Siris Hemsida

Hem Släktforskning Kultur Fotografier Recept Knep & knåp Gästbok Länkar Kontakt Översikt

Kultur

Här samlas allt möjligt under kategorin Kultur. Gamla foton, historier, diverse fakta m.m.

Innehåll:

...

Tillverka en billig effektiv vedspis

En vedspis av modellen "Rocket stove" kan tillverkas gratis eller till låg kostnad av allt från konservburkar till tegelstenar. Rätt byggd brinner den med en intensiv låga med hög förbränning och små mängder ved tack vare luftintaget under vedinmatningshålet. Den fungerar i alla storlekar från små campingversioner som ryms i en ryggsäck till större murade modeller i utomhuskök.

Läs mer »

Bröder i Matsdal

Ove Johansson: "Har ett litet häfte som heter Matsdal. I den finns bl.a. en bild av mina morbröder. Dessa båda bröder bodde och levde hela sitt liv i där, ingen av dem var gift. Bodde på äldre dagar i varsin liten stuga på föräldragården".

Bröderna Helge Larsson (1910-1987) och Reinhold Larsson (1901-1992) från Matsdal

Helge Larsson (1910-1987) och Reinhold Larsson (1901-1992). På bilden poserar dom på den väg dom var med och byggde, vägen mellan Dikanäs och Matsdal. Deras ersättning var två kronor metern. Vissa delar av vägen tog så lång tid att maten blev dyrare än den ersättning dom fick. Båda är märkta av hårt slit genom livet. Lägg märke till lutningen på käpparna. Text: Ove Johansson, Strängnäs. Fotograf: Per Davidsson.

Johan Emanuel Larsson f. 1867 Stenkulla, Lycksele.
Inflyttad 1890-03-10 till Matsdal. Gift med:

Agata Andersdotter f. 1868 Dajkanvik, Vilhelmina.

Deras barn:

  1. Johan Ernst Larsson, 1892-1918
  2. Agnes Kristina Larsson, 1894-1976
  3. Gustaf Engelbert Johansson, 1895-1982
  4. Elina Johanna Larsson, 1896-
  5. Jenny Elisabet Larsson, 1899-
  6. Andreas Reinhold Larsson, 1901-1992 (fotot ovan)
  7. Erik August Larsson, 1903-1971
  8. Flickebarn Larsson, 1906-1906
  9. Hjalmar Villiam Larsson, 1907-
  10. Dagny Alfrida Larsson, 1907-
  11. Helge Martin Larsson, 1910-1987 (fotot ovan)

Grundaren av Matsdal, Mattias Hansson-Bjur och hans hustru Elisabeth Andersdotter kom till dalen vid Gardfjället år 1817.

Resa genom Umeå Lappmarker i Vesterbottens Län, år 1832

Johan Wilhelm Zetterstedt var en entomolog från Lund som reste ut på en expedition till Umeå lappmarker där de besökte byar och nybyggen väster om Lycksele.

Zetterstedt beskrev många av platserna och människorna han mötte i detalj, bl.a. min morfars morfar Erik Johan Eriksson (1796-1869) från Rusele och Israel Jonsson (1806-1889) från Gratiafamiljen i Umnäs.

Läs mer »

"Reseturen utsträcktes ock till Lycksele, Stensele, Wilhelmina, Åsele, Fredrika, eller Umeå alla Lappmarks Socknar, med undantag af Sorsele och Dorotea, hvilka jag icke hann att denna gång besöka. - J. W. Zetterstedt.

Så gjorde man förr

Tobak av RöllekaRölleka - tobak

Rölleka kunde användas istället för tobak efter att den torkats, och hette på stensele-bondska för "farfars tobaken". Stammarna är ihåliga och kunde efter torkning kapas i mindre längder och användas som cigaretter. Man kunde också pulverisera blommorna och göra snus av dem.

Min farmor Christina Gustafva Nilsson (Karlsdotter, 1879-1952) rökte rölleka både i pipa och som cigaretter.

Tuggummi av kåda

Tuggkåda

Man har hittat tuggad kåda ända från stenåldern.

För att få till ett tuggummi behövs hård stelnad kåda som man tuggar tills den mjuknar. Kådan är smulig i början men blir alltmer lik tuggummi efter ett tag.

I Sverige har man tuggat både gran- och tallkåda för att hejda förkylningar. Carl von Linné om tuggkåda: "Säges förtaga sömn och fördriva skörbjugg. Åtminnstone gör han rent tandkött och tänder".

Klarskinn

Klarskinn - fiskskinn

Klarskinn var fiskskinn som i början av 1900-talet användes i kokkaffet.

Skinn torkades och klipptes i små remsor och när kaffet kokat färdigt lade man i några bitar som fick sumpen att sjunka till kaffepannans botten. Man fick då ett klart kaffe utan grumligheter.

Vi använde det aldrig hemma på Aspbacken i Grannäs, men på Algotstorp utanför Lycksele fick barnen ibland sitta och klippa fiskskinn.

Skohö

Skohö

Skohö är starr, gräs eller halm som ;torkades och bereddes för att användas som isolering i skorna på vintern. Höet isolerar bra och drar åt sig fukt.

Det användes av nybyggarna i Norrlands inland till långt in på 1900-talet och Samerna använder skohö än i dag. Förr var man barfota men nu har man oftast både lite hö i skorna samt sockar.

Värkträd

Värkträd

När jag var liten berättade min mor Astrid en historia om tandvärksträd.

Det var ett träd där man förr lät sätta fast ett föremål, t ex en spik eller dylikt, som varit i kontakt med en värkande tand. Man trodde sig härmed flytta över det onda från människan till trädet.

Känner någon till några historier om värkträd i byarna runt Storuman?

Renskiljning vid Rackosjön, Storuman ca 1971

Storumans folkhögskola hade en utflykt ca 1971 då vi fick beskåda en renskiljning vid Rackosjön, några kilometer öster som Storuman. Fotot: Min son Ulf som fick följa med och renarna som kan anas i bakgrunden.

Renskiljning vid Rackosjön. Sapmi - Sameland

Renskiljningen sker normalt på hösten eller under tidig vinter då renarna räknas och protokollförs efter ägare och om renen är kalv, vaja eller tjur. Alla renägare har ett eget märke som de skär in i öronen på sina renar. Efter skiljningen gör man olika vintergrupper som sedan flyttar med sina renar till olika vinterbetesområden.

Det finns omkring 260 000 renar i Sverige och alla är tamdjur som ägs av privatpersoner eller samebyar.

Det finns 51 samebyar i Sverige. Medlemsskap är förbehållet samer och endast personer som är medlemmar i en sameby får bedriva renskötsel. Det har inte genomförts någon folkräkning av samer men man beräknar att:

80 000 samer finns i hela Sápmi. 20 000 bor i Sverige. 50 000 - 65 000 bor i Norge. 8 000 bor i Finland. 2 000 bor i Ryssland.

Läs mer på sametinget.se och samer.se

Farfars lanthandel i Grannäs

De första handlarna var ofta bönder som öppnade handel under enkla former. Lanthandelns utbredning följde i stort utbyggnaden av den svenska järnvägen som gjorde det enkelt att transportera varor.

Bilden nedan visar timmerhuset där min farfar Nils Johan "Janne" Nilsson (1871-1959) hade sin lanthandel i Grannäs. Den lilla butiken och lagret fanns i den fönsterlösa högra delen och en trappa upp. Vänster halva var vedbod. Är det någon som minns mellan vilka år affären fanns?

En del varor beställdes på postorder och fraktades fram till 1930-talet till ett magasin på Storholmen med ångbåtarna som gick mellan Storuman och Slussfors. Efter att ha rott till Yttre Jippmokksjön och gått ca 5 km längst bäcken fram till Uman fick farfar ro över Storholmsavan ut till Storholmen där han sen tog så mycket gods han kunde bära tillbaka till Grannäs. Han hade ett särskilt viloställe efter vägen.

Farfars lanthandel i Grannäs Karta över färdvägen från Storholmen till Grannäs.

Kartan visar hur farfar fraktade hem varorna med roddbåt över Storholmsavan från lagret på Storholmen där ångbåtarna lade till, sen längst en stig förbi Rödingträsket till bäckinloppet i Yttre Jippmokksjön och till slut med roddbåt igen genom sundet till Västra Jippmokksjön. Hela sträckan är ca 7 km enkel resa. På vintern var det enklare då häst och släde användes hela vägen.

Tunnor, liar och lådor från handelsboden. 

Rester från handelsboden: En tunna med krita, blad till liar, tomma trälådor och kartonger från bl.a Nitroglycerin Aktiebolaget Gyttorp, Hults yxor - Hults bruk, Rumford "Hälsosamma bakpulver", Svenska Tändsticks AB, Svenska Sockerfabriks Aktiebolaget, Cafi - kaffe, margarin m.m. Till höger butiksdisken på andra våningen. Kunderna fick klättra upp för en brant stegliknande trappa i hörnet till höger.

Stockhaus & Co kataloger från 1926-1933 Bläckbehållare, häftapparat, vikter, glasögon.

Grossistkataloger från 1926-1934. Stockhaus & Co i Stockholm var det största postordergrosshandelsföretaget i Sverige vid den här tiden och sålde det mesta från kläder till verktyg. De flesta varorna såldes i minst ett dussin. Bilden till höger: Bläckhorn med pennhållare, vikter, häftapparat och läsglasögon från farfars "kontor".

Storholmen, Storuman

På Storholmen, ca 3 mil uppströms i Storuman, har efterkommande till den första nybyggaren där, samen Anders Nilsson (1803-1877), bott sedan 1857.

Det fanns ett magasin på ön där folk kunde förvara paket och gods som kom med ångbåtarna från storuman. Det sköttes av Anders Nilssons dotterson Tomas Olofsson (1861-1955) och hans familj som bodde där.

Min farfar Nils Johan Nilsson som ofta hämtade varor till sin handelsbod i Grannäs från ön och också hade samiskt påbrå blev nära bekant med "Storholmarna".

Läs mer »

Ångbåtarna i Luspen (Storuman)

Karta ångbåtsbryggor Storuman.

1904 sjösattes den första ångbåten i Storuman. Den hette Bröt-Anund och kunde ta ca 80 passagerare. En ångbåtsbrygga byggdes på Sågnäset och trafiken gick mellan Storuman och Slussfors 6 mil bort.

Ångbåtsbryggor fanns bl.a i Blajken, Storholmen, Ankarsund och Slussfors. 1930, när vägen till Tärnaby blev klar på norra sidan av sjön och transporter kunde gå landvägen så började ångbåtsepoken att nå sitt slut. Senare byggdes Kungavägen på södra sidan.

Storuman från Utskten.

Utsikt över sjön Storuman från Utsikten mot Sågnäset och Luspholmen. Luspens by bytte namn till Storuman när järnvägen kom 1923.

Ångbåten Bröt-Anund, Storuman.

Den första ångbåten i Storuman, "Bröt-Anund", invigningsåret 1904 vid ångbåtsbryggan i Ankarsund. Missionskyrkan hade ordnat en stor missionshelg.

Foton från www.storumansajten.se.

Ångbåten Turisten, Storuman.

Ångbåten "Turisten" byggd 1891 av Ljunggrens Verkstad, Kristianstad. Såldes 1923 till Storumans Trafik AB där den trafikerade sjön fram till 1930-talet. Fotad vid ångbåtsbryggan i Storuman 1940.

Samisk kista, färdspann, färdskrin (Giisa, Kisa)

Skrinet nedan har tillhört min farfars farfar, samen Sjul Larsson (1808-1888) född i Umbyn, Lycksele. Hans släkt kom från svensk-norska samebyarna Ran. De enda möbler som användes i kåtorna var kisan, där samerna förvarade sina personliga tillhörigheter och värdesaker, och komsen, vaggan till de minsta barnen.

En giisa/kisa tillverkades av en tunn bräda av björk som karvades till med yxa, mjukades upp i vatten och sedan böjdes i en oval form som fästes ihop med träpluggar eller syddes med rötter. Bottnen och det kurviga locket gjordes också av björk, sen nitades smidda gångjärn och beslag på utsatta delar och ett lås monterades.

Tack vare sveptekniken som användes så blev kisorna väldigt lätta för sin storlek, i detta fall ca 50 cm bred, och kunde tas med på samernas resor.

Samisk kista, färdspann, kisa. Sjul Larsson 1808-1888.

Kisan var trasig efter att en häst trampat på den och skulle kasseras, men räddades och en ny botten sattes dit på 1950-talet. Initialerna SLS är ingraverade på locket. Några järnbeslag fattas dock och den var ursprungligen målad i en annan blåfärg.

Samen Sjul Larssons släktträd

Sjul Larsson (Min farfars farfar, Same)

f. 1808 Umbyn, Lycksele. d. 1888 Grannäs, Stensele

Margareta Christina Jacobsdotter (Nybyggare)

f. 1808 Granön, Degerfors. d. 1892 Grannäs, Stensele

Deras barn:

  1. Lars Johan Sjulsson Granberg f.1830 Harrvik, d.1910 Grannäs. Gift 1861 med Katarina Margareta Andersdotter.
  2. Maria Catharina "Maja Kajsa" Sjulsdotter f.1832 Harrvik, d.1916 Grannäs. Levde ogift.
  3. Christina Margareta Sjulsdotter f.1836 Harrvik, d.1902 Stennäs. Gift 1873 med Pehr Johansson.
  4. Gustaf Sjulsson f. 1842 Grannäs, d.1912 Grannäs. Gift 1863 med Eva Agata Fredriksdotter.
  5. Nils Jacob Sjulsson (Min farfars far) f.1846 Grannäs, d.1916 Grannäs. Gift 1869 med Martha Agatha Olofsdotter.
    • Nils Johan Nilsson (Min farfar) f.1871 Grannäs, d.1959 Stensele. Gift 1897 med Christina Gustava Karlsdotter.
      • Johan Arthur Nilsson (Min far) f.1900 Grannäs, d.1961 Grannäs. Gift 1932 med Astrid Johanna Söderlund.
        • Siri Christina Nilsson.
  6. Per Christian Sjulsson 1849-1850 Grannäs.
  7. Per Christian Sjulsson Granberg f.1853 Grannäs, d.1926 Tärna. Gift 1888 med Sara Erika Grubbström.

Mer information om samiskt hantverk finns här. Benny Lindh i Tärnaby gör hängsmycken och slöjdar knivar. Här är en Karta över samebyarna i Västerbotten. En sameby är en ekonomisk och administrativ sammanslutning med rätt att utöva renskötsel inom ett visst område. Verksamheten inom samebyn regleras av rennäringslagen.

Hus i Grannäs, Storuman

Mitt barndomshem på Aspbacken

Aspbacken i Grannäs Asp i Grannäs

Mitt barndomshem på "Aspbacken" i Grannäs. Min mor Astrid Nilsson använde det på senare år som sommarhus och hade en lägenhet i Storuman. Västra Gippmokksjön kan anas i bakgrunden.

Namnet "Aspbacken" kommer från den stora asp som står utanför bild till höger. Till höger är "gårds-aspen" som bara var som en liten hässjestång när min farfar "Janne" och farmor Christina flyttade till gården i slutet på på 1800-talet.

De fick sitt första barn 1898. Toppen på aspen blev avskjuten en gång i tiden när någon lekte prickskytt från stugutrappan.

Timmerhus i Grannäs

Timmerhusen nedan är gjorda av min farfar Nils Johan "Janne" Nilsson (1871-1959), Grannäs. Han var känd för sina fina timrade hus och kallades "Timmer-Janne".

Han hade även en liten lanthandel och kunderna kom från Grannäs och byarna runt omkring. Varorna fraktades fram till 1930-talet till Storholmen med ångbåtarna som gick mellan Storuman och Slussfors, och sen till lands de ca 5 kilometrarna till Grannäs. På sommaren bars varorna och på vintern användes släde.

Farfars handelsbod i Grannäs

Farfars handelsbod i Grannäs. Vänster halva var vedbod och affären med lager fanns i två våningar i höger del.

Farfars hus.

Farfar och farmors stuga renoveras någon gång på 1980-talet av min bror Valter Nilsson som tagit över huset.

Farfars bagarstuga.

Farfars bagarstuga. Nu sommarstuga.

Min far Arthur Nilssons snickarverkstad.

Logen

Farfar byggde lon (logen) där man tröskade och förvarade hö och halm m.m.

Höladan på Gammgärdnäset

Den glest timrade höladan på "Gammgärdnäset".

Hur timmerhusen byggdes

Blocka timmer

Stockarna bilades eller sågades (blockades) till samma bredd, ca 15 cm.

Dragjärn, långdrag, mossränna

Den undre stockens kontur ristades in längst sidorna på den överliggande med ett dragjärn. Sen höggs en mossränna ut på undersidan mellan linjerna och fylldes med tätning.

Timmerhus delar

Delarna i ett timrat hus. Min farfar Nils Johan Nilssons hus hade inga ryggåsar utan han lade en sidås mellan väggbandet och nocken på varje takhalva.

De vanligaste knuttyperna.

Timmerknutar
  • Rak enkelskårig knut. Ett hak huggs ut på ovansidan av stockarna. Är enkel att göra men passar bäst för enklare byggnader utan större krav på styrka och täthet.
  • Rak dubbelskårig knut. Här huggs både ett över- och underhak ut. Var standardmetoden för timrade boningshus fram till 1900-talet. Kan bli gles om man inte är noggrann.
  • Rak dubbelskårig knut med tröskel låser stockarna väl och blir tät. I överhaket görs en tröskel vars bredd används som mått på underhaket. Var en så bra knuttyp att den används än idag på nya timmerhus.

Se ett par filmer

Film om hustimring 1928.

Hustimring Film inspelad för Nordiska museet 1928. Speltid 15 min.

Film: Timmermannen Alvar trogen berättar.

En timmermans teorier om timring. Film: Timmermannen Alvar Trogen berättar. Av Hantverkslaboratoriet, Göteborgs universitet 2012. 27 min.

Boktips: Från stock till stuga beskriver hur man timrar hus.

Gippmokks kapell i Grannäs

Tomten till kapellet skänktes av Grannäsbon Per August Gustafsson. Den samiska kyrkoherden Gustaf Park, Stensele, bildade en stiftelse för kapellet tillsammans med byborna. Bygget startade strax före 2:a världskrigets utbrott, men avstannade p.g.a ransoneringen och bristen på material. 1948 var kapellet klart och invigdes av Härnösandsbiskopen Bengt Jonsson.

I Gratianbygden fanns kyrkor i Dikanäs, Stensele och Tärna, dit folk kom till kyrkhelger och marknader och för att ta del av nyheter från släkt, vänner och myndigheter. Kapell uppfördes i byarna Akkan, Dajkanberg, Danasjö och Grannäs.

Kapellet i Gippmokk (Jippmokk)

Kapellet i Gippmokk (Stavas ibland Jippmokk).

Altartavla av Gerda Höglund. Gippmokks kapell, Grannäs
Altartavla i Gippmokks kapell, Grannäs, Storuman av konstnärinnan Gerda Höglund, Stockholm.

Altartavla av konstnärinnan Gerda Höglund (1878-1973), Stockholm. (Klicka för större bild)

Norrländska dialektord

En liten samling norrländska dialektord från trakterna kring Storuman och Lycksele. Håll muspilen på orden för att få veta vad de betyder.

  • Barnsliforen
  • Beg
  • Blaskut
  • Blattn´ihop
  • Bånut
  • Döragåta
  • Dörnaföck
  • E´fjäsk
  • Eklommer
  • Ettertjes
  • Faleer
  • Farfars tobackä
  • Fjaskforen
  • Fjäskut
  • Flönsedöns
  • Fretastömmel
  • Föle ve
  • Gaputt
  • Gitt int
  • Gitta fära
  • Gnalm
  • Gnup åt
  • Gruvese
  • Gåle
  • Göjvut
  • Gör hölä
  • Görmut
  • Halvkär
  • Halvtjävling
  • Hamlut
  • Hars´n
  • Hirä
  • Hort hä vå
  • Hova sä hämst
  • Hurvel
  • Hurves
  • Huskes
  • Hä gäll int
  • Högfälu
  • Ivälu
  • Jäntong
  • Järmes
  • Kagerhänt
  • Kangeron
  • Tjickren
  • Klamnä
  • Klomrut
  • Kräka
  • Kröjm
  • Kwamnä
  • Kälinga
  • Lagrann
  • Lämmen
  • Läninga
  • Lög
  • Magne
  • Makfählö
  • Mala på
  • Möcklut
  • Mögra
  • Mösan
  • Nagerst
  • Nalta
  • Narre
  • Nävä
  • Pjött
  • Pävlut
  • Rackel
  • Rattåt
  • Ratä
  • Ravel
  • Ritä
  • Sammaless
  • Seglivu
  • Skagrut
  • Skalma
  • Skrävlut
  • Skrömta
  • Slasakus
  • Slekale
  • Slöjje
  • Spit-uv
  • Stalp
  • Svördd ne
  • Sövlä
  • Tjörves/tjörvut
  • Tokforen
  • Twet´n
  • Twillrut
  • Tännren
  • Törrveaknarren
  • Ut å rall
  • Verstinn
  • Vischlut
  • Åbäka

Boktips - Böcker och CD-skivor

Tips på böcker och CD-ROM skivor om bl.a:

  • Släktforskning.
  • Slöjd, hantverk.
  • Matlagning.
  • Historia.
  • Övrig fakta som anknyter till innehållet på hemsidan.

Läs mer »

Lodbössa

Lodbössan från smeden i Rönnhagen, Storuman

Min morfars far Per Olof Olofsson, 1838-1899, var en mycket skicklig smed. Han ägde hemmanet i Långvattnet några mil från Storuman, men kom på obestånd och fick flytta ut i skogen till Rönnhagen ca 5 km väster om byn omkring 1870-1872.

Han smidde många lodbössor och gjorde alla detaljer till dessa. Han har även gjort psalmsiffrorna och detaljer till tornspiran i Stensele kyrka, som är Sveriges största träkyrka och byggdes 1886.

Läs mer »

Gamla saker

Här finns bilder på diverse mer eller mindre gamla saker och antikviteter. Mycket är från 1930-talet eller äldre.

Husgeråd, verktyg, förpackningar, tidningar från 60-talet, böcker och andra grunkor av klassiska märken som Zentima, Lindells, Smallwood, Bengall m.fl. Kika in och ta en nostalgitripp.

Läs mer »

Äldre keramik, porslin, glas och plast

Många tallrikar, fat och skålar som folk använde till vardags för inte så länge sen, räknas i vissa kretsar som rariteter idag.

Här finns bilder på och lite fakta om diverse äldre keramik, porslin, glas och plast från främst svenska tillverkare som: Rörstrand, Gustavsbergs porslinsfabrik, Gefle Porslinsfabrik, Alingsås Keramik, Orrefors, Höganäs m.fl.

Läs mer »

Gamla mynt och sedlar

Redan ca 995 lät Olof Skötkonung prägla Sveriges första mynt, en penning efter engelsk förebild.

Världens äldsta "sedlar" utgavs i Kina på 600-talet och de äldsta riktiga banksedlarna i Europa gavs ut 1661-1666 av Stockholm Banco, efter grundaren Johan Palmstruch.

På den här sidan finns ett urval av svenska mynt från 1747-1972 och sedlar från 1921-1968, samt utländska mynt och sedlar från 1887-2000.

Läs mer »

Slöjd och hantverk

Fakta och bilder på diverse äldre slöjdmetoder som svep och laggteknik, näverflätning, rotslöjd, kåsor m.m.

Läs mer »

Göra eld med stål och flinta

Flinta & eldstål

Flinta frambringar eld, när den slås mot ett järnhaltigt material. Det beror på att flinta är en av naturens hårdaste stensorter och därför kan slå järnpartiklar ur stål eller svavelkis.

Energin från slaget gör järnpartiklarna så varma att de börjar brinna och blir till glöd, som kan antända ett lättantändligt material som fnöske eller kaveldun.

Ur Illustrerad Vetenskap nr. 13/2004.

Bilden till höger: Flinta, eldstål och sämskad älgskinnspåse för förvaring.

Läs mer »

Om badning på 1920-talet

1921 bildades "Föreningen för folkbad" i Stockholm, med syfte att främja intresset för bad hos alla samhällsklasser samt att verka för ökade möjligheter till billiga bad och billig tvätt.

Läs nedan en artikel från Almanack för året 1926 av ordföranden i Svenska Kurortsföreningen, Alfred Berghel (1857-1930) och hans närmast komiskt långa analyser av bl.a temperaturer och instruktioner om hur man tar sig ett vanligt bad.

Läs mer »

Gamla foton från Storuman-Stensele

Klassfoto från Umnäs skola, årskurs 7, 1950-51

Klassfoto i Umnäs skola 1950.

Bakre raden: Paul Hillörn, Forsmark, Birgitta Söderlund, Harrvik, Solveig Hansson, Ripfjäll, Lisbeth Ivarsson, Forsmark, Saga Persson, Rönnhagen, Karl Gösta Henriksson, Grannäs.

Mittersta raden: Magister Gottfrid Sthen, Umnäs, Runar Gustafsson, Grannäs, Sven Ola Westerli, Storskog, Errol Andersson, Umnäs, Göte Grubbström, Forsmark, Ivan Fjällström, Silverberg, Rolf Karlsson, Harrvik, Sten Persson, Harrsjö.

Främre raden: Sonja Axelsson, Järvsjö, Anita Johansson, Slussfors, Eva Fransson, Forsmark, Berit Larsson, Umnäs, Doris Stenmark, Forsmark, Karin Brantmo, Nordanås, Siri Nilsson (Algotsson), Grannäs. Saknas gör: Gun Margit Kristiansson, Forsmark, Barbro Karlsson, Harrvik och Esbjörn Jonsson, Harrvik.

Avvittringsdag (Lantmäteriförrättning) i Grannäs i början av 1910-talet.

(Avvittra innebar inom svensk förvaltningsrätt att avmäta och från kronans mark medelst råmärken avskilja den mark, som skall tillhöra enskilda.)

Avvittringsdag i Grannäs, Stensele socken.

Från vänster: Johan August Andersson (1879-1969) född i Grannäs, Lantmätaren i vit kavaj och 2 medhjälpare, Min farfars bror Gustaf Alfred Nilsson (1883-1956) född i Grannäs, Eugenia "Gena" Agata Andersdotter (1878-1971), Makarna Anders August Eriksson (1845-1915) född i Forsmark och Sara Johanna Andersdotter (1848-1920) född i Långvattnet, Anna Johansson, (1901-1989) född i Dajkanberg och senare gift med Johan Viktor Ardlin i Kyrkberg, Konrad Andersson (1889-1938) född i Grannäs.

Huset i bakgrunden är "Gammskola" på "Berget" i Grannäs där jag gick tills Gippmoks kapell var färdigbyggt 1948 och skolan flyttade dit.

Källor: Allan Nilsson, Ragnar Gideonsson.

Skogshuggarlag i Dajkanberg 1949.

Skogshuggarlag i Dajkanberg 1949.

Från vänster: Sigurd Johansson (f.1926), Assar Johansson (f.1928), Bengt Jonsson (f.1929), Fritz Johansson (f.1906), Sonja Johansson (f.1933), Lage Andersson (f.1925), Ragnar Gideosson (f.1921, Grannäs), Seth Risberg, Axel Johansson (f.1898). Hästen hette Bella.

Sigurd och Assar är söner till Axel och Jenny Johansson. Bröderna Fritz och Axel var gift med var sin syster (Jenny och Dagny Larsson, från Matsdal). Deras barn är alltså "dubbelkusiner".

Källor: Ove Johansson, Ragnar Gideonsson

Morfar Gustaf Severius Söderlund (1870-1964) Harrvik, omgiven av sina barn.

Gustaf Söderlund, Harrvik omgiven av sina barn.

Bakre raden: Frideborg (1905-1982), Elin (1900-1973), Axelina (1897-1988), Signe (1907-1984) och min mor Astrid (1910-1998).

Främre raden: Frits (1902-1979),Min morfar Gustaf Söderlund (1870-1964), Hildur (1895-1975) och Alfrida (1914-1997). Saknas gör Dagmar (1918-1957).

Morfar och mormor m.fl

Gustaf Söderlund med tre syskon.

Bakre raden: Min morfar Gustaf Söderlund, Harrvik, morfars svågrar Jonas Jacobsson (Jonke i Kyrkberg), och Walfrid Jacobsson, morfars bror Karl Hörnelid (född Persson) i Långsjöby.

Sittande: Min mormor Emelia, morfars syster Josefina (gift med Jonke) och morfars syster Maria (gift med Walfrid).

Foto från Lars Walfridsson.

Gustaf och Emelia Söderlunds grav i Umnäs.

Släktträff i Harrvik 1992

Efterkommande till min morfar Gustaf Söderlund och mormor Emelia anordnade en släktträff 1992 i Harrvik med barn, barnbarn osv.

Här är lite bilder från träffen med diverse gruppfoton utlagda. Fotot till höger är morfar och mormors gravsten på kyrkogården i Umnäs.

Till bilderna »

Gruppfoto framför min farfar Nils Johan Nilssons (1871-1959) stuga i Grannäs.

Gruppfoto framför farfars hus.

Bakre raden: Min faster Ester Bäcklund (f.1902), okänd, okänd, faster Hedda Andersson (f.1899).

Sittande: Johanna "Hanna" Cederberg (f.1873), min farmor Christina Nilsson (f.1879), och Gustava Karlsson (f.1864).

Barnen: Gunilla Andersson (f.1927, gift Bohlin) och Rolf Andersson (f.1925) med hunden Klinga.

Bröllop i Dikanäs 1926 - Signe Söderlund, Harrvik och August Jonsson Lönnback, Slussfors

Bröllop i Dikanäs 1926 - Signe Söderlund och August Jonsson Lönnback

Brudparet med bl.a några av deras syskon. Från vänster: Augusta Jonsson (1899-1966), Astrid Söderlund (Min mor, 1910-98), Frits Söderlund (1902-79), Okänd, Signe Söderlund (sittande, 1907-84), Lilly Jonsson (1903-57), August Jonsson Lönnback (1901-66, tog sig namnet Lönnback), Okänd, Alfrida Söderlund (1914-97), Frideborg Söderlund (1905-82), Okänd, Okänd.

Foto från Lars Lönnback.

Walfrid Jacobsson (1876-1949), Kyrkberg, med familj år 1942.

Från vänster: Barnen Knut (f.1926), Valle, Algot (f.1922), Alfons (f.1920), Edla (f.1916) och Gustav (f.1918). Sitter ned gör föräldrarna Maria (1885-1951) och Walfrid (1876-1949).

Sonen Gustav kallades "Dögrävarn i Stensele". Om honom finns många historier om hans slagfärdighet:

En het sommar grävde han gravarna på natten. Byns pojkar beslöt att skrämma vettet ur den kaxige dögrävarn. Dom klädde ut sig i lakan, smög sig in på kyrkogården, avancerade från träd till träd. Just när dom skulle upphäva sitt tjut rättade Gustav på ryggen och sa lugnt till de osaliga andarna: - Att ni är uppe och rör på er det bryr jag mig inte om - men gå bara inte ut genom grindarna!

Pojkarna blev inte särskilt rädda men fick en rolig historia att berätta.

Foto från Lars Walfridsson.

Okända foton

Här kommer gamla foton från trakterna mellan Tärnaby-Storuman och Lycksele att läggas ut eftersom, och förhoppningsvis kanske någon känner igen personer på bilderna eller var och när dom är tagna? Har du några okända foton som kan passa in här?

Läs mer »

Kocklag i Barsele, mellan Stensele och Gunnarn, i slutet av 1920-talet.

Kocklag i Barsele i slutet av 1920-talet.

Sittande från vänster: Okänd, Yngve Andersson (1902-1978), John Forsman (1910-1972), Manne Andersson, Anders Karlsson.

Andra raden från vänster: Jonas Båtsman (1906-1981), Per Båtsman (1908-1963), Okänd, Leonard Andersson, August Berglund, Edit Norman, Signard Forsman (1894-1982), Alfred Johansson, Valborg Forsman (1909-?), Frits Forsman (1897-1972), Alfred Forsman (1900-?), Viktor Andersson, Seth Stenvall (1895-1980).

Bakre raden från vänster: Agaton Stenvall (1891-1976), min far Arthur Nilsson (1900-1963), Harald Forsman (1906-1993), Holmfrid Forsman (1902-1985), Johan Andersson, Evert Johansson, Elmer Forsman (1901-1977).

Foto från John-Gunnar Gustavsson.

Mat i timmerskogen

Så här kunde en veckomatsedel se ut i en timmerkoja när man började med kocklag. Till maten serverades mjölk, tedricka, saft bröd och smör. Till fika: Kaffe, te, choklad, mjukt och hårt bröd, smör, ost och korv.

Källor: Skogsbruk i fjällkanten. Tärna-Stensele allmänningsskog, 2001.


                                       VECKOMENY

Måndag
Frukost: Stekt sill med löksås, potatis. Havrevälling med russin sötad med sirap.
Middag: Köttbullar, morotsstuvning, potatis. Nyponsoppa.
Kväll: Gröt, mjölk, bröd.

Tisdag
Frukost: Inlagd sill, potatis. Kornmjölsgröt.
Middag: Blodpannkaka med talg. Fruktsoppa.
Kväll: Gröt.

Onsdag
Frukost: Pölsa, rödbetor, potatis. Välling.
Middag: Köttsoppa med rotsaker och klimp. Risgrynspudding med saftsås.
Kväll: Gröt.

Torsdag
Frukost: Fläsksås, potatis. Havrevälling.
Middag: Ärtsoppa med pannkaka och sylt.
Kväll: Gröt.

Fredag
Frukost: Kokt sill med löksås, potatis. Uppstekt gröt.
Middag: Fläskpalt, lingon, smör. Sagogrynssoppa.
Kväll: Gröt.

Lördag
Frukost: Uppstekt palt, lingon, smör. Välling.
Middag: Kalops med rödbetor och potatis. Klappgröt.
Kväll: Gröt.


Kolonister - Kolonatet Algotstorp, Lycksele

Algotstorp, Lycksele

Kolonatet Algotstorp, Lycksele.

Det var inte lätt att starta upp ett kolonat i början på 20-talet. Mycket arbete gick åt för att få grödor att växa på de svårodlade myrmarkerna.

Ett sådant kolonat var Algotstorp i Abborrträskliden, Lycksele. Många dokument: kontrakt, syneprotokoll och utlåtanden m.m. från 1919 och framåt är bevarade och finns att läsa här.

Kolonat har efter hand blifvit en i Sverige rätt allmänt använd benämning på mindre jordbrukslägenheter af egna hems natur. Vanligast och egentligen används den för lägenheter, som nyupplåtas från större, förut obrutna och obebyggda områden, t.ex. statens kronoparker.

-Ur Nordisk Familjebok 1924:

Läs mer »

Tjärbränning

Tjärdal, Algotstorp, Lycksele

Tjärdal i Abborrträskliden, Lycksele.

Tjärbränning och kolframställning var något som många skogsarbetare hade som extra inkomst under vår och höst mellan avverkning och röjning.

Skogsavverkningen upphörde på våren då det var för lite snö för att man skulle kunna köra timmer med häst och släde.

Läs mer »

Släkten Karlsson/Karlsdotter i Svartliden-Vormsele, Lycksele

Familjeträd - Barn till Karl Fredrik Jonsson och Eva Kristina Abrahamsdotter, Vormsele-Svartliden norr om Lycksele.

Karl Fredrik Jonsson

f. 1847 Vormsele. d. 1929 Vormsele

Eva Kristina Abrahamsdotter

f. 1860 Vormheden. d. 1939 Vormsele

Deras barn:

  1. Eva Josefina Karlsdotter f. 1881 Vormsele d. 1960 Tuna, Östra Husby. Gift med Johan Ferdinan Vikman (1884-1959)
  2. Nils Oskar Karlsson f/d 1883 Vormsele.
  3. Maria Charlotta Karlsdotter f. 1884 d. 1886 Vormsele.
  4. Karl Oskar Karlsson f. 1886 Vormsele d. 1918. Gruvarbetare. Ska ha avlidit av sjukdom i Vancouver, Kanada.
  5. Anna Matilda Karlsdotter f. 1888 Svartliden d. 1976 Lycksele. Gift med Per Algot Karlsson (1886-1979) från Algotstorp.
  6. Sofia Albertina Karlsdotter f. 1890 d. 1969 Vormsele. Gift med Karl Ludvig Nordin (1882-1965).
  7. Emerentia Alexandra Karlsdotter f. 1892 Vormsele d. 1967 Lycksele. Gift med Gustaf Teodor Tegelström (1887-1953).
  8. Otto Sigfrid Karlsson f. 1893 d. 1966 Vormsele. Gift med Agda Josefina Vikström (1903-1996).
  9. Nikolina Eulalia Karlsdotter f. 1895 Vormsele d. 1964 Svartliden. Adolf Leonard Stenmark (1869-1923).
  10. Teolinda Viktoria Karlsdotter f. 1898 d. 1920 Vormsele.
  11. Elvira Kristina Karlsdotter f. 1900 d. 1936 Vormsele. Gift med David Valdemar Andersson (1902-1983). Se fotoalbum.
  12. Jonas Alvar Karlsson 1902 Vormsele d. 1937 Tengyueh, Yunnan, Kina. Missionär. Gift med Emmy Ståhl (1905-1991).

Mor Eva Kristina Karlsson (Abrahamsdotter) i Svartliden med några av barnen (1930-talet)

Bakre raden från vänster: Jonas Alvar (Blev missionär i Kina. Läs mer nedan), Sofia Albertina och maken Ludvig Nordin (f.1882), Otto Sigfrid med hustrun Agda (f.1903).

Främre raden från vänster: Nikolina Eulalia, Anna Matilda, Emerentia Alexandra, Elvira Kristina och mor Eva Kristina. Hon och maken Karl Fredrik Jonsson fick 12 barn.

Kinamissionärerna Alvar Karlsson (1902-37) och hustrun Emmy (1905-91)

Alvar Karlsson, MissionärEmmy Ståhl, Missionär

Alvar Karlsson & Emmy Ståhl

Alvar Karlsson från Vormsele utanför Lycksele, reste 1937, nygift med sin hustru Emmy Ståhl, ut som missionärer till Kina.

Han drabbades av malaria och avled endast några månader efter ankomsten, 35 år gammal. Emmy stannade kvar med nyfödde sonen Lennart tills Japanerna invaderade Yunnan-provinsen 1942.

De flesta missionärer lyckades fly och Emmy och Lennart återvände till Sverige. Emmy tog med sig Lennart och åkte några år senare ut som missionär i Tanganyika (Tanzania).

Fotot av Alvar är ett vykort med texten "Bed för Kina", som hans syster Anna Karlsson fick vid ett besök i Algotstorp. Försäljning av vykort var ett sätt att få in pengar till missionsresorna. Fotot av Emmy kommer också från ett vykort.

Läs mer »

Gruvarbetaren Karl Oskar Karlsson (f. 1886, Vormsele)

Kartan visar gruvorna Britania Beach, Kanada och Sveagruvan på Spetsbergen.

Karl Oskar Karlsson, bror till kinamissionären Alvar Karlsson, flyttade 1911 till Jukkasjärvi och blev gruvarbetare.

1914 reste han iväg och arbetade i flera år som gruvarbetare i koppargruvan Britannia Beach, strax norr om Vancouver, British Columbia, Kanada.

Det ryktas att han någon gång efter 1917 ska ha återvänt till Sverige och värvats till en gruva på Spetsbergen, kanske någon av de svenska kolgruvorna Sveagruvan eller Pyramiden. Han ska där ha avlidit av sjukdom, okänt vilket år. Detta visade sig inte alls stämma.

(Har någon ett foto på Karl Oskar?).

Läs mer »

Otto Karlsson (1893-1966) med släkt på gården i Svartliden, Lycksele. (1930-talet)


Otto står längst till höger. Närmast till vänster om honom: Alexandra (f.1892, gift Tegelström), mor Eva Kristina (f.1860), Nikolina (f.1895, gift Hedström).

Till höger om fönstret står Anna Matilda Karlsson (f.1888) och bakom henne brodern Alvar (f.1902). Pojken med slips till vänster om Anna Matilda är Arne Tegelström (f.1917).

Djur och natur

Köxiken - (Lavskrika)

Lavskrika - Köxiken
Köxiken - Lavskrika

På Stensele-bondska kallas Lavskrikan för "Köxiken".

Fyra lavskrikor, antagligen ett par med 2 nästan vuxna ungar, flaxade omkring runt sommarstugan i Grannäs 2011 och hittade snabbt stenen där matrester slängs.

När ett fågelbord sattes upp framför stugfönstret flög de i skift och hämtade mat. Bland annat åt dom sin egen vikt av köttfärssås och makaroner (Bilderna). En fågel hade en liten tofs i nacken. Honan kanske?

Lavskrikan är allätare och från och med juli till den första snön faller hamstrar de mat som göms undan för vintern.

En tät skog är ett gott skydd mot fiender som kråkor, korpar, nötskrikor och ekorrar. Boet byggs av torra kvistar och fodras med lav för att isolera mot kyla.

Honan lägger 3-5 ägg i mars-april och ruvar knappt 3 veckor. Sedan dröjer det ytterligare några veckor innan ungarna är flygfärdiga.

De matas under denna tid av båda föräldrarna och familjen håller sedan ihop under hela sommaren. Förmågan att hamstra gör att den kan övervintra i närheten av häckningsplatsen.

Ur Zetterstedts Resa genom Umeå Lappmarker 1832: "Lappskatan eller Olycksfogeln (Garrulus infaustus) var här icke sällsynt....På vissa orter i Ångermanland kallas den Skogsmora, och af Stensele Lapparne Qveksek (uttalas: Kuoxik)".

Fiskelycka - Västra Gippmokksjön

Vinterfiske tidigt 1970-tal. Laken var så stor att vi fick inte upp den genom borrhålet. Vi fick hjälp av grannen August Gustafsson (min pappas kusin) med att tjudra den i bottnen med reven på en käpp, utvidga hålet och äntligen dra upp den. Sören och Ulf Algotsson tittar på.

Vinterfiske i Grannäs.
Öring, Västra Gippmokksjön

En hyfsat stor öring tagen med nät ca 2011.


Nätfiske i Grannäs. Öring, Västra Gippmokksjön.

Lyckad nätfångst 2003. Drog upp näten och förväntade oss de vanliga småabborrarna. Blev något förvånade när en öring på ca 5kg stack upp nosen.

Skrattabborre - Vattensalamander

Skrattabborre - Vattensalamander

I Sverige förekommer två arter av vattensalamandrar: den mindre (Triturus vulgaris) som blir upp till 1 dm lång, och den större (Triturus cristatus) som blir 10-16 cm lång. De är, precis som alla ödlor, grodor och ormar, fridlysta i Sverige

Ett vanligt, dialektalt namn på dessa båda arter är skrattabborre. Detta namn härleds ofta till salamandrarnas förmåga att vistas både på land och i vatten, vilket tydde på att de stod i förbund med "skraten", som var ett annat namn för hin håle själv.

Sen har de även ett speciellt läte som kan liknas vid ett mänskligt skratt. Det har antagligen skrämt en hel del och bidragit till namnet. Skrönor om hur någon sett en abborre hoppa upp ur vattnet och klättra upp i ett träd förekom förr innan man visste att det måste vara salamandrar man sett.

Mitt uppe på Stenseleberget i Forsvik finns en djup tjärn som tidigare hyste skrattabborrar. Där kunde man lätt fånga skrattabborrar, berättas det. Salamandrarna var nyfikna och plaskade man lite i vattnet så kom de simmandes och så kunde man ta dem med håv. I mitten av sextiotalet planterade man in öring i tjärnen och skrattabborrarna försvann.

"Skrattabborrens utseende uppgifves olika. De flesta beskrifva honom såsom till formen något liknande en abborre, till färgen öfverallt gråaktig, nära ett qvarter lång, och i hufvudet försedd med 2:ne böjda horn eller 2:ne tums långa, smala remmar, hvilka under djurets så kallade flygt (då det begifver sig ned från höjder) skola vara raka och horisontelt utstående."

Ur Zetterstedts Resa genom Umeå Lappmarker 1832

Råttor - Gammaldags råttfälla - Flakgiller ("flakagiller")

Gammaldags råttfälla.

Sätt en bit mat på det horisontella staget. När råttan börjar äta så lossnar det och hela konstruktionen kollapsar och råttan får en tung bräda över sig. Funkar även på större djur som lekatt/hermelin & mink.

Fällan på bilden är snickrad av Sören Algotsson. Inga tygråttor kom till skada under fotograferingen, däremot strök 4 riktiga råttor med när konstruktionen testades i sommarstugan råttsommaren 2011 då man kunde höra hur det prasslade i väggarna i stugan.