| Dina synpunkter |
| Uppdaterad
|
|
||||
|
"Jag håller inte med om din åsikt, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att yttra den". Voltaire (1694-1778) |
"Största möjliga lycka för största möjliga antal människor" Jeremy Bentham (1748-1832) |
Ordet liberalism kommer från det franska ordet liber som betyder fri. Liberalismen är en ideologisk position mellan konservatism och socialism som byggs upp utifrån den enskilde individens frihet och rättigheter.
Liberalismens politiska tankar finns också som grund i "den liberala demokratin". Denna demokratisyn kan betraktas som en överideologi som betonar mänskliga fri- och rättigheter, den allmänna rösträtten, den representativa demokratin och tanken att politiska organ är ansvariga inför valda församlingar. Denna överideologi är motsatsen till icke liberala demokratiska styrelseformer och diktaturer t.ex. kommunismen och fascismen.
Liberalismen har sitt idéarv från naturrättens idéer om mänskliga rättigheter på 1600-talet och från 1700-talets upplysningstid. Engelsmännen John Milton (1608-1674) och John Locke (1632-1704) är två av dessa förgrundsfilosofer. I John Miltons (1608-1674) bok "Areopagitica, 1644 ( boken baseras på ett tal Milton höll till Engelska parlamentet) försvarar han kraftfullt tryckfriheten och argumenterade intensivt i dumheten och meningslösheten att bevara censuren.
The Levellers var en jämlikhetssträvande politisk rörelse i England som uppstod år 1645. John Lilburne, John Wildman, Richard Overton och William Walwyn bildade då ett nytt politiskt parti, The Levellers. I partiets politiska program ingick:
Engelsmannen John Lilburne(1614-1657) var den främste talesmannen för The Levellers. I sin bok "The Agreement of the People", 1649 krävde han parlamentsreformer för att öka representationen inom parlamentet så att större och bredare folkgrupper fick mer politiskt inflytande i England. Likhet inför lagen och pressfrihet.
The Levellers hänvisade sina åsikter till naturlagen, att individen har medfödda rättigheter och att politiska institutioner existerar bara för att skydda dessa rättigheter. De stod för individuella politiska rättigheter som allmän rösträtt. Dessa tankar kom senare att kallas för liberala politiska idéer.
Den franska revolutionen var för liberalismen en naturlig följd av de orättvisor som fanns före revolutionen. Men eftersom revolutionen slutade i en militärdiktatur och kastade hela Europa ut i krig förkastade liberalerna helt revolutionen som en politisk metod.
"Jag håller inte med om din åsikt, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att yttra den", är ett känt citat som tillskrivs den franske upplysningsfilosofen Francois Marie Arouet mer känd under synonymen Francois de Voltaire (1694-1778). Troligtvis är detta citat en av myterna runt Voltaire. Även om citatets innebörd stämmer med Voltaires anda så har han nog inte själv sagt detta.
I hans mest berömda politiska verk "Filosofiskt uppslagsverk", 1746 (Dictionnaire philosophique) kritiserade han de franska politiska institutionerna och dessutom bibeln samt katolska kyrkan.
Efter att ha vistas i Bastiljen några gånger för sina åsikter, mellan åren 1717-1726, lämnade Voltaire Frankrike år 1726 och flyttade till England. Han lärde sig engelska språket och blev en stor beundrare av England.
Under hela sitt liv kämpade Voltaire för yttrandefriheten, trosfrihet, tolerans och mänskliga rättigheter. Han förespråkade frihet för sig själv och för andra. Voltaire kallade sig deist och vände sig kategoriskt mot katolska kyrkan.
Den engelske moralfilosofen och utilitaristen Jeremy Bentham (1748-1832) formulerade i sin bok "A Fragment on Government", 1776 utilitarismens "mål": "största möjliga lycka för största möjliga antal människor". Han vidareutvecklade sin utilitarism i boken "An introduction to the principles of morals and legislation", 1789.
Bentham föreslog ett demokratiskt styrelsesätt med allmän rösträtt, parlamentets lagstiftningsmakt och en upplyst (utbildad) allmän opinion. Han förespråkade en rad progressiva politiska reformer. Reformering av lagar, utökning av demokratin och fängelsereformer. Bentham föreslog förändringar inom andra områden som religion, fattighjälpen, internationella lagar och djurens rättigheter. Han var före sin tid eftersom han försvarade universell rösträtt och avkriminalisering av homosexualitet.
En grupp engelska filosofer som kallades de filosofiska radikalerna samlade sig under utilitarismens tankar under slutet av 1700-talet. Gruppens främsta ledare var Jeremy Bentham, James Mill (1773-1836) och dennes son John Stuart Mill samt Henry Sidgwick (1838—1900). Sidgwick skrev boken "The methods of ethics", 1874.
De förkastade naturrätten och kontraktsteorin som utgångspunkt för deras politiska tänkande. De utgick istället i sin teori från ett empiriskt betraktelsesätt och skapade en ny princip, största möjliga lycka för största möjliga antal människor, utilitarism. Bentham menade att lyckan eller nyttan är det som varje individ eftersträvar. Den egna strävan efter lycka och nytta får inte gå ut över någon annans lycka eller nytta.
Utilitaristerna ser de politiska institutionerna som redskap för att förse människorna med vad de önskar. Detta innebar för dessa liberaler att om den politiska beslutsapparaten gjordes beroende av individernas önskemål, så borde beslut som var till fördel för flertalet människor också vara bra för samhället som helhet.
Den ekonomiska liberalismen uppstod som en kritik av den gamla merkantilistiskt präglade privilegiestaten som rådde under 1700-talet. Den ekonomiska liberalismen anser istället att handeln inom och mellan länder skall vara fri i en konkurrerande marknad. Priserna skall vara satta av marknaden själv (säljare och köpare) och vara oberoende av andra krafter. Priset skall bestämmas efter utbud och efterfrågan på varor och tjänster.
Den ekonomiska liberalismens fader är skotten Adam Smith (1723-1790). I sin bok "The Theory of Moral Sentiments", 1759 beskriver han krafterna som binder individer samman till ett välordnat samhälle.
Adam Smith utformade i sin mest berömda skrift "Om nationernas rikedom", 1776 (On the Wealth of Nations), en omfattande ekonomisk teori. Boken betraktas som en klassiker inom nationalekonomin. Smith anser i sin bok att individer som var och en strävar efter personlig vinning tillsammans åstadkommer en allmän välfärdsförbättring även om ingen individ har detta som mål. "Varje individ strävar endast efter sin egen vinning, och i detta liksom i så många andra fall leds han av en osynlig hand att främja ett syfte som inte ingick i hans avsikter."
Utöver Adam Smith finns det bara en ekonom som har haft stort inflytande på nationalekonomin och det är professorn Paul Anthony Samuelson (1915-2009). Han har kallats för "Den moderna ekonomins fader".
Boken "Foundations of Economic Analysis", 1947 börjar med "Förekomsten av analogier mellan de centrala dragen i olika teorier innebär att det finns en allmän teori som ligger till grund för särskilda teorier och förenar dem i förhållande till de centrala dragen. Denna grundläggande princip om generalisering av abstraktion har formulerats av den framstående amerikanske matematikern EH Moore mer än trettio år sedan. Det är syftet med de följande sidorna för att räkna ut dess konsekvenser för teoretisk och tillämpad ekonomi".
I läroboken "Economics: An Introductory Analysis", 1948 visar han sin pedagogiska förmåga att förklara nationalekonomins grunder. Boken har översatts till 49 språk och sålts i över fyra miljoner exemplar.
Han fick Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne (Nobelpriset) med motiveringen: "för det vetenskapliga arbetet, där han har utvecklat statisk och dynamisk ekonomisk teori och aktivt bidragit till att höja nivån på analysen i den ekonomiska vetenskapen".
Även den engelske nationalekonomen David Ricardo (1772-1823 ) har också haft ett stort inflytande på liberalismen med sin bok "On the Principles of Political Economy and Taxation", 1817. Han framför i sin bok teorin om de komperativa fördelarna. Han bekämpade protektionismen och argumenterade för att länderna skall specialisera sig på en vara och sedan handla med andra länder som har specialiserat sig på andra varor. Han anser att ökad utrikeshandel på detta sätt skapar ökad välfärd för alla inblandade länder.
Den österikisk-brittiske nationalekonomen Friedrich Hayek (1899-1992) beskriver i sin bok "Vägen till träldom", 1944 (The Road to Serfdom) hur socialismen och nazismens gemensamma tankar om statens övergripande ekonomiska planering undergräver de demokratiska fri- och rättigheterna. "De franska författare som lade grunden till den moderna socialismen var förvissade om att deras idéer kunde förverkligas endast av en stark och diktatorisk statsmakt."
Även den österikiske nationalekonomen Ludwig von Mises (1881-1973) har i sin bok "Human Action", 1949 beskrivit hur socialismen och nazismens gemensamma tankar om statens övergripande ekonomiska planering undergräver de demokratiska fri- och rättigheterna.
Engelsmännen John Stuart Mill (1806-73) och Herbert Spencer (1820-1903) anses ha haft stort inflytande på de liberala idéerna. De vidareutvecklade Jeremy Benthams och Adam Smiths tankar genom att formulera betydelsen av nedanstående friheter för att främja individernas utveckling både materiellt och kulturellt.
Liberalismen delas in i två huvudgrenar där utilitaristen John Stuart Mill och kontraktsteoretikern John Rawls står för den ena grenen, socialliberalismen. Herbert Spencer, Milton Friedman och Robert Nozick står för den andra grenen, manchesterliberalismen. Skillnaden mellan grenarna är vilken syn man har på hur mycket eller hur lite staten skall styra dels den enskilde individens liv och dels kapitalismen.
Rawls anser att en individs främsta rättighet är rätt till en viss del av samhällets resurser. Nozick anser att en individs främsta rättighet är rätten över sig själv (själväganderätt).
John Stuart Mill står för en typ av liberalism som brukar kallas socialliberalism. Utgångspunkten för socialiberalismen är en rapport av "Royal Commission", 1841 i England. Kommissionen hade utsetts att undersöka villkoren inom Englands kolgruveindustri. Denna rapport chockade hela England. Rapporten avslöjade brutaliteten inom gruvindustrin. Det förekom både kvinnlig arbetskraft och utnyttjandet av barn i gruvorna. Dessutom enormt lång arbetstid, brist på säkerhetsutrustning och dåliga hälsoförhållanden samt omoraliska villkor för övrigt.
Denna rapport fick många liberaler att ifrågasätta statens roll i samhället. Många började anse att staten skall motverka folkets nöd och fattigdom och motverka ekonomisk monopol samt utnyttjandet av de anställda. Dessa liberaler betonar att den politiska och sociala friheten är viktigare än den ekonomiska friheten.
De båda engelska filosoferna Thomas Hill Green (1836-1882) och Leonard T. Hobhouse (1864-1929) utvecklade vidare socialliberalismen efter Mills död. Thomas Hill Green utvecklar sina idéer i ett föredrag som han höll 1880 "Liberal Legislation and Freedom of Contract". Han definierar friheten: den är "en positiv förmåga att göra eller åtnjuta det som är värt att göras eller åtnjutas".
Harvardfilosofen och socialliberalen John Rawls (1921-2002) skrev boken "En teori om rättvisa", 1971 (A Theory of Justice) i vilken han utvecklar sin syn på en rättvis stat. I boken argumenterar han med tyngd för ett samhällssystem byggt på en socialliberal balans mellan den enskilde och välfärdsstaten, mellan jämlikhet och individuella rättigheter. I sin bok kritiserar han tidigare liberala filosofers (David Hume, Adam Smith, Jeremy Bentham och John Stuart Mill) utgångspunkt från utilitarismen. Istället utgår Rawls i sin rättviseteori från samhällsfördragstanken som filosoferna John Locke, Jean-Jacques Rousseau och Immanuel Kant.
Han bygger sitt välordnade samhälle på en form av pliktetik hos folket. Rawls pliktetik utgår ifrån att betona det rationella i att konsekvent handla så att ens handlande skulle kunna bli allmän lag. Man får heller aldrig göra en annan människa ont för att uppnå något "högre" syfte. Rawls menar att den rättvisa staten är en stat där alla medborgares politiska, sociala och ekonomiska rättigheter beaktas och tillgodoses.
Herbert Spencer står för en annan typ av liberalism som kallas manchesterliberalism eller laissez-faire-liberalism (låt-gå-liberalism). Spencer anser i sin bok "Individen gentemot staten", 1884 (The Man versus the State) att den antiliberala trenden, efter Royal Commissions rapport 1841 i England, fick för stort inflytande. Dessa antiliberala metoder förstörde, enligt Spencer, den ekonomiska friheten (den fria marknaden). Han föreslår att staten inte skall ingripa inom näringslivet. Företagen skall sköta sig själva utan regleringar. Han försvarar starkt den ekonomiska friheten.
Under 1970-talet började liberaler med Milton Friedman som främste talesman anse att de ursprungliga liberala idéerna (Manchesterliberalismen) är de rätta liberala tankarna. Dessa nyliberaler menar att socialliberalerna har lämnat liberalismens grundtankar i och med att de tillåter statsmakten att ha så stort inflytande på individerna. Socialliberalerna, menar dessa nyliberaler, betonar välfärden snarare än friheten.
Milton Friedman (1912-2006) anser i sin bok "Kapitalism och frihet", 1962 (Capitalism and freedom) att de ursprungliga liberala idéerna (Manchesterliberalismen) är de rätta liberala tankarna. Friedman vill starkt begränsa statens ekonomiska roll. Byråkraternas egna intressen blir viktigare än medborgarnas önskemål. Han lanserade monetarismen som en konkurrerande ekonomisk teori att lösa problemen bättre än keynesianismen.
Friedman hävdar att varje vuxen individ själv kan och bör avgöra vad som gynnar henne eller hennes barn. Friedman vill därmed:
I framförallt USA kallas den nya formen av manchesterliberalismen för libertarianism. Libertarianer försvarar den fria marknaden och motsätter sig användandet av beskattningen som fördelningsnyckel för att skapa jämlikhet. Användandet av fördelningspolitiken kränker de mänskliga rättigheterna. Människor har en rätt att disponera fritt sina varor och tjänster. Denna rätt gäller oavsett om det är det bästa sättet eller inte att säkerställa produktiviteten.
I den fria marknaden finns, enligt libertarianer, en inneboende rättvisa. Ett argument för oinskränkt kapitalism är dess produktivitet och dess anspråk på att vara mest effektivt att öka den sociala välfärden.
Libertarianer försvarar också mänskliga fri- och rättigheter. Varje individs rättighet att själv besluta hur man använder sin makt och sin egendom. Individen skall ha frihet från tvång oavsett om tvånget utförs av andra individer eller staten. Libertarianer stödjer lagar som gynnar homosexualitet, skilsmässa, droger, aborter odyl. De ser detta som fortsättning med deras försvar av marknaden.
Libertarianen Robert Nozick har haft stort inflytande på denna variant av liberalismen. Robert Nozick (1938-2002) anser i sin bok "Anarki, stat och utopi", 1974 (Anarchy, State, and Utopia) att det är den minimala staten (nattväktarstaten) som är att föredra framför en välfärdstat. Den minimala staten skall skydda medborgarna mot våld, stöld och bedrägeri och se till att ingångna avtal upprätthålls i samhället.
Nozick anser att en individs främsta rättighet är rätten över sig själv (själväganderätt). Ur denna rätt förklarar han äganderätten:
Nozick bygger sin minimala stat (nattväktarstaten) på rättighetsetiken. Denna etikform innebär att han betonar alla människors rättighet att inte bli behandlade som andra människors medel. Man får heller aldrig göra en annan människa ont för att uppnå något "högre" syfte. Nozick menar att statens uppgift är mycket begränsad och i princip endast handlar om att trygga medborgarnas säkerhet och tillgodose deras politiska rättigheter.
Copyright © 1998-2010, Sören Odensåker. Detta material är skyddat enligt Lagen om upphovsrätt, 1960:729. Eftertryck, lagring i elektroniska media, visning på bildskärm eller annan form av kopiering och spridning är förbjuden.
Den som bryter mot Lagen om upphovsrätt kan enligt 53 § åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman.