Gatufoto - Metod

Metod

Gatufotografin och ”konsten att se”
”Konsten att se” är en disciplin som många bildkonstnärer odlar nära nog som en esoterisk, mystisk troslära. Engagemanget brukar vara större än förmågan att reda ut vad det egentligen handlar om. De som lyckas förmedla budskapet har dock övertygat mig om att de är något väsentligt på spåren. Och det gäller inte minst för oss gatufotografer. Mer>>

Lär av pressfotograferna!
Flera av de allra största gatufotograferna har också verkat som pressfotografer. Genrerna överlappar i betydande mån. Åtskilligt av vad som brukar anses utmärka gatufotografin som genre tillämpas dagligen av fotojournalister världen över. Och har så gjorts i över 100 år. Den som vill förkovra sig i gatufotografins konst har därför en hel del att lära av utövande pressfotografer. Mer>>

"Linkimage" - En ny svensk bildbyrå!
Inte varje dag bildas en svensk högkvalitativ bildbyrå. Men nu har det skett. "Linkimage" har sett dagens ljus. Åtskilliga av våra främsta svenska fotografer finns representerade. En hel del av intresse för gatufotoentusiaster hittar man förstås också. Studera t ex Gunnar Smolianskys och Gerry Johanssons sektioner. Mer>>

Foto: Cai Svensson

Hur tar man gatufotografier?
Resonemanget kommer här att begränsas till i första hand olika typer av "flanörers" sätt att arbeta. Dels är dessa sätt mer typiska och allmängiltiga, lättare för hugade spekulanter att tillämpa, dels är det sätt som vi här på sajten Gatufoto har mest praktisk erfarenhet av. Övriga typers metoder berörs i avdelningen Typologi.

Liksom Atget, och många med honom, vandrar man som gatufotograf nerför gatan och letar efter ”fotomöjligheter”. Man kan då ”frama” bilden vid något lämpligt ställe och sedan vänta att något skall hända där, att någon skall vandra förbi.

Man måste hela tiden vara alert och känslig, snabbt reagera på förändringar i rörelser och stämningar och byta position. Det handlar om att förutse, planera och skaffa sig en bra position inför vad som skall komma att ske. Med en term från bollsportens värld skulle man kunna säga att en framgångsrik gatufotograf måste kunna ”läsa spelet”.

Dessutom är man ibland tvingad att använda ren kraft för att bana sig fram till skådeplatsen för en händelse - men utan att störa själva händelsen. Ofta är det möjligt eftersom man som fotograf har en målinriktning som ingen annan närvarande har. Så långt ”går man rakt på”, men sedan verkar det som om många gatufotografer bäst når målet att erövra de perifera och undanglidande motiven genom att inte se rakt på dem utan betrakta dem genom ögonvrån och cirkulera omkring dem. Kanske var det för övrigt därför som HCB föredrog att arbeta under en himmel med lätt molnighet. Ljuset blev då jämnare och han kunde röra sig fritt runt de händelsecentra han fokuserade på.

För en gatufotograf är det i allmänhet ett krav att reagera spontant och omedelbart på gatulivet. HCB har på denna punkt en mycket genomtänkt filosofi grundad på zen-buddhism. Kort uttryckt handlar det om att man tänker före och efter - inte under själva fotograferandet. Som bågskytten skall man vara ett med sin utrustning och totalt koncentrerad. När man studerar bågskytte för att nå insikt i zen, skall man först lära sig tekniken, därefter helt glömma bort den och avlossa pilen helt intuitivt. Man måste bli ett med båge, pil och måltavla. För fotografen förhåller det sig på samma sätt, enligt HCB. Fotografen måste vara ett med utrustning, form och händelse. (AF 9/86)

Ralph Nykvist har sagt följande:

”Av naturliga skäl måste fotograferingen ske oerhört snabbt och jag hinner inte fundera på olika bildlösningar eller möjliga kompositioner. Skulle jag tänka efter då hinner situationen, som fångade min uppmäsrksamhet, upplösas. Men det är klart att estetiken finns någonstans i bakhuvudet.” (FOTO, 1/81)

Nykvist har också hävdat att en fotograf ”måste vara lika öppen inför det som händer som en kamera och lika känslig som en oexponerad film”. När slutaren i fotografen är synkroniserad med slutaren i kameran, blir de bästa bilderna till. (AF, 10/85)

Något liknande menar Christer Strömholm:

”Ofta vet man inte exakt vad det är man vill fotografera. Man känner intuitivt på sig att man har en bild framför sig. Det gäller då att ta den. Inte fundera, inte försöka analysera utan att omedelbart ta sin bild innan den försvinner. Det är den första regeln. Har man sedan mer tid på sig då kommer nästa regel in - täck upp. /---/ Det gäller att följa sin intuition och nöja sig med att man känner men inte begriper. Metoden är att snabbt täcka upp med översiktsbild, närbild, ännu närmare, höjdbilder och breddbilder. Använder du färgbilder så gardera också med alternativa exponeringar.”

Metoder som dessa förutsätter att man som fotograf har en hög beredskap. ”När motivet kommer finns det ingen tid att fumla med ljusmätning, bländarring och tidsratt. Kameran ska vara rätt inställd i varje ögonblick”, råder Strömholm.

Man måste alltså lära känna sin kamera. Christer Strömholm brukade rekommendera sina elever ren kameraexercis. I sin undervisning hade han bl a en övning där han lät sina adepter ladda en kamera med film och ställa in den på bländare 5,6 och 1/125 sekund - i mörker. Dessutom fick de lära sig att fokusera kameran på, säg, tre meter utan att ta den till ögat. Man skall ha lärt sig var man har oändligt på objektivet och var man har närgränsen. Att känna sin kamera så väl att man vet exakt åt vilket håll de olika inställningarna går, är en förutsättning för att man skall kunna ”fånga det befintliga ögonblicket”. Och kameran måste vara rätt inställd i varje ögonblick. Går man inomhus, så bländar man upp och/eller ändrar tiden, och när man går ut igen, så återställer man kameran till utgångsläget. Allt sådant skall gå helt automatiskt.

På det tekniska planet kan valet av film vara avgörande. Det skedde t ex en radikal utveckling i gatufotografins historia när pressning av snabba filmer började utnyttjas. Joel Meyerowitz har t ex berättat hur han och Gary Winogrand använde Tri-X pressad till 1200 ASA för att kunna fotografera på 1/1000 sekund så ofta som möjligt. Gatubilder tagna på 1/125 sekund blir suddiga. Antingen rör sig det som man siktar mot eller så rör man sig själv. Den som har sett vissa av Gary Winogrands bilder inser vad möjligheten att fotografera med 1/1000 sekund betyder. (Att han sedan tröttnade på den metoden och övergick till Kodachrome II och blixt(!) är en annan historia.)

När en gatufotograf tar bilder, tenderar han att göra den ena exponeringen efter den andra i snabb följd och endast variera kompositionen obetydligt varje gång, i sitt sökande efter den bild som bäst uttrycker motivet. ”Metoden här är att målmedvetet fotografera sig in mot motivet, centrera och förenkla bilden”, som Christer Strömholm har sagt om sitt eget sätt att fotografera. (FOTO, 2/82)

Det gäller att välja gator och torg som rymmer mycket action, blandning av högt och lågt, av motsägelser, kort sagt som är rika på de motiv gatufotografen söker. Man måste, var man än befinner sig, försöka hitta sin egen Fifth Avenue!

Och att uppsöka andra städer och platser än de man är född och uppvuxen i kan självfallet verka inspirerande. ”Det finns en verklighet som endast uppenbarar sig för främlingen”. För övrigt var redan Goethe inne på tanken långt innan fotografin var uppfunnen:

Det finns få människor som har sinne för verklighetens sanning. De flesta föredrar främmande länder och miljöer som de inte vet någonting om. Sådant sätter en väldig fart på deras fantasi.

För ren arkitekturfoto kan dock en djup förtrogenhet med motivet vara en förutsättning för framgång. Det betonar inte minst vår välkände stadsskildrare Nils-Åke Siversson, som har många andra goda råd till den som vill fotografera stadsmiljöer. Här följer några i en punktuppställning:
• Var inte rädd för optikens ytterligheter.
• Var försiktig med extrema vidvinklar. Luta inte kameran (lutande linjer). Såvida du inte eftersträvar vissa effekter.
• Se upp med ytorna närmast kameran. De riskerar att bilda döda fält.
• Komplettera med närbilder
• Ta även bilder av interiörer
• Glöm inte människan i miljön OSV. OSV (AF, 1-2/82)

Kassiska motivområden:
1. Politiska kampanjer, demonstrationer, parader
2. Begravningar
3. Arbeterskor/arbetare på väg hem
4. Väggmålningar (interaktionen med verkligheten och skillnaden i skala jämfört med vanliga människor)
5. Inkongruenser mellan gammalt och nytt, olika kulturer
6. Årstidernas växlingar och deras inverkan på gatulivet
7. ”Bystanders”, ögonvittnen som ett sätt att ta del av det roliga
8. Marginaliserade människor: dvärgar, kutryggiga, krymplingar, idioter och kretiner
9. Gatulivets energi
10. Typiska gatumänniskor, t ex affärsmän och modelejon
11. Människors ansiktsuttryck (Även som en spegling av ens egena reaktioner)
12. Gatuteater, gatumusik
13. Folklivet i parker
14. Cirkus och tivoli

Metoden för att fotografera människor i stadsmiljö, ta gatuporträtt, kan vi också lära av Christer Strömholm:

”Jag står på ett ställe som jag valt så att jag har ljuset bakom mig och de jag möter får ett behagligt ljus i ansiktet. Jag väljer ofta ett övergångsställe. Det ger mig tid att plocka ut folk medan de väntar på grön gubbe.

Jag har alltså valt mitt ljus och en plats där bakgrunden inte är för störande. Jag har naturligtvis ställt in rätt exponering men också ställt in ett avstånd på, låt oss säga, 1,5 meter. Det här övade jag mig på i Madrid på Puerta del Sol. Stod stilla och tog en bild på 3 meter. Tränade mig att utan att titta på kameran ändra avståndet till 1,5 meter och ta en bild till. Därefter vred jag ner till närgränsen och fortsatte att fotogrefera. Alltså tre bilder i snabb följd. Resultatet blev i början katastrofalt.

Man ska inte behöva fumla och titta efter. Man ska ha lärt sig var man har oändligt på objektivet och åt vilket håll man har närgränsen.

När man fotograferar folk obemärkt så kommer det viktiga momentet just när du tar ner kameran från ögat. Då får du aldrig titta på den du fotograferat utan du ska ha din blick fäst tio meter bakom motivet, så att det verkar som om du fotograferat något som hände längre bort. Du får inte möta blicken utan du ska låtsas som ingenting.

På det här sättet kan man stå på ett ställe och göra iakttagelser av hur folk ser ut i en viss stadsdel. Olika stadsdelar har olika karaktärer och folk ser olika ut uptown och downtown t ex. (FOTO, 1/82)
En bra regel är att tänka själv. Mätaren kan ju gå sönder. Lär av erfarenheten. Studera ljuset! Bli ljuskänslig, som Christer Strömholm uttryckt saken.

En avgörande taktik är den så kallade ”preemtive-strike” . Den innebär att man, som militärstrategerna säger, tar världen med överraskning innan den har hunnit upptäcka dig. Du når ditt mål genom att plötsligt göra ett helt avgörande drag.

Fler metodtips: "Lär av pressfotograferna!">>

Bra sagt om gatufoto:
"Gatufoto lever man för, inte av." - Dr Mac