|
Våren 2004
| ||||
|
I mitten av mars 2004 fick jag äntligen tillträde till torpet. Då hade det gått drygt fyra månader sedan jag var på den första visningen i november 2003. Huset såg inte mycket ut för världen vid den första titten, men vilket hus gör det en ruggigt gråkall novemberdag?
Lönnlöven låg som ett tjockt täcke över gräsmattan, och det fanns blöta mullvadshögar överallt. De jättelika granarna vid tomtgränsen såg mörka och hotande ut, skulle en av dem falla skulle det inte bli mycket kvar av vare sig huset eller den som befann sig därinne. Det var svårt att föreställa sig hur det skulle se ut vid en annan årstid. Var det skuggigt eller soligt på tomten? Hur mycket såg - och hörde - man av stora vägen när grönskan kommit? (Vid det här laget hade jag till slut motvilligt insett, att om jag ville ha ett sommarhus utan att behöva äga en bil, så måste det oundvikligen ligga ganska nära en väg...). Säljarna beskrev och berättade, men kunde jag lita på dem?
Inomhus däremot var det välkomnande varmt, det sprakade i både vedspisen och kakelugnen.
| ||||
   | ||||
|
Efter många turer fram och tillbaka, och flera besök i torpen bestämde jag mig till slut: här ska jag bo! Det var en fantastisk och overklig känsla att vara torpägare. Tiden jag fick vänta på tillträde gick hur långsamt som helst, jag räknade ner dagarna och funderade på hur det skulle kännas att sitta där i mitt torp, vad jag måste skaffa för att kunna övernatta första gången, om det skulle fungera med bussresorna osv osv... På kvällarna låg jag och fantiserade om hur trädgården skulle kunna se ut på sommaren, och vad jag ville så och plantera. Jag läste massor med trädgårdstidningar och surfade runt på nätet bland "gör-det-själv-bygg"-siter och trädgårdslänkar. Vilka storstilade och ambitiösa planer jag gjorde upp! Här skulle fixas och byggas, målas och lagas, grävas och odlas, rensas och vårdas... och här skulle oxå MÅS och NJUTAS! Jag började genast med det sistnämnda - och det håller jag fortfarande på med.
Första tiden som torpare
Vilken känsla det var att vakna i torpet den första morgonen! Fåglarna kvittrade och solen sken som om den aldrig gjorde nåt annat. Jag började utforska husen och trädgården ordentligt. Vad spännande det var att snoka runt på vindarna och i hönshus och vedbod! De förra ägarna hade lämnat kvar en hel del, både möbler och gammalt osorterat "skrot", och eftersom jag är en passionerad sakletare så gjorde jag massor av fynd. Stora tuvor med vackra dubbla snödroppar blommade här och där, och fåglar hade redan flyttat in i flera av holkarna. En galen fasan rusade över tomten med jämna mellanrum och skrek högljutt att jag invaderat hans revir, och att han inte tänkte dela med sig frivilligt i första taget. Rådjuren var betydligt lättare att komma överens med; de är i trädgården när jag inte är där.
Varje helg väntade nya överraskningar i trädgården. Fler och fler oidentifierade blad och knoppar dök upp (tur att forumet på odla.nu finns för noviser som mig!), och så småningom blommade det lite överallt. En helg när jag kom ut var gräsmattan plötsligt blå av ett hav av scilla - så fantastiskt vackert! Jag skaffade ganska snart en digitalkamera, så att jag kunde sitta i stan under veckorna och förlänga njutningen. I april kom det mängder av påsk- och pingstliljor i det som en gång i tiden varit en rabatt framför lilla huset. Mitt ibland dem fanns underbara doftande dubbla narcisser. När jag återvände till stan varje söndag hade jag alltid någon bukett med mig på bussen. Det fungerade alldeles utmärkt att åka buss till och från torpet, och med tiden har jag blivit något av en mästare på att få med mig så mycket som möjligt i en hanterbar packning (- ja, jag har skaffat mig en "dra-maten").
| ||||
   | ||||
| ||||
|
| ||||
|
| ||||
|
| ||||
|
|
