Norrahamnsvraket; Vraket... Myten...

Senast uppdaterat: 2010-10-24 19:02


Inledning

Vraket hittades sommaren 1988 av Ingart Forsberg, yrkesdykare och dåvarande ordförande i DK Polar.

Två minitolvor hade förlist i närheten av Gültzaudden. Ingart och hans kollega fick i uppdrag att bärga dem och det skulle ju vara enkelt. De var uppmärkta med dobbar. Men inte det! Inte låg det några minitolvor vid dobbarna, inte!

Så det blev till att låna sej ett fint och dyrt ekolod och spana av botten med det. Minitolvorna lokaliserades och nya dobbar sattes ut att markera deras läge. När Ingart nu ändå hade det fina ekolodet så tänkte han: "Vi låter det väl tuffa på, medan vi ändå åker!". Sagt och gjort!

Plötsligt gav lodet indikation om något stort på botten!

"Men vad var det där?!"
"Jamen, ett vrak, ser du väl?!"
"I med en dobb! Det där kollar vi upp sen!"

Minitolvorna bärgades och den där "extradobben" fick ligga och mogna någon dag. Men till slut blev det ett dyk vid den. Ingart berättar om hur han som första kontakt med vraket simmade in där styrbordssidan reser sej som högst. Det måste ha varit en hisnande upplevelse!

"Jag simmade runt och tänkte: 'Var är kanonluckorna?!'", berättar han.

Det blev lite publicitet direkt efter fyndet. Det spekulerades i om det handlade om en medeltida kogg och Norrbottenskuriren punktbevakade en undersökning som gjordes av marinarkeologen Seth Jansson i samarbete med Ingart. Man gjorde en datering med C14-metoden, finansierad av Kuriren, och den gav två möjliga svar; cirka 1550 eller cirka 1850.

Efter visst funderande och samrådan med andra experter, ex.vis Christer Westerdahl, kom man fram till att det troligen handlade om en "älvhaxe" från 1800-talet, en enmastad pråm, spetsgattad i bägge ändar som användes för att transportera gods längs älvar och sjöar.

Detta var 1991 och sen blev det ganska tyst om vraket.

Visst låg en grad av misstänksamhet och pyrde inom DK Polar men det blev inget mer än så.


Min första kontakt med vraket

Jag tog mitt första cert år 2000 och naturligtvis gick jag ju och tänkte att det skulle vara kul att titta på vraket. Men så avfärdade en bekant henne med ett: "Äh! Det är bara en hög med bräder! Det är inget att se!". Så jag tappade intresset. Ända tills jag fick se Daniel Gammeltofts eminenta fotografier av henne.

Nackhåren ställde sej rakt ut. Jag hoppade upp från stolen och ropade: "Men vad i h-e är det vi har liggande där?! En pråm? Vem har sagt nåt så dumt?! Aldrig! Glöm det!"

Detta var vid årsskiftet 2003/2004.

Hösten 2004 gjorde jag mitt första dyk på henne och det var oförglömligt. Daniels bilder! I verkligheten! Jag simmade runt som i trans. Släpade runt på stackars Tobias i andra änden av parlinan. Jag glömde tid och rum. Heder och tack till Uffe B, Putte, Håkan och Tobias som övertalade mej att haka på. Jag kände mej ju lite snorig och hade ju inte alls tänkt åka med ut!


Studiecirkel i marinarkeologi

DK Polar är ju med i Svenska Sportdykarförbundet och genom de kontakterna får man tillgång till en hel massa material, allt från direkta certifierande kurser till mera lösa studiecirkelmaterial. Ett av materialen är en studiecirkel i marinarkeologi.

Några av klubbmedlemmarna har länge visat intresse av det och i våras kände vi att det var dags för en första sväng. Vi startade upp, fem tappra; Linus, Ralf, Uffe C, Thomas och jag, och och tog oss genom materialet. Ett mycket intressant och lärorikt material ur alla aspekter.

Mot slutet tänkte vi att vi skulle försöka oss på att göra något av våra nyvunna kunskaper, så vi satte upp målsättningen: "Vi försöker avbilda Norrahamnsvraket skalenligt! Sen får vi se om någon kan hjälpa oss att identifiera fartygstypen. Det borde ju ge någonting."


Att mäta utan fixa punkter

Så hur går man till väga för att mäta upp ett vrak? Vi tänkte sätta upp två fixpunkter och använda triangelmetoden! Sen tänkte vi att vi med vattenytan som referens mäta in utbredningen i höjdled.

Så vi sökte och fick tillstånd av både Länsstyrelse och Kommun att sätta ut fixpunkter och att lämna dessa kvar efter oss. Perfekt, tänkte vi, då kan vi använda vraket som övningsplats för andra kommande kurs- och studiecirkeltillfällen!

Men det verkade närmast bottenlöst i vrakets närhet! Nu har vi från isen lyckats "trampa" ned två 3/4" rör cirka 10 meter babord om vraket, men dom stack iväg 4,5 meter (!) ned i dyn innan de stannade mot fast botten! I rörens övre ände sitter det anordningar som är mycket lämpliga att fästa måttband i. De ser ut som skruvkorkar med vagnsbultar i. Perfekta som mätpunkter, alltså. Dock har vi problemet att de vajar en del. Vi får se hur vi kan lösa det problemet.

Att mäta höjdutbredning med ytan som referens fungerar fint! Nu med de två fixpunkterna så kommer vi att klara oss helt perfekt!

Det hade varit helt omöjligt att sätta ut fixpunkterna på sommaren.


Eftersvall från senaste publiciteten

Norrländska Socialdemokraten uppmärksammade våren 2005 att vi fick våra tillstånd beviljade och hörde av sej och intervjuade mej. Återigen hamnade vraket alltså i publika forum efter 14 år av dvala. TV4 Norrbotten kontaktade mej också och undrade när vi skulle dyka nästa gång. När de hörde av sej hade vi precis bestämt oss för att vi skulle ut och göra en bottensondering, så Håkan Stridblom, deras reporter, åkte helt sonika med ut!

Den publicitet som detta gav har gett eftersvall! Folk med kunskaper i arkivsökning har hört av sej och just nu pågår därför även sökningar i arkiv och kontakter med sakkunniga. Vi har kontakter med arkiv- och släktforskare i både Norr- och Västerbotten och med museer lite här och var.

Vi är henne på spåren redan nu och så mycket kan jag säga som att: Är det en "älvhaxe" från senare hälften av 1800-talet så ska jag äta en ask messmör (det vidrigaste "ätbara" jag kan tänka mej)!

 


Några fakta

I en landskapshandling med identitet CD2067 finns två intressanta noteringar att läsa:

Enligt andra källor fanns det verkligen en Henrik Joensson i trakterna. Han var birkarl och kom från Torneå.

Enligt släktforskare i Skellefteå fanns det en man i Tåme som bland annat byggde fartyg åt kronan. Han var birkarl, även han. Hans namn var Olof Andersson.

Men är Norrahamnsvraket kopplat till dessa två? Det vet vi inte.


För dej som är mera nyfiken

Vraket ligger 500 meter i stort sett rakt väster om OKQ8 Robertsvik. Det tar cirka 20 minuter att ytsimma med full dykutrustning till henne, men använd helst båt för din egen säkerhets skull.

Sen finns det en dykplatsbeskrivning. Kolla gärna där om du skulle vilja dyka på vraket. Vill du ha tag på dom där enslinjerna som nämns i den så kontakta mej. Jag har dom.

Har du något att tillföra guiden eller undersökningarna av vraket? Hör gärna av dej till mej.


En digital vrakrunda

Sugen på att hänga med på en vrakrunda? Jamen, häng med, då!!!


Senaste ritningarna och skisserna över vraket

Planskiss över vraket från 1989 av Seth Jansson. Klicka för en förstoring.Planskiss över vraket. Klicka för en förstoring.


Torra fakta om ett vått vrak

Data

Värde

Kommentar

Längd

20,3 meter

Mätt med måttband 2005-07-15 av mej och Ulf C

Bredd

6,8 meter

Muntlig uppgift med ursprung från mätningar gjorda 1991 av Seth Jansson, Marinarkeolog.

Djup till botten

5,5 meter

Mätt med dykdator 2005-07-15 av mej. Dock varierar vattenståndet i havet och vi kollade inte nivån innan dyket.

Djup till vrakets högsta punkt

3,9 meter

Mätt med "frigolitmeter", dvs. måttband från ytan fäst i en frigolitskiva, 2005-07-15 av mej och Ulf C.

Punkten är akterstävens högsta punkt. Dock sticker vissa av spanten på styrbordssidan också högt upp så något av dessa kan vara högre.

Djup till vrakets djupast liggande punkt

Okänt Kölen ligger mellan en och en och en halv meter ned i dyn, och det är svårt att säga exakt. Det kan vara mer och det kan vara mindre. Ingen mätning har varit möjlig att göra.

Byggsätt - Material

Furu

Iakttagelse av Ingart F.

Byggsätt - Bordläggning

Under vattenlinjen: Klink

Ovan vattenlinjen: Kravell

Borden är ca 7cm tjocka

 

Byggsätt - Spantning

Avstånd mellan spant: 0,0 mm

80 spant på vrakets längd (!)

Spantens tvärsnitt är ca. 20x20 cm

Varför har man byggd så kraftigt?!

Byggsätt - Montering

Dymlingar av trä

Hela fartyget förefaller vara monterat helt utan någon alls metall. Den enda detalj av metall man ser är den rormalja som fortfarande sitter på plats på akterstäven.

Är dymlingarna av ene?

Form

U-profil på tvärsnittet förut och midskepps, övergående i skarpare och skarpare Y-profil mot aktern.

Skrovformen är alltså jämförbar med regalskeppet Vasas form, dock kan vraket på inget annat sätt jämföras med det alldelens enastående Vasa-skeppet!

Ålder

Cirka 1550

 ...eller...

Cirka 1850

Enligt C14-datering genomförd 1991, finansierat av Norrbottenskuriren.

Jag spekulerar: Dateringen "1850" avser sedimentavlagringar av alger eller annat organiskt. Vraket härstammar från 1500-talet! Jag har diskuterat den hypotesen med Anders Vikdahl, marinarkeologiansvarig på Svenska Sportdykareförbundet med erfarenhet av bl.a. C14-dateringar, och han bekräftar att jag kan ha rätt. Dock är saken inte säker för det.

Fartygstyp

Holk?

Kustfarare?

"Örlogsman"?

Jag kan inte säga med säkert just nu, men jag tror att det är en holk. Fråga igen om ett par månader.

Men jag tror inte att vi landar vare sej på kogg eller pråm någon fler gång.

Byggår

 

Att tro är att inte veta, men jag tror mej veta... Jag återkommer...  ;-)

Byggt av

 

 - " -

Förlisningsår

 

 - " -

Ägare vid förlisningen

 

 - " -

Befälhavare vid förlisningen

 

 - " -

En intressant sak för den lokalt bevandrade: Stämmer min teori så var han från Hertsön. Det fanns alltså en holk på Hertsön redan på 1500-talet!


Vem är "jag"?

Erik Karlsson heter jag. Du kan nå mej på 070-3723637 och e-post erik.w.karlsson@NOSPAM.comhem.se (ta bort "NOSPAM." från mailadressen innan du trycker "send").