Waldemar Åhléns Sommarpsalm

av Anders Dillmar ©

Artikeln publicerad i tidskriften Hymnologi 2007

  

När stockholmsorganisten Waldemar Åhlén vid 88 års ålder lämnat jordelivet sammanfattades hans insats med bl a följande ord: ”Svensk körmusik kan allra minst tänka sig vara utan ’En vänlig grönskas rika dräkt’ […] Den melodin kommer att leva så länge körsång utövas i detta land!” [1]

Det var knappast överord, melodin hade fått ett enormt genomslag. Och än idag är det väl få körsångare i Sverige som inte utantill kan sin stämma i Åhléns sättning, samtidigt som flertalet svenskar är bekanta med melodin. Uppenbarligen har tonsättaren lyckats skapa ett kongenialt musikaliskt uttryck åt Carl David af Wirséns textmålning av den svenska sommaren. Melodin blir en del av Skapelsens lovsång, från fåglar, blommor och träd, och erbjuder – trots all sekularisering – sångaren att stämma in i orden om att akta Guds ord främst, eftersom allt annat med tiden ändå kommer att försvinna – ”blott Herrens ord förbliver”.[2]

Man kunde tro att det mesta redan var sagt om en så känd melodi, numera också officiell svensk koralmelodi, men så tycks inte vara fallet. Innan jag går in på frågan om tillkomst och publicering ges några upplysningar om kompositören Waldemar Åhlén.[3] Förmodligen är han numera tämligen okänd både i och utanför Sverige.

Vem var Waldemar Åhlén

Waldemar Åhlén föddes 1894 och växte upp i en kantors- och lärarfamilj i mellersta Sverige. Tidigt i livet fick han vikariera som organist under sin fars ledigheter. Förutom av denne fick han också lektioner av sin bror David i piano- och orgelspel samt i harmonilära. Brodern blev sedermera internationellt känd kördirigent och kantor i Engelbrekts kyrka i Stockholm, med bl a talrika framföranden av Bachs Matteuspassion. Under studierna vid Kungliga musikkonservatoriet i Stockholm tog Waldemar starka intryck av organisten Gustaf Hägg men också av Anna Bergström-Simonsson, lärare i skolsångsmetodik.[4] Efter organist-, musiklärare- och kyrkosångarexamen 1917 vidareutvecklade han 1921 sitt orgelspel för Bernard Pfannstiehl i Dresden, erkänd interpret av Regers och Reubkes musik.

1917 blev Åhlén organist i Messiaskapellet i Stockholm och 1923 i Högalidskyrkan, då med Stockholms största orgel på 94 stämmor. Här höll han några orgelkonserter på egen bekostnad. Sådana var ovanliga i Stockholm vid denna tid. De goda recensionerna blev en viktig orsak till att han 1928 fick tjänsten som organist i S:t Jakobs kyrka, vilken han lämnade med en avskedskonsert efter 43 tjänsteår vid nästan 77-års ålder 30 juni 1971. Kyrkan var då fullsatt och konserten avslutades med att Åhlén från kororgeln ledde församlingen i sin egen Sommarpsalm.

Waldemar Åhlén 1930

Åhlén betraktades som en av de ledande organisterna i sin generation och gav talrika konserter (även radio- och skivinspelningar) både i Sverige och utomlands.[5] Vid de regelbundna framträdandena i S:t Jakobs kyrka samlades pengar till Albert Schweitzers verksamhet i Kongo.[6] Åhlén hade lärt känna denne organist, läkare och teolog 1927 i samband med en rikskyrkosångshögtid i Linköping, 1960 besökte han själv Afrika.[7]

Snart nog profilerade sig Åhlén som en förkämpe för den tidiga orgelrörelsen i Sverige.[8] Böcker om orgelbyggnadsfrågor, orgelregister och orgelmusik recenserades av Åhlén i svenska tidskrifter.[9] Hans namn kom med tiden att förknippas med orgelbyggen landet runt, redan 1930 ledde han ombyggnaden av orgeln i S:t Jakob.[10] Efter bildandet av Kyrkosångens Vänners Orgelråd, blev han dess ordförande åren 1934-1966. Övergripande mål var att bevara de gamla orglarnas klang, främst pipmaterialet, men att samtidigt använda nya tekniska ”framsteg” som pneumatik, eftersom äldre teknik uppfattades som underlägsen. En liturgiskt funktionell orgel ansågs bestå av minst 2 manualer och självständig pedal, inte bara för orgelrepertoarens skull utan också för att församlingssången skulle kunna ackompanjeras triomässigt.

Tidigt framförde Åhlén idéer om hur församlingssången skulle kunna förbättras, nämligen genom övningar med församlingen i anslutning till musikgudstjänster.[11] Med sina profilerade åsikter var det inte förvånande att han utsågs till sekreterare i 1933 års koralkommitté.

I Jakobs kyrka samarbetade Åhlén sedan 1929 med körledaren och kantorn Set Svanholm, som parallellt framträdde som operasångare och sedermera blev operachef i Stockholm.[12] Han efterträddes som körledare av  Eric Ericson 1949. Buxtehudes musik samt Bachs Johannespassion blev en tradition. Själv ledde Åhlén under många år S:t Jakobs gosskör efter dess bildande 1944.[13] Körarbetet stod i överensstämmelse med Kyrkosångens vänners strävanden, vilka framfördes i tidskriften Kyrkosångsförbundet, där Ingvar Sahlin var redaktör – och en av de främsta svenska ideologerna för kyrkomusikalisk ”nysaklighet” – åren 1933-36. Han var både präst och organist, sedermera blev han rektor för Geijersskolan i Ransäter, Värmland. Åhlén valdes 1942 till ordförande i stockholmskretsen av Kyrkosångens Vänner. 1962-69 var han dessutom vice ordförande i organisationens centralkommitté.

Parallellt med organistsysslan arbetade Åhlén 1917-1933 som sånglärare vid Tomteboda blindinstitut och som musiklärare vid Stockholms folkskolor 1919-1958, främst vid Engelbrekts skola. Han var sakkunnig i 1940 års skolutredning och under 12 år musikkonsulent vid Stockholms folkskolor, då han ledde kurser i skolmusikpedagogik. 1930 grundade han Stockholms sånglärarförening, vars ordförande han var fram till 1952.

Waldemar Åhlén var vid Sommarpsalmens tillkomst alltså inte bara en erkänd musiker utan också en ideologiskt medveten sådan.

Om Sommarpsalmens tillkomst

Enligt den äldsta lexikonuppgiften jag hittat (1964) ska Sommarpsalmens melodi först ha publicerats 1935 i samlingen De ungas kör. [14] I Sohlmans musiklexikon 1979 sägs dock ”den allmänt uppskattade” melodin vara skriven för en skolavslutning 1933,[15] en uppgift som troligen går tillbaks på en radiointervju med Åhlén 1977, då han berättade att melodin

”tillkom på 30-talet, närmare bestämt 1933 så sjöngs den för första gången av en liten barnkör i Hjorthagens kyrka, vid en skolavslutning i den kyrkan.” [16]

Det kan dock diskuteras vad Åhlén egentligen avsåg. Gällde årtalet 1933 melodins tillkomst eller dess första framförande? I en intervju åtta år tidigare hade han nämligen med tydlig minnesbild berättat att

”Sommarpsalm skrev jag en vacker majsöndag omedelbart sedan jag kommit hem från högmässan i Högalidskyrkan, där jag åren 1923-28 var organist.[17]

En rimlig konklusion är därmed att melodin skrevs redan under 1920-talet, men framfördes först i samband med en skolavslutning i Hjorthagens kyrka 1933. [18] Om det var Åhléns egen skolkör som sjöng är oklart, likaså i vilken sättning. Ett trestämmigt framförande förutsätter en hel del övning, satsen bör i sådant fall ha funnits redan i början av året.

Publicering

I januari 1934 annonserades om en ny sångbok, Skolkören, utgiven på uppdrag av ”Stockholms folkskolors sånglärarförening”.[19] Den skulle komma i två upplagor, en med enbart körstämmor och en med körstämmor och ackompanjemang. För utgåvan svarade förutom Waldemar Åhlén även Ejnar Eklöf, John Gustafsson, David Wikander och Uno Överström, samtliga ”lärare i sång vid Stockholms folkskolor” och organister eller kantorer i olika Stockholmskyrkor.

Det kan noteras att Ejnar Eklöf var organist och kantor i Hjorthagens kyrka, där Sommarpsalmen enligt Åhlén skulle ha uruppförts ett år tidigare. Som nr 14 innehöll utgåvan Åhléns Sommarpsalm, med titeln ”Sommarsång”. De 1- till 3-stämmiga sångerna var avsedda för folk-, real- och flickskolor samt kvinnliga seminarier. Trots att böckerna trycktes i Köpenhamn fick de av någon anledning enbart säljas i Sverige, en begränsning som i körupplagan upprepades på tyska. Här återgavs Åhléns melodi 3-stämmigt för SSA, i ackompanjemangsupplagan var den enstämmig. Valfrihet mellan sättningarna markerades genom korshänvisningar. Tempot angavs som Andante.

Waldemar Åhléns Sommarsång i Skolkören 1934:

I Skolkörens förord utlovades en ny utgåva med körsånger ”för kyrkligt bruk”, även om sådana också kunde hittas i det redan utkomna samlingen. För skolfester, föräldramöten etc erbjöds här sånger att sjungas av skolkör eller unisont, inte minst svenska folkvisor. Redaktionen beklagade att inte fler ”nu levande svenska tonsättare” hade bidragit med alster, men många hade trots tillfrågan inte visat något intresse för saken. En kritisk läsare kunde dock ifrågasätta urvalsprinciperna, erbjudandet hade gått till tonsättare ”som kunde tänkas hysa något intresse för saken”.

Trots dess utpräglade skolsångskaraktär presenterades Åhléns melodi några månader senare i Kyrkosångsförbundet för 4-stämmig SATB-kör. [20] Copyright ägdes av Nordiska musikförlaget, så möjligen fanns sättningen redan tillgänglig i lösblad.[21] Sången var tänkt ”för sommarhögtider” och titeln ändrad till ”Sommarpsalm”. Tempoangivelsen löd nu ”Ej långsamt”, vilket förmodligen bör sättas i relation till dåtidens bredare psalmtempo och Skolkörens Andante.

Tredje frasen i Åhléns sättning för SATB-kör 1934:

Det ligger det något motsägelsefullt i att Åhléns komposition trycktes i Svenska Kyrkosångsförbundets organ. Den musikaliska satsen – i synnerhet tredje frasens magnifika höjdpunkt (SSAATBB) där den diatoniska melodin med dess upprepade melismer gavs en romantisk färgning, de utförliga nyansbeteckningarna, stämföringen med tenorstämmans höjdton – inget av detta överensstämde med den ”nya saklighet” som tidningen eftersträvade: en ”objektiv” musik, fri från känslosamhet men med utpräglad känsla för det överindividuella.[22] Värdig kyrkorummet och gudstjänsten ansågs gregoriansk sång, äldre polyfoni, reformationstidens koral samt barockens former. Målet var att ersätta den romantiska epokens stämningsskapande gudstjänstmusik med en förkunnande sådan.[23] Kyrkomusikern ”bör vara en förkunnare” ansåg Åhlén och böjde följdriktigt knä vid sitt altare på orgelläktaren inför varje konsert.[24]

Kanske låg förklaringen i att Åhlén redan var välkänd som tonsättare. Ett år tidigare hade tidningen publicerat hans Påskhymn, med text av N F Grundtvig och J A Eklund.[25] Här fanns taktväxling, syllabik kontrasterat mot melismatik samt polyfon stämimitation. Även en större orgelkomposition av Åhlén hade utannonserats, ett Allegro Festivo, med mycket positiva recensioner: ”något av det bästa i nyare orgelmusik”, ”ett ståtligt, med schwung och elegans skrivet konsertstycke för orgel”.[26]

Ejnar Eklöfs sättning i De Ungas hymnarium 1935:

Den utlovade samlingen De ungas hymnarium bör ha utkommit under våren 1935.[27] Redaktörer var desamma som för Skolkören. Åhléns trestämmiga SSA-sättning återfanns nu som nr 109b, i samma utseende som ett år tidigare utom att ett crescendo tidigarelagts och att slutnyansens p saknades. Titeln var ändrad till ”En vänlig grönskas rika dräkt”. Med hänvisning till Skolkörens ”större” upplaga informerades om att sången också fanns ”för unison kör med ackompanjemang”. Som nr 109a – vilket möjligen signalerade ett visst företräde – hade införts en 3-stämmig komposition av Ejnar Eklöf till samma text och i samma gungande 3-takt som Åhléns. Pianoackompanjemanget var dock här tryckt tillsammans med körstämmorna.[28]

Enligt förordet var De ungas hymnarium avsedd för ”gudstjänstens berikande” och innehöll en stor bredd av sånger ”för olika tider av kyrkoåret och för kyrkliga förrättningar av olika slag” Enbart sådana som musikaliskt och textligt inte stred mot ”gudstjänstens värdighet och helgd” hade getts utrymme och självklart hade hänsyn tagits till svårighetsgrad, sångerna var tänkta att kunna framföras av ”barn- eller kvinnoröster”. Några tekniskt svårare stycken var dock avsedda för vuxna (kvinno)röster och motiverades med att de utgjorde något av det ”värdefullaste som över huvud taget finnes att tillgå”. Självständigt klingande mansröster räknade utgivarna tydligen inte med, utgåvans fyrstämmiga sättningar var nämligen tänkta att framföras av ”unison kör med ackompanjemang”.[29]

Det tycks ha dröjt nästan 40 år innan Åhlén gjorde en version för SAB-kör. 1973 presenterade Kyrkomusikernas tidning en sådan, ”förenklad” sättning.[30] I ”tenorbristens Sverige” beskrevs denna körtyp allt oftare ha blivit den normala, åtminstone i mindre kyrkoförsamlingar. Kompositören visade dock med smånoter hur klangen kunde fyllas ut om resurser fanns till att dela körens stämmor. Ett ”ganska friskt tempo” rekommenderades. För att det inte skulle ”bli jämntjockt” framhölls vikten av att följa nyansbeteckningarna. Avslutningen i vers 3 föreslogs framförd i ”ff och marcato”, gärna föregången av en svag nyans i föregående fras. Möjligen var argumentet dock lite väl tidstypiskt: ”Sådant brukar gå hem”, skrev tidningen. 

1984 publicerades sången även postumt i en sättning av Waldemar Åhlén för soloröst och pianoackompanjemang.

När det gäller olika körtyper återstod nu bara manskör. I början av 1980-talet gjordes även ett sådant arrangemang för Sveriges äldsta manskör Par Bricole, av dess dirigent Hans Kyhle.[31]

Sommarpsalmen som församlingssång

Att Åhlén utsågs till sekreterare i 1933 års koralkommitté resulterade inte i att hans melodi förslogs som församlingssång. [32] Åhlén visade livet igenom stor trohet mot koralbokens melodi, trots att han inte ansåg den ”tillräckligt glad i förhållande till texten”.[33] Sedan 1921 års psalmbokstillägget Nya Psalmer gällde Severus Gastorius melodi från 1675 för Wirséns text (Nr 644).[34] Gastorius melodi ur 1937 års psalmbok:

Men av någon anledning kom Åhléns melodi 1951 in i Svenska Missionsförbundets församlingssångbok Sånger och psalmer. En direkt personkoppling finns i ordföranden för ”musikbilagans” kommitté, Uno Överström. Han fanns ju med bland utgivarna av både Skolkören och De ungas hymnarium, då presenterad som musiklärare samt organist i Betesdakyrkan (Missionsförbundet) i Stockholm. Positiva erfarenheter måste ha talat för att utan alternativ pröva Åhléns melodi som församlingssång (nr 700).

Det bör noteras att Åhlén finns representerad med ytterligare 4 melodier i samma utgåva, vilket antyder att han blivit tillfrågad om kompositioner.[35] De är alla skriva i jämt taktart, i antingen en mer traditionell och tydligare koralstil eller med en folkligare melodik, möjligen frikyrkligt anpassad. Några av dessa melodier tycks också ha blivit mer allmänt kända, men det är uppenbart att ”Sommarpsalmen” utgör en alldeles egen kategori.

Utfallet måste ha varit positivt eftersom Åhléns melodi 15 år senare också togs in i Svenska Baptistsamfundets och Örebromissionens gemensamma församlingssångbok, Psalm och sång, 1966. Sättningen var här nästan identisk med den i Missionsförbundets utgåva.[36]

Redan 1960 hade melodin införts i sångboken Nu sjunger vi (nr 233), avsedd för barngudstjänster och söndagsskola och utgiven av sju frikyrkliga samfund och EFS. Den trestämmiga satsen är förmodligen[37] gjord av Bertil Wallin, som tillsammans med Uno Sandén ansvarade för utgåvans sättningar, alla trestämmiga. Samma år utgav också Svenska kyrkan en söndagsskolsångbok, Kyrkovisor för barn. Här finns två andra melodier av Waldemar Åhlén (703 och 782), båda med text av Anders Frostenson.   

I samband med den nämnda 3-stämmiga SAB-utgåvan av Åhlén 1973 påpekade Kyrkomusikernas tidning att ”melodin även börjar dyka upp som församlingssång”, uttryckligen nämndes ovanstående samlingar. Melodin borde därför enligt redaktören ”åtminstone som alternativ” tas med ”i en kommande koralbok för Svenska Kyrkan”. Den 3-stämmiga SAB-utgåvan var i detta perspektiv angelägen, genom att många fler körer nu kunde framföra sången. Men att församlingen enbart skulle ”lyssna till melodin” var nog att underskatta hur välkänd den redan var. I många sammanhang – inte bara i Jakobs kyrka – sjöngs den redan.

Utan explicit argument förslog slutligen psalmbokskommittén i sitt slutbetänkande 1985 ”att Gastorius melodi byts ut mot den redan ofta sjungna och omtyckta melodin av W Åhlén från 1933”.[38] Sättningen i den ekumeniskt använda koralboken 1987 för Svenska kyrkan och 14 andra kyrkosamfund är snarlik den i Missionsförbundets utgåva 1951.

När nu melodin etablerats som församlingssång och fanns i koralboken var det naturligt att den också fick spridning till vissamlingar och allsångshäften av olika slag. Här är det närmast omöjligt att ge en samlad överblick. Få människor torde idag vara obekanta med melodin.

Intressant är dock att notera att Åhlén själv aldrig tycks ha pläderat för sin egen melodi i sångboken Sjung svenska folk, utgiven sedan 1905 ”för skola och samhälle” av Musiklärarnas riksförening och Samfundet för unison sång.[39] Detta trots att han under olika perioder var ordförande för dessa föreningar (1941-49, respektive 1958-1975). Inte förrän i den 41:a upplagan 1989 fick Åhléns melodi ersätta Gastorius, men då var den också svenska koralbokens enda melodi till denna text.

Musikskapande i anslutning till Åhléns melodi

Ett lyckokast som Åhléns melodi lockar naturligtvis till efterföljd. Uppenbart hade den gungande 3-takten inspirerat Ejnar Eklöf. Ett sent exempel på inspiration är Erland von Kochs sommarpsalm (1986 års svenska psalmbok nr 202), skriven 1974 till Harry Martinssons text De blomster som i marken bor.

Men det har även gjorts kompositioner med annan inriktning. Stockholms Storkyrkas organist David Wikander publicerade exempelvis 1950 en sättning av Wirséns text, som starkt avviker från Åhléns modell.[40]

David Wikanders Sommarpsalm 1950:

Men också Gastorius melodi lockade till efterföljd, bl a finns en sättning för SSA av Gottfrid Berg från 1951. Den trycktes följande år i serien Unga sjunga, vilken innehöll ”sånger för den elementära undervisningen” och för vilken Waldemar Åhlén då blivit redaktör.[41]

Gottfrid Bergs sättning av Gastorius melodi för SSA 1951:

När det slutligen gäller inspelningar av Åhléns melodi (radio och skivor) tycks listan oändlig.[42] Sommarpsalmen låg t o m på 40-årsjubilerande ”Svensktoppen” 2002, framförd av The Real Group.

Melodin har också lockat till rent instrumentala kompositioner. Variationer för orgel finns utgivna av bl a Waldemar Åhlén och Bedrich Janacek.[43] 1997 gjorde pianisten Anders Widmark en inspelning av melodin med sin jazztrio.[44] Sommarpsalmen har även arrangerats för stråkkvartett, brass- och träblåskvartett/kvintett samt för stor orkester. [45]

Något om Waldemar Åhlén på äldre dagar

I samband med sin 75-årsdag uppmärksammades Åhlén med en intervju, som genomsyrades av hans vitalitet.[46] Kompositionsarbete var fortfarande en aktuell syssla, nyligen hade han avslutat tre smärre orgelstycken. Visserligen hade inte allt han skrivit fått det genomslag han hoppats på – när det gällde orgelpartitan Lov vare dig, o Jesu Krist funderade Åhlén över om den möjligen ansågs ”för svår och besvärlig att öva in”. Men han gladdes över den uppskattning som Sommarpsalmen och orgelstycket Sursum Corda rönt och var själv villig att ”sätta de verken främst” bland sina kompositioner.

Han beskrevs som en aktiv ledamot i samfund, akademier och föreningar, redan 1956 hade han blivit korresponderande ledamot av Historie- och Vitterhetsakademin och följande år ledamot av Musikaliska Akademin. Ett flertal medaljer hade också erhållits.[47] Det stora fritidsintresset utöver musik var dock resor och fiske.

Åhléns bestämda åsikter om kyrkomusik refererades. Alltför mycket av samtidens kyrkomusik (1969) ansåg han inte vara ”uppbygglig” utan tvärtom skapa ”rena olustkänslor”.[48] Kyrkans helgade rum borde få vara ”förskonad för dylik olåt”. Också många av de nya ”koralerna” för gitarr uppfattade Åhlén som monotona och torftiga, det hjälpte inte att de ”tillkommit i bästa avsikt”. För framtiden hoppades han istället på en musikalisk förnyelse på tonal och klassisk grund, inte minst fanns behov av ”enkla inspirerande hymner för barn- och ungdomskörer”.

Kanske något i stil med vad han själv hade åstadkommit 40 år tidigare genom sin Sommarpsalm?

Åhlen vid orgeln i Jakobs kyrka Stockholm 1971:

Artikeln publicerad i oktobernumret av den läsvärda tidskriften Hymnologi 2007, som behandlar svensk psalmsång. Här finns bl a en artikel om Wirséns poesi till ovanstående melodi. Besök gärna även NORDHYMNs web-sida!

Anders Dillmar©          anders.dillmar@comhem.se                     Till startsidan (min hemsida)

 

Fotnoter: 

[1] Gotthard Arnér, ”Waldemar Åhlén – en enastående kyrkomusikergärning”, Svensk kyrkomusik 1983 nr 1 A/B
[2] Körsättningen använder sig enbart av de 3 första av Wirséns 5 strofer/verser (se Svenska psalmboken 1986, nr 200), vilket gör att det sista uttrycket avslutar körkompositionen.
[3] För värdefull information vill jag tacka bl a Torgny Erséus, mångårig redaktör för tidningen Mixturen; Mattias Lundberg, Statens musikbibliotek; Mats Cronwik, Staten ljud- och bildarkiv Stockholm; Gustav Bergel, STIM, Peter Magro, Gehrmans musikförlag.
[4] Om Anna Bergström , se Gunnel Fagius (red) Barn och sång, s 77, Studentlitteratur, 2007.
[5] Åhlén nämner i en intervju 1969 (jfr not 17) konserter i Finland, Norge, Danmark, Belgien och Tyskland.
[6] 1969 uppskattades orgelkonserterna ha inbringat 60-70000 svenska kronor till förmån för Schweizers arbete.
[7] Kyrkosångsförbundet [Ksf] 1960 nr 5, 1961 nr 10. Åhlén uppmärksammade den mäktiga, 4-stämmiga (men även ”enformiga”) sången i en svart kyrka i Johannesburg. Jfr Kyrkomusikernas tidning [KMT] 1965 nr 18.
[8] Se Göran Blomberg, ”Liten och gammal” – duger ingenting till. Studier kring svensk orgelrörelse och det äldre svenska orgelbeståndet ca 1930-1980/83. Diss, Uppsala universitet 1983, s 14, 57 ff.
[9] Tidskrift för kyrkomusik och svenskt gudstjänstliv, 1929 nr 4, 1930 nr 5 och 1931 nr 6. Årligen författade Åhlén 1930-67 i olika tidskrifter och tidningar intressanta sammanställningar över ”Svensk orgelkonst”.
[10] W Åhlén, Orglarna i S:t Jakob 1644-1930. Utökad version tillsammans med Anders Bondeman 1976.
[11] W Åhlén, ”Koralövningar i S:t Jakobs kyrka” i Ksf februari 1932, s 15f.
[12] Se Ksf 1964 nr 10.
[13] Se Ksf 1944 s 113.
[14] Oscar Lövgren, Psalm & sång lexikon 1964 spalt 768, Gummessons. Hänvisning till Missionsförbundets sångbok Sånger och psalmer 1951, där årtalet 1935 finns angivet. Samlingen De ungas kör innehåller 97 sånger för 2-3-stämmig diskantkör, redigerade av Uno Överström, Birger Gustavsson och J E Boström och är utgiven 1933 på Svenska Missionsförbundets förlag. Men den saknar Åhléns Sommarpsalm.
[15] Sohlmans musiklexikon 1952 nämner inte explicit Åhléns Sommarpsalm.
[16] Intervju med W Åhlén 1977, gjord av Christian Ljunggren och Curt Carlsson för Sveriges Radio.
[17] KMT / Ksf  1969 nr 6 A/B (Gunnar Hjorth).
[18] Enligt Per Olof Nisser, Änglarna sjunger i himlen och andra psalmer, Verbum 2002, ska melodin ha skrivits för en skolavslutning i ”Bandhagen i Stockholm”. Ingen källa anges dock för påståendet.
[19] Ksf  1 januari 1934, annons på sista sidan. Åhlén var ordförande i nämnda förening.
[20] Ksf  15 juni 1934. Nordiska musikförlagets separatutgåva använde ett annat typsnitt. Sättningen användes vid Ljusdals sångvecka 1935, då Sahlin medverkade, se Ksf september 1935.
[21] Frestelsen låg förmodligen nära att skriva av sångstämmorna för den egna kyrkokören direkt ur tidningen istället för att beställa en köruppsättning från förlaget. Vid sidan av notbilden varnades därför för offentliga framföranden ”efter stämmor i avskrift” enligt Lagen om rätt till litterära och konstnärliga verk §24.
[22] Närmare idealen låg då Åhléns komposition O Guds lamm, i nästan pastischartad trohet mot den polyfona tonkonstens guldålder, i Ksf 1936 nr 2. Jfr även hans Vi tacke dig och Jesu god  i Ksf 1941 nr 1.
[23] Gunnel Törnqvist Andersson (numera Fagius), Den kyrkliga hymnen för blandad kör a cappella i 1930-talets Sverige. Kyrkosångsförbundet och en ”ny saklighet”, 3-betygsuppsats i musikvetenskap, Uppsala universitet 1970. Jfr Carl-Allan Moberg, ”Den nya sakligheten” i Kyrkomusikens historia 1932 s 544.
[24] KMT 1962 nr 11, s 137 (W Åhlén), och 1998 nr 13 s 8 (Ulf Oldœus)
[25] Ksf februari 1933. Åhléns tidigast publicerade komposition (1920) var en julsång för piano och solosång ”Det brinner en stjärna”, med text av Paul Nilsson.
[26] Ksf maj 1933. Stycket skrevs 1923 och recenserades positivt av Moses Pergament. Åhlén tycks ändå under lång tid känt ambivalens, det klingade ”världsligt”, KMT 1998 nr 13.
[27] Ksf mars 1935. En annons utlovar utgåvan ”i slutet av mars”.
[28] Eklöfs Sommarpsalm trycktes senare med tillstånd från Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens Bokförlag i Anders Jobs Sången, med 1- till 4-stämmiga körsånger, Nordiska musikförlaget, förmodligen i slutet av 1930-talet. Stämmorna är SSA, vilket inte var helt klart 1935. Åhléns melodi ingick inte i samlingen. Eklöfs komposition finns även för 4-stämmig SATB-kör (1934), återutgiven av Gehrmans musikförlag 2005.
[29] Sahlin hävdade dock att utgåvan var en ”guldgruva” även för kyrkokörer, Ksf 1935, s 78. Målbrottsproblematiken beskrevs initierat av Åhlén i KMT 1973 nr 5B.
[30] KMT 1973 nr 5B. Redan 1960 gjorde Rolf Erixson ett arr för SAB-kör (Wessmans). Åhléns melodi har senare även arrangerats för 2-stämmig kör, både SA och TB.  
[31] Manskörsprisma 2 (Gehrmans förlag 1996), först tryckt som bilaga till tidningen Manskörsförbundet.
[32] I en debatt (se Ksf 1958 s 194) påpekade Åhlén att enbart koralbokens melodier auktoriserats. En varsam omharmonisering liksom varierande orgelregistrering var legalt möjliga sätt att göra församlingssången mera livfull, se KMT 1963 nr 9.
[33] KMT 1998 nr 13 (Ulf Oldœus).
[34] 1933 års psalmbokskommitté hade i uppdrag att utarbeta alternativa melodier till vissa av texterna i detta tillägg. Gastorius melodi användes första gången till en svensk psalmtext 1819 (nr 252 ”På Gud och ej på eget råd”), men trycktes utan svensk text redan i J C F Hæffners koralbok 1808 (nr 427).
[35] Sånger och psalmer nr 101 Helige Ande, Fadern dig sänder, 223 Du som gav livet en mening, 537 Kristus, Konung utan like, 613 Välsigna, Gud, vårt fosterland. Samtliga är komponerade av Åhlén 1950, enligt Gösta Ohlin (uppgift från Torgny Erséus) har det skett enligt kommitténs förfrågan och önskan. Endast nr 537 kom att föras vidare till den frikyrkoekumeniska Psalmer och Sånger 1987 (nr 469).
[36] Åhlens sommarpsalm (i F-dur), finns som nr 624. Vem som gjort koralsatserna är osäkert, men rimligen bör Åhlén åtminstone ha godkänt dem före publicering. I Psalm och sång finns av Åhlén även nr 295 Det ljusnar, när du beder, och 323 Komme ditt rike, Fader vår. Den förra komponerades 1964 vilket antyder tankar på publicering i utgåvan. 323 är komponerad redan 1959 och finns även i Psalmer och Sånger 1987 (572).
[37] Enligt Torgny Erséus.
[38] Slutbetänkande av 1969 års psalmkommitté, Text och musikkommentarer, nr 201 s 77. SOU 1985:18. I kommitténs betänkande 1981 finns ingen kommentar om melodin (SOU 1981:50) men i kommitténs arbetsmaterial noteras att två melodier är i bruk, se Inger Selander, Index över den kristna församlingssången i Sverige. Sampsalm/ Gummessons bok- och musikförlag, 1979.
[39] Muntlig uppgift från Torsten Selén, sekreterare och kassör i Samfundet för unison sång.
[40] Svenska skolkvartetten, nr 100 i tredje delen 1950. Utgivare var Wikander själv.
[41] Unga sjunga nr 7b, Nordiska musikförlaget, numera hos Warner/Chappell.
[42] Se t ex Statens Ljud- och bildarkiv, www.slba.se
[43] Sommarorgel, Wessmans förlag, 1977; Bosebo orgelbok, Trumph 1997.
[44] Psalmer, Anders Widmark trio, EMI, Stockholm 1997 (Cd).
[45] Warner/Chappell
[46] KMT/Ksf  1969 nr 6 A/B (Gunnar Hjorth).
[47] RVO (Riddare av Vasaorder), Litteris et Artibus, Norska Haakonmedaljen, S:t Eriks medaljen, Pro Patrias stora guldmedalj, Svenska kyrkosångsförbundets Musica sacra medalj i guld.
[48] Redan 1960 beskrev Åhlén Messiaens musik med ordet ”olåt”, Ksf 1960 s 124, men i intervjun 1969 åsyftades förmodligen Bengt Hambræus och Karl-Erik Welin, vad Åhlén möjligen kallade ”handflats- och armbågsmusik”, se Gerd Reimers ”Ett liv i musik” i Musik – kultur, 1971 s 12. Här erkände han en ”viss svaghet” för romantisk musik. I ett debattinlägg 1962 (”Kyrkan och den moderna musiken” KMT, nr 19) framställdes Hilding Rosenberg positivt, det var bara ”extremisterna” som Åhlén vände sig mot. Att kyrkans musik främst skulle vara ”uppbygglig” finns uttryckt redan i artikeln ”Orgelmusik vid bröllop och begravningar” i Ksf nr 2 1940. En orgelkonsert borde enligt Åhlén begränsas till en timme, med större och mindre verk av olika karaktär blandade. Bach var visserligen ofrånkomlig, men fungerade kanske bäst som ”ett strålande slutkrön”. Andra gärna framförda tonsättare var Händel, Franck, Mendelssohn, Reger, liksom Gunnar Thyrestam, se KMT 22/6 1964 (Sten Carlsson) och ”Waldemar Åhlén och S:t Jacobs kyrka” i Musikrevy 1972 s 16 (Bertil Berthelson).

Till startsidan (min hemsida)