FIRST POSITION PLEASE !

En rapport från inspelningen av filmen Bear's Kiss i Lysekil och Uddevalla, juni 2001.

DEL 1

Det började med en artikel i Svenska Dagbladet den 13 maj 2001. Där kunde man läsa att skådespelerskan Rebecka Liljeberg, dagen till ära 20 år fyllda, skulle medverka i en ny film i regi av den ryske filmskaparen Sergei Bodrov. Detta var en mycket glädjande nyhet för alla oss som lärt oss uppskatta Rebeckas skådespelarprestationer i filmer och TV-serier som Närkontakt, Fucking Åmål, Där Regnbågen Slutar och Skärgårdsdoktorn för att nämna några få.

Av ytterligare några svenska tidningsartiklar framgick det att inspelningen av denna nya film, som fått namnet Bear's Kiss och är en berättelse om ett kringresande cirkussällskap där Rebecka spelar huvudrollen som den unga trapetsdansörskan Lola, delvis skulle äga rum i Lysekil och Uddevalla i västra Sverige. Just detta område, med Trollhättan som huvudort, har på bara några få år utvecklats till ett skandinaviskt filmcentrum. Det var i Trollhättan som Fucking Åmål spelades in i april och maj 1998, en film som under de senaste åren följts av flera framgånsrika svenska och utländska produktioner i fyrstadsregionen.

Eftersom jag själv bor i en stad inte så långt från detta filmområde i västra Sverige började jag fundera på om det skulle vara möjligt att ta sig till inspelningsplatsen och kanske få se något. Chansen att få se inspelningen av en ny långfilm med Rebecka Liljeberg i huvudrollen skulle förmodligen inte komma igen inom överskådlig framtid. Enligt tidningsartiklarna skulle filminspelningen börja i Lysekil den 28 maj och pågå i 16 dagar framöver. Bland annat skulle filmteamet ha rest ett cirkustält i Norra Hamnen i Lysekil, vilket jag också fick bekräftat genom ett mail till Lysekils turistbyrå.

Sagt och gjort, lördagen den 2 juni 2001 begav jag mig av norrut mot Lysekil. Det var en ren chansning. Det enda jag kände till var cirkustältet i Norra Hamnen, men jag visste inget om hur eller när själva filminspelningen skulle gå till. Vilka dagar och tider de skulle filma eller på vilka platser. Inte heller visste jag hur det skulle se ut på dessa inspelningsplatser eller om det överhuvudtaget skulle vara möjligt att ta sig intill och få se något. Målet med resan var naturligtvis att få en skymt av min favoritskådespelerska även om jag inte vågade hoppas på för mycket.

Det blev en bilfärd på cirka två timmar innan jag var framme i Lysekil som är en vacker liten hamnstad bland de bohuslänska klipporna. Det var mycket bilar och mycket folk på de trånga gatorna denna soliga försommardag. På radion spelades den svensk-grekiska gruppen Antiques slagdänga I would die for you medan jag långsamt körde längs gatan förbi affärerna och restaurangerna vid Södra Hamnen. Jag letade mig snart fram till Norra Hamnen på andra sidan stan där jag genast fick syn på det blå-vita cirkustältet.

Cirkustältet var uppslaget på ett litet inhägnat område intill en udde som stack ut i den lilla småbåtshamnen. På ena sidan av detta område låg ett par större industribyggnader och skjul och på andra sidan gick Norra Hamnvägen alldeles intill vilket gjorde att cirkustältet såg lite inklämt ut alldeles intill stängslet som vette ut mot vägen. Det mesta av rekvisitan verkade finnas på plats. Gamla bilar och husvagnar i typisk cirkusstil stod uppställda på en gräsyta. Det hängde tvätt på några tvättlinor och man hade satt upp kulörta lyktor runtomkring. I ett mindre tält intill husvagnarna stod två vita hästar. Någon björn syntes dock inte till, inte heller någon Rebecka.

Så här mitt på dagen, klockan 12.30, var det ingen större aktivitet på inspelningsplatsen. Några personer gick omkring och pysslade med diverse filmutrustning, medan andra bara satt i solen och pratade i lugn och ro. I ett hörn, bland filmteamets lastbilar och husvagnar, såg jag några yngre barn som höll på att förbereda sig inför något cirkusnummer. De hade bytt om och stod och övade på sina roller. Mina förväntningar var vid det här laget ganska små. Det var som sagt ingen action att tala om och jag tänkte att man kanske bara höll på med repetitoner inför kommande tagningar och att inga professionella skådespelare skulle vara på plats denna dag. Jag tillbringade de närmsta timmarna med att strosa runt i Lysekil, äta en bit mat, och titta på alla människor innan jag återvände till Norra Hamnen.

Nu hade det börjat hända saker! Strålkastare och ljusskärmar hade riggats upp på inspelningsplatsen och det var flera skådespelare och cirkusartister som nu hade bytt om och övade på olika nummer. En kille stod och jonglerade, en annan cyklade enhjuling och i en liten utomhusmanege hade man släppt ut de båda hästarna som några tjejer övade akrobatik på. Det verkade som att de trots allt planerade att filma denna dag! Det var inga problem alls att komma intill och se på. Området var som sagt inhägnat, men det gick bra att stå vid grinden in till området och titta. Vid grinden stod det alltid någon från filmteamet på vakt så att inga obehöriga skulle kunna ta sig in. Det var inget stort område. Allting utspelade sig mitt framför mina ögon, bara några meter från grinden där jag stod. Då och då dök det upp ytterligare några nyfikna åskådare som ställde sig bredvid mig för att titta, annars verkade det inte vara något större intresse för eller uppståndelse runt filminspelningen.

Första scenen de spelade in denna dag var en kort scen som verkade beskriva förberedelserna inför cirkusen. Ett par män gick omkring och bar på några lådor, killen med enhjulingen övade på sina cirkuskonster liksom akrobatiktjejerna på hästarna. En annan kille stod på en trappstege och höll på att sätta upp de kulörta lamporna. Först repeterade de scenen några gånger med lite justeringar innan regissören var nöjd, därefter gjordes ett par riktiga tagningar på film. Regissören befann sig inne i cirkustältet med sin bildskärm, medan en kvinnlig regiassistent gick omkring utomhus och gav skådespelarna tecken och kommandon på vad de skulle göra.

Under eftermiddagen hann de också med att spela in scener inne i cirkustältet. Tältet var delvis öppet så man kunde se lite av vad som pågick. Det var mestadels olika gymnastiska och akrobatiska cirkusnummer som utfördes av barn och ungdomar. Jag pratade med en man som stod utanför och tittade på. Han sade att hans son var med som statist. Tydligen hade filmteamet anlitat en dans- och gymnastikförening i Lysekil för att få barn som kunde agera statister.

Efter att ha varit ute på en kort promenad återvände jag strax till inspelningsplatsen. Klockan var cirka 16.30. Då, när jag minst anade det, fick jag plötsligt syn på Rebecka Liljeberg! Jag kom gående på trottoaren längs gatan som gick förbi inspelningsplatsen och cirkustältet. Det enda som skiljde mig från inspelningsplatsen var ett två meter högt stängsel. Detta var på baksidan av cirkustältet där det också stod lastbilar och husvagnar, bl.a. den så kallade Mask-Mobilen som tillhörde filmteamet. Plötsligt dök Rebecka upp bakom en vagn i sällskap med en kille, bara ett par meter bort från stängslet där jag kom gående! Jag tittade på henne, hon tittade på mig och jag vände mig om efter henne när hon försvann bakom Mask-Mobilen. Det gick alldeles för fort för att jag skulle hinna reagera, men visst var det Rebecka!

Tänk, denna talangfulla skådespelerska som jag har läst så mycket om och sett varenda framträdande hon har gjort på filmduken, nu fick jag plötsligt se henne livs levande framför mig! Efter någon minuts tvekan vände jag och gick förbi en gång till. Jag såg på Rebecka där hon nu satt på en liten trappa intill ett hus, bara några meter från trottoaren där jag kom gående, och åt något från en papperstallrik. Rebecka tittade upp och mötte min blick. Det var inget märkvärdigt med det, hon tittade bara upp som man gör när det passerar någon människa och undrade kanske varför jag glodde på henne. Förmodligen förstod hon att jag kände igen henne. Jag vet inte vad hon tyckte om det. Själv skulle jag nog inte tycka det var så roligt om en massa okända människor glodde på mig.

Fast det är rätt konstigt hur man reagerar i en sån här situation. Jag menar, här hade jag åkt nästan tjugo mil för att få se min favoritskådis och när jag sen fick se henne blev jag totalt handlingsförlamad. Jag varken sade eller gjorde någonting. Fast innerst inne blev jag väldigt glad över att ha fått se henne. Det är ju ganska otroligt egentligen, att jag faktiskt lyckades hitta inspelningsplatsen endast med ledning av de uppgifter som förekommit i massmedia och att jag lyckades välja en dag då Rebecka var på plats!

Därefter hände det inte så mycket mer på ett tag. Rebecka försvann och jag strök omkring i småbåtshamnen och väntade på lite action från inspelningsområdet. Jag var nu helt säker på att jag skulle få se Rebecka Liljeberg filma! Filmteamet höll på för fullt med att rigga upp kameror och strålkastare men på skådespelarfronten var det lugnt. Vid 19.30 började det i alla fall att röra på sig. Rebecka kom ut från Mask-Mobilen där hon hade sminkats och förberetts inför den kommande scenen. Filmteknikerna hade fortfarande en del att göra så Rebecka satte sig lugnt ner vid gräskanten intill asfaltsplanen och väntade. Jag stod vid grinden tio meter bort och såg på.

Till slut var de klara att börja filma. I den här scenen skulle Rebeckas rollfigur Lola komma ut från cirkustältet och gå bort mot husvagnarna medan kameran följde henne. Samtidigt skulle några andra cirkusartister passera i bakgrunden, bl.a. killen med enhjulingen. Ingen speciellt avancerad scen, men nu fick man i alla fall se Rebecka in action! Mycket spännande! Först repeterade de scenen två gånger tills kameramannen blev nöjd. Han satt på en sorts mobil lyft som långsamt höjde sig flera meter över marken samtidigt som han med kameran följde Rebecka när hon gick över asfaltsplanen. Rebecka var klädd i ett par ljusa, khakifärgade ganska vida byxor och en brun/vit tröja. Hon hade håret i en fläta baktill. Under repetitionerna hade hon också en tjock varm jacka på sig. Det hade börjat blåsa på inspelningsplatsen och blivit betydligt kyligare nu frampå kvällen.

När de hade repeterat färdigt och skådespelarna visste hur de skulle röra sig var det dags att börja filma på riktigt. Jag stod hela tiden vid grinden och tittade på och det var hur bra som helst! Allting utspelade sig mitt framför mina ögon, bara några meter bort! Något som var mycket viktigt var att det skulle vara helt tyst under inspelningen. Filmpersonalen stod tyst och stilla, de få åskådarna uppmanades vara tysta och stänga av eventuella mobiltelefoner. På vägen som gick strax förbi stoppade de trafiken under själva tagningen. Mycket intressant faktiskt. Man tänker aldrig på hur mycket arbete det är bakom en filminspelning.

De tog om scenen tre-fyra gånger innan de var helt nöjda. "First position please!" ropade den kvinnliga regiassistenten varpå alla skådespelare återvände till sina ursprungliga positioner. Vid kommandot "Background action!" började statisterna röra på sig enligt sina instruktioner och därefter vad det klart för skådespelarna att agera. Rebecka hade fått ta av sig sin jacka och vandrade tålmodigt från cirkustältet, över den lilla asfaltsplanen, bort till husvagnarna, om och om igen tills regissören var nöjd. Varje gång efter att scenen filmats och regiassistenten ropat "Thank you!" och "First position please!" kom en annan assistent springande med Rebeckas jacka så att hon inte skulle behöva frysa när hon gick tillbaka till sin startposition! Är man huvudrollsinnehavare så är man! Tyvärr började det att regna nu också.

Mörkret lägger sig över Cirkus Fortunato

Regissören verkade i alla fall nöjd med den här scenen, så det blev paus medan man förberedde nästa scen. Klockan var ungefär 20.30 på kvällen. Nu började man förstå lite av baksidan med att vara skådespelare. Det är väldigt mycket väntande följt av korta filmsnuttar som tas om och om igen. Ett tålamodskrävande yrke helt klart! Det började bli mörkt ute och cirkusområdet lystes upp av de kulörta lamporna och skyltarna med texten "Circus Fortunato". Det var riktigt vackert och stämningsfullt!

Nästa scen spelades in i en husvagn längre ut på udden bortanför cirkustältet, vilket gjorde att jag inte kunde se så mycket. Först framåt 22.30 på kvällen verkade det som att de var färdiga vid husvagnen och fortsatte med nästa scen som skulle utspelas på asfaltsplanen framför cirkustältet. Filmteknikerna hade byggt upp en lampskärm med strålkastare som skulle belysa planen framför tältet inför nästa scen. Lampskärmen var formad som en stor fyrkantig låda, flera kubikmeter stor, och manövrerades av en inhyrd lyftkran. Jag drog mig bort mot entrén igen.

Under tiden hade det plockats fram kvällsmat och lite varmt att dricka till skådespelarna och filmarbetarna. Grinden in till filmområdet var öppen och jag stod bara några meter från Rebecka Liljeberg när hon plockade till sig något att äta och dricka. Så nära men ändå så långt borta..... Rebecka hade håret i två flätor istället för en som tidigare och hon hade en tjock varm jacka på sig. Hon skrattade och pratade. Jag stod några meter bort och såg på henne fast jag låtsades titta på något helt annat. Rebecka vred på huvudet och såg åt mitt håll. Det är sant, hon mötte faktiskt min blick. Eller kanske var det bara som jag inbillade mig. De där vackra ögonen som får mig att tänka på Agnes i Fucking Åmål. Jag önskar att jag hade kommit mig för att gå fram och fråga henne om jag fick ta en bild. Kanske hade jag till och med fått prata lite med henne då. Men jag vågade inte. Snart började folket röra på sig igen och chansen jag hade var borta för alltid.

Jag tittade på den kommande scenen. Det vilade en lite vemodigare "efter föreställningen" atmosfär över denna scen. Det spelades stilla trumpetmusik i bakgrunden och en av skådespelarna gick från en husvagn, över asfaltsplanen och in i cirkustältet. Samtidigt passerade några flickor över planen och hälsade på varandra. Ett annat par, en kille och en tjej, vandrade hand i hand över planen. Återigen noterade jag hur noga det var att alla var tysta. Till och med de skrikande fiskmåsarna hindrade filminspelningen och tvingade alla att vänta tills det blev tyst! Från ett bostadhus i närheten av hamnen kom några överförfriskade och skrålande människor gående. En av killarna i filmteamet rusade bort för att försöka tysta ner dem.

Solen går ner över inspelningsplatsen i Lysekil

Jag började frysa. Det var nästan midnatt och jag var trött och hungrig. Jag hade tillbringat hela dagen vid inspelningsplatsen och kände mig ganska nöjd. Hur länge till de hade tänkt att arbeta denna natt visste jag inte. Jag hade i alla fall fått se min favoritskådespelerska, vilket var mitt mål, och jag hade fått se hur en filminspelning går till. Med tanke på att jag hade en tvåtimmars bilresa hem beslutade jag mig för att ge mig av.

Det var mörkt och regnigt. Jag körde nonstop hela vägen hem och lyssnade på nattradion som spelade Culture Club Do you really want to hurt me?, Antique I would die for you och Kim Wilde Cambodia. Jag var hemma strax efter klockan två, men ville genast åka tillbaka. Jag ville se mer av filminspelningen. Och jag ville se mer av Rebecka.

[Läs den spännande fortsättningen i del 2!]