Siris Hemsida

Hem Släktforskning Kultur Fotografier Recept Knep & knåp Gästbok Länkar Kontakt Översikt

Resa genom Umeå Lappmarker i Vesterbottens Län, förättad år 1832.

Innehåll

Johan Wilhelm Zetterstedt (1785-1874)

Johan Wilhelm Zetterstedt (1785-1874)

Anders Gustaf Dahlbom (1806-1859)

Anders Gustaf Dahlbom (1806-1859)

Johan Wilhelm Zetterstedt var en svensk entomolog och professor i botanik i Lund. 1832 reste han ut på en expedition till Umeå lappmarker för att kartlägga och samla in insekter.

Med på resan var hans elev Anders Gustaf Dahlbom som hade ett brinnande intresse för studiet av insekterna, och där han snart i sin läromästare fann en frikostig gynnare och en hängiven faderlig vän.

Zetterstedt hade även god hjälp av Kronolänsman Erik Eriksson Holmström i Lycksele, som kunde trakterna utantill då han utsynat många nybyggen, och i förväg hade banat väg och ordnat logi i byarna längst Umeälven.

Resan gick från Lund och upp genom Sverige med häst och vagn, till fots och med båt. Man hyrde roddare och bärare i byarna, och under vägen samlades insekter in och djur, natur, människor och platser studerades. Zetterstedt förde anteckningar hela tiden och gav 1833 ut en bok om resan, som var en av tre planerade expeditioner:

"De 2:ne öfriga Expeditionerna, som voro bestämde att afgå, den ena till Dovrefjäll i Norrige *), och den andra till Torneå Lappmark samt Finnmarken **), hade redan begifvit sig härifrån, och vi beredde oss således äfven till vår afresa.

*) Denna expedition utfördes af Löjtnant Boheman, biträdd af Herr Wahlberg, såsom jägare, och af Stud. E. Munck af Rosensköld, såsom Entemolog. **) Expeditionen utfördes af Herrar Frigelius, såsom Insektsamlare, samt Wright och Stenius såsom Jägare.

Karta över färdvägen från Lund till Umeå & vidare västerut

Dra kartan och använd kontrollerna för att zooma in eller ut.


Visa Resa genom Umeå Lappmarker år 1832 på en större karta.

Lund, 30 mars 1832.

Avresa mot Stockholm via bl.a Värnamo - Jönköping - Vadstena - Linköping - Norrköping - Nyköping. "Ju närmare man nalkas Rikets Hufvudstad, ju drygare tilltagsnare och ogenare förekomma en menniskorna på gästgifvaregårdarne och i värdshusen". 9 mil från Stockholm: "Kylan i luften och värken i mitt hufvud fortforo ännu, och stridde med hvarandra om företrädet". "För att vinna tiden bytte vi om hästar endast på hvarannan skjutsstation".

Stockholm, 19 april.

"Jag skyndade då att besöka Vetenskaps Akademiens hus". "På det i dess öfra våning inrättade Zoologiska RiksMuseum uppehöll jag mig sedermera under sejouren i Stockholm så ofta tid och helsa medgaf". "Den 21 April deciderade sig min sjukdom till annandags frossa. Sådane frossor voro i år allmänt gängse; men aldrig kunde den för mig komma olägligare, än just under det jag var stadd på en resa till Lappmarken. Efter 8 dagar var jag dock till helsan någorlunda återställd.

7 maj avresa mot Umeå via bl.a Uppsala - Gefle - Sundsvall - Härnösand.

Umeå, 26 maj.

"Rådstugu-uret visade på 5 då vi om eftermiddagen kommo till stadens gästgifvaregård, som är ett ansenligt hus vid torget, och dertill med ett ganska godt värdshus".

Tavelsjö - Degerfors (Vindeln) - Hjuken, 28 maj. "Så länge Michel Jansson bor i byn, och så beredvilligt lemnar sina begge rum ned i gårdsbyggningen, så tar visst ingen resande in på den mindre trefliga gästgifvaregården".

Ekorrträsk, 29 maj.

"Hos vår värd, Erik Eliasson, saknade vi hvarken mat eller beqvämligheter". "Från Eckornträsk till Lycksele Kyrkoby räknas 9 fjerdingsväg".

Lycksele, 30 maj.

"Anländer till Lycksele by med sina 8 gårdar, samt Kyrkostaden utgörande den oändeliga raden af grå kyrkostugor, kyrkokåtor och marknadsstugor för Nybyggare, Lappar och Handlande. "Vi körde längs genom byn, till det yttersta vestliga huset, som är Prestgården, der vi intreffade d. 30 Maj kl. ½ 2 e. m. och mottogs af prosten Palmgren (1759-1836) med den mest förbindliga vänskap.

Det dröjde ända till kl. 9 på dagen d. 25 jun. innan vi blefvo färdige att afresa från Lycksele". "Vi qvarlemnade alla de saker i Prestgården, som vi möjligen kunde umbära, samt medförde blott ett insektsskåp och 2:ne Kåntar".

Zetterstedt - Lycksele -Luspen (Storuman)

Gransele, 25 juni.

"I sin rödmålade byggning anviste Erik Johan Jacobsson (1800-1888) oss 2:ne nyss inredda rymliga rum. Vi låto insätta våra saker i det större, och bodde sjelfva i det mindre, som vette åt söder". "Hos närmaste grannar åto folket barkbröd, ty rågen på det lilla bygärdet förslog visst icke till årsbröd till 20 personer".

Kattisavan, 27 juni.

"I Kattisavan äro 5 grannnar. Nämndemannen Anders Israelsson (1760-1851), som bor lägst i vester, är väl en bland de förmögnaste i byn, deri han tillika är Tolfman. Till honom var ock vår adress ställd. Han var en 70 års gubbe, som ej tycktes bry sig mycket om verlden, men hans raska hustru, en dotter af fordne Länsman Lyxell i Lycksele sysselsatte sig helt och hållit med vårt mottagande".

Rusele, 28 juni.

"Redan voro vi framme vid bryggan. och den rike ägaren Matts Mattsson (1784-1869) den yngre, var oss der med bugning och hatt i hand, till mötes. Men det var icke för att bjuda oss in, som han så beställsamt infann sig derstädes, det var endast för att säga oss, att han alldeles icke kunde ta emot oss". "Emedlertid måste vi bli qvarsittande i båten i strida regnet". "Ett stycke derifrån, ungefär 1/8 mil, på samma sida, men närmare in åt Blåviken, ligger Gamla Rusele by, dit vi nu ställde vår kosa".

Gamla Rusele by. "Vi togo in hos Erik Johannes Eriksson (1796-1869), der vi genast igenkände den gamla nordiska välmeningen och tjenstaktigheten. Här sökte oegennyttan på alla upptänkliga sätt att utplåna den fläck, som Matts Mattssons girighet satt på deras lands gästfrihet".

Åskilje, 29 juni.

"Byn bebos af 3 grannar, hvaraf en är förmögen och tvenne fattiga". "Vid vår ankomst till Åskilje hade genast flera karlar infunnit sig samt erbjudit oss båtar och skjuts (rodd) de 5 fjerdingsvägen till Badstuträsk. Tillfället af en liten förtjenst uppsporrar ännu mer deras naturliga villighet, och innan man vet ordet af så stå både båt och folk alldeles färdiga".

"Men vi ville, efter vår plägsed, först göra en tur omkring byn, och tillika taga någon närmare. kännedom om barkbrödet, som en af grannarnes hustrur just nu höll på att tillreda, hvarföre vi dröjde en timma med afresan". "Jag ansåg mig dessutom fullkomligt belåten med Erik Johannes Erikssons båt, som jag begagnat ända från Rusele, och som var försedd med en god bädd samt fäll. Derföre bad jag honom fortsätta rodden för mig till Badstuträsk, hvartill han äfven straxt var mycket benägen".

Bastuträsk (Gunnarn).

"Badstuträsk, som är beläget vid en liten insjö af samma namn, är en af de betydligare Lappmarksbyar i Stensele Socken. Den har 10 grannar, hvaraf de flesta äro välmående och blott få behöfva äta barkbröd". "Mangårdslängan hos Anders Nilsson (1794-1868) bestod af förstuga och 3:ne höga rum, nemligen ett större på hvardera sidan af det mindre, som vi bebodde". Träffar Michael Andersson (1758-1849), Lapparnas Tingstolk och morbror åt Anders Nilsson. "Han ägde fyra söner, alla välkända och behållna personer: Håkan i Barrsele, Gustaf i Gaskelougt, Fredrik i Lycksele och en boende i Skarfsjön".

Barsele, 1 juli.

"Byn äger 3 grannar. Husen lågo som vanligen, i en ängspark. Ett af dem utmärkte sig från de öfriga derigenom, att det var något större och rödmåladt. Deruti bodde Håkan Michaelsson (1782-1857), hos hvilken vi erhöllo ett passabelt qvarter öfver natten. Då vår värd var en son af den hederlige gubben Michael Andersson i Badstusträsk, hade vi förmodat, att här i huset få se mycken ordentlighet. Denna väntan slog icke in. "Der rådde dessutom en nyfikenhet öfver all beskrifning. Icke blott folket i huset, utan äfven grannarne kommo in, för att begapa oss".

Stensele, 2 juli.

"Kyrkoherden Rådström (Per Kristian, 1787-1859) tog vänskapsfullt emot oss. Han hade redan väntat oss några dagar, och för vår räkning låtit utrymma sin läskammare, på det vi skulle ett eget och beqvämligt rum". "Vi träffade här äfven Kronolänsman Holmström (Erik Eriksson H. 1777-1847). Han hade midsommarafton rest från Lycksele, och under hela vägen hit besörjt om de qvarter, som vi som med så mycken fördel sedermera begagnat".

"Det var ock genom hans verksamma föranstaltande, som nya spänger och risbroar hafva blifvit lagde på det myror ock sanka ställen, öfver hvilka vi eljest icke utan största svårighet och möda kunnat vandra". "Han ärnade sig nu oppåt Stor-Uman, för att beställa båtar och ge order om vårt mottagande vid alla de Nybyggarevisten, dem vi komme att passera under fortsättningen af vår resa genom Stensele Socken". "Avtågade 5 juli från Stensele prästgård med fortkomstsedel av Holmström".

Zetterstedt - Storumanbyar

Luspen (Storuman).

"Såsom skjutskarlar härifrån voro Petter Hansson den äldre, och en af samma namn, beordrade. Det gällde nu den vigtiga färden efter Stor-Uman. De hade också för vår räkning hitskaffat den största och bästa båten, som fanns i trakten. Den tillhörde Nämndemannen Isak Nilsson (1792-1886) i Luspholmsby".

"Vi ha nu rodt blott en mil från Luspholm," sade båtkarlarne, "men om vi icke snart gå iland, såomhvälfves båten af stormen". Ro i land! ropade jag, i detsamma jag öfversköljdes af en inkastad våg. - Jag hade knappt sagt detta förrän båten af en annan slungades opp på Dolpatie holme". "Jag räknade träden på Dolpatie; de voro 14 tallar, 2 granar, 3 björkar och några Alar, utom flera Videbuskar".

Gaskelougt, 6 juli.

"Husägaren, Gustaf Michaelsson (1788-1866)," sade vår ena roddare, "som blifvit underrättad om att Herrarne skulle komma hit, har flyttat ned i gårdstugan." "De sofva der ännu". "Byn Gaskelougt (Medelviken) har 2:ne grannar, boende en på hvardera sidan om viken. Gustaf Michaelssons gård är nybygd och synes vara bäst odlad". "Kl. 1 e. m. reste vi från Gaskelougt."

Ankarsund.

"Byn har 2:ne Åboar. Hos dem råder välvilja, men fattigdom". "Vi uppehöllo oss i Ankarsund en timmas tid, medan våra båtkarlar fingo hvila sig, och en hagelskur gick öfver". "Nu Hade vi en dryg mil till Slussfors vid öfra ändan af Stor-Uman, der den steniga brusande bäcken faller ut från Gerjasjaur".

Slussfors.

"Består af ett enda litet och uselt nybygge. Dess åbo är kanske den fattigaste vid hela Stor-Uman". "En lots förde Dahlbom och mig ifrån Slussfors förbi passet opp till elfven, öfver ett 1 mils ed, som bestås dels af branta klippor, dels af sanka myror". Gratian-sjön. "Fram i fonden af den stora cirkeln, som bildades af Gratians krökta stränder, utbredde sig den majestätiska fjellgruppen, och på en fjerdingsvägs afstånd ifrån oss framlyste det anspråkslösa Umenäs ur sin gröna omfatting. Vi landade vid dess brygga kl. 11 om natten".

Umnäs.

"Umenäs by har 2:ne grannar, Anders Samuelsson (1802-1877) och Erik Larsson (1801-1888)". "Den sistnämnde är fattig, men Anders Samuelsson har åtminstone en måttlig bergning". "Den 8 jul. Vi stego idag opp lika tidigt med solen; vi ärnade resa till fjells". "Båten, som skulle nyttjas, var redan aftonen förut ställd i ordning, och vår beskedlige värd Anders Samuelsson satte sig sjelf vid rodret". "Vid Gratians öfra ända stego vi i land och läto uppdraga båten på stranden. der skulle den qvarstå till vår återkomst".

Forsmark.

"En liten by till höger med 2:ne små usla kojor, hvar uti folket i egentligaste bemärkelse bo på bara marken, ty de hafva icke en gång ett trägolf i sina boningar. Ifrån detta ruskiga Forsmark rodde oss en ung, vänlig och välvillig man snedt öfver till venstra stranden, der vi stego i land vid foten af det höga Brattiksfjellet".

"Vandringen uppför detta omkring 3000 fot höga fjellberg är ganska besvärlig. Den säkert öfver en mil långa och branta gångstig, son i vågiga linier leder opp till fjellets topp, förlorar sig ofta i kärr skogstrakter eller på kala klippor, och utan pålitlig vägvisare ger man sig icke åstad. Anders Samuelsson, som var hemmastadd i denna fjellbygd, gick först, och vi följde honom tätt i spåren".

Brattiken - Brattiksfjället

Lappkåtorna. "Efter en half mils vandring började skogen att blifva glesare, och fjellets öfversta rundning allt mer och mer att visa sin kala gestalt. Men det bar i hast så brant oppföre, att vi på den sidan icke kunde komma vidare. I delsamma blevo vi varse en rök, som steg opp ur skogen åt söder till, på vid pass en fjerdingsvägs afstånd. "Der hafva Lappar uppslagit sin kåta (boning) och beta sìna Renar", sade Anders Samuelsson, "och om vi taga vägen deråt, så blir det derifrån lättare att komma opp på sjelfva fjellkullen".

"En Stabur förrådde Lappkåtans grannskap. Stabur är ett litet visthus, hvari Lapparne förvara sin mat under det de uppehålla sig på närgränsande fjell". "Slutligen anlände vi till kåtarne. De voro 2:ne, uppslagne på ungefär 20 alnars afstånd ifrån hvarandra.

I den ena bodde Lappmannen Jan Ohlsson (1767-1852), med son och dotter". "Den andre Lappmannen, som bebodde den näst intill varande kåtan, hette Sjul Sjulsson".

Brattiksfjellet.

"Ifrån Lappkåtorne hade vi ännu 1/4 mil opp till fjellspetsen". "Ändtligen voro vi på Brattiksfjellets högsta topp. Man fattas af en egen skakande känsla, då man befinner sig på en sådan höjd". "Nedstigandet från fjellet skedde på den brantare sidan".

Umnäs, 10 juli.

"Vår afmarsch från Umnäs var bestämd till idag. Vi hade dröjt öfver gårdagen, icke så mycket för att hvila oss efter fjellturen, som icke mer för att samla Insekter på den nordligaste punkten af vår resa". " Här fingo vi se, huru det går till, när när man i ödemarken textar vägen, det vill säga utmärker den genom täljning. De hugga nemligen bort ett spån af en hands storlek, på stammens ena sids af en förekommande Björk, Rönn, Gran eller Tall. Härigenom uppkommer på trädet en ljus fläck, som lätt synes äfven på afstånd".

Silverberg.

Silverberg - Skansnäs

"Till venster på något afstånd uppreste sig det höga skogbeväxta Silfverberget.

En gammal sägen går här ännu i orten, att en Lapp skulle i detta berg fordom funnit en så rik silfvermalm, att den blott behöfde smältas för att lemna rent silfver. För att emedlertid förekomma, det ingen grufva här skulle upptagas, och Lappen således härifrån fördrifvas, berättas det vidare att han äfven skulle hafva huggit ned en del af skogen, och på detta sätt döljt vägen till stället".

"Men att silfvermalm verkligen finnes i denna klippa, är så mycket mindre troligt, som sedermera gjorda undersökningar icke bekräfta detsamma". "De malmstycken man tilläfventyrs funnit, torde väl hafva varit en rikhaltig blyglans, som icke sällan träffas i Lapplands fjellberg".

"Nu stodo vi vid Gajtoksjön (Gajtiksjön), och hade blott ½ mil över viken, till Skansnäs, dit vi anlände kl 2 e. m. och vore på samma gång uti Wilhelmina Lappmarks Socken".

Skansnäs.

"Skansnäs är ett, år 1823 anlagdt Nybygge med 2:ne åboar, Pehr Lilja (f. 1785) och dess måg Israel Jonsson (1806-1889). De hus som de bebo, kunna endast kallas små kojor".

"Sedan nyfikenheten inlockat 5 personer eller byns hela personal i den lilla trånga stugan, der vi och våra 3 följeslagare från Umenäs förut gått in, var den så uppfylld, att knapt ännu en person kunnat få rum deruti". "Efter en timmas uppehåll i Skansnäs, sutto vi åter på Gajtoksjön, i 2:ne båtar, hvilka roddes av Pehr Lilja och Israel Jonsson".

Dikanäs.

Zetterstedt - Dikanäs - Vilhelmina

"En tämlig god gångstig förde ½ mil, först öfver en myr och sedermera öfver en skogstrakt, till Dikanäs (Gikanäs)". "Här voro 9 personer nu som bäst sysselsatte med upptimrandet af en liten Kyrka". "Kl. var ½ 7 på aftonen, då vi anlände till Dikanäs. Vi hade ernat hvila här öfver natten, men Anders Mattsson och Matts Nilsson (f. 1806), byns bägge och ende grannar voro så fattige och trångbodde, att de icke lunde lemna oss något herberge".

"Så snart vår måltid var avslutad, lyftade Anders mattsson och Matts Nilsson våra kåntar på sina ryggar, och vi tågade af i rask marsch utför den mest 1/4 mil långa backen nedtill stranden af Dikansjö".

Dajkanvik.

"Klockan var 12 om natten, då vi landade vid det ensliga Nybygget. Men detta vistelseställe är nästan uslare, än Dikanäs eländiga kojor". Der hafva de åtminstone en knif, en gaffel, en tallrik eller en ren stenskål, men här sakna de allt sådant, och komma blott fram med en smutsig träbulle" (träskål). "Men här i Dajkanvik uti Jon Hanssons enda stuga kunde vi icke ligga".

Tresunda, 11 juli.

"Tresunda är den äldsta by, och hos Johan Nilsson derstädes är det bästa qvarter, vid hela Wojmsjön. Byn har 4 grannar, boende på hvardera sidan om sjön". 13 juli avresa. "Vi rodde tvertöver det smala Tresunda-passet af Wojmsjön, och detta var det enda vatten vi under vägen till Nästansjö hade att passera".

Nästansjö.

"I Nästansjö äro 6 åboer". "Vi gingo sådeles genom den långa byn, der hvarje hus tycktes erbjudaett godt och trefligt qvarter. likäl valde vi det, som i öster låg ytterst, tillhörigt Johan Nilssons svåger, Erik Paulsson". "I Lappmarken är också hvarje nybyggare timmerman och snickare. Sitt hus uppbygger han sjelf, och det mesta af hans möbler och husgeråd är fabriceradt i hans egen verkstad. Han gör det starkt och beqvämligt. Han gör det äfven nätt och vackert. Jag såg på flera ställen korgar af simpla granrötter, men så väl och konstigt flätade, att de färdiggjorde väl borde kallas mästerstycken".

Vilhelmina, 14 juli.

"Klockan var 3 på efterm. då vi våta och ruskiga stego in i Prestgården. Vår färd hade räckt i 6 långa och besvärliga timmar". "I kyrkobyn bor ingen mer än Pastor, Klockare och 2:ne Nybyggare. Prestgården är ny och väl bygd". "Nöjet af mitt vistande här afbröts för några dagar af min reskamrats inträffade sjukdom. Han hade redan vid nästansjö börjat känna sig illamående". "Det omtalades allmänt, att en sort så kallad Flygande Abborre eller Skrattabborre skulle finnas icke så sällsynt i tjenarne häromkring. Vi gjorde alla försök att erhålla den". "Men utan att lyckas".

Zetterstedt - Vilhelmina - Lycksele

Råsele, 23 juli.

"I Råsele by bo 4 grannar, alla förmögna". "Vi hade adress till den rikaste bland dem, till Tolfmannen Daniel Ersson som tillika är Kyrkovärd i Wilhelmina".

Almsele.

"Almsele och Råsele äro verkligen 2:ne märkvärdiga byar i Lappmarken. Man undrar på huru folket här har kunnat bringat sig opp till en sådan förmögenhet, och hvarifrån de lärt att i sitt umgänge ådagalägga en verkelig belefvenhet".

Åsele, 25 juli.

"Vi uppehöllo oss endast 2:ne dagar i Åsele". "Emellan Åsele och Lycksele räknas vara något öfver 10 mil, och endast gångväg".

Elgsjö 27, juli. - Borgsjö - Volmsjö - Nordanås - Granträsk - Hornmyra.

Knaften, 2 aug.

"Knaften är en af Lappmarkens äldsta byar" Den är snart 130 år gammal, ty den anlades redan 1703". "Vi dröjde i Knaften till följande dagen, emedan vi räknade 2:ne dryga mil gångväg till Lycksele Kyrkoby".

Lycksele, 4 augusti 1832.

"Emellertid rangerade vi våra funna Insekter, annoterade lokalen ooh andra märkvärdigheter, rörande dem, samt gjorde deras fördelning i elfva lotter, till aktieägarne: våra insamlade växter behöfde öfverses och torrkas, vi hade bref att skrifva, och jag att göra anteckningar i min dagbok. Vi hade således full sysselsättning". - J. W. Zetterstedt.

Johan Wilhelm Zetterstedt och Anders Gustaf Dahlbom vistades i Lycksele till 19 augusti, då hemresan till Lund påbörjades. "Hela insamlingen af Insekter, som aflemnades till Actieägarne uppgick likväl till ett antal af omkring 22,000 individer".


Förklaringar

  • Fjärdingsväg = En fjärdedels gammal svensk mil, (det vill säga 9000 fot eller 4500 alnar) alltså 2672 m eller 2,672 km.
  • Tolvman = Nämndeman vid häradsrätten.
  • Kronolänsman = Var mellan 1675 och 1918 en lokal statlig tjänsteman som upprätthöll ordningen i ett härad, men också kunde ha andra fiskala uppgifter.
  • Barkbröd = En under missväxtår och hungersnöd i bland annat Nordens fattigare trakter ofta bakad brödsort.

Länkar