- viktiga hållpunkter
ALLA TIDERS MUSIK
- Introduktion
- Bakgrund
- Impressionismen
- Expressionismen
- Igor Stravinskij
- Neoklassicismen
- Tolvtonsmusik & seriell musik
- Elektroakustisk musik
- Slumpmusik & happenings
- Minimalism
Viktigt att komma ihåg är dessutom att det hela tiden förekommer många olika stilar samtidigt, det fanns t ex tonsättare som skrev i impressionistisk stil på 1930-talet och minimalistiska tendenser har funnits i musiken sedan barockens dagar (ca 1600-1750).
Det finns heller ingen tydlig gräns mellan det vi kallar konstmusik och populärmusik; vissa tonsättare har skrivit i båda genrerna och mycket musik svävar på gränsen mellan konst- och populärmusik. Konstmusiken har alltid påverkat populärmusiken (som från början var ”folkets” musik) och populärmusiken har å sin sida på många sätt påverkat konstmusiken.
Till sist är det också viktigt att veta att all musik är formad av det samhälle musiken har uppkommit i. Musiken har ofta fått influenser från andra konstformer som måleri och litteratur men också av politik och hela samhällsklimatet i stort. Det är t ex ingen slump att expressionisterna skrev så kaotisk musik och gick ifrån dur och moll (de fasta musikregler som funnits i över 300 år) samtidigt som första världskriget omstörtade och förändrade världen så radikalt.
Klassicism http://library.thinkquest.org/
Romantik http://217.60.190.132:8031/
Bakgrund
Under 1800-talet som ofta kallas Romantiken började tonsättarna modulera alltmer i musiken. Musiken ”växte” blev tidsmässigt längre och mer komplicerad och krävde större orkestrar. Tonsättarna lade ofta in sina egna känslor i musiken.
Impressionistisk målning av Monet
http://webpages.marshall.edu/~smith82/monet.html
Kännetecknande för impressionismens musik:
- Drömska klanger.
- Ackord sida vid sida som enligt dur- och mollharmoniken inte ”hör ihop”.
- Suddig och oklar melodi.
- Vag rytm (man har svårt att känna pulsen i musiken)
- Poetiska, beskrivande titlar som t ex Klockor genom löven.
Expressionistisk målning av Edward Munch
http://www.articons.co.uk/munch.htm
Kring första världskriget kom en motreaktion mot impressionismen, denna motreaktion kallas expressionismen. Det expressionisterna ville var inte att fånga intrycket av något yttre utan man ville istället ge uttryck för (på engelska: express) de känslor man hade inombords. Men för att kunna göra detta helt ärligt ville man ta bort alla regler och fasta former som man tidigare haft för musik. Man ville bort från den tydliga dur- och mollharmoniken, bort från en grundton i musiken. Alla toner skulle vara lika viktiga. Österrikarna Arnold Schönberg, Anton Webern och Alban Berg var de tonsättare som blev mest berömd för denna musikstil.
Kärva dissonanser (toner som låter falskt ihop)
Extrema hopp istället för melodi.
Tvära kast från starkt till svagt ljud.
Komplex rytm (svårspelad rytm som man också har svårt att känna pulsen i)
http://www.karadar.com/PhotoGallery/stravinsky.html
Igor Stravinskij var en rysk kompositör som fick stor betydelse för utvecklingen av 1900-talets musik. Han skrev i många olika stilar men ofta är hans musik harmoniskt komplicerad (t ex använder han sig av flera tonarter samtidigt, s k polytonalitet) och rytmen är ofta komplex (han kan tex byta taktart här och var i musiken). Våroffer är en balett som han skrev. Den hade premiär 1913 och väckte stor skandal med sin utmanande och häftiga musik.
Expressionismens extrema musik som saknade melodier och tydliga former gjorde att flera tonsättare under mellankrigsåren började skriva s.k. neoklassicistisk musik (eller nyklassicistisk musik). Dessa tonsättare blickade tillbaka till de äldre musikstilarna barock (ca 1600-1750) och wienklassik (ca 1750-1820) och använde sig av de mer tydliga former som då var ideal men man gjorde det med mer moderna tongångar. (Man kan likna det vid att man bakade en kaka med nya modernare ingredienser i men i en gammal kakform). Några som skrev i denna stil var t ex ryssen Sergej Prokofjev (som bl.a. skrev baletten Romeo och Julia) och svensken Lars-Erik Larsson (som bl.a. skrev Pastoralsviten).
Kännetecknande för neoklassicism:- äldre former
- Balans och klarhet i musiken
- Utvidgad tonalitet (dur och moll fast med mycket modulation)
- motorisk rytmik
TOLVTONSMUSIK & SERIELL MUSIK (1940-)
Den expressionistiska musikens strävan bort från dur - och mollharmoniken ledde så småningom fram till det som kallas atonal musik. I atonal musik finns ingen grundton. De regler som tonsättare använt i många hundra år för att komponera musik gällde inte nu längre. Men att komponera helt utan regler är också svårt. Arnold Schönberg kom då på något som kallas tolvtonstekniken. Den går ut på att alla tonerna i den tolvtoniga skalan (alla tangenter, både vita och svarta, från ett C till H på ett piano) är lika viktiga. Man väljer i vilken ordning man vill att tonerna skall komma sedan använder man sig av denna serie av toner i hela stycket. Man skapar alltså själv musikens regler. Tonserien blir ett mönster som man kan vända och vrida på, spela baklänges och upp och ner och av olika instrument fast olika fort etc.
Tolvtonsmusiken utvecklades genom att fler och fler tonsättare började göra liknande serier för rytmer, klanger och andra parametrar i musiken. Denna musik kallas seriell musik. Så småningom kontrollerade tonsättarna minsta lilla detalj i musiken på notpapperet. För att göra sådana komplexa serier har tonsättarna haft stor nytta av inspelningsmöjligheter och datorer (jämför elektroakustisk musik).
Elektroakustisk musik (ca 1950-)
Elektroakustisk musik kallar man sådan musik som blivit till efter att man spelat in och bearbetat ljud eller framställt ljud på elektronisk väg. Denna musik är oftast av experimentell art och kan väcka frågor som t. ex. var gränsen mellan (o)ljud och musik går. (Med elektroakustisk musik menar man därför inte vanliga inspelningar av musik och sång eller vanlig el-förstärkning av instrument som hos t.ex. elgitarr.)
Man skiljer mellan två typer av elektroakustisk musik:
- konkret musik som utgår från inspelade ”riktiga” ljud (t.ex. gatubuller, mänskliga röster, fågelkvitter) och som man sedan mixar.
- musik som består av rent elektroniskt framställda ljud (t. ex. synthljud eller ljud framställda via dator).
SLUMPMUSIK & HAPPENING (1950-70)
Vissa tonsättare tröttnade på att allt skulle vara så styrt i musiken, istället tyckte man att slumpen kunde få avgöra hur musiken skulle låta. Skrev man ner några toner lät man musikerna spela dem i vilken ordning de ville, oberoende av de andra. Man hittade även på andra sätt för att göra s.k. slumpmusik (kallas också aleatorisk musik). Lustigt nog märkte man att seriell musik och slumpmusik lät ungefär lika, d.v.s. kaosartad för en normal lyssnare.
1960-talet var ett årtionde av frigörelse och revolt. Inte bara politiskt utan även konstnärligt. Denna process hade pågått under hela 1900-talet men blommade ut på 60-talet. Nu ville man bryta alla regler, gå över alla gränser och ifrågasätta allt. Gränsöverskridande, utmanande och improvisatoriska "happenings" skapades där musik, teater och andra konstformer blandades och publiken kunde bli delaktig. Vad som helst kunde hända på dessa happenings - och det var meningen.
Minimalistisk målning av Malevich Kasimir
http://www.postershop.com/Malevich-Kasimir-p.html
Minimalism heter en musikstil som kom fram på 1960-70-talen. Denna musik kunde i sin mest extrema form vara uppbyggd av endast ett fåtal toner som upprepades i ett kort rytmiskt mönster, men samtidigt i flera stämmor och med fasförskjutning. Man kan likna denna musik vid ett kalejdoskop där bilden gradvis förändras utan att man märker när förändringen sker.
Minimalismen är delvis inspirerad av indisk musik med sina meditativa upprepande toner. Många senare tonsättare har blandat in minimalistiska tongångar i mer traditionell musik, t ex används ofta minimalism i filmmusik där upprepningarna kan användas för att förstärka en suggestiv stämning och stegra handlingen. Två nutida tonsättare som skriver i denna stil är amerikanarna Philip Glass och John Adams.