Hej

Kennel Optis består av Monica Göransson och Kristina Olander. Vi finns i Gävle närmare bestämt i Sätra. Kennelnamnet har Monica haft sedan 1983 då med inriktning på Briard och fr o m 2006 så ingår även Kristina. Nu är vår inriktning Pudel.

Jag, Monica startade mitt hundliv 1958 med en dvärgpudel hane som blev för stor och krypt men var en underbar liten kille.

Efter några hundlösa år landade ett spektakel till labrador hos oss, några år senare kom den första briarden och efter 23 år med dessa dök den hundras jag alltid kommit tillbaka till i alla funderingar om att byta ras till: PUDELN. Varför? Ja, säg det den som kan men det kan väl alla pudelägare vara överens om, det är något visst med dem eller hur?

När den sista briardtiken var 11 år blev jag erbjuden en storpudelvalp och efter litet tänkande tackade jag ja, och in vandrade Escort´s Vandal le Noir (Valle). Han har i alla år ansett sig som störst, bäst och vackrast och vem vore väl jag att ifrågasätta det, det gör man inte med en pudel, eller hur?

Valle har underhållit oss sedan år 2000 nu. Han klapprar, pratar och tror han är jordens salt, kräver all uppmärksamhet och lite till. Just nu består mitt hushåll på dagarna av mig, Valle, Sassa och Smulan, (det är far och två döttrar) och på kvällarna är det bara Smulan och jag, för Valle tyckte inte om konkurrensen av två stycken till, utan han flyttade hem till Roger och Kristina.

Det var inte bara Valle som flyttade utan en vacker dag så sa Sassa också upp sin plats hos mig och flyttade in hos Roger & Kristina, hon upptäckte nämligen att hon kunde linda Roger runt sin lilla tass, så nu är hon en liten prinsessa där.

Jag heter Kristina och har nått den gyllene medelåldern. Min familj består av min make Roger och de två svarta Storpudlarna Valle och Sassa.

Mitt hundägande tog sin början strax innan min nioårsdag. Då fick jag min första hund. Lyckan var total; hade redan tjatat och längtat många år. Min första var en guldfärgad Tibetansk Terrier hane och jag döpte honom till Kompis. Han var verkligen en riktig kompis och vi hade mycket roligt ihop. Efter 8 underbara år blev han sjuk och måste avlivas. Elände!

En tid efteråt satt en lapp i vår hiss, någon sökte en dagmatte till en svart/vit Tibetansk Terrier tik vid namn Signe. Aktion övertalning följde och den hunden blev vår daghund i många år. Åter en hund i mitt liv.

Flyttade hemifrån till Söderhamn. Det blev några år utan hund för mig och min då blivande make. Frågan var inte om vi skulle ha hund utan när. Sorten var svår att komma överens om. Han var redan pudelfrälst, då han vuxit upp med storpudel, inte jag.

Det blev en svart Storpudel hane som döptes till Tjabo. Den underbaraste man kan tänka sig. Han hade allt!!! I tolv år fick vi ha denna underbara vovve. I glädje och sorg levde vi tillsammans. Mattes ögonsten. Efter dessa tolv år tillsammans blev det hundtomt hos oss. FRUKTANSVÄRT!

Vi tog oss igenom 1½ år utan hund. Lånade vovvar när vi fick chansen. Bl a en vit schäfertik. En riktig charmis.

Efter dessa 1½ år kom pudlar in i våra liv igen genom Monicas hundar Valle och Smulan. Valle ville ha 100 % uppmärksamhet och flyttade hem till oss när Smulan flyttade in hos Monica. Valle är mattes ögonsten. Sedan kom Sassa åter till Monica men eftersom hon ville ha en husse så flyttade hon också hem till oss. Nu är hon husses lilla prinsessa.