmängiltig och inte användas för att skada enskilda individer. Strafflagar bör inte vara retroaktiva om det är till nackdel för dem som lagarna är tänkta för.

Till rättssäkerheten skall också ett rättssystem finnas för att ordna rättegångar och förhör. Det måste innehålla regler som garanterar rationella undersökningsprocedurer. Domarna måste vara oberoende och opartiska. Rättegångarna måste vara hederliga och öppna.

Distributiv rättvisa

För att uppnå distributiv rättvisa är val av samhällssystem det viktigaste, anser Rawls. "Samhällssystemet ska utformas så att den därigenom uppkomna fördelningen är rättvis, vad som än händer. Detta förutsätter att den sociala och ekonomiska processen omges av lämpliga politiska och rättsliga institutioner. Utan en väl avpassad plan för dessa bakgrundsinstitutioner kommer fördelningsprocessen inte att bli rättvis. Bakgrunden brister i skälighet."

Han skissar i sin bok hur dessa bakgrundsinstitutioner kan existera i en väl organiserad demokratisk stat som tillåter privat ägande av kapital och naturtillgångar. Rawls utgår ifrån att den verkställande makten, regeringen är indelad i fyra grenar vilka inte ingår i regeringens normala organisation utan dessa grenar har helt andra funktioner.

    1. Allokeringsgrenen skall se till att prissystemet fungerar i praktiken och förhindrar att det bildas en orimlig maktkoncentration på marknaden. Den skall också med hjälp av lämpliga skatter och bidrag och genom ändringar i definitionen av äganderätten, identifiera och korrigera de uppenbara avvikelserna från effektiviteten då dessa orsakas av att inte priserna ger samhället ett riktigt mått på samhällets intäkter och kostnader.

    2. Stabiliseringsgrenen strävar efter att åstadkomma en någorlunda full sysselsättning. De som vill arbeta skall kunna hitta ett arbete och att det fria yrkesvalet och finansspridningen stöds av en stark effektiv efterfrågan.

    3. Överföringsgrenen skall ta hänsyn till behov och tilldelar dem rätt vikt i förhållande till andra anspråk. Den skall garantera en viss välståndsnivå och tar sig an nödens krav.

    4. Fördelningsgrenen skall med hjälp av beskattning och nödvändiga korrigeringar av äganderätten bevara en ungefärlig rättvisa vid fördelningen av andelar. Den skall införa arvs- och gåvoskatter och begränsa rätten att testamentera. Syftet är att rätta till välståndsfördelningen och förhindra maktkoncentrationer. En annan uppgift är att införa ett beskattningssystem som ökar de statliga inkomsterna så att rättvisa uppstår. Dessa inkomster behövs för de kollektiva nyttigheterna och för de överföringar som behövs för att uppfylla distributiv rättvisa.
En teori om det goda

Rawls presenterar en teori om det goda som han redan har använt för att beskriva de primära nyttigheterna och de intressen personerna i ursprungspositionen har.

De primära nyttigheterna

Den allra viktigaste primära nyttigheten, enligt Rawls, är självrespekt. Självrespekt innefattar:

    1. För det första, en persons känsla för sitt eget värde, hans trygga förvissning om att hans uppfattning om det goda, hans livsplan, är värd att förverkliga.

    2. För det andra, en tro på den egna förmågan att, om det står i ens makt, fullfölja sina avsikter.

Känslan för det egna värdet ges stöd om vi har en rationell livsplan och att denna uppfyller den aristoteliska principen och att vi känner att vi själva och det vi gör uppskattas och bekräftas av andra som vi på motsvarande sätt uppskattar och tycker om att tillhöra.

Definitionen av det goda

Definitionen av det goda är ".. vad som är bra för en person bestäms av den rationella livsplan han efter rationella överväganden skulle välja från maximalklassen av planer." Med livsplaner menar han människans önskningar och behov samt att de motsvarar människans kapacitet och förmåga. Rawls betonar att dessa rationella planer också måste vara förenliga med rättviseprinciperna.

Den aristoteliska principen

Han använder Aristoteles tankar om motivation för att beskriva hur människan agerar mellan val av handlingar. Han kallar sin motivationsprincip för aristoteliska principen: "... allt annat lika njuter människor av att utöva sin förverkligade kapacitet (sina medfödda eller uppövade förmågor), och denna njutning tilltar ju mer deras kapacitet förverkligas, eller ju mer komplex den förverkligade kapaciteten är." Denna motivationsprincip innebär att det är rationellt att förverkliga och öva upp högre kapaciteter för att kunna ge större utrymme för maximala eller tillfredsställande planer.

Kan en person två saker lika bra t.ex. spela schack och dam så väljer personen att spela schack eftersom detta spel uppfattas som svårare att spela än dam.

En god människa

Rawls defiinierar en god människa på följande sätt: "En god människa, eller en moraliskt värdefull person, är således en som i högre grad än genomsnittet har de brett baserade moraliska karaktärsdrag som det är rationellt för personer i ursprungspositionen att vilja se hos varandra." Detta är inget nytt förutom att Rawls utsträcker frågor om rättvisa vid ursprungspositionen till frågor om det moraliskt goda. Han sammanför rättviseteorin med teorin om det goda.

Ett välordnat samhälle

Rawls anser att ett välordnat samhälle är utformat så att det främjar sina medlemmars intressen och styrs av en offentlig rättviseuppfattning. Alla medborgare accepterar och vet att alla andra medborgare accepterar samma rättviseprinciper samt att de grundläggande samhällsinstitutionerna uppfyller dessa principer och dessutom att alla vet om att institutionerna uppfyller principerna. Rawls teori om rättvisa som skälighet är uppbyggd enligt dessa tankar om samhället.

Ett välordnat samhälle har en viss beständighet, anser Rawls vidare, detta medför att dess rättviseuppfattning också är stabil. Då institutionerna är rättvisa medför detta att medborgarna förvärvar samma sinne för rättvisa och vill bevara dem. "Det verkar vara så att för medlemmar av en art som lever i stabila sociala grupper är förmågan att foga sig i skäliga samarbetsarrangemang och utveckla de sentiment som behövs för att upprätthålla dem synnerligen fördelaktig, speciellt när individerna lever länge och är beroende av varandra. Dessa betingelser garanterar att det vid otaliga tillfällen är förmånligt för alla parter att konsekvent hålla sig till den ömsesidiga rättvisan."Ett välordnat samhälle gynnar personers frihet och förnuft i deras genomtänkta rättviseomdömen.

Medlemmarna i det välordnade samhället har det gemensamma målet att samarbeta för att förverkliga sin egen och andras natur på sätt som rättviseprinciperna tillåter. Alla har ett verksamt sinne för rättvisa. "Tänk på en person vilken som helst i ett välordnat samhälle. Jag utgår ifrån att han vet att institutionerna är rättvisa och att andra har (och även i fortsättningen kommer att ha) ett sinne för rättvisa som liknar hans, och att de därför kan samtycka till (och även i fortsättningen kommer att samtycka till ) dessa arrangemang. Vi vill visa att det under dessa förutsättningar är rationellt, enligt den tunna teorins definition, för en person att bejaka sitt sinne för rättvisa. Den livsplan som gör just det är det bästa sättet för honom att bemöta sina bundsförvanters liknande planer; och är detta rationellt för någon, så är det rationellt för alla."

Rawls drar slutsatsen att i ett välordnat samhälle är det en fördel för en person att vara en god människa och att ett välordnat samhälle är ett bra samhälle, eftersom detta samhälle har de egenskaper som är rationellt att vilja att ett samhälle skall ha. Ett välordnat samhälle uppfyller de rättviseprinciper som är kollektivt rationella (som i ursprungspositionen) och ur den enskilde personens synvinkel överenstämmer med hans önskan att den offentliga rättviseuppfattningen bestämmer hans livsplan med principerna för rationella val.

Ett socialt förbund

Rawls anser att människor är samhällsvarelser. Människor har gemensamma yttersta mål och de tillmäter sina gemensamma institutioner och verksamheter ett värde i sig. "Vi behöver varandra som partners i levnadssätt som vi ger oss in i för deras egen skull, och andras framgångar och glädjeämnen är nödvändiga för att vi ska ha det bra och kompletterar det som är bra för oss själva." I ett välordnat samhälle kommer det att finnas många sociala förbund av olika kategorier, familjer, vänkretsar och inom konst, vetenskap, religion samt inom alla slags kulturyttringar. Det välordnade samhället är också ett socialt förbund, fortsätter Rawls.


Milton Friedman

Fakta om Milton Friedman

Milton Friedman (1912-2006) föddes 31 juli 1912 i Brooklyn, New York City. Hans fader Jeno Saul Friedman (1878-1927) och hans moder Sarah Ethel Landau (1881-) föddes båda i Berehove, Carpathian Ruthenia i nuvarande Ukraina.

Milton hade tre systrar Tillie född 1906, Helen född 1908 och Ruth född 1910.

"Kapitalismen är en nödvändig förutsättning för politisk frihet."

Milton Friedman (1912-2006)

År 1913 flyttade familjen från Brooklyn till Rahway, Union County i New Jersey. Milton studerade vid Rayway High School 1924-1928. Han började studera vid "Rutgers University", New Jersey 1928. 1932 tog han en examen i matematik och ekonomi. Därefter studerade han, från hösten 1932, ekonomi vid "University of Chicago". Han tog magisterexamen i ekonomi 1933.

Mellan 1937-1940 arbetade han vid "National Bureau of Economic Research" i New York City. 1946 tog Milton en doktorsexamen i nationalekonomi vid University of Chicago.

Friedman var professor i nationalekonomi vid University of Chicago, 1946-76. Det är på detta universitet som han utvecklar sina mest kända arbeten och gruppen "Chicago skolan" skapades. Den var en motpol till ekonomgrupper vid MIT i Boston och vid kaliforniska Stanford.

Gruppen bestod av en grupp ekonomer som kallas monetarister efter att Friedman under 1950- och 60-talen gjorde sig känd som en av de få kritikerna mot den då rådande dominansen av de keynesianska idéerna.

Den 10 december 1976 tilldelades Friedman ekonomipriset till Alfred Nobels minne.

Under 1970-talet ställde han upp som en av president Rickard Nixons främsta ekonomiska rådgivare. 1979 då Margrethe Thatcher, som var torypartiets ledare, valdes till Storbritanniens premiärminister, använde hon sig av Milton Friedmans monetaristiska tankar.

Milton Friedman avled i den 16 november 2006 på ett sjukhus i San Francisco, USA.

Milton Friedmans viktigaste böcker

Milton Friedman har skrivit många böcker t.ex:

Friedmans mest kända bok är:

Han skrev den tillsammans med Anna Jacobson Schwartz, ekonom vid National Bureau of Economic Research.

Boken, "Kapitalism och frihet", 1962 (Capitalism and freedom)

Milton Friedman anser att de ursprungliga liberala idéerna (Manchesterliberalismen) är de rätta liberala tankarna. Han menar att socialliberalerna har lämnat liberalismens grundtankar i och med att de tillåter statsmakten att ha så stort inflytande på individerna. Socialliberalerna betonar välfärden snarare än friheten.

En fri människa frågar sig, enligt Milton Friedman:

"Vad kan jag och mina landsmän göra med hjälp av regeringsmaskineriet för att uppfylla våra individuella skyldigheter, förverkliga våra mål och syften och framför allt för att trygga vår frihet? Hur kan vi förebygga att den regering som vi har skapat kommer att bli en Frankenstein som kommer att förgöra själva den frihet som regeringen är avsedd att skydda?"

Friedman besvarar dessa frågor i sin bok:

Regeringsmaskineriet måste begränsas

Dess huvuduppgift är att skydda individens frihet mot yttre och inre fiender. Den måste upprätthålla lag och ordning, trygga uppfyllandet av privata kontrakt och skapa förutsättningar för konkurrens på marknaden. Utöver detta, fortsätter Friedman, skall regeringsmaskineriet och vi gemensamt åstadkomma sådant som det vore svårare eller mera kostsamt att göra var för sig.

Med andra ord, försvaret, polisen och domstolarna skall vara statliga allt annat skall vara privatägt eftersom marknadsmekanismerna är effektivare att tillgodose varje individs önskemål än staten. För ju fler aktiviteter som utförs av marknaden, desto färre är de frågor som måste avgöras politiskt.

Friedman skriver i sin bok, "Att det i dessa sammanhang (lag och ordning) behövs en regering är en följd av att absolut frihet inte är möjlig. Oavsett hur attraktiv anarki kan förefalla såsom filosofi, kan den inte tillämpas i en värld med ofullkomliga människor. Konflikter kan uppstå mellan olika personers fri- och rättigheter och i sådana fall måste man begränsa den enes frihet för att säkerställa den andres."

Vidare skall regeringsmakten spridas

Regeringsutövandet bör hellre ske på kommunnivå än på länsnivå och hellre på länsnivå än i Stockholm. Detta för att om jag är missnöjd med min kommun kan jag flytta till en annan kommun.

Friedman är alltså motståndare till centralisering av besluten. Han menar att det är individuella snillen och ett socialt klimat som tillåter omväxling och mångsidighet som gynnar utveckling och nytt tänkande, inte några regeringsdirektiv.

Han menar också att ett system med ekonomisk frihet är i sin tur en nödvändig förutsättning för politisk frihet och dessutom att ekonomisk frihet är en del av den mänskliga friheten, alltså ett mål i sig.

Jämlikheten

Liberalen drar en skarp gräns mellan kravet på lika rättigheter och lika möjligheter å ena sidan och den rent materiella jämlikheten eller utjämningen i fråga om resultatet å den andra. Han är glad, fortsätter Friedman, över det faktum att ett fritt samhälle i praktiken utvecklar sig mot större materiell jämlikhet än någon annan samhällsform som någonsin prövats. Men den saken betraktar han som en i allo önskvärd biprodukt av det fria samhället, inte som den aspekt som framför allt gör denna samhällstyp berättigad.

För att hjälpa de fattigaste i samhället vill Friedman införa negativ skatt. Detta innebär att om de generella skatteavdragen är större än den beskattningsbara inkomsten så får personen ett bidrag. Utöver detta bör inte staten ge någon form av bidrag t.ex. bostadssubventioner eller jordbruksstöd inte heller införa lag om minimilön. Dessa former anser Friedman missgynnar istället för hjälper de avsedda grupperna. Staten bör inte heller stå för pensionssystemet utan detta bör istället varje enskild individ besluta om vem som skall administrera pensionen.

Monetarismen

Friedman vill starkt begränsa statens ekonomiska roll. Byråkraternas egna intressen blir viktigare än medborgarnas önskemål. Han lanserade monetarismen som en konkurrerande ekonomisk teori att lösa problemen bättre än keynesianismen.

Engelsmannen John Maynard Keynes (1883-1946) ansåg i sin bok "Allmän teori om sysselsättning, ränta och pengar", 1936 (The general theory of employment, interest and money) att staten skall föra en aktiv finanspolitik som stimulerar efterfrågan för att förhindra en depression som följs av massarbetslöshet. Efter andra världskriget föreslår han dessutom ett system med fasta växelkurser.

Mellan 1930-talet och 1960-talet var de övergripande ekonomiska målen "full sysselsättning" och "ekonomisk tillväxt". Med idéer från den keynesianska skolan, ökade regeringsingripanden i ekonomin, för att uppfylla de två målen. Friedman kritiserar, i sin bok, kraftigt Keynes båda huvudidéer aktiv finanspolitik och fasta växelkurser. Han förespråkar istället en minskning av regeringsingripanden och rörliga växelkurser för att uppfylla de båda tidigare nämnda målen.

Fritt rörliga växelkurser som bestäms av valutamarknaden genom privata transaktioner utan regeringsinterventioner, anser Friedman, är förenligt med en fri marknad och med fri handel mellan länder. Denna rörliga valutakurs, föreslår Friedman, skall kombineras med en monetär regel.

Som underlag för sin monetära regel beskriver han i boken USA:s penningsystem från det amerikanska inbördeskrigets slut, 1865 till denna boks utgivning, 1962. Friedman betonar nackdelen med en "oavhängig" centralbank som beslutar enväldigt om penningpolitiska åtgärder. Han förespråkar istället lagstiftning om de regler som skall råda inom penningpolitiken och föreslår en regel för de monetära myndigheterna som specificerar graden av tillväxt av penningmängden. Med penningmängd menar han mängden av pengar utanför affärsbankerna plus den totala inlåningen i dessa banker. Friedman och hans efterföljare med denna åsikt har fått namnet monetarister.

Undervisningsväsendet

Friedman anser att det är av vikt för demokratin att staten inför en obligatorisk miniminivå för utbildningen och att staten också finansierar denna undervisning. Däremot förespråkar han att föräldrarna skall få skolkuponger som kan lösas in med en bestämd penningsumma per barn (skolpeng). Föräldrarna skulle då kunna köpa undervisningstjänster från någon av staten godkänd läroanstalt efter eget fritt val. Dessa läroanstalter kan vara både privata företag eller offentligt ägda företag. Staten skall kontrollera dessa läroanstalter såsom hälsovårdsnämnderna nu kontrollerar restaurangers verksamhet.

Vad gäller högskole- och universitetsstudier, anser Friedman, att skälen för statlig förvaltning är ännu svagare. Följaktligen föreslår han att bidrag ges till individen med rätt att använda dem på undervisningsanstalter efter eget fritt val. Det enda kravet är att utbildningen är av sådant slag att det alls är önskvärt att satsa pengar på den. Detta skulle leda till en effektivare konkurrens mellan olika skoltyper och ett bättre utnyttjande av deras resurser.

Eftersom det är svårt att låna pengar till universitetsstudier från banker föreslår Friedman att ett statligt organ inrättas för att stimulera människor till högre studier. Detta organ skall satsa en summa pengar per år under ett bestämt antal år förutsatt att pengarna används för utbildning vid någon erkänd undervisningsanstalt. I gengäld skall låntagaren förbinda sig att för varje år i framtiden till det statliga organet inbetala en bestämd procent av sina inkomster utöver en viss överenskommen summa, för varje tusental kronor han erhållit från det statliga organet.

Lämplig statlig politik

En av statens viktigaste uppgift är att förhindra monopolsituationer både vad gäller företags- eller fackförbundsmonopol. Att försvara den privata äganderätten är en annan av statens primära uppgifter.

Den progressiva inkomstskatten har två syften, dels att finansiera den statliga verksamheten och dels att vara ett omfördelningsinstrument. Den privata inkomstskatten skall drastiskt skäras ner vad gäller dess progressivitet eftersom den inte är ett bra omfördelningsinstrument. Denna omfördelning strider dessutom mot principen om den personliga friheten. Dessutom hindrar denna progressivitet ett effektivt utnyttjande av våra resurser, menar Friedman.

Friedman vill istället ha en fixerad skatteprocent (en icke-progressivbeskattning) som baseras på en inkomst från vilka inga avdrag får göras. Denna inkomstskattereform skall kombineras med bl.a. att bolagsskatten avskaffas.

Områden som Friedman kan tänka sig statliga ingripanden

Friedman anser, i sin bok, att myndigheten har rätt i vissa fall att använda sig av registrering, trots att detta strider mot liberalismens tankar, t.ex. över innehav av skjutvapen. Detta för att förhindra att brottslingar innehar skjutvapen. Ett annat exempel som Friedman anger som lämpligt för registrering är för att underlätta skatteindrivning. Ett tredje exempel är register som har som syfte att skydda konsumenter mot bedrägerier. Friedman argumenterar här för att liberalismens principer tilldelar myndigheterna rätten och skyldigheten att övervaka att de kontrakt som medborgarna sluter efterlevs av båda parter. Friedman anger registrering av taxiverksamhet som ett exempel på godtagbar registrering.

När det gäller auktorisering både från myndigheter eller privata organ är Friedman mer tveksam till. Han kan tänka sig viss typ av auktorisering. När det gäller legitimeringsförfarandet är Friedman ännu mer tveksam till. Han kan dock tänka sig läkarlegitimering för att skydda tredje part om läkaren behandlar sin patient fel eller är okunnig så att en epidemi utbryter och drabbar en tredje person.


Robert Nozick

Fakta om Robert Nozick

Libertarianen Robert Nozick (1938-2002) föddes i Brooklyn, New York City, USA den 16 november 1938. Roberts fader var en rysk immigrant och affärsman Max Nozick. Hans moder hette Sophie Cohen Nozick.

Hans rysk-judiska föräldrar kom till USA på 1920-talet för att Robert, han var deras enda barn, skulle få leva sitt liv i ett fritt land.

När Nozick var 15-16 år kunde man se honom gå omkring på Brooklyns gator med Platons bok "Staten" i handen.

Han tog en fil. kandexamen i filosofi vid Columbia College 1959.

"De viktigaste slutsatserna vi drar om staten är att en minimal stat, begränsad till de snäva funktionerna att skydda mot våld, stöld och bedrägeri, att upprätthålla avtal o.s.v. är berättigad, att en mer omfattande stat kränker människors rättigheter att inte tvingas utföra vissa handlingar som inte kan rättfärdigas, samt att den minimala staten är inspirerande förutom att den är den rätta."

Robert Nozick (1938-2002)

När han var 25 år skrev han en doktorsavhandling om beslutsteori "The normative theory of individual choice", 1963 vid Princenton University.

Han undervisade vid Princenton University 1962-1965, vid Harvard University 1965-1967 och vid Rockerfeller University 1967-1969.

1969 utsågs han till professor vid Harvard, den yngste i universitetets historia. Nozick gjorde nydanande arbeten inom de flesta filosofiska områden, inklusive metafysik, kunskapsteori och etik.

Boken "Anarki, stat och utopi" fick en prestigefylld National Book Award och blev något så ovanligt som en filosofisk bestseller. Boken är översatt till elva språk. The Times Literary Supplement utsåg den till en av de hundra viktigaste böckerna sedan andra världskriget.

Nozick var tidigare socialist som omvänts till liberalismen av tänkare som Friedrich Hayek och Milton Friedman. Han fick många yngre efterföljare och blev känd som libertarianismens store filosof.

Han dog i Cambridge, Massachusetts, USA den 23 januari 2002.

Robert Nozicks viktigaste böcker

Nozicks mest berömda bok är "Anarki, stat och utopi", 1974 (Anarchy, State, and Utopia). Boken skrevs som en kritik till sin Harvard-kollega John Rawls´bok "A Theory of Justice".

Han har också skrivit böckerna:

Boken "Anarki, stat och utopi", 1974 (Anarchy, State, and Utopia)

Nozicks bok består av tre delar.

    1. I första delen motiverar Nozick varför den minimala staten (nattväktarstaten) behövs. Han utgår i sin motivering från John Lockes idéer om naturrätten och samhällsfördraget i dennes bok "Andra avhandlingen om styrelseskicket" . Dessutom berör han också skillnaden mellan den minimala staten och ett anarkistiskt tillstånd.

    2. I den andra delen beskriver han sin minimala stat och varför ingen stat som är mäktigare eller mer omfattande än den minimala staten är legitim eller ursäktlig. Dessutom kritiserar han andra rättviseteorier som t.ex. Rawls. i hans bok "En teori om rättvisa", 1971 (A Theory of Justice).

    3. I den tredje delen av boken förklarar han varför hans minimala stat är inspirerande för människor.

Nozick skriver i förordet till sin bok: "Individer har rättigheter, och det finns handlingar som ingen får utföra mot dem (utan att kränka deras rättigheter). Dessa rättigheter är så starka och vittgående att de reser frågan vad, om något, staten och dess tjänstemän får göra. Hur mycket utrymme lämnar de individuella rättigheterna åt staten? Statens karaktär, dess legitima funktioner och möjligheterna att rättfärdiga den - om sådana finns - är det centrala ämnet för denna bok."

Nozick menar att ingen individ får utnyttja en annan individ. Det finns separata individer, fortsätter Nozick, var och en med sitt eget liv att leva.

Hur en stat uppstår ur ett naturtillstånd

En skyddssammanslutning som dominerar i ett territorium fyller de båda absolut avgörande villkoren för att vara en stat, enligt Nozick. Dels bruket av våldsmakt inom territoriet och dels att skydda allas rättigheter inom territoriet. "... den dominerande skyddssammanslutningen inom ett territorium fyllde två absolut nödvändiga villkor för att vara stat: att den hade den nödvändiga typen av monopol på bruket av våldsmakt inom territoriet, och att den skyddade allas rättigheter inom det, även om denna universella protektion endast kunde ges på ett ´omfördelande´sätt."

Dessa egenskaper hos staten, menar Nozick, accepteras inte av de individualistiska anarkisterna men det gör libertarianerna.

En minimal stat

Övergången från naturtillståndet till en ultraminimal stat var moraliskt legitim och kränkte inte någons rättigheter, anser vidare Nozick. Övergången från en ultraminimal stat till en minimal stat anser han också vara moraliskt legitim och inte kränker någons rättigheter. Skillnaden mellan dessa båda stater är att i en minimal stat finns ett omfördelande element som finansieras med skatteintäkter men detta element finns inte i en ultraminimal stat, enligt Nozick. Med legitim menar Nozick en speciell rätt för staten att utöva sin makt.

Rättmätigt innehav (berättigandeteorin)

Nozick menar om världen är fullständigt rättvis skulle rättmätigt innehav ske under tre villkor:

    1. Principen för rättmätigt förvärv. En person som förvärvar ett innehav enligt principen om rättmätigt förvärv har rätt till innehavet. Denna princip visar hur icke ägda föremål kan komma att ägas. Processen eller processerna för detta och vilka föremål som kan komma att innehas. Dessutom omfattningen av vad som kommer att innehas.

    2. Principen för rättmätig överföring. En person som förvärvar ett innehav i enlighet med principen om rättmätig överföring har rätt till innehavet. Denna princip visar genom vilka processer man överför innehav från en person till en annan person.

    3. Ingen har rätt till ett innehav utom genom tillämpningar av punkt 1 och punkt 2.

Nozick menar att de båda första principerna, principen för förvärv och principen för överföring, behöver ingen mer omfattande stat än den minimala staten. För om dessa båda principer kränks inträder korrigeringsprincipen.

"De allmänna konturerna till teorin om rättmätigt innehav visar att en persons innehav är rättmätigt, om han har rätt till dem enligt principerna om rättmätigt förvärv och överföring, eller enligt principen om korrigering av orättvisa (specificerad av de båda första principerna)."

Fördelningsprinciper

"Fördelningsprinciper med mönster framtvingar om fördelningar. Det är föga sannolikt att en uppsättning innehav som uppstått fritt stämmer med ett givet mönster, och det är absolut inte sannolikt att den kommer att fortsätta att stämma med mönstret allteftersom individerna byter och ger. Från en berättigandeteoris synpunkt är omfördelning en mycket allvarlig sak, som ju omfattar kränkningen av människors rättigheter. (Ett undantag är de åtgärder som faller under principen korrigering av orättvisor.)

Nozick anser att beskattning av arbetsinkomster är likställd med eller snarare "ett slag av" tvångsarbete. Eftersom beskattning kan liknas vid att man måste arbeta ett antal timmar för en annans syfte.

"Vare sig det sker genom skatt på löner eller på löner över en viss summa, eller genom konfiskering av vinster, eller genom att det finns en stor social pott så att det inte är klart vad som kommer varifrån och vad som går vart, medför principer med mönster för distributiv rättvisa att andra personers handlingar beslagtas. Att ta resultaten av någons arbete är likvärdigt med att lägga beslag på hans tid och tvinga honom att utföra vissa aktiviteter. Om några personer tvingar en att göra ett visst arbete, eller oavlönat arbete, under en viss tid, bestämmer de vad man skall göra och vilka syften ens arbete skall tjäna, oavsett vad man själv har bestämt."

Utopia och den minimala staten

Nozick avslutar sin bok med ett resonemang om Utopia och den minimala staten. Han förklarar att Utopia, som han anger ramar för i sin bok, är likvärdig med den minimala staten.

Han kritiserar tidigare utopister för att de som regel bara beskriver målen med sina utopiska samhällen och inte medlen. Hans Utopia har inga mål utan medlemmarnas spontana individuella val utgör navet i Utopia. Den utopiska processen i hans Utopia ersätter det utopiska sluttillståndet i andra utopiska teorier. Utopia skall vara ett fritt samhälle, betonar Nozick.

Nozick avslutar sin bok på följande sätt: "Den minimala staten behandlar oss som okränkbara individer, som inte får utnyttjas av andra på vissa sätt som medel eller redskap eller instrument eller resurser. Den behandlar oss som människor med enskilda rättigheter, med den värdighet det ger. Den behandlar oss med respekt genom att respektera våra rättigheter och låter oss, enskilt eller med vem vi vill, välja våra liv och förverkliga våra syften och vår uppfattning om oss själva, i den mån vi kan, med stöd av frivilligt samarbete från andra människor med samma värdighet. Hur vågar någon stat eller någon grupp av individer göra mer? Eller mindre?"

Copyright © 1998-2015, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta material är skyddat enligt Lagen om upphovsrätt, 1960:729. Eftertryck, lagring i elektroniska media, visning på bildskärm eller annan form av kopiering och spridning är förbjuden. Den som bryter mot Lagen om upphovsrätt kan enligt 53 § åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman.