Siris Hemsida

Hem Släktforskning Kultur Fotografier Recept Knep & knåp Gästbok Länkar Kontakt Översikt

Kolonatet Algotstorp, Kronoparken Abborrträskliden, Lycksele

Kolonat

Karta Algotstorp - Abborrträskliden

1918 inrättades en kolonisationsnämnd som skulle planera lämpliga kolonisationsområden i statliga skogar, kronoparker, för att bl.a. lösa behovet av skogsarbetare samt motverka emigration.

Man fick mot borgen låna några tusen kronor av staten för att uppföra bostäder åt sig och sin familj. Kolonaten byggdes av staten eller arrendatorerna själva.

Skogsarbetare och andra egendomslösa skulle få möjlighet till bättre boende samt att kunna dryga ut sina små inkomster genom jordbruk på egen mark. Kolonisationen nådde sin kulmen på 1920-talet.

De svårodlade myrmarkerna och en sviktande skogskonjunktur från 1920-talets början till 1930-talets mitt gjorde dock att många kolonister fick svårt att klara sig.

Den statliga arbetarsmåbrukslånefonden inrättades 1933 då Per Albin Hansson var statsminister och benämningen Per-Albin hus/torp uppkom.

Algotstorp var ett av 32 kolonat i kronoparken Abborrträskliden, Lycksele som startades upp på 1920-talet.

Kolonisten Per Algot Karlsson.

Algot Karlsson född 1886, Lycksele med sin mor och några syskon.

Foto ca. år 1900. Algot bredvid sin syster Nanny Karolina. Sitter ner gör mor Anna Fredrika och brodern Erik.

Per Algot Karlsson, Algotstorp

Per Algot Karlsson (1886-1979).

Per Algot Karlsson föddes 1886 i Lycksele kyrkoby av sin ensamstående mor Anna Fredika Eriksdotter Sandin.

Hon fick alla sina barn utom äktenskap, vilket var förbjudet fram till 1864, och fäderna var officiellt okända.

I Svenska Gods och Gårdar uppges en Karl Karlsson som Algots far. I folkräkningen 1890 fanns 24 st med det namnet i Lycksele.

Algot växte upp med sina halvsyskon i ett hus på Järnvägsgatan 8 i arbetarstadsdelen Hamn, som ofta översvämmades vid hög vattenföring i Umeälven. Familjen hade en liten odling utanför staden och ägde ett par kor.

Hamn är området mellan marknadsplatsen och älven. Det indelades 1875 till tomter för bostadsplatser åt sådana fattiga arbetare som vistades i kyrkbyn och där voro behövliga, men ej hade råd att skaffa sig någon av de dyra tomterna på marknadsplatsen - Ur sockenstämmoprotokoll 1875.


Familjen

Anna Fredrika Eriksdotter Sandin

f. 1856 i Sandås, Lycksele, d. 1933 i Abborträskliden, Lycksele.

Okända fäder

Barnen fick olika efternamn, kanske efter fäderna.

Barnen:

  • Beda Fredrika Johansdotter född 1877 i Sandås, Lycksele. Gifte sig med 1899 med Jonas Oskar Johansson. Död 1959 i Falträsk, Lycksele.
  • Nanny Karolina Linder, född 1881 i Kyrkbyn, Lycksele. Gifte sig 1912 med Ivar Albert Vestin. Död 1954 i Siksjö, Vilhelmina.
  • Per Algot Karlsson, född 1886 i Kyrkbyn, Lycksele, död 1979 i Lycksele.
  • Elfrida Aqvilina Annasdotter, född 1889 i Kyrkbyn, Lycksele, död 1892 i Kyrkbyn, Lycksele.
  • Elma Eriksson, född 1894 i Kyrkbyn, Lycksele, död okänt.
  • Erik Eriksson, född 1894 i Kyrkbyn, Lycksele, änkling 1939, död 1965 i Teg, Umeå.

Tvätterskor

Tvätterskor, Hamnen, Lycksele

Fiskargatans tvättplats i stadsdelen Hamn, vid älven i Lycksele.

Algots mor Anna Fredrika försörjde sig och de sex barnen som tvätterska och fick antagligen slita väldigt mycket för en liten betalning. Tvätterskor var i regel en slags egenföretagare, om än med usla villkor, som tvättade socitetens kläder.

Kläder skulle bykas, klappas och sköljas och hängas på tork. Sedan levererades allt till sina ägare för en betalning som möjligen räckte till livets nödtorft.

Vissa kvinnor tog hem tvätt, torkade plaggen i boningsrummet och strök dem innan de lämnades tillbaka. Andra kvinnor arbetade i finare familjer utan fast anställning utan inkallades vid behov.

Militärtjänsten

Algot Karlsson, Västerbottens regemente, Vännes läger år 1906.

Militärtjänst 1906 på Västerbottens regemente, Vännes läger. Algot till höger med okänd kamrat. Fotograf: Hanna Lundborg, Umeå.

1901 infördes allmän värnplikt med en fast anställd officerskår fullt ut och 1906 påbörjade Algot sin militärtjänstgöring som beväringsman #167 vid Västerbottens regemente, "Vännäs läger" utanför Umeå. Regementet flyttade in till Umeå 1909.

Han funderade där på att bli stamanställd men ska ha varit några centimeter för kort för längden som krävdes.

Han ska ha även ha haft planer på att som många andra i trakten bli gruvarbetare uppe i Jukkasjärvi, eller emigrera till Nordamerika, och han snickrade sig t.o.m en Amerikakoffert som finns kvar än i dag.

Det blev dock inget av med det av okända anledningar. Han arbetade tillfälligt ett tag som skogsarbetare i Bräcke, Jämtland.

Giftermål

Nanny Karolina Nilsdotter, född 1881 i Storbacken, Lycksele.

Nanny Karolina Nilsdotter (1881-1925).

Bröllop i Storbacken, Lycksele. 1910-talet

Bröllop i Storbacken, Lycksele 1908. Stående: 2:a från vä. Per Algot Karlsson. Sittande: 1:a från vä. troligtvis Algots hustru Nanny Karolina Nilsdotter. Brudparet är Nannys syster Fanny Sofia och Oskar Alexander Broman. Sittande längst till hö. Antagligen Johan Bernhard Nilsson f.1876 (Bror till Nanny). Kan någon identifiera de andra?

Algot och blivande hustrun Nanny på ett bröllop i Storbacken 1908. Bruden är Nannys syster. (Klicka för större bild och mer text)

1910 gifte sig Algot med Nanny Karolina Nilsdotter född 1881 på en gård i Storbacken några kilometer söder om Lycksele.

"Storbackarna" drev ett stort jordbruk och ansågs höra till de mer välbeställda bönderna.

Hur Algot träffade sin hustru är okänt, men hans mor kan ha tvättat kläder åt Storbackens gård.

1913 fick Algots syster Elma ett barn, dottern Magda Elise utom äktenskap, som han och Nanny sen tog hand om. Elmas öde är okänt och hon saknas i Sveriges dödsbok 1947-2006.

Stabbläggare

Stabbläggare.Stabbläggare med tung last, krok och puta, den tagelstoppade kudden som skyddade axeln.

Algot fick så småningom arbete på "Holmsundssågen" i Lycksele som "stabbläggare", plankbärare/travare. (Är det någon som vet var sågverket låg och när det lades ned?)

Stabbläggarna skulle sortera och trava det nysågade virket korsvis i höga stabbar för torkning. Det passade Algot som var kort och kraftig och hade tränat brottning.

Det krävdes styrka och balans för att kunna bära plankor på ena axeln, längst smala och sviktande gångar, runt och upp på de ca 6-7 meter höga travarna, stabbarna. Plankorna som bars kunde vara 12 tum breda, 3 tum tjocka och 18 fot långa.

Olyckor var vanliga då det var lätt att tappa balansen på de höga stabbarna och många fick ryggont och förslitningsskador.

Torpet

Algot blev först erbjuden att arrendera ett kolonat i kronoparken Metseken norr om Husbondliden, men tyckte att det var för avsides och bestämde sig för kolonat nr. VII i Abborrträskliden, 1 mil norr om Lycksele.

Ritning över kolonatet Algotstorp, Lycksele år 1919.

Planritning över kolonat nr VII:s tomt år 1919. Krysset markerar den tänkta platsen för torpet.

Satellitbild på kolonatet Algotstorp, Lycksele idag.

Satellitbild på tomten som skoterbana från 1992-2013. Endast torpet är kvar av originalbyggnaderna.


Ritning kolonatet Algotstorp

Foto på torpet och en skiss på hur det såg ut invändigt.

1920 skrevs kontraktet på. Kronotorp byggdes efter några olika varianter av typritningar som upprättades centralt. Staten lät samma år uppföra ett bostadshus på kolonatet, samt vissa diken på den tillhörande marken. En ladugård tillkom 1921.

Karl Henry Karlsson Hedebjörk (1920-1969).

Samma år tog sig Algot fostersonen Karl Henry, född 1920, vars biologiska mor var Hulda Maria Strandgren (1895-1972) från Vormsele.

Henry tog sig senare efternamnet Hedebjörk och gifte sig 1945 med Mary Konstantia Sikström, född 1920 i Malmberget.

Han var under 1950-60-talet materialförvaltare för Lycksele IF och följde med LIF på en Italienresa.


1922 skedde tillträdet till kolonatet och arrendet gällde i femton år. Torpet bestod i bottenvåningen av en farstu med en trappa upp till andra våningen, ett stort kök med en Skoglund & Olson-vedspis samt ett rum med sängplatser till barnen. Köket användes även som sovrum av Algot och Anna.

Vindsvåningen användes som förråd och hade även ett rum med spis och utrymme för extra sängplatser, som lånades ut till andra skogshuggare ibland.

Ur kontraktet; Kolonisten äger att efter utsyning å kronans mark avgiftsfritt erhålla erforderligt virke för fullbordande av de byggnader, som ingå i den fastställda byggnadsplanen.

Algot byggde med tiden ut ladugården med bl.a hölider, vedbod och redskapsbod. Även en bagarstuga, sommarladugård, hölador ute på åkrarna samt en lekstuga och ett garage byggdes så småningom. Bagarstugan brukade samerna få bo i när det var renskiljning i närheten och dom fick även låna en stor gryta som det ständigt kokades kött i. Renskiljningen var en stor händelse som många i trakten kom och beskådade.

Det ställdes vissa odlingskrav i kontraktet för kolonatet; Det åligger kolonisten att i enlighet med särskilda anvisningar inom fem år från tillträdesdagen uppodla en hektar jord å kolonatets område. Innan upplåtelsetiden går till ända skola ytterligare två hektar uppodlas.

För att uppfylla odlingskraven arbetade Algot först 10 timmar varje dag med att stapla tunga plankor på sågverket, sen cyklade han 1 mil upp till torpet och jobbade med spett och spade på åkern några timmar innan han for hem till Lycksele igen. Ungefär 2 st fåror blev det per kväll utan tillgång till häst som hjälp.

Flygfoto Algotstorp, Lycksele 1950-talet

Flygfoto från början av 1950-talet med ladugård, bagarstuga och garage. Idag är alla byggnader utom torpet rivna eller sålda och området har blivit en skoterstadion som drivs av Lycksele Motorklubb.

1923 när odlingen kommit igång så flyttade hela familjen, Algots mor och deras två kor från odlingen utanför stan till torpet. Algot slutade som stabbläggare på sågverket för att kunna ägna sig åt kolonatet. Han tog även jobb som skogsarbetare åt Domänverket i skogarna i närheten när det erbjöds. Det var röjning på sommaren och avverkning på vintern.

Barnen på torpet

Anna Matilda Karlsdotter f.1888, Lycksele.

Anna Matilda Karlsdotter (1888-1976).

1925 föddes dottern Mary Elisabet, och samtidigt dog hustrun Nanny Karolina efter en tids sjukdom. Nu änkling med fosterbarnen Magda och Henry samt den nyfödda Mary, bestämde sig Algot för att fortsätta ta hand om barnen. Alternativet var att lämna bort dem.

Han cyklade de ca tre milen till Vormsele och anställde där Anna Matilda Karlsdotter som piga på torpet. Han kanske fått tips om att hon var tillgänglig av bekanta i Vormsele.

1926. Den 18 december gifte sig Algot och Anna. De fick sen barnen Edit Anna Viola (1928) som bara levde ett och ett halvt år, och Märta Eleonora (1929). Samma år blev adoptionen av 9 åriga fostersonen Karl Henry, som Algot tagit hand om sedan ettårsåldern, klar. Sonen Knut Sören föddes 1932.

Mary och Märta framför lekstugan i Algotstorp. Sören, Märta, Mary och katten Storlånga, utanför lekstugan i Algotstorp.

Vänster bild: Mary och Märta framför nybygget av bagarstugan ca. 1930. Höger bild: Sören, Märta, Mary och katten "a´Storlånga", utanför lekstugan ca 1935.

Skogsarbetet

På sommaren gjordes stämplingen, d.v.s uppmärkningen av träden som skulle avverkas, och då kunde kronojägaren komma förbi torpet och höra om nån ville ha jobb. Ett stämplarlag bestod av kronojägaren och minst två stämplare.

Skogsavverkningen hölls på vintern när snön möjliggjorde körning i oländig skogsmark med häst och släde. I en almanacka för februari 1926 har Algot antecknat Ledig, 45 grader kallt. I slutet av 1940-talet hette jägmästaren i trakten Lugnegård, kronojägaren Gustaf Bergvall och hans tjänsteförrättare Harald Olofsson.

Tjärbränning och kolning

Tjärdal i Abborrträskliden, Lycksele

Tjärdalen vid Algotstorp.

Algot byggde även en tjärdal i "Norrdal" någon kilometer sydväst om torpet för att tillverka tjära som biinkomst. Grannar från kolonatområdet lejdes som medhjälpare.

Det fanns flera tjärdalar och ett antal kolmilor i området där man kunde tjäna en slant om man hjälpte till med insamling och huggning av ved.

Det blev en hel del utgifter för tjärdalen när brännmästare och tjärvräkare och övriga skulle avlönas. Det tillkom även kostnader för tjärtunnor, lastning och frakt så behållningen var ganska blygsam med tanke på all tid och arbete som gick åt.

Läs mer om tjärbränningen >

Odlingen

Odlingen bestod av potatis och korn till hushållet och havre, klöver och timotej till djuren. Kornet togs till en kvarn för malning till mjöl. Man tog även tillvara på torv, som skars i fyrkanter, torkades och maldes i ett handvevat tröskverk till torvströ som djuren fick ligga på.

Algot skulle, förrutom den ordinarie odlingen, även sköta om, slå och väga in samt bokföra resultatet av en provodling, där olika grödor testades. Det blev mycket arbete med bl.a. utdikning för torrläggning av myrmarken. Mycket gödsel från gården samt stora mängder konstgödsel gick åt till den svårodlade myrmarken.

Slåtter på Algotstorp, Lycksele

Torparen Adrian Isaksson med häst, hjälper Algot med slåtten.

Sonen Sören, Rune Petterson, gift 1946 med dottern Mary, Anna och Algot Karlsson samt dottern Märta.

1927 beviljades av Västerbottens hushållningssällskaps förvaltningsutskott en ansökan om ett nyodlinglån ur Norrländska nyodlingsfonden på 90:- på en beräknad areal av 0.375 hektar.

Hushållningssällskapet startades redan 1791 och syftet var att stimulera till en ökad och rationell livsmedelsproduktion. Det var mellan 1905-1939 de instanser man vände sig till för att söka lån till bostadsförbättring eller till nybyggnation. Mellan 1940-1948 sköttes motsvarande uppgifter av Egnahemsnämnden.

1929 erhöll Algot "Svenska Mosskulturföreningens diplom för premie ur Troed Nelssons Premiefond" för uppodlingen av sina mossmarker; "För träget och intresserat arbete för uppodling och förbättring av torvmarker."

Svenska Mosskulturföreningen (1886-1939) spred bl.a kunskap om odling av mossar, myrar och kärr, samt att med tillgängliga medel understödja försök med olika mossodlingsmetoder. Utdikning och konstgödsling av mossmark var ett sätt att öka försörjningsmöjligheterna i landet.

Algot och Anna fick några år senare även pris av Hushållningssällskapet för sitt arbete. Priset delades ut av Landshövding Gustaf Rosén som besökte torpet.

1933 avled Algots mor Anna Fredrika Eriksdotter, som bott på torpet sedan starten. Ett stödlån beviljades av Västerbottens läns lånenämnd på 400:- för förbättringsarbeten på kolonatet såsom en nyodling (150:-) samt en vattenledning (250:-).

Landshövding Gustaf Rosén beöker Algotstorp ca 1935.

Landshövding Gustaf Rosén besöker Algotstorp, Lycksele på 1930-talet.

De tre barnen är från vänster syskonen: Mary, Sören och Märta Karlsson. (De två sista tog sig senare namnet Algotsson)
Bakom dem står landshövding Gustaf Rosén (1876-1942), Algot och Anna Karlsson samt adoptivsonen Henry. Nyfikna grannar står i bakgrunden. Känns någon igen?

Djuren på gården

Det brukade normalt finnas omkring 4 kor, 1 kalv och 1 gris på gården. Det var viktigt att ha bra djur och för att undvika inavel så fick korna ledas 1 mil till antingen Husbondliden eller gården i Storbacken utanför Lycksele till en "stamtjur" där de betäcktes och leddes hem igen. Det gick åt större delen av en dag till detta, beroende på hur motsträviga djuren var.

Djuren togs väl hand om varje dag. Efter matning, mockning och mjölkning så lades rikliga mängder torvströ ut och sen borstades alla korna. Till en början separerades en del av mjölken och kärnades till smör till hushållet, men på senare år såldes den till mejeriet och vid behov köptes smöret därifrån.

Mjölkning på gammalt vis i Algotstorp

Anna mjölkar sin favoritko. Den gav väldigt lite mjölk, men Anna pysslade om den så mycket att den fick namnet "Prinsessan".

Mejeriet, Lycksele 1953

Lastning av mjölk vid mejeriet i Lycksele 1953.



Mjölken hämtades och kördes till mejeriet av bussarna som trafikerade sträckan Lycksele - Siksele. Vindelgransele, Norsjö, Lycksaberg. De tömda mjölkkrukorna som var märkta med nummer kördes sen tillbaka.

Det hände ibland att krukor, postpaket och annat gods slängdes av bussen i farten av någon lejd passagerare när chauffören hade bråttom. Sådana dagar kunde det ligga buckliga krukor och mer eller mindre trasiga paket bredvid vägarna.

Smålänningen

Anders "Smålänningen" Karlsson. Lycksele

Anders Johan Emil Karlsson (1886-1982).

Resterna av "Smålänningens" koja.

Anders Johan Emil Karlsson brukade komma dragandes på sin cykel och stanna till vid Algotstorp för att köpa en liter mjölk för 10 öre som han drack upp på stående fot.

Han var född 1886 i Småland och fick följaktligen smeknamnet "Smålänningen". Han ska ha varit sjöman tidigare och varit med om en olycka på en valfångare.

1921 blev han den förste som bosatte sig i området men hörde inte till kolonisterna, utan levde som en enstöring i sin koja.

Slakten

Varje höst slaktades en gris och något ungnöt, så kött fanns det alltid på torpet, och när det var dags så lejdes en slaktkunnig från trakten som kom till gården. En gång glömde slaktaren att boden som grisen letts in i hade lågt sluttande tak. När yxan svingades, fastnade den i taket och hade förlorat det mesta av kraften på väg ner och snuddade bara skallen på grisen, som började springa omkring i den trånga boden. Efter den incidenten så användes en slaktmask i fortsättningen.

Grisarna hängdes sen upp i en stege när det var dags för styckning, medan de tyngre nötdjuren hissades upp i en stubbrytare. Köttet förvarades i uthusboden så länge det var tillräckligt kallt ute och när sommaren närmade sig, skars det i bitar och lades i glasburkar och konserverades. Konserverna höll sig hur länge som helst och var bra att ha när man fick oväntade gäster på besök.

Höns på gården blev dock ett kort kapitel efter att Algot halkat i hönsskit och nästan slagit ihjäl sig. Han var temperamentsfull som person och hönsen försvann tämligen omgående.

Fisket

Algot Karlsson i Lycksträsket

Algot Karlsson i sin båt i Lycksträsket.

Rosttjärn, som låg ca 400m sydost om torpet, var ett bra fiskevatten som var fullt av abborre och gädda.

I Lycksträsket, ett par kilometer bort, rodde man drag i hopp om att få storgädda. Algot köpte en båt och lade den där. Innan dess lånades en båt av en som hette Norman och bodde vid sjön.

Algots temperament visade sig även när han tyckte jägmästare Lugnegård lade sig i skötseln av torpet för mycket, och slängde honom med ett brottargrepp över staketet vid tomtgränsen. De blev goda vänner så småningom när Lugnegård förstod att Algot var en person hade fasta principer och höll vad han lovade. Han accepterade t.ex aldrig förskott på lönen för skogsarbetet.

Husbondliden

Husbondliden

Lapplandsveckans mötestält i Husbondliden på 1940-talet.

Kyrkan besöktes inte så ofta så länge Algot och Anna bodde på torpet, däremot var det en tradition att besöka Husbondliden, mindre än en mil från torpet, där traktens pingstförsamlingar arrangerat Lapplandsveckan varje sommar sedan 1919.

Där samlades pingstvänner och andra frikyrkliga från Norrland och även resten av landet. Ungdomarna höll mest till i den sk. "Raggarbacken", där man träffade jämnåriga från trakten, medan föräldrarna lyssnade på predikningarna och musiken.

Ett tält fick senare köpas in då kapellet inte längre rymde alla besökare. Byn formligen invaderas av tillresande varje år än idag.


1957 fick torpen i Abborrträskliden elektricitet. Innan stömmen kom fick man förlita sig på fotogenlamor och vedkaminer. Radion drevs av ett stort batteri som fick skickas med bussen till Lycksele för att laddas upp med jämna mellanrum. En Sjögren som bodde mot Husbondliden ska ha omkommit när han kopplat sin handvevade slipsten till en elmotor och stenen exploderade av det för höga varvtalet.

Sista tiden på torpet 1959-60

Algot och Anna Karlsson, Algotstorp, Lycksele

Algot och Anna Karlsson vid köksbordet på torpet.

Per Algot Karlssons familjegrav, Lycksele

Algot Karlssons familjegrav på Gamla kyrkogården, Lycksele.

Algotstorp 2013 - Läggs ut till salu av Sveaskog

Bild från annons där Sveaskog lägger ut Algotstorp till försäljning 2013.

Nu hade alla barnen lämnat Algotstorp för jobb och familj på annat håll, och ingen ville eller kunde ta över torpet. Algot längtade tillbaka till sitt barndoms kvarter i Lycksele hamn och han och Anna bestämde sig för att flytta till en liten lägenhet där.

Kolonatet köptes tillbaka av Domänverket och alla byggnader utom torpet revs eller såldes och flyttades. Garaget köptes av Adrian Karlsson, gift med Algots systerdotter Magda, och flyttades till Busjön. Vart bagarstugan tog vägen är okänt.

De bodde i sin lägenhet tills åldern tog ut sin rätt och Anna p.g.a sviktande hälsa placerades på långvården. Algot flyttade till ett ålderdomshem utanför Lycksele.

Anna gick bort 1976, 88 år gammal och Algot tre år senare, 1979, 93 år gammal. Gravstenen till höger är Algot Karlssons familjegrav på Gamla kyrkogården i Lycksele där han och hustrun Anna ligger.

Enligt hörsägen ska även Algots första hustru vara begravd där samt hans mor. Andra rykten säger att hans mor Anna Fredika begravdes 1933 utanför kyrkogården på grund att hon var ogift mor till sex barn, men ingen vet säkert och gravstenen är bytt flera gånger.

Kolonatet Algotstorp blev 1992 en skoterstadion som drevs av Lycksele Motorklubb fram till 2013 då ägaren Sveaskog lade ut egendomen och byggnaderna till försäljning på anbud.

Dokument från Algotstorp:

Gamla fotoalbum

Gamla fotoalbum från Lycksele från tidigt 1900-tal.

Det finns ett par gamla fotoalbum bevarade från Algotstorp, med bilder på mestadels okända människor från släkten från början av 1900-talet.

Albumen har gissningsvis tillhört Algots första hustru Nanny Karolina Nilsdotter från Storbacken, samt hans andra hustru Anna Matilda Karlsdotters syster Elvira Kristina Karlsdotter (Gift 1928 med David Valdemar Andersson, Bjuråker).

De olika släkterna finns med i registret på släktforskningssidan. Fotoalbumen kan ses på den här sidan. Känns nån igen?

Läs mer

Det går att läsa mer om nybyggarna, kolonaten och människorna i Abborrträskliden i boken: Abborrträskliden - byn som vi minns den:

Boken Abborrträskliden, byn som vi minns den
Tjärdalen ca 1 km från Algotstorp, Lycksele vid mitten av 30-talet.

Karta över kolonaten. (Klicka för större bild)

"Ja pionjärernas berättelser tyder på att det fanns en optimism och en tro på framtiden. Det var hårda tider, och det fanns inte så mycket att välja på. Och det var ju mest unga, friska och starka människor, som kunde hantera arbetsredskap och verktyg. Men det fann även dom som var skeptiska och missmodiga. Värderingarna om bygden växlade. För många blev det "den bästa plätten på jorden" för andra var det "dessa förbannade surmyren" och "satans mygghål". Och så hela skalan däremellan."

"Människorna kom från olika håll i landet, även om de flesta kom från Västerbottens län. Det vilade något av Amerikas nybyggarliv från 1800-talet över byn. Det var många personligheter och säregna profiler bland kolonisterna. Människor man aldrig glömmer."

- Erling Lundström

Boken är ett cirkelarbete i samråd med studieförbundet gjort av: Bert-Ove Lindblad, John-Erik Lindgren, Anna-Greta Marklund, Berna Munther, Märta Nordin, Magda Rönnmark och Molly Söderström. Omslag B-O Lindblad 1991.

Svensk Tidskrift - 1929:

Artikeln: De norrländska kolonisterna. Om det i många fall misslyckade experimentet med kolonat.

Tiden - Tjugofemte årgången - 1933:

Sedan egnahemsrörelsens början år 1905 till och med år 1931 hava beviljats sammanlagt 63198 egnahemslån för jordbrukslägenheter och 23836 för bostadslägenheter.

Antalet kolonat och därå bosatta personer framgår av följande sammanställning (siffrorna äro från 1930):

LänAntal upplåtna kolonatAntal bosatta personer
Norrbottens2041060
Västerbottens176847
Jämtlands och Västernorrlands20101
Gävleborgs25159
Kopparbergs623
Summa4312190

Övrigt

Förutom de jordbruk som bedrevs av bönder som ägde sin egen mark (hemmansägare) så fanns
ett flertal andra brukningsformer:

  • Kolonat. Statsunderstödda arrendeupplåtelser på kronoparker med mellan 8-17 ha odlingsmark. Kolonisterna gavs odlings- och byggnadsbidrag, fritt byggnadsvirke, vedbrand och reglerad betesrätt.
  • Skogstorp. Arrendelägenhet på avvittrad kronomark ovan odlingsgränsen med en arrendetid på 20 år med möjlighet till 50 års förlängning. Arrendatorn var förpliktigad att bebygga och uppodla lägenheten samt utöva tillsyn och skötsel på en del av kronoparken.
  • Kronotorp. Arrendelägenhet på avvittrad kronomark nedanför odlingsgränsen med en arrendetid på 50 år.
  • Fjällägenhet. Arrendelägenhet på oavvittrad mark ovan odlingsgränsen med en arrendetid på 50 år.
  • Odlingslägenhet. Arrendelägenhet på kronomark med en arrendetid på 50 år, upplåten til lmindre bemedlad person av god vandel.
  • Inhysningslägenhet. Olagligt anlagt frälsetorp ovan odlingsgränsen. Vissa av dessa som inte ansågs vara till hinder för rennäringen legaliserades år 1909 och omvandlades år 1915 till fjällägenheter.
  • Jordbrukslägenhet. Arrendelägenhet åt en f d renskötande same inom renskötselområdet med en arrendetid på 50 år (plus 50 år till), där den huvudsakliga utkomsten skulle utgöras av jordbruk.

Källor och foton: Sören Algotsson, Märta Jurlén (Algotsson), Projekt Runeberg, Västerbottens museum.