Arbetet inom äldreomsorgen
Sommaren 1988 började jag att sommarjobba på ett kommunalt
äldreboende i Jönköping. Jag var då sexton
år och egentligen kanske lite för ung för att jobba
med vårduppgifter. Under sista året på gymnasiet
hoppade jag in och arbetade extra på kvällar och helger
och när jag tog studenten fick jag ett heltidsvikariat på
en av avdelningarna.
Boendet är ett av de större i södra sverige med
fem avdelningar med 24 platser och två avdelningar med 12
platser där varje boende har ett eget rum med dusch, toalett,
kylskåp och ett litet pentry. I anslutning ligger även
ett servicehus med ett sextiotal lägenheter.
Under årens lopp har arbetet inom omsorgen genomgått
förändringar. När jag började i slutet av åttiotalet
fanns fortfarande sjukhemmen kvar vilket innebar att äldre
med stort vårdbehov kunde vårdas i landstingets regi
på den så kallade långvården. De som då
bodde på ålderdomshemmet var relativt friska och behövde
i första hand hjälp med städning och matlagning.
Genom ÄDEL-reformen i början på nittiotalet tog
kommunerna över ansvaret för äldrevården och
sjukhemmen avvecklades. Detta fick effekten att vårdbehovet,
och därmed det medicinska ansvaret ökade. Det fanns alltså
ingen ytterligare vårdinrättning, vilket fick till följd
att de vårdtagarna i större utsträckning bodde kvar
på äldreboendet till slutet. De avdelningar med 24 platser
var mot bakgrund av detta alldeles för stora för att på
ett meningsfullt sätt bedriva den typen av vård. Nybyggda
äldreboenden har sällan avdelningar med fler än ett
tiotal platser.
 Arbetet består
i att hjälpa människor med deras individuella behov från
dammsugning, tvättning och städning till personlig hygien.
Man serverar mat, diskar och delar ut medicin. Man hjälper
till vid uppstigning, läggning och toalettbesök. Man för
daganteckningar och rapporterar till sjuksköterska och arbetsterapeut.
Man försöker att bidra till ett meningsfullt liv genom
att uppmuntra till de aktiviteter som anordnas.
De första åren gav mig massor med intryck och trivdes
bra med jobbet. Jag utvecklades i min yrkesroll och kände trygghet
i mitt yrkesutövande. Efter att ha gått en 14-veckorsutbildning
med kurser från omvårdnadsprogrammet bestämde jag
mig emellertid för att börja studera på heltid.
Jag begärde tjänstledigt för studier men fortsatte
att arbeta på loven. Att komma ifrån arbetet ett tag
var mycket värdefullt och det var riktigt roligt att återvända
under sommrarna. Utbildningen var dock så pass krävande
att jag inte ville riskera att komma efter genom att jobba under
studierna.
Efter avslutade studier återgick jag till vården men
nu fick jag möjlighet att under ett år arbeta på
en nattjänst med vilken jag trivdes mycket bra. Jag insåg
att en stor del av arbetet gick ut på att inge förtroende
och trygghet hos de boende. Jag upptäckte också att jag
i många fall fick bättre kontakt med mina vårdtagare
nattetid då jag kunde ta mig tid att sitta ner och lyssna
en stund vilket det inte alltid finns utrymme för under dagtid.
Jag kände även att jag hade en bättre överblick
över arbetet tack vare att jag arbetade ensam.
Tyvärr kunde jag inte erbjudas fortsatt nattjobb och hösten
2004 valde jag, mot bakgrund av min utbildning, att sluta inom vården.
Arbetet inom omsorgen har gett mig många goda erfarenheter.
Jag har mött och lärt känna människor i olika
livssituationer och med olika behov. Jag har fått möjlighet
att se åldrande och livets slutskede på ett sätt
som i dagens samhälle generellt sett är ovanligt. Jag
har träffat förvirrade personer med långt framskriden
demens och fått anpassa mig till olika människor utan
att för den skull bli inställsam. Det skänker tillfredsställelse
att bli uppskattad och omtyckt för det bemötande och intryck
man ger en annan människa |
Tillbaka till toppen
